Martin

Nöjesguidens försök till karaktärsmord på Alexander Bads fästande med Linus Bylund får Bad att gå bärkärk över journalistisk identitetspolitik. Det här är en sorts meta-metanyhet. För det här började med att Aftonbladet, förlåt, Nöjesguiden, gjorde en artikel om att Alexander Bard hade ätit lunch med Linus Bylund.

Och Bard blev väldigt arg, och han svarade genom att skriva en artikel i Aftonbladet. Det är nästa steg i den här metadebatten. Nu pratar vi om en länk från Nyheter Idag, som skriver om det här debaclet.

Boris

Och nu dyker det upp i Radio Bubbla.

Martin

Det är en meta, meta, meta, meta diskussion. Och om man ska bryta ner det här lite grann, så kan man väl säga att det är otroligt märkligt vad Nöjesguiden fokuserar på. Vad de tycker är relevant journalistik. Nu bevakar de vem som äter lunch med vem. Och Nöjesguiden har ju officiellt profilen av att vara just en nöjes-tidning.

Men som många påpekat så är det i själva verket, som många andra medieprojekt, oerhört infiltrerat av journalister. Vänster typer inte för att jag någonsin läst Nöjesguiden men det här har jag hört från folk som läser och analyserar. Så att när man till exempel från SVT sida startade Edit så är det ett sorts svar på Nöjesguiden att försöka ha ett liknande ungdomligt anslag och en liknande Vänsterpolitisk agenda och även politism har startat en sån här liknande satsning. Nej, men Nöjesguiden har ju länge varit en farmarklubb helt enkelt för kulturskidor och stads-tv och stadsradion.

Boris

Det är dit man söker sig om man ända vill bli upplockad. Man vill bli uppmärksammad och upplockad av gammel media. Den här typen av saker som man sysslar med då, under den falska flaggan att det handlar om Nöjes- och ungdomsjournalistik. Det är ju inte så att det är så att det

Martin

att filosofen och artisten Alexander Bard har ätit lunch med en Sverigedemokratisk riksdagsledamot. De har tagit bilder, paparazziaktigt. Och dessutom har man då sagt att Bard ska tidigare ha uttryckt sig rasistiskt. Vilket då har en koppling till att han har käkat lunch med Sverigedemokraternas presschef.

Och... Bard blir ju rätt mätigt förbannad och han säger som vanligt ganska roliga saker. Han säger att... Jag tror inte ens att hudfärg existerar. Och jag blir förbannad på det. Jag tycker det är dags att sätta ner foten. De här nervösa hipstertyperna som påstår att folk är rasister som inte är det. De ska få veta ut. Jävlar i mig, då vaknar jag. Han säger att han är jävligt trött på klantiga, klumpiga och korkade journalister som tar sig friheten att slänga rasiststämpeln på folk som inte är rasister.

Så det är väldigt låg nivå här. hela vägen igenom. Det som jag tycker är uppfriskande och roligt med Alexander Bard är att han kan bita ifrån. Ger man sig på honom så får man veta det. Han har ju förstås en egen personlig väldigt stor kanal som gör att han kan nå ut med vilket budskap som helst. Han behöver inte ens skriva sådana här artiklar i Aftonbladet för han har 30 000 följare på Twitter som läser och sprider allting som han gör.

Boris

Men det här är ju Alltså grunden för det här är ju återigen att Norgeskagen är en... farmarklubb och genradikal gammel media. Och det här är något som hamnar i någon reporters ev helt enkelt. Det var jag som avslöjade att Alexander Bard lunchade med Linus Bylund. Personen frågar säkert en uppringd från DN Kultur som säger att jag behöver en ny populärkulturskribent.

Jag är intresserad av ett vick här. Så att de letar upp det som är skitnyheter men som de vet att det ger dem själva uppmärksamhet och politisk rädd. Det kan vi tänka oss att det kan göra. Man skuggar in i bilen och kollar hur man käkar lunch.