Martin

New York Times ljuger om nagelsalonger. Hävdar de flesta manökryster i New York utnyttjas av arbetsgivare. Ja, det var som du sa Sofia. Jag satte och läste den här länken tidigare. Inte trodde man att man skulle sitta och vara så fascinerad av en artikel om nagelsalonger.

Boris

Nej, det kan ju vara på listan av minst intressanta saker som finns. Men, det här är verkligen... Det som har hänt är att New York Times har fullkomligt ljugit i 7000 tecken om så kallade missförhållanden i den här branschen. De pratade om att invandrare från Kina kommer dit och får jobb som de sen inte får betalt för. Om de får betalt så får de jobb som de inte får betalt för. Jättelite betalt och det finns en massa missförhållanden när de exploateras och så vidare. Och det är bara inte sant.

Martin

är för detta journalist på New York Times som har gjort det här reportaget. Men han är också delägare i ett par Daysbaz i Manhattan. Så han har ett intresse av det här själv. Han och hans fru driver såna här ställen. Han har en ganska bra inblick och han ger väldigt mycket detaljerad information. Han lägger fram bevisning i den här artikeln för att det i själva verket inte förekommer sådana missförhållanden.

Han har det. talas om många av de här sakerna som de påstår är etablerade praktiker. Men han visar också på platsannonser som egentligen är väldigt lätta för vem som helst att hitta där man annonserar om folk som ska jobba med de här sakerna. Och han visar då på vad lönerna är som erbjuds och att det överhuvudtaget inte är de låga nivåer som som påstås av New York Times, att de är gängse.

Så han går igenom det här punkt för punkt i lång artikel och de bankar den här New York Times. Times-artikeln. Men det intressanta här är varför New York Times väljer att attackera nagelsalongerna. Bakgrunden här är att den 10 maj så bestämde New Yorks gubernör Andrew Cuomo att man skulle undersöka alla såna här nagelsalonger.

Skicka ut byråkrater och poliser och undersöka och man skulle stifta en ny lag som De ska göra det brottsligt att driva en nagellsalong utan en särskild licens.

Boris

Så det är inte bara nagell... nagell... ja, vad heter det nu? Nagellkuratörerna? Manikurister. Manikuristerna. Det är inte bara de som ska ha licenser utan det är även salongsägarna. Som alltså måste ha tillstånd i New York för att bedriva sin verksamhet.

Martin

Ja, precis. Nu krävs det alltså multipla lager av licenser. Och... Det verkar som att det är det här, och det är väl logiskt förstås, det är det här som gör att det plötsligt är fritt skottläge på de här salongerna. Så fort man har licenskravet så kan man säga att alla som inte är licenserade eller på något sätt kan betraktas som att de är i gråzonen, då är de brottslingare för de bryter mot den här licenslagen.

Och det är naturligtvis inget riktigt brott, det är ett statligt övergrepp att säga att man måste ha en särskild licens. för att fila någons naglar. Det är ett fruktansvärt tyranniskt övergrepp i det lilla. Ett av en miljon sådana övergrepp som staten ägnar sig åt. Det behövs ingen som helst legitimitet i det. Och förutom de negativa effekterna på verksamheten direkt av licenskravet så får man då den här typen av mobbmentalitet i samhället.

Då det plötsligt blir socialt acceptabelt att utmåla en hel bransch som skurkar. Till exempel då för att de inte har... Hunnit skaffa sig alla licenser på alla nivåer som de behöver.

Boris

Och inte bara branscher utan även de... Man har också möjlighet att stämpla alla de som jobbar i den som fullkomliga våp som bara blir exploaterade och inte kan överhuvudtaget fatta några informerade beslut.

Martin

Och det intressanta är att i verkligheten så är det precis tvärtom. En orsak till att folk söker sig till just den här branschen istället för att till exempel jobba på restaurang är att den erbjuder mycket större utvecklingsmöjligheter. Om du börjar på en restaurang och du ska servera eller diska eller någonting. Du har inte så mycket karriärutvecklingsmöjligheter. Du kan få ett till restaurangjobb efter det.

