Martin

Ska jag bara nämna korten? Det finns en artikel här. Magnus Ek-Suf Om facken inte skärper sig måste vi begränsa deras tridsåtgärder med lagstiftning. På ytan, om man bara läser Bubblas rubrik, så kan man tycka att det här verkar vara en rimlig grej, va? En sån här centerpartistisk ungdomsförbundare som sätter ner foten och säger att det måste vara ett nog nu med de här fackliga brokaderna, sympatistrejken och stridsåtgärderna som skulle vara fullständigt olagliga, vem som än gjorde dem, utom just för facket.

För facket har, det är ju en del som har gjort det. en horribel särställning i svensk lagstiftning som gör att de får göra saker som för alla andra människor skulle räknas som avtalsbrott och sabotage och industriell terrorism. Och det har gått så långt. Man tänker sig att det har unga centerpartister och man har ju hört att de har vissa frihetliga strömningar där.

Men hela den här artikeln är bara nerlusad med brasklappar och påpekandet att naturligtvis så tycker vi att facket är jättebra, det är nödvändigt, de finns en viktig funktion och självklart, att använda blockader och sympatistrejker för att hjälpa sina fackvänner att förhandla är fullständigt rimligt. Gång på gång på gång så upprepar man det här att i grund och botten är fackverksamheten och stridsåtgärder någonting väldigt bra.

Den svenska modellen där fack och arbetsgivare förhandlar är som bäst. När den... Det är helt otroligt, men det här är alltså de mest radikala unga centerpartisterna. Magnus Ek, Andreas Eriksson och Erik Lut heter de. Som i princip ägnar en hel debattartikel i dagens samhälle åt att bara slicka fackets röv.

Boris

Ja, men framförallt att slicka den politiska maktens röv. Det är för att vad vi har i Sverige... Det är ju ett fack som är så att säga tvådelat. Ena delen av fackliga verksamheten ägnar sig att vara en mycket effektiv och smidig kugga i det svågerkapitalistiska maskineriet. Med stora företag, med politiker och där är facket en viktig del och de myser och har det jättebra ihop.

Och sen den andra delen, det är den som vi väldigt ofta rapporterar om. Den här brutala maffiorganisationen som står ner på varje... Liten och mellanstor företagare som försöker få företaget att fungera och gå runt och gå framåt och utvecklas. De nitar man direkt med de mest absurda krav och sätter in blockader och allt möjligt.

Eller förhindra utländska företagare att komma in och etablera sig i byggsektorn, till exempel en helt vidrig verksamhet. Jag tolkar den artikeln som att som att man vill utvidga den politiska makten över hela. Något annat sätt kan jag inte se det som.

Martin

Ja, det är riktigt sjukt det här i alla fall. Ska vi säga for the record om det är så att någon blir förvirrad av diskussionen här. Jag tycker för min del att facklig organisering det är förstås någonting som är helt okej att syssla med. Det handlar bara om associationsfrihet i allmänhet. Man har rätt att bilda vilka föreningar man vill och människor får låta sig företrädas av andra människor.

Inga konstigheter så långt. Jag menar själva grundpremissen för fackets existens kan man tycka är orimlig och om inte annat kan man tycka att den är väldigt föråldrad. Föråldrad brukar man säga, men jag kan tycka att det har varit orimligt hela vägen, längs vägen. Att man bygger en hel verksamhet på premissen att de som äger ett företag och leder ett företag å ena sidan och å andra sidan de som jobbar på företaget inte sitter i samma båt.

Att deras intressen är motstridiga när de själva verkligen är precis orienterade med varandra. Vi såg en artikel häromdagen, tror man får bubbla, om att chefen för gruvtolvan, fackbasen på LKAB i Kiruna, var ute och sa att vi har ändå samma intresse, vi som jobbar här och de som styr på företaget, för att vårt gemensamma intresse är att företaget ska finnas kvar.

Därför måste vi även från fackets sida komma upp med kreativa sätt att få företaget att funka och inte bara ställa krav på att vi ska ha högre lön hela tiden och lägre arbetstid. Det kan man ju tycka att den insikten borde ha funnits alltid. Men om man nu har den där vanföreställningen att man har en intressekonflikt med sin arbetsgivare så får man tycka så och man får organisera sig. Och man får också ägna sig åt stridsåtgärder.

Man får sätta en arbetsplats i blokad, man får strejka, man får göra alla de här sakerna. Men om man gör det då får man vara beredd på att alla normalt funtade arbetsgivare kommer ge en sparken. Hangbom utan pardon, bum, så blir man av med sitt jobb. Det är det som är det sjuka i det här. Det är inte det att facket organiserar folk och att de ägnar sig åt stridsåtgärder. Utan det sjuka är att arbetsgivare som blir utsatta för det här, får inte skydda sig, de får inte göra motåtgärder.

