Martin

Lars Wildereng, den humanitära stormakten Sverige hjälper hem IS-terrorister som fruktar för sina liv. Samma hjälp fick inte tsunamisvenskarna eller afghanistantolkarna. Och det här är lite på samma tema. Det är lite på samma tema som det vi pratade om nyss, hur politisk korrektighet slår över i... Att i det här fallet att understödja jihadister. Vi har haft de här, det är värt att reiterera, vi har haft de här debaklen med dels tsunamikatastrofen vintern 2004.

Där det satt väldigt långt inne att hjälpa folk på plats. Och Lars Danielsson, statssekreteraren på UD, sa att det är inte vårt ansvar att flyga hem svenskar. Och de här Afghanistan-tolkarna är kanske en ännu mer skamlig historia. Där tolkar har jobbat för den svenska militären i Afghanistan. Nu är de i många fall hotade av talibaner för att de har samarbetat med västliga militära styrkor. Men de får inte upphållstillstånd i Sverige, de får överhuvudtaget ingen hjälp.

Utan vi lämnar dem vind för våg. Men däremot när folk sitter i kläm nere i Syrien och vet inte riktigt vad de har gjort men eventuellt så skulle de kunna vara IS-terrorister. Då ska man genast... åka ner och flyga hem dem. Nu ska man säga också att vi vet inte vi vet ju inte att de som nu blir hemflugna är terrorister. Den informationen finns och vi vet inte. Men det är ändå väldigt stor policyskillnad i det här fallet jämfört med andra fall.

Boris

Om den är monumental alltså. Det vore ju konstigt om det inte berodde på den här nedlåtande rasistiska inställningen som myndigheterna ofta har. Att människor som araber och eller muslimer, de är lite kulturellt efterblivna och vi måste ta hand om dem. Och det är klart de vill hugga huvudet av varandra men vi ska hjälpa dem och integrera dem och så vidare.