Men om du jobbar på en liten salong och du lär dig hantverket. Du får kanske några stamkunder som gillar dig. Då är det ganska enkelt och billigt för dig att starta en egen salong. Uppskattningsvis kostar det 30 000 dollar att köpa en egen salong och bli sin egen chef. Det här är vanligt att folk kan göra efter 3-5 år efter att de börjar i den här branschen.

Så kan de bli sina egna om de vill. Det här är något som de som jobbar med det här uppger som en inspirationskälla. Att de väljer den här branschen för att de har så fina möjligheter att utvecklas. Det är förstås en del av att få... Att kanske jobba för lägre lön initialt. Därför att man får erfarenheter som man relativt snart kommer att kunna omsätta i ett eget företagande. Och det är någonting som är en del av den översidiga överenskommelsen med arbetsgivaren när man börjar.

Det kan ju också vara så att arbetsgivaren vet att de här personerna är benägna att försvinna om de blir för duktiga. Så de kan vara värda lite mindre för dem av det skälet. Alldeles för oavsett ser det här någonting som folk söker sig till. Fullständigt frivilligt. för att de tycker att det är mycket bättre än alternativen. Men desto mer är det så att det här licens-vansinnet det tar ju inte slut vid manikyr heller.

Utan när man då startar sin egen salong och då skaffar man licens för att man själv håller på med manikyr och salongen har rätt att hålla på med manikyr och du har dina licenser, då kan du tjäna lite pengar. Men om du dessutom kan få en licens för att få utföra massage eller ansiktsbehandlingar, då kan du tjäna ännu mer pengar. Så att det är ändå så att den fortsatta karriärvägen här är att skaffa fler och fler licenser så att man får tillstånd från staten att göra fler och fler, snarare förutsett, normala saker som det faktiskt är, är helt sinnessjukt. Att staten ska lägga sig i de här sakerna och bestämma vem som får ge en medbändiska massage och inte.

Boris

Jag tycker också det apropå den föregående storyn om medias makt, tycker jag att det är ett sjukt exempel på när man helt enkelt bestämmer sig för att driva en viss agenda, vad man nu har för bevekelsegrunder och direkt efteråt, Så kommer en New Yorks gubernör och på grund av spridningen som den här informationen har fått, som man då har spridit falsk information, så har han då passat på att gå någon annans ärenden eller sin egna och liksom sabbat för en massa människor.

Och det är, det är det bara så här, ja men hur kommer det sig att de kan, hålla på på det här sättet utan att nu är det ju förstås en person som har den här Bernstein och skrivit den här artikeln och synat deras bullshit. Men uppenbarligen så har de lyckats bygga en infrastruktur där de har en enorm påverkan både på det allmänna och det internationella. opinionsläget och på politiker som är benägna att reglera söndersaker.

Martin

Ja, men en av förklaringarna till att de kan hålla på så här är väl att de som är deras offer är fattiga kinesiska invandrare. Det är personer som inte har en röst på samma sätt som andra grupper. Bland annat för att de ofta inte talar språket. Vilket också är en intressant aspekt av den här artikeln. Att personen som har gjort det här ursprungliga reportaget beklagar sig över att av de 115 statliga undersökare som sysslar med att reglera den här branschen i New York så är det bara 18 stycken som talar språket.

8 talar kinesiska och 2 talar koreanska. Och det här är väldigt viktiga språk för att kunna interagera med den här branschen. Så en av linjerna av kritik är att man saknar de essentiella verktyg som krävs för att fråga ut de här invandrararbetarna och upptäcka om de blir utnyttjade eller inte.

Naturligtvis är det så att journalisten som beklagar sig över detta talar varken spanska, kinesiska eller koreanska utan har fått för lite kvarter. och lita sig på översättare. Men det här är ett av problemen. Förutom hyckleriet från den här journalisten så är det här människor som har svårt att stå upp för sig själva. Så det är en lätt måltavla för politiker som vill reglera och beskatta och licensbelägga ytterligare en verksamhet.