Martin

Per Axel Jansson, debatten om UR, syn på normkritik klingade av alldeles för fort. Företaget fortsätter som om inget hade hänt. Det var ett jäkla debackel för ett tag sedan om Utbildningsradion och en report där Per Axel Jansson som fick i uppdrag att göra ett reportage om normkritik. Men han hade den oerhört provokativa idén att göra ett normkritisk analys av det normkritiska paradigmet på Utbildningsradion.

Så han hade av sig sina chefer och frågat, hej får jag intervjua er om ert normkritiska arbete? inom Public Service. De sa blankt nej, ingen Public Service-chef får intervjuas. Det får inte handla om utbildningsradion. Du får inte vända bliken inåt, utan du måste applicera normkritik på någonting som är utanför. Att applicera normkritik på normkritiken, det gick inte för sig.

Så det här slutade med att han fick lämna sitt jobb på utbildningsradion. Han är en kille som jobbat i Public Service väldigt, väldigt länge. Han är på inget sätt en public service-kritiker, någon sorts högerinfiltratör. Det här är en person som till synes helt uppriktig, har kämpat med de här sakerna.

Här har han skrivit en artikel i Fokus som är spännande, för han ger sin egen version, sin egen bild av vad som har hänt. Det är en partsinlag, alltså. Det här är hans bild och man kan säkert få andra bilder. Men han säger saker som är ganska spännande. En ganska suggestiv formulering i den här artikeln är att han skriver så här.

utan att ifrågasätta alla världsbilder. Är ni inte fascinerade när det läggs fram på det här nakna sättet? Jag var en del av den här Vietnamdemonstrationen. Skinnradiet hade aldrig riktigt ut. Och jag jobbade där i många år innan jag hade någon annan uppfattning än att jag var där som en propagandachef för att övertyga folk om en korrekt socialistisk världsbild.

Boris

Det är jävligt sorgligt också samtidigt. Det är ett bortslösat liv om man ska vara drastisk, men man ska vara väldigt glad att han har all heder av att han faktiskt vaknat upp när idiotierna blir för stora helt enkelt. Han har ju ändå det journalistiska antverket i ryggmärgen och reagerar när... Alltså det är inget annat än att idiotin blir för uppenbar helt enkelt.