Martin

Derek Parfitt, död vid 74 års ålder, bidrog som filosof till förståelse av etik, metaetik, rationalitet och personlig identitet. Ja, Derek Parfitt har avlidit och Derek Parfitt, för er som inte är bekanta med honom, kan kanske sägas ha varit fram till häromdan världens mest framstående nu levande filosof.

Han nämns ofta som som den mest nyskapande samtida filosofen. En av de mest inflytelserika och framförallt en av de mest briljanta och originella filosoferna. Så han är en sån här som även om man inte håller med om hans slutsatser så är det svårt att inte bli imponerad av hans kreativitet. Och det är också omöjligt att förneka hans inflytande, oavsett vad man tycker om hur man värderar det inflytandet.

I bubbla rubriken skrivs det här om etik och metaetik. Det är ju sant. Det är ju framförallt vad Derk Barford har sysslat med på senare år. Han skrev en bok som heter On What Matters som kom ut för några år sedan. Den fokuserar på just metaetik och moralfilosofins grunder. Men det som Parfitt är mest känd för är en bok som den här senare boken uppföljade på, nämligen Reasons and Persons som kom ut på mitten av 80-talet och är en sån här milstolpe i filosofihistorien.

Den är full med fantastiska tankeexperiment. Han tänker ihop de mest otroliga situationer för att utmana våra intuitioner och invanda föreställningar. Han leder saker i bevis, delvis genom att tvinga oss att tänka igenom saker från väldigt annorlunda perspektiv. Han är kanske mest känd för sin resonemang kring personlig identitet.

Där han på ett sätt som... Som bland annat har övertygat mig till stora delar. Argumenterar för att personlig identitet, och då ska vi se, personlig identitet, då pratar vi inte om identitetspolitik och såna här saker. Till exempel identiteten att vara svensk eller identiteten att vara rysseln och sånt där. Utan vi pratar om identitet i märksamhet. Vad är faktiskt jag?

Vad är min kropp och min själ? Vad är skillnaden mellan mig och andra personer? Vad är skillnaden mellan mig idag och mig imorgon? Är jag idag och jag imorgon identiska med varandra? Eller är det kanske olika personer på olika sidor? Av att jag går och lägger mig på kvällen och vaknar? Bara som ett exempel på en sån här tanke-experiment som han gör. Han inbjuder oss att föreställa oss att en galen vetenskapsman eller nånting åt det hållet börjar byta ut molekylerna i vår kropp. En efter en, ganska långsamt, så byter han ut molekylerna. Till en början Boris så är du Boris Bendulish, 100%. Sen byter du ut alla dina molekyler till en molekyl som tillhör Greta Garbo.

Boris

Ja, det med Greta Garbo känns... Nu gungar marken, men fortsätt.

Martin

Sen byter du ut en molekyl till, tar bort en Boris-molekyl och sätter in en Greta-molekyl. Och sen en till, en till och en till och en till. Och i slutändan av den här processen, när man har bytt ut några miljarder molekyler, då är du helt utbytt i Greta Garbo. Så du är nu Greta Garbo. Och frågan är nu, finns det någon punkt längs vägen då man kan säga att skiftet sker då du slutar vara Boris Bendelish och du börjar vara Greta Garbo? Kan man säga att just den där molekylen, det var den som gjorde det?

Det var den molekylen som gjorde att du gick över till att vara Greta Garbo istället för Boris Bendelish? Eftersom det är ganska uppenbart att det inte kan finnas en sådan molekyl som var det sista avgörandet, så menar Parfit, jag förenklar såklart nu, Parfit ger en idé om den här typen av tänkande som man hör. Då kan vi dra slutsatsen att det är i någon mån en subjektiv eller en normativ fråga, vad som är personlig identitet.

Man kan inte dra någon fast gräns för vad som är en viss person, och vad den bör göra slutar. Och det här blir ett av tusen liknande tankeexempel. Men det är den typen av frågor där Parfit har varit väldigt infridelserig och tvingat människor att ta ett nytt avstamp och vässa sina argument för att stå emot det här som han presenterar i Reasons and Persons.

Boris

Men ska man tolka det? Alltså, jag kan min Parfit väldigt dåligt. Det insatte jag i. Jag blir lite nyfiken där. Men innebär detta att han löser upp vår personlighet? Så att vi kan hävda att jag är 30% garb och 70% boguspenner. Det väljer man själv liksom.

Martin

Eftersom du olyckligt nog ännu inte träffat den här onda vetenskapsmannen, så är ju du 100% Boris Benderish. Tack och lov för det! Men man kan tänkas i andra situationer. Ett annat exempel som jag råkar gilla personligen Det är den här tekniken som de har i Star Trek. Jag vet inte om du har sett Star Trek en gång, Boris?

Boris

Jag är en dålig Star Trek-tittare.

Martin

Där har de alla för ett rymdskepp som de åker omkring i. Och när de ska ta sig ner till en planetyta så tar de inte en rymdskytte utan de använder en teleporteringsmaskin. Ja, det känner jag till. De ställer sig på den här teleporteringsplattan och sen plockar teleporteringsmaskinen isär deras molekyler med en sorts stråle. Och sen plockar den ihop molekylerna igen med en annan stråle nere på planetytan.

