Martin

Argentinas president Xavier Millay håller tal vid World Economic Forum i Davos som blir viralt om den fria marknadens överlägsenhet, om att västvärlden är i fara på grund av dess omfamnande av socialism, att vi behöver komma till rätta med de som fortsätter att förespråka socialism och att socialister övergav klasskampen för sociala konflikter såsom befängda och onaturliga kampen mellan kvinnor och män.

När Xavier Millay dök upp På den politiska scenen. Förra året. Då var det många som avfärdade honom. Som en globalist. Han har minst han varit i Davos. Och flotterat sig med Soros. Och Schwab. Och Gates. Och fan och hans moster. Hur kan du vara så dum? Hur kan du vara så blåögd? Att du tror att Millay kan vara äkta vara. Han är ju helt uppenbart WEFs kandidat. I det argentinska valet.

Och du stödjer Millay. Så är du en fåskalle. En nyttig idiot för globalisterna. Och om någon tror att jag överdriver. Så är det snarare tvärtom. Jag fick till och med höra från. Från högprofilerade amerikanska libertarianer. Som jag har kontakt med privat. Att Millay uppenbarligen var. En hög med skit. Förutom då hans förbläst för judendomen. Så var det alltid den med VEF Davos. Som hölls fram. Så det kanske kan vara mig för låtet.

Om jag är lite lite spefull tillbaks. Nu när Millea håller tal i Davos som Argentinas president. Och lättat på blåsan över hela deras möte. Och hela etablissemangsideologin. You're all a bunch of socialists. Som det sägs att Ludwig von Mises sa på första sammanträdet med Mont Pelerin-sällskapet. Som ju var ett slags proto-Davos om man så vill.

De träffades på en annan Alptopp. Jag tror att det ligger i motsatt ända av Schweiz. Men det är lite liknande. Topp möter i Schweiz. Ekonomiska diskussioner. Jag antar att Davos möte är inspirerat delvis av Montpellierins sällskapet. Nu för tiden så kanske de har konvergerat. Jag vet inte. Montpellier har inte så bra rykte längre bland riktiga libertarier. Så intressant att höra vad han säger då när han håller tal.

Det var såklart inte något sådant här antiglobalistiskt brandtal. Utan det var helt enkelt exakt vad man förväntar sig från Javier Millet. Det vill säga... Ett brandtal för libertarianism, för kapitalism, fria marknader, äganderätt, personlig frihet. Kritiken han får fram mot Davos-kretsen, han riktar det väldigt tydligt mot de som är där, de som är inkopplade i nätverket.

Det är helt enkelt att de inte försvarar libertarianska värden och det kapitalistiska systemet. Det är en kritik som kan framstå som tandlös i vissas ögon. Men... Det var ett bra tal och det visade väldigt tydligt på hur libertarianismen trots allt, trots sitt dåliga rykte, är en, det är ett slags tredje position.

Eller som vi säger ibland, en slags nollte position som är ett alternativ till båda de här riktningarna. Globalisternas ideologi och de reflexmässiga antiglobalisterna. Vi kan titta lite mer på... På talet lite grann vad han pratar om. Han börjar med en utläggning om ekonomisk historia kan man säga. Han säger att från år 0 till år 1800 så var BNP per capita i stort sett konstant.

Men genomsnittlig ekonomiska tillväxten under den perioden var 0,02% per år. Så att man kan säga noll tillväxt. Resurser ackumulerade såklart men inte snabbare än befolkningen ökade. Så att i moderna termer och Xavier Millet säger så här. Han säger att. Vi hade 2000 år av stagnation. Men man kan ju också tänka att själva begreppet stagnation det är en teknisk term som är färgad av att tillväxt ses som en utgångspunkt eller ett grundtillstånd.

Nästan som någonting som är givet av naturen. Men den där stagnationen är ju själva verket bara det normala tillståndet. Så som saker och ting funkar naturligt. Saker och ting är som de är de blir varken särskilt mycket rikare eller särskilt mycket fattigare. Och om man ser ännu längre bakåt i historien. Det är inte bara 2000 år utan det har varit på samma sätt i miljontals år.

