Martin

Nya lagen om offentlig upphandling möjliggör för upphandling av saker som inte finns. Vinnova marknadsför möjligheten trots att man vet att det egentligen är omöjligt. Docent manar till sans i euforin. Vi pratar ju ofta om Vinnova i Radio Bubbla. Och det är en av de här sakerna man har känslan inför att nu kan det väl inte bli värd, nu kan det inte bli mer galet.

Men varje gång så lyckas de överträffa våra förhoppningar max en vecka. Efter att vi säger att nu är det väl peak stupid på Vinnova. Men de har en ny idé här nu som de har presenterat på upphandlingskonferensen. Upphandlingskonferensen måste vara som en sorts julafton för Sveriges svågare kapitalister.

Jajamän. Den här fantastiska idén är att offentliga upphandlingar ska inte bara kunna göras för existerande produkter och tjänster. Till exempel att man behöver lite snöröjning eller man behöver ett IT-system. Utan nu ska man också kunna upphandla saker som inte existerar. Och varför det? Kanske vän och vådning undrar. Jo, men det beror på att det finns ju saker som kan existera i framtiden. Så varför inte passa på att köpa dem nu? För att det blir jättebra om de börjar existera, även om de inte existerar just nu.

Boris

Det intressanta här är ju, det som jag måste göra varje tänkande människa mörkredd, är att våra myndigheter är totalt oförmögna att upphandla sådant som finns, som existerar. De kan inte upphandla tjänster av något slag du nämnde nyss, snörögn. De kan inte köpa vårdtjänster, de kan inte köpa ett jävla något så det fungerar.

Nu ska inte de upphandla någonting alls tycker jag, men om de nu ska det så borde de lära sig upphandla sånt som finns. Till exempel människor som röjer snö och entreprenörer som gör detta. Eller folk som jagar räls eller bygger signalsystem. Men nej då, istället som vanligt i offentlig sektor, man misslyckas med en sak. Och då skuttar vi vidare till att handla upp någonting annat. Och givetvis väljer vi då någonting som inte går riktigt att mäta, väga och värdera. Det vill säga, vi ska få möjlighet att upphandla saker som ännu inte existerar. Smaka på den.

Martin

Ja, de här människorna har en fantastisk slutänd verkstad. För de är uppenbarligen omedvetna om hur det här låter i omvärldens ögon. Offentliga upphandlingar är redan nu en enorm soppa i träsk. Där staten är helt oförmögen att ofta upphandla saker på ett dimmigt sätt. Man spenderar för mycket pengar, man får inte något att betala för. Vi har sett sådana här bizarra upphandlingar där de som er anbjuder upphandlingarna anger ett negativt pris.

De erbjuder offentliga aktörer att själva betala för att få leverera en tjänst. Mycket sådana här riktigt bizarra saker är ett stort problem. Nu vill man alltså utvidga det här till att upphandla saker som inte existerar. Det borde ha gått för en sund matchning mellan utgifter och vad man får för pengarna.

Det finns också en annan aspekt av det här som jag tycker gör att det blir extra spektakulärt. Nu har de här forskarna då, Max Rolfsdamm heter en av dem och advokat Olof Larsberger. De har vissa kritiska synpunkter. Max Rolfsdahl säger till exempel att mitt i en furin kring denna nya möjlighet är det viktigt att se det offentligas roll i att utföra en tjänst. Ett sjukhus ska vårda sjuka.

Boris

Det är bra att han står fast där. Jag var väldigt osäker i frågan.

Martin

Jag tyckte också att det känns väldigt tryggt. Sen har vi Olof Larsberger, advokat Olof Larsberger, som säger en sak som fångade mitt öga. Nämligen... Det kanske lämpar sig bäst, och nu pratar vi alltså om att upphandla saker som inte finns. Det kanske lämpar sig bäst i branscher som är tyngda av det offentliga. Där det finns tunga köpare och en kunskap bland köpare som gör att de kan diva upp utvecklingen.

Jag smakar lite på det här. Så i branscher som är tyngda av det offentliga. Vad kan vi möjligen göra i branscher som är tyngda av det offentliga för att göra saker bättre? Jo, jag vet. Vi låter staten gå in och göra nya upphandlingar, ospecificerade upphandlingar av saker som inte finns. Det kommer säkert sätta fart på innovationen.

Boris

Ja, alltså jag är glad att du försöker uttolka hans mening. För jag finner det komplett obegripligt. Jag tror inte han behärskar svenska språket.

Martin

Nej, men jag tror att det här är en sån här klassisk statlig logik. Vad han säger är att om den rör på sig regleraren och den fortfarande rör på sig beskattaren och den slutar röra på sig subventioneraren. Så att man har sektorer, han är merveten av att det finns sektorer och branscher som är väldigt tyngda av statlig intervention.

Boris

Ah, du utgår från att han menar vad han säger alltså, okej.

Martin

Ja, jag trodde det. Och då när staten har ställt till så mycket genom att lägga fingrarna i en viss kakburk så att det nästan är ett totalt stillestånd. Då ska staten själv lösa problemet, inte genom att ta ett steg tillbaka, utan med att ta fyra steg framåt. Och börja upphandla saker som inte finns så att det ska börja hända någonting.

Boris

Då är jag med. Du har nog rätt. Han menar nog faktiskt vad han säger. Jag trodde att han inte behärskade svenska helt enkelt. Det var en förskrämmande tanke för mig att han menade precis det han sa.