Martin

Mikael Bindefeldt skriver om den ökande antisemitismen och tryggheten i att veta att det finns en judisk stat. Den ligger i Sverigevdelningen, trots att den förstås borde ligga i opinion. Men jag tyckte det var en ganska bra artikel. Jag vet inte riktigt vad Mikael Bindefeldt har för sig nu för tiden. Han är någon sorts glorifierad festfixare. Väntmakare och PR-konsult. Men han säger att han har aldrig själv stött på antisemitism.

Han har inte tänkt på Sverige som ett antisemitiskt land. Men de senaste åren så har ju hänt mycket saker. Vi pratar ju om det i nästan varje sändning. Och han ger också exempel här på våldsdåd och det faktum att judiska skolor nu måste ha beväpnade vakter. Såna här saker. Vilket Bindefeldt säger att hans svar är inte att gömma sig utan att sträcka på ryggen och ta på sig den davidsstjärna som han fick vid sin barmitsva.

Han skriver väldigt intressant tycker jag om det här att Nu ska man vara rakryggad och inte låta sig skrämmas Men om, om det blir värre Om det inte går att vara kvar här Då kan man som jude flytta till Israel Han skriver om det, vilken enorm skillnad det innebär för det judiska folket Att nu finns staten Israel Så nu har man den möjligheten Det finns någonstans man kan ta vägen, ett land där alla judar är välkomna Och han säger själv att han är beredd att packa sina väskor och flytta

Boris

Ja, det är bra att detta säger sig som inte varit utövande ljud. Jag tror han uttrycker väldigt väl just den här tryggheten som existensen av en egen stat innebär.

Martin

Det är tur för det judiska folket att de åtminstone har Israel, när det ser ut som att de får det tuffare och tuffare i Europa.

[Speaker 3]

Men någonstans så har ju väldigt många i Sverige ett ansvar för att det har blivit så här. När Inmar Epelö håller på att hetsa mot judar och tvingar bort publiken vid det vi skapar, även om anger och liknande. Och håller på på det sättet så normaliserar de tankar som man tidigare inte ens har kunnat tänka.