Det här skulle kunna vara en typisk Parfitts-situation då man frågar sig Den första personen som gick in i teleportermaskinen på Starship Enterprise Den personen blev vi nerplockad i små bitar Kan man inte möjligen säga att den personen dog, den personen försvann Dess molekyler löstes upp ungefär som att man ruttnar in gravel eller sånt där Eller att man brinner upp Och det som dyker upp på planetytan, inte den annan person Inte en helt ny person som har skapats av maskinen som liknar den första personen, som är väldigt, väldigt lik den första personen, men det är inte samma person.

Det finns i alla fall ingen fysisk kontinuitet, enligt premisserna i startcheckberättelsen. Så då är frågan, vad har vi för skäl att säga att den person som gick in i teleporten är samma som den som går ut ur den?

Boris

Ja, alltså jag blir alltid tyst när jag ställer sig ifrån stora existentiella frågor.

Martin

Vi kan göra exemplet lite mer komplicerat. Jag vet att vi har mycket Star Trek-fans i Lysnorskaran. Så vi kan leka lite med exemplet. Anta att någonting går fel med teleportermaskinen. Jag vet inte om det här någonsin hände i Star Trek. Jag skulle inte förvåna mig om de gjorde ett avsnitt av det här. Kanske i TNG. Men anta att teleportermaskinen går sönder. Den samlar upp, scannar av alla molekyler. Sätter upp den nya personen nere på planeten.

Men den missar att plocka bort molekylerna på rymdskeppet. Så nu finns det en kopia nere på planeten och en annan kopia som är kvar på rymdskeppet. Som är precis likadana. Förutom att en upplever att hon är kvar på skeppet och en annan upplever att hon är på planeten. Och nu är frågan vilken är den riktiga personen? Och skulle man kunna korrigera ett sådant misstag genom att ta bort den person som är kvar på rymdskäppet?

Ta bort de molekylerna? Nu vart det riktigt intressant va? Eller skulle det vara mord att ta bort den personen? Ja, det är ju inte mord i vanliga fall. När man bara dematerialiserar dem i teleporten och sen rematerialiserar dem på näten. Då är det ingen som tycker att man dödar den som är på skeppet. Men om de blir kvar av misstag, skulle man då behöva acceptera till två stycken? Eller kan man då ta bort dem? utan att det är mordig även i det fallet. Alltså den här grejen, jag tycker det är lite intressant att tänka på, men inte annat som tidsfördriv.

Boris

Är det klart till mord?

Martin

Ja, det är klart till mord säger du. Det som jag tycker är slutsatsen, det som jag själv drog av att fundera på Parfitts resonemang, det var att det här är nog i slutändan normativa frågor. Man skulle kunna uppleva det som mord. Man skulle kunna uppleva det som att man kan säga jag vill inte gå i någon teleportering, jag vill inte åka i en teleporter, för då kommer jag att dö. Visst kommer en annan person finnas i andra änden, när den är framme efter teleporteringen.

Men det kommer inte att vara jag, för mina molekyler kommer att lösas upp. Och det spelar ingen roll för mig om det finns en person i en annan del av universum som har mina minnen och som tror att den är jag, för det är inte jag. Men å andra sidan, om jag bestämmer mig för att det är okej, jag tror på teleporterteknik eller av ekonomiska skäl så är det gynnsamt för mig att ta teleporten till jobbet och tillbaks varje dag. Då kan jag bara bestämma mig för det och kommer det funka lika bra som någonting annat? Så hur vidare ärmodig du inte att teleportera sig själv är en subjektiv eller normativ fråga.

Boris

Men du, nu pratar vi bara om biologi och molekyler. Jag antar då att vår vän Derek inte laborerar med någonting sånt som stjälar.

Martin

Jo, men han har en del mer andliga resonemang. Och han menar ju själv på att hans filosofiska arbete och hans slutsatser hade förändrat honom. Hans sätt att vara, hans sätt att bete sig, hans sätt att förhålla sig till världen. Och enkelt uttryckt så menar han på att han kände att genom de här grubblerierna så hade gränsen mellan honom själv och hans egen identitet och resten av världen delvis blivit upplöst.

Så han hade efter de här resonemangen mindre... av en känsla av att han var en distinkt entitet som var oskyldbar från resten av världen. Och mer en känsla av att gränsen var diffus, han hängde ihop mer med andra saker och han blev relativt sett mindre intresserad av sig själv och mer intresserad av andra och omvärlden. Det är lite grann ett buddhistiskt tankesätt kan man säga. Ja,

Boris

det är det faktiskt. Jag... Jag är lite bekymrad mest kanske över att han så lätt switchade frukostvanor.

Martin

Hur så? Det här är en viss attröj.

Boris

Jo, när han började sina studier har jag läst så var han väldigt noga med att... Han ville nyttja tiden maximalt, vilket är en mycket bra förhållning. Så han... Han plockade ihop en frukost varje morgon och var exakt likadan och förberedde den. Korv, chilifrukter, yoghurt och en banan. Vilket låter jättebra, men så är det tydligen så att han fick det påtalat för sig av en nutritionist att det där var inte alls bra frukost.

Han skulle sätta ihop en annan och då skiftade han så att dagen efter så var det en frukost. Gjorde han som hon hade sagt och sedan höll han sin frukost den antagliga resten av livet. Lite konstigt att överge en så god frukost, tycker jag.

Martin

Det är mer ofta öldre typer, de här filosoferna. Deripafet hade säkert många trista sidor. Det är ingenting som jag vet säkert. Men jag antar att han var en eländig kommunist, som de flesta andra filosofiprofessorer i Oxford. Man får ner igenom att han var en ganska briljant och intressant filosof. Nu har han fått en liten homage även i Radio Bubbla.