Martin

Vi kanske hoppar över Lena Andersson och går direkt på värdeavdelningen. Boris är inte husleden av det som. Nej och det här var en av dem. Den här var ju jätte... Alltså den var så jävla dålig. Hon vet ingenting om... Ser ni vad jag... Det är som att jag grider här. Människan vet ingenting om idrott. Absolut ingenting. Hon säger det själv också. Och sen bygger hon ett helt jäkla resonemang om kvinnokamp och feminism och kvinnans roll i samhället på slutsatser om någonting hon inte känner till någonting om.

Det är rätt fascinerande. Väldigt märklig grej att göra också. Hon har en god poäng men skablar bort det helt. Ja, alltså du kan försvara hennes poäng med helt andra argument. Varför underbygga den med... Alltså det ser... va? Hon gör ju bara kvinnors saker och en otjänst. Är det någon typ av missriktad sportmetafor i den här? Jo, men det är ju ofta så när folk som inte vet någonting om idrott eller bryr sig ska skriva om någonting med utgångspunkt i idrott, då kryddar hon det med såna här bollen-i-rund-grejer.

Och... jag måste fortsätta. Men det bygger på sådana här jättefåniga grejer som att kvinnliga idrottare, de pyntar sig och fixar sig och donar sig och de är... De har valt att måla in sitt hörn genom att betona sin kvinnlighet. Men då vet ju inte den här människan, Lena Andersson, att... Det är precis samma trend som är ännu tydligare i mansvärlden. Zlatan, för att inte tala om Beckham som gör kalsongreklam, reklam för manliga deodoranter, parfymer, speciella rakhylar där man kan intimraka sig som man och så vidare. Det är också en objektifiering. Och den är snarare tydligare i mansvärlden än i kvinnovärlden i idrotten. Okunnig människa.