Om man tänker på hela stenåldern. Att människor varken blir rikare eller fattigare annat än. Små lokala fruktformationer och kanske en väldigt långsam. Det är hundradels procents årlig BNP-tillväxt. Om man nu ens kan prata om BNP i den kontexten. Så undantaget. Det är de här korta, korta perioderna. Framförallt de senaste 200 åren. Det är anomalierna. Som eventuellt måste förklaras.

Om man vill förstå historien. Ekonomisk tillväxt är det lysande undantaget. Det är något mystiska. Det är väldigt många som är djupt förvirrade över vad ekonomiska framsteg är för någonting och var de kommer ifrån, vad de kan leda till. Men som vi vet så är det som har hänt under några hundra års tid nu att vi har fått det här sällsamma fenomenet kapitalakkumulation.

Om Ileja lägger in en moralisk dimension så klart han säger att år 1800 så levde 95% av världens befolkning i extrem fattigdom. Och idag är motsvarande siffra 5%. Så han slutsats i då att frimarknadskapitalism är inte bara det mest kraftfulla utan det enda verktyget, absolut enda sätt vi vet att bekämpa i stor skala hungersnöd och fattigdom.

Och han pratar just om det här att kollektivisterna tar allt det här för givet och ser också ekonomin som en av de stora kaka som kan fördelas på olika sätt. Rikendomen bara finns där. Och vi kan göra lite som vi vill med den. Precis som tillväxten. Som ses som ett naturgivet fenomen. Det alltid finns där. Ekonomin kommer alltid växa.

Trots att ekonomin faktiskt bara har växt. Under några få korta undantagsperioder i historien. Och nu råkar vi befinna oss. I en sån period. Men annars måste man leta. Länge och noggrant för att hitta. Hitta någonting som inte i praktiken är nolltillväxt. Sen pratar en del om det. Det är om kapitalismens fantastiska. ...bedrifter och att vi nu har glömt bort varför vi blev rika. Att det är både ett politiskt och ett intellektuellt fall bakåt.

Och han är ekonom och pratar om ekonomisk teori. Så han pratar bland annat om neoklassisk ekonomisk teori. Och här blir det lite teoretiskt. Men han pratar bland annat om begreppet marknadsmisslyckande. Som är ett begrepp som spelar väldigt stor roll i nationalekonomisk diskurs. Framförallt vad gäller ekonomiska argument som används för att rättfärdiga statlig intervention. I ekonomin. Det används precis hela tiden.

Och ett marknadsmisslyckande. Det är inte bara att man ogillar någonting. Som händer på en marknad. Utan det finns en mer teknisk definition. Som har att göra med någonting som kallas för. Paretoeffektivitet. Men Xavier Millet. Han ger det klassiska libertarianska argumentet. Man kan säga österrikiska argumentet. För att det egentligen inte finns. Några marknadsmisslyckanden. Och det som kan se ut på det sättet. Det beror nästan alltid på.

Statliga interventioner. I ekonomin. Som sällan tas med i beräkningarna. Och sen går han över och pratar om. De sociala frågor. Och beskriver hur vänsterna har skiftat fokus. För att de så uppenbart har misslyckats. På den ekonomiska arenan. Så istället så piskar de upp andra konflikter. För att fortsätta verka för kollektivism. Stärka sina egna maktpositioner. Så konflikten mellan män och kvinnor. Som han säger är löjeväckande och onaturliga.

Konflikten mellan människan och naturen. Att människor är farliga för planeten. Planeten måste skyddas till varje pris. Till och med till den punkten. Att man argumenterar för att begränsa antalet människor. En idé som jag personligen inte tycker är helt vansinnig. Men det är intressant att lägga fram det caset i Davos. Inför den gruppen. Som överlag är all in på en sån agenda.

Och han säger då att det är framförallt ur det här perspektivet. Som västerlandet är totalt under. Under socialismens stövelklack. Det handlar inte om att staten äger produktionsmedlen. För det behövs inte längre. Staten har upptäckt att de behöver inte kontrollera produktionen. De behöver inte äga produktionen. För att kontrollera varenda liten aspekt av människors liv. Därför att de har sedelpressarna.

De har lånebaserad ekonomi. Subventioner. Styrräntor. Priser och kontroller. Regleringar och så vidare. Så därför befinner vi oss i en situation. Där alla allmänt accepterade ideologier är. Det spelar ingen roll om de kallar sig kommunister, fascister, socialdemokrater, nationalsocialister, kristdemokrater, neokainzianer, progressiva, populister, nationalister, globalister och så vidare.

