Martin

Conericet, 17-årig, cancersjuk och med händertagen av staten för tvångsvård med kemoterapi efter beslut av domstol, överklagar beslutet.

Boris

Den har inte läst, är det någon religiös grej?

Martin

Nej, som jag har fått att det inte är en religiös grej. Det är inte Jehovas vittnen eller något sånt där. Det är en 17-årig flicka med cancer som har drabbats av en väldigt ovanlig form av Hodgkins-lymfom. Hon vill själv inte ha behandling och hennes familj stöttar hennes beslut. Men, Department of Children and Families i Connecticut har bestämt att hon inte har rätt att bestämma över sin egen kropp.

Hon och hennes familj får inte fatta de här medicinska besluten, utan nu tvingas hon till kemoterapi. Som man ser är en behandling som har ganska extrema negativa sideffekter. Det är inte som att ta en i pren och gå igenom kemoterapi. Man kan tycka att det är värre att få tills man dör än att få ett garanterat odrägligt i pren och kemoterapin. Jag tycker det var ett sällsynt vidrigt exempel på statligt övergrepp. Slå mot cancersjuka sjuttonåringar.

Boris

Jag tänker på det vi diskuterade i förra programmet. Den här läkaren, den brittiska läkaren och den gamla chefredaktören för medicintidskrift som hävdade att man ska inte behandla det bästa sättet att dö. Det var en ovanlig inställning. Det var nästan ett romantiserande. Det var så uppgivet och pessimistiskt. Det här är åt andra hållet men precis lika obehagligt.

Det grundläggande måste vara att människor själva får välja. Jag vill inte ha behandling eller jag vill ha behandling. Det måste vara upp till den egna individen att bestämma detta. Det kan inte vara upp till myndigheterna eller nån slags auktoritet. Cancer är bra eller cancer är dåligt. Det måste för guds skull varje enskild person själv få bestämma.