Martin

Marcus Birro, svenska kulturredaktioner styrs av matriarkat. Vulgärt manshat legitimeras av kända svenska feminister. Marcus Birros senaste krönika från Folkbladet. Hans plats i värmen, när han blev nästan helt uppmobbad. Jag vet inte om det är Vidar Andersson som tar in honom som krönikör, men här får han skriva i alla fall. Jag tyckte jag var en välkommen kronika för att den uppmärksammar någonting som jag själv tycker är ganska obehagligt.

Nämligen den intensiva fientlighet mot män som är väldigt utbredd i så kallade feministiska kretsar, i vänsterradikal-feministiska kretsar. Det kanske mest kända exemplet som också Market Bureau fokuserar på här är skummanifestet av Valerie Solanas. Som jag läste vid ett tillfälle och blev genuint chockad när jag läste innehållet.

Det var riktigt sjukt. Det var ju inte det att jag tog det personligt och kände mig personligt hotad som man. Även om man mycket väl skulle kunna läsa det på det sättet. Det var mer känslan av orealism över hur galet det var. Alltså hur rent spritsprångande, psykotiskt, vansinnigt det var. Och det här är någonting som tas på stort allvar. Marcus Byro citerar poeten Åseberg som har sagt att Det är inte så ofta man blir så lycklig av besinningslöst våld som när man läser Solarnas Manifesto.

Sara Stridsberg, som också är en omhulldad författare. Hon säger, Ingen text har förändrat mig så som Solanas. Den har lärt mig allt jag behöver veta. Och det här kommer från förordet till Solanas bok Mitt hjärta, min fitta. Och det här är ju bara några exempel. Alltså Skumman i fästet är ju en upphöjdad, omhulldad och upphöjd grej va? Man har bara gjort en teaterföreställning för några år sedan.

Boris

Ja flera, den dyker alltid upp på repertaren någonstans.

Martin

Det är en del av, även om vi inte har någon svensk kultur, så har vi ändå en kanon av pjäser som ska sättas upp. Och Skumman i fästet är tydligen fullt legitimt att... att sätta upp på fina scener och sånt där. Kulturutbildnings- manget sitter och purrar över det här.