Det är Millais uppräkning, bokstavligt talat. I slutändan så finns det inga större skillnader. Alla är överens om alla de viktiga sakerna. Framförallt, först och främst, att staten ska styra över alla aspekter av individers liv. Och alla motsätter sig den unika samhällsmodell som ledde till världshistoriens mest spektakulära framsteg under de senaste 200 åren.

Och sen avslutar det också med en väldigt fin appell till alla entreprenörer. Om det finns några entreprenörer där ute som lyssnar. Låt dig inte intimideras av den politiska kasten eller av parasiter som lever på statens bekostnad. Ge inte efter för en politisk klass. Som bara bryr sig om sin egen makt och sina egna privilegier. Det är ni som bygger samhället. Ni är hjältar.

Ni har skapat den mest extraordinära period av framsteg som mänskligheten har upplevt. Så låt ingen säga att dina ambitioner är omoraliska. Om du tjänar pengar så är det för att du erbjuder en bättre produkt till ett bättre pris och ökar välståndet i samhället. Ge inte efter när staten flyttar fram sina positioner. Staten är inte lösningen. Staten är problemet. Ni är de sanna protagonisterna i den här berättelsen.

Och från och med idag ska ni veta att Argentina ovillkorligen står på er sida. Ja, min översättning av hans avslutande paragraf i talet. Ja, Boris, vad tyckte du om Xavier Mellés tal?

Boris

Ja, men det var kraftfullt. Jag har, jag ska inte säga ett ont ord om honom. Förutom det att jag, ja men det var jävligt bra. Förutom att jag inte fattar hans historieskrivning. Det kan bero på att jag inte är en ren lärarian eller lite kor. Men jag liksom hakade upp mig på två passager där. Och just de här 200-300 sista åren. När han säger att tack vare frihandelskapitalismen så lever vi vår bästa stund nu.

Det är nästan som en slager. Den där underbara som jag skulle tycka var underbara frihet, frihandelskapitalismen det jag själv fick härja som jag ville den har ju liksom aldrig existerat. De senaste 200 åren är ju precis det han hatar. Alltså historien om statens ständiga tillväxt och ständiga ingripanden. Och han blir lite för Johan Norberg i akt när han säger det här att att Vi har aldrig haft mera frihet.

Aldrig varit rikigare. Aldrig har det varit så fredligt. Och aldrig har vi haft så mycket välstånd. Alltså jag är ju knäppig. Jag vet ju många perioder i historien. Skulle vilja förflytta mig tillbaka till det. Skulle tycka. Utgå från att jag hade mera frihet. Så att. Det var skitbra det han gjorde. Och ett underbart genomslag. Alltså i. I svenska media faktiskt. Borta är det här med han framstår nästan som libertinismens svar på Greta Thunberg i rapporteringen. Folk verkar faktiskt lite skärmade. Men jag har lite svårt från de här två passagerna i talet.

Martin

Jag håller med om kanske delvis också från andra synpunkter att hans historieskrivning är förenklad, den är väldigt svepande och sen så tror jag man får lyssna väldigt noga läsa väldigt noga vad det är han faktiskt säger. En sak som vi har diskuterat mycket genom åren är den här skillnaden, frikopplingen som finns mellan ekonomiska framsteg och moraliska framsteg.

Rättare sagt att ekonomiska framsteg har gått hand i hand. Ekonomisk och teknologisk utveckling har gått hand i hand med moraliskt förfall. Och man kan förstås ha en diskussion om eventuella orsakssamband mellan dem. Är det på grund av de ekonomiska framstegen som vi har förfallit moraliskt? Och är det enda sättet att... Att återfå ett andligt och moraliskt rimligt samhälle.

Att reversera den ekonomiska utvecklingen. Det skulle vara en väldigt simplistisk slutsats. Som jag inte alls skulle hålla med om. Men det jag försöker komma fram till är. Det är att Xavier Millet. Han säger inte det. Han säger inte som Johan Norberg gör. Att allting har blivit bättre. Allting i alla dimensioner har blivit fantastiskt bra. Utan det han säger är att. Vi har haft enormt mycket ekonomisk tillväxt. Långt färre människor är fattiga idag.

