Martin

Då bryter vi in i dagens sändning med en liten bit breaking news. Det är nämligen så att vi har precis fått veta vem som får Nobelpriset i litteratur 2016. Det tilldelas Bob Dylan. Bob Dylan, for having created new poetic expressions within the great American song tradition.

Boris

Först så tänker jag så här att det är... Det är liksom lite Astrid Lindgren läge här. Vi måste bli populärare i Svenska Akademien. Vi är priset någon som alla har tjatat om och som väldigt många gillar och så vidare. Vi tar Bob Dylan. Då tycker folk vi är folkliga och så vidare. Jag kan förstå hur de har tänkt, jag känner lite avsmak för deras tänkande, men annars känner jag oftast avsmak för svenskakademins tänkande.

Men Bob Dylan är ju faktiskt en viktig person. Jag kan dock tänka mig att de kommer... Men för mig är han viktig därför att han faktiskt, tvärs genom hela sin långa karriär, är en usinni individualist. När de pekar på här, och det är sant att han verkar i en amerikansk tradition, så är det ju inte för att han ansluter sig till någon speciell riktning, rörelse och så vidare.

Han har faktiskt i verklig mening alltid gått sin egen väg. Och jag tycker också att det är lite fascinerande att Den av hans skivor som jag själv tycker är viktigast faktiskt. Den låtsas man aldrig om när musikkritiker och andra skriver om Dylan. Det är ju Slow Train Coming.

Där han berättar om sin frälsning efter en motorcykellycka. Fantastiska texter och framförallt gillar jag Dylan. Det som blev signaturmelodin för den skivan, You got to serve somebody, alltså att det spelar ingen roll. Alltså att du måste ha ett högre syfte med ditt liv, och det får du genom att tro på Gud.

Det är lite intressant att den här skivan låsas man aldrig, aldrig riktigt om, fast han fortfarande är troende. Så det ska bli intressant att se om den kommer upp i kommentarerna och analyserna.