Martin

Lena Andersson. Roland Paulsens idé om samhälle utan lönearbete, synnerligen repressiv och absurd, kräver totalitär stat. Vem är Roland Pauls då? Roland Paulsen är en sociolog som har skrivit en bok som är en svidande uppgörelse med arbetsförmedlingen framförallt. Men det är också en slags vidräkning med lönearbete som fenomen. Och Lena Andersson skriver här om den gamla... Den nu gamla historiska förhoppningen att ökad produktivitet ska leda till att människor inte behöver arbeta så mycket?

Boris

Alltså, på hållisen, förutom den där boken om arbetsförmedlingen som ur sig innehåller jävligt intressanta reportageliknande avsnitt om denna absurda institution, så är det ju så att... Han är ju säsongens picket på något sätt. Och han har skrivit lite avhandlade grejer om just... Alltså hans utgångspunkt är egentligen att vi behöver inte arbeta så mycket, arbete är av ondo.

Vi behöver mera fritid och pengarna finns, dock lite oklart om pengarna kommer ifrån, men de finns i alla fall. Teknik och pengatillgång gör att vi kan gå ner på en två timmars arbetsdag eller något sånt. Det är den bärande tankegången hos honom. När man läser honom, det som stör mig mest är just att... Där finns ingen som helst lust till att arbeta. Han ser inte tjusningen i att jobba, skapa, åstadkomma saker.

För honom är arbete av ondo. Det är på den så kallade fritiden vi förverkligar oss. När han ställs inför en fråga på O-Expressens kultursida... Vad ska vi göra med all den där fritiden? Vi måste minnas hur det var. När vi var som barn hade vi inga problem med vad vi skulle göra på vår fritid. Det ska alltså bli ett samhälle där vi ägnar oss att spela foto med varandra eller surfa på nätet. Men vi gör ingen nytta. Vi försöker inte åstadkomma någonting. Det är inte bara den jävligt deprimerande bild av tillvaron han målar upp.

[Speaker 3]

Men är det inte också en kulturell megatrend att vi genomgår en enorm infantilisering av samhället på många olika fronter?

Boris

Ja. Jag har inte tänkt på det, men det ansluter väldigt lätt. Gå tillbaka till hur det var när det var barn. Vilket för väldigt många människor är en jävligt märklig beskrivning av hur det var att vara som barn. Att man ägnade sig åt att leka hela tiden.