Och vi har. Mycket mer rikedom, mycket mer resurser. Han har några meningar där han också pratar om andra typer av moraliska framsteg, lite mer liberalt testuggande om människors jämlikhet och sådana saker. Det är mer i kontexten av en attack mot feminismen. Feminismen är överflödig för att i den libertarianska ideologin så har vi som en premiss att alla människor är jämlika och har samma juridiska förmåga.

Status. Och sen en annan sak. Apropå det du säger Boris. Och jag vill inte bara. Försvara Milley bara för att. Vad han säger men. Staten har utvecklats på det sätt som du beskriver. Staten har ju växt. Under den här perioden. Under de senaste 200 åren. Så har ju staterna växt. Skatterna har ökat. Regleringsbördan har ökat enormt mycket. Vi har fått de här monolitiska staterna.

Som lägger sig i enormt mycket mer nu. Av vad folk håller på med än tidigare. Åtminstone i vissa dimensioner. Det är klart en mer komplicerad bild. Men staten som andel av samhället. Statens andel av BNP och så vidare. Har ju ökat enormt mycket. Under de senaste 200 åren. Givetvis. Men om du ser det mer från ett marxistiskt perspektiv. Från en klassisk.

Från ett materialistiskt historieperspektiv. Så har vi ju haft. Själva kapitalismen har ju pågått. Alltså. Kapital- akkumulationen. Det fenomenet är ju- relativt nytt i den här perioden. Det är en förenkling att säga att det har varit noll tillväxt- i hela historien. Det är inte riktigt sant. Men det har varit väldigt låg tillväxt. Och sen enstaka språng av lite högre tillväxt. Men väldigt låg tillväxt. Men det som har hänt sen är ju- kapitalet.

Precis som till exempel- som Marx var en av dem som- teoretiserade mycket kring det här. Det vill säga att i mycket högre skala- så började resurser- Inte konsumeras utan investeras för att producera mer resurser i framtiden. Och det är det som är det nya. Egentligen inte friheten och principen och de liberala idéerna. Utan det är att människor har börjat leva rent ekonomiskt. Inte bara från år till år på ungefär samma sätt.

Ur hand i mun så att säga av givna förutsättningar. Utan de har investerat så att de har mer och mer kapital för varje år som gått. Inte människor i allmänhet såklart. Jag tycker att de här formuleringarna blir så. Det är en liten grupp ledande personer, ett fåtal familjer. Men kapitalakkumulationen kom igång och den förändrade allt. Den har den här självförstärkande naturen att ju mer kapital som finns desto mer kapital kunde byggas.

I och med kapitalets tillväxt och framåtskridande så växer staten i kölvattnet och i skuggan av och runt kapitalet. Det är en väldigt komplex historia. Att staten växer och skapar nya typer av ofrihet. I takt med och tack vare den här enorma kapitalakkumulationen.

Boris

Ja men den beskrivningen köper jag. Jag klarar mig bara inte av att läsa in den i en del av passagerna. Jag har en lite dystrare syn på historien. Och framförallt nuläget än vad han har. Jag är lycklig för att han finns.

Martin

Han är superoptimist. I det här talet så får man en superoptimistisk bild, nästan Johan Norbergs bild. Eftersom han drar den här linjen av kapitalakkumulation och per capita BNP-tillväxt ända upp till 2023. Och säger att den ekonomiska tillväxten ökar. Ekonomins fördubblingstakt förkortas mer och mer.

Och han drar den ända upp genom det här innevarande århundradet. Vilket jag ska säga minst sagt är tvivelaktigt. Det var ju definitivt någonting som hände på 1960-talet. Säg skiftet 1960-tal, 1970-tal. Sedan dess har det inte varit på det sättet. Då köper man väldigt mycket siffertricksande från Millays fiender i praktik.

Men en sak som jag gillar med den här typen av tal och att det får så stor spridning, det hålls i Davos det sprids väl i världen, det är att Det är ju ett väldigt klassiskt libertarianskt, nästan tes-tuggande, ortodoxt libertarianskt tal. Vilket jag bara tycker är enormt uppfriskande. Bland annat för att det finns en naivitet i den här ståndpunkten. En naivitet som jag själv har kämpat med och kritiserat och försökt skaka av mig personligen.