Det rimliga är naturligtvis att om du har någon på din arbetsplats som saboterar verksamheten och som dessutom uppviglar de andra på arbetsplatsen att delta i att sabotera verksamheten, att arbetsvägra och blockera. Det rimliga då, det är typ vad du säger upp till de här personerna, sådana personer vill du absolut inte ha i ditt företag, du vill absolut inte betala dem pengar. Och du skulle ju självklart inte betala dem pengar när de vägrar arbeta när de går på strejk.

Självklart är det upp till var och en att strejka, men man kan inte räkna med att få betalt om man inte jobbar. Man kan inte räkna med att få behålla sitt jobb om man istället för att hjälpa företaget framåt saboterar företagets verksamhet. Och i en sådan ordning, om man lätt är bra på det sättet, och sättet som man får till det är att ta bort all speciallagstiftning som skyddar facket. Vi behöver inte införa någon antifacklig lagstiftning, vi bara tar bort fackets särskilda maffiga regler.

Då kan vi bara släppa den fackliga verksamheten fritt. Men om facket behövde bära konsekvenserna av sitt agerande, om de behövde ta konsekvenserna, de realistiska konsekvenserna av att de strejkar och genomför blockader, då skulle de tänka sig för, då skulle de välja sina tillfällen bättre. Och kanske till och med att de skulle kunna fylla en positiv roll, kanske i stora företag med tusentals anställda, där det i praktiken är omöjligt för varje enskild anställd att gå till det vd eller ägaren och prata. Kanske till och med att de skulle kunna fylla en rimlig roll, men det måste vara en jämn spelplan där även facket får ta konsekvenserna av sina handlingar.

Boris

Jag tror det är självklart, men jag tror också att det där är självklart faktiskt. Det ska vara en öppen och fri kamp mellan olika intresseorganisationer där alla får bära konsekvenserna av sitt eget handlande. Men jag tror också att det är dags för mig, för de som står till vänster, eller någorlunda vettig vänster, att börja diskutera fackets roll överhuvudtaget.

Själv kan jag inte se någon vettig roll för facket om det är så att du har en fungerande marknad. Inte ens, som du säger, i ett företag med flera tusen anställda. Man får anta att varje förnuftigt fungerande företag har en sådan organisationsmodell. Att du ska inte som enskild anställd behöva leta upp vd och diskutera anställningsrekord eller löneförhöjningar och sådana saker.

Utan det ska organisationen ta hand om på vd började nivå så att säga. Fackföreningar som jag kan se det behövs egentligen bara i samhällen som ännu inte riktigt har Det marknad inte har lösgjort sig ur feudala strukturer och där faktiskt finns det ett politiskt förtryck som möjliggör för De som är kapitalister att förtrycka arbetskraften med egentligen politiska medel och hålla löner och levnadsrekord under vad som är marknadsmässigt berättigat.

Och det var därför vi kastade bomber på Haymarket. Det var liksom nödvändigt. Jag kan inte se att det behövs i Västerlandet helt enkelt. Men som ni säger, vill folk organisera sig fackligt så... Så får de väl göra det. Då kan jag samtidigt tycka att jag som företagsledare ska ha rätt att slippa prata med facket också.

Martin

Du har väl ett poäng att det handlar om en väl fungerande marknadsekonomi och väl organiserade företag. Om det är så att man som anställd på ett stort företag, där man själv av praktiska skäl inte kan gå till vdn och lyfta sina funderingar. Då är den rimliga ordningen på ett bra företag. Det är att den du pratar med och den som företräder dina intressen gentemot företagsledningen det är din närmaste chef.

Den person som du i praktiken jobbar för, den personen ska företräda dig inom organisationen och gentemot företagsledningen. Det är en väldigt bra och naturlig ordning och om det inte är så, då gör man nog klok del att säga upp sig och leta efter ett annat jobb.

Boris

Ja, exakt. Och på en frifungerande marknad så kommer det vara så att Företag som har en usel organisation styr upp sig själva därför att annars tappar de folk som går till andra företag som fungerar bättre. I ett stelt och genomreglerat land som Sverige med en usel fungerande arbetsmarknad, det är svårt för folk att använda den möjligheten. Så att facket existerar i Västerlandet, det är inte därför att argumentet brukar vara att vi måste ha ett fack därför att det är så svårt att få det. Det ska vara ett skydd mot den fria marknaden och det är ju inte så en fri marknad är onödiggör faktiskt. Facket helt och hållet.