Martin

Kamran Bokhari, om västbeväpnaren part i Libyenkonflikten, riskerar man göra om det ödestigra misstag man gjorde i Afghanistan på 80-talet? Det här är en analys av något som nu verkar mer och mer sannolikt, en storskalig västlig militär intervention i Libyen. I bakgrunden har vi pratat om ganska mycket i Radio Bubbla att IS-terroristerna växer sig starkare i ett splittrat Libyen där det inte finns någon central statsmakt längre.

Det finns ett antal olika grupper som konkurrerar om att få bli den nya staten. Överlag så gör allihopa anspråk på att företräda hela Libyen, trots att det här kanske snarare är någonting som liknar den traditionella indelningen av Libyen. Libyen är en artificiell stadsbildning som har funnits i... bara under en del av 1900-talet.

Innan dess, långt bak i tiden, så har det varit flera olika länder. Och under, jag tror det var under den romerska tiden så man hade de här distrikten, Tripolitania och Syrenaika tror jag att den andra hette. Och idag ser vi att vi har en regering i Tripoli och en i Tobruk. Och så har vi grupper i Benghazi och i Sirte så har vi IS-terroristerna som har tagit över en region mitt i landet.

I södra delen av landet så är det också en liknande situation med olika typer av jihadistiska grupperingar. Också uppdelade enligt klanlinjer har tagit över stora områden, inte minst på gränsen. Sen mot Sahara-öknen, stora områden där det egentligen aldrig har funnits några starka stadsbildningar. Där kan de bygga baser och bygga ihop en ny geodistisk superregion i Sahara-regionen, ända ner till Nigeria.

Där Boko Haram har anslutit sig till IS-terroristerna. Så det är en situation som blir mer och mer problematisk. Och nu som vi pratat om också i förra eller förföra ställningen, så börjar man göra drag från amerikanska sidan och USA-allierade makter att Man ska intervenera på den ena regeringspretendentens sida, den som kallas för GNA, Government National Accord.

De har enligt uppgift en deal på gång med det gamla representanthuset i Tobruk. På så sätt skulle de kunna förena två av de gamla institutionerna. Men som den här artikeln så förtjänstfullt påpekare. så är den här typen av militära interventioner någonting som man har försökt flera gånger tidigare med katastrofala resultat.

Inte minst så är parallellen med Afghanistan på 80-talet väldigt anslående, där man gick in och stödde ett antal sådana här, en koalition av islamistiska grupper, för att bekämpa ryssarna, Sovjetunionen som hade intressen i Afghanistan. Då gick USA, Saudi-Arabien och Pakistan ihop och försåg de här människorna med vapen, pengar och underrättelser.

Sen dess så har det ledde, enkelt uttryckt, till den moderna transnationella jihadistiska rörelsen som kommer från Afghanistan och fick sina initiala investeringar i den vändan. Alla stora terrorledare sen dess, många av dem, har varit alumni från Afghanistankriget, som Osama bin Laden till exempel.

Och idag naturligtvis så är det talibanerna som är en av de dominerande. fraktionerna i Afghanistan, kanske mest dominerade talibanerna. De var en av de grupperna som fick stöd under kriget, under Afghanistankriget. Och sen tog de makten i och med inbördeskriget mitten av 90-talet i Afghanistan. Och allt det här, det är den draksådd som kommer av att man intervenerade och finansierade islamistiska grupper i Afghanistan. Och nu har man en snarlik situation i Libyen där man riskerar att göra precis samma misstag.

Boris

Exakt, men frågan är om vi ska... Vi har ju i vår resonemang efterhand dragit mer och mer åt och lekat med tankegången att man kanske inte ska använda termen riskerade för att det innebär att då tänker man sig egentligen som jag gjorde för länge sedan höll jag på att säga att USA faktiskt vill ha ordning och reda, tydliga gränser och starka stater som är någorlunda väl fungerande.

Det kanske är så att det vill de inte alls det. Det är helt enkelt så här att, alltså antingen får vi anta att de är totalt sanslöst obegripligt inkompetenta oavsett vilken administration som har makten i USA och Washington. Eller så, vilket man till slut måste börja undra om det alls är möjligt att vara så. Det är ungefär som om Don Eliasson skulle vara president i USA.

Är det så är det så att man helt enkelt vill ha det här kaoset. Man, för det är fullt uppenbart att de är beredda att behöva öppna i stort sett vem som helst. Beroende på vilken dag i veckan det är och vilket land man befinner sig i. Om de ville ha ordning och reda så tror jag att de hade kunnat åstadkomma detta med sin militära och ekonomiska kraft.

Martin

Det ser onekligen ut som att det är en medveten strategi från de här människornas sida. De tycker inte att kaoset sprider sig tillräckligt snabbt i Libyen. De känner att vi måste ha in mer vapen och vapnen ska spridas på ett nästan slumpmässigt sätt mellan de olika grupperna. Så att det blir riktigt mycket krig och kaos. Så att ingenting kan hända som kan utmana deras förmåga att manipulera den här regionen. Det ser så onekligen ut som att det skulle kunna vara ett väldigt cyniskt spel.

Boris

Jag tittar bara på, du nämnde Afghanistan där. Alltså om USA ville strypa talibanerna så skulle man kunna ta ett stryp där på Pakistan som trots allt är totalt beroende av USA och säger att ingen mer hjälp till talibanerna eller andra terrororganisationer. Men man har ännu inte tagit i mer kraft mot någon av sina allierade för att få stopp på terrorismen.

Inte mot Saudi-Arabien heller. Det är inte så att man är speciellt beroende av de här länderna. Det har man inte varit på väldigt länge. Så att den enda rimliga och logiska förklaringen är att det kaos som idag präglar stora delar av Afrika, Västasien och delar av Asien det är till nytta för USA. Och dessutom så innebär det också att man kan sälja vapen och det är en stor problem. Det militär-industriella komplexet i USA är intresserat av ständigt pågående krig.

Martin

Det ger bra intäkter. I den här konflikten i Libyen kommer det att bli som det alltid blir i de här situationerna, att de olika supermakterna i världen väljer olika sidor. USA kommer att gå in på den västra delen av Libyen och stödja de krafter som är starkast där.

I öst, med undantag för representanthuset i Tobruk, allierar man sig mer med Ryssland och Ryssland flyttar fram sina positioner. Vi har en annan jättebra länk om det här på Wubbla just nu. Jag vet inte var den är, den kanske ligger i Mellanöstern eller kanske längre ner i världenavdelningen. Det finns en väldigt bra länk i alla fall, ganska aktuell på Bubbla om det här geopolitiska spelet. Men Egypten har ju också ett väldigt speciellt intresse, därför att de vill inte att, det är ju ett grannland till Libyen, de vill inte att den här regionen, närmast Egypten, längs gränsen, ska destabiliseras för mycket och bli en grogrund för islamister som ska kunna operera över gränsen till Egypten och sådär.

Så där har Egypten ett särskilt intresse och Ryssland har ett särskilt intresse. Och den här kärnkraftsinvesteringen, det kanske är en cover för att ryssarna ska investera i kanske någonting helt annat. Någonting som ska hända i Libyen, där det hela tiden byggs upp mer och mer resurser och spänningar.

Boris

Det är faktiskt en fullt rimlig tanke. Det blir ju pengar över helt enkelt om de inte ska bygga kärnkraftsinvesteringar. och ja, fullt logiskt tanke.