Men det finns också en enorm cynicism kring libertarianska idéer. Som jag tycker bara är enormt tröttsamma och skadliga. Inte minst inom högen. Inom högen är det stort. Libertarianer ses som naiva och enögda. Blinda för maktstrukturer. Och givetvis det här. Nyttiga idioter för en globalistisk agenda och så vidare.

Det ligger någonting i det där. Det finns ett kol av sanning i varje anklagelse. Men det är en ännu viktigare sanning. Att folk som... Fnyser åt libertarianism och kapitalism och avfärdar de här fenomenen. De har enorma hål i sin förståelse av världen. Libertarianska insikter måste finnas med som en av grundstenarna. Annars hamnar man i en sorts ekonomisk analfabetism.

Och man hamnar i politiska lösningar som definitivt inte kommer att fungera. Som vissa människor som har det här perspektivet och intellektuellt ty sig till. Med traditionell fascism eller hitlerism. De idéerna är på tok för socialistiska för att kunna fungera. Här behöver man väldigt mycket mer millej för att ha en seriös förståelse. Gärna en stark auktoritär stat.

Det kan man säga det kan också vara en annan av grundstenarna. Men först och främst måste ägandretten vara maximalt skyddad. Marknader måste vara fria. Den bästa av båda världar är en sorts kombination. Kanske någonting i stil med Singapore. Där man har en stark stat och man har en ledare. En enda person som sätter riktningen för hela landet. Men också ett mycket robust frimarknadssystem.

Och det som många på högerkanten inte förstår. Som leder till den här cynicismen och den här förbittrade, nedbrytande attityden. Det är att Singapore-modellen är en mycket mer renodlad form av libertarianism. Än nyliberalismen, någonting som Johan Norberg eller Timbro pratar om i Sverige. Eller kanske pro-business-republikaner i USA.

Libertarianismen som sådan är en mycket mer auktoritär idé. Därför att den per definition inte lämnar något utrymme för demokrati. Det sägs ibland av Xavier Millet och sådana som han har. Jag såg en artikel där han skrev att han har en authoritarian streak. Det var någon medströmstidning som skrivs. Men saken är att libertarianismen är en radikalt antiegalitär och därför också en radikalt hierarkisk vision för samhället.

Så att libertarianismen är på många sätt en auktoritär ideologi. Eftersom den utesluter den här möjligheten att man på demokratisk väg ska fatta beslut om ditt och datt. Lite som folket känner för, hur ska vi använda resurserna? Vi ska ha någon typ av ledning i samhället som fördelar saker och ting. Och det är libertarianismens egentliga styrkor. Från mitt personliga perspektiv, som jag brukar säga, att den stora fördelen med en libertariansk ordning är att det mest elitistiska...

Ja men nationalsocialismen och

Boris

Tyvärr även den sentida fascismen. Är ju. Är ju väldigt liberala på sätt och vis. Därför att de utgår ifrån det här. Att ja men. Lite grann det här att nej men fan. Allt är jätterikt och fint. Vi ska bara fördela det. Och så vi tar bort vissa grupper. Som vi inte fördelar till. Av rasmässiga skäl eller annat. Och. Jag håller med dig där. Om libertarismens socialdarwinistiska fördelar.

Det är möjligtvis det jag saknar i talet. Min lej måste ju tala på två sätt. På ett sätt när han möter de vidriga människorna i Davos. Och på ett annat sätt när han möter de argentinska massorna. Och det gör han ju lite grann. Det här är ett jävla rikland men vi har fuskat bort det.

Nu tar vi bort alla märkliga förmåner som att man kan få superlån om man ska köpa bil och så vidare. Eller bli försörjd fast man inte jobbar. Men jag får det ändå liksom så här skitsamma. Han gör nytta.

Martin

Jag tycker att det är naturligt och rimligt. Jag skulle till och med säga att det är påbjudet från min sida att ha dubbla budskap om man är politiker. Om man driver igenom sådana här agender, då kan man inte säga social darwinism, det är vår idé. Det är det vi ska driva i London. Utan då får man ju säga mer, vi tror på mänskliga rättigheter enligt vår egen definition och alla ska få det bra så småningom i slutändan.

Men det är värt att notera tycker jag att Millais säger inte riktigt sådana saker. Det är inte det hans agenda går ut på. Han säger att Läget är dåligt nu, men det kommer bli mycket, mycket sämre. Jag kommer göra det mycket sämre innan jag kan göra det bättre. Först ska ni få det riktigt tufft. Först kommer ni bli arbetslösa. Först kommer ni vara utfattiga. Först kommer ni ha svårt att köpa mat. Ni kommer inte råda köpa bensin. Det är vad som kommer nu. Det är vad jag ska driva igenom.

Han har egentligen aldrig sagt att jag ska ge er det ni vill ha. Och det är nog också något som är undertecknande för hans regim, som jag tycker är väldigt intressant, är att han är inte en populist. För hans agenda har aldrig varit att... Ge folk det folk vill ha. Hans agenda är att. Att liksom principfast. Följa en viss uppsättning. Idéer. Med en närmast autistisk. Inställning som man kanske skulle säga.

Med modern politisk. Terminologi. Det är de här idéerna som gäller. Vad folk vill. Vad folk tycker. Det spelar ingen roll. Det är otänkbart att tänka sig. Att Xavier Millet säger så här. Ja. Vi hade tänkt avreglera den marknaden. Men nu har vi fått veta. Att det är många människor. Som inte vill avreglera den. Då hoppar vi över det givetvis. Och det där är i sig. En oerhört auktoritär idé. Alltså en antidemokratisk idé. Att det är principer. Vilka principer det är egentligen. Men att det är de här principerna som gäller. Och att vad folk tycker om saken spelar ingen roll.

Boris

Men jag tror man kan. Så här. Jag tror man skulle kunna. Jag tror det var utmärkt. Att framföra ett socialdarwinistiskt budskap. Tidig svensk arbetarrörelse. Var väldigt socialdarwinistiskt. Precis som andra. Gamla arbetarpartier. Det fanns ingen plats för lättningar och latmaskar.

Martin

Inte mig emot att någon försöker. Det skulle vara väldigt uppfriskande. Men jag tror att det finns. Det finns en orsak till att jag inte håller på med politik. Jag försöker vinna massorna från Agenda. Jag tror inte att det ligger för mig alls att anpassa budskap till folk. Det kanske är bra. Det kanske är bara bra att gå ut och säga exakt vad man egentligen vill göra. Men fan trot.

Boris

Jag skrattar.

Martin

Nu när Millay har testat och kör liksom, han låter som en sån här figur från en Ayn Rand-bok liksom varenda gång han öppnar munnen. Nu när han har testat det och det går skitbra för honom så, då ska man ju inte helt avskriva den idén att bara köra på.

Boris

Det ska bli intressant att se om han, alltså eftersom som jag sa, mottagarna tycker jag har blivit väldigt nästan vänligt i tokmedia. Så det blir jävligt intressant att se om fler vågar vara en mille i till exempel europeisk politik.

Martin

Det vore nästan konstigt om inte fler försökte nu, just med tanke på att mottagandet har blivit så varmt. Att det är liksom, ja han är tokroliga killen med frisyren och motorsågare. Och även så här, SVT verkar gilla honom, lite skärmas av honom och rapporterar ganska objektivt och schysst, det har jag sett i alla fall. Men även internationella institutioner, kanske inte Davos-mötet, men runt om i världen.

Det är inte så att folk går till storms mot den här agenden. Utan på något sätt så finns det den här iskalla, glasklara logiken i hans projekt. Den är väldigt svår att ta sig med. Han slinker igenom sprickorna på något sätt. Det vore jättekonstigt om inte fler politiker testade det här som ett projekt. Körde Europa till exempel. Kanske att man behöver vara väldigt, man behöver ha fallit väldigt långt.

Man behöver vara i en tuff ekonomisk situation. Men det finns ju och det kommer snart finnas ännu fler ställen i Europa där det är väldigt illaställt. Det är värt att tänka på. Om man kanske kan börja kratta man ner sen, förbereda resurser för att testa en sån här grej i Europa. Det skulle vara väldigt häftigt. Gärna i ett land som inte talar spanska. Det skulle jag tycka var toppen.