Martin

26-årige sicilianske gitarrvirtuosen Matteo Mancuso släpper debutalbumet The Journey. Gitarristen har hyllats av Steve Vai och Aldi Meola och har spelat tillsammans med Tommy Emmanuel. Säger på frågan varför han tror många stora gitarrspelare är italienare. Att det kan vara maten. Ja, Matteo Mancuso, en 26-åring från Sicilien, han har tagit gitarrvärlden med storm i Norrös.

Jag har själv följt honom ganska länge. Jag har skrivit några inlägg om honom på BBSen. Det är en av gitarrtrådarna där. Eller det kanske är jazztråden förresten. Jazz är i alla fall den övergripande genren kan man säga som Mancoso är verksam i. Han är väldigt bred och jobbar i många genrer, många influenser. Men i grunden tror jag man kan säga att han är en fusion lite. Det är så han har blivit känd. Man tänker på honom som kanske en ny Alan Holdsworth.

Eller en ny Guthrie Governor. Och han har fått mest uppmärksamhet på sina tolkningar av klassiska fusionlåtar. Men han säger i den här intervjun att han ser sig själv primärt som en rockgitarrist med jazzinfluenser. Men det är lite det som fusion är såklart. Det som framförallt är så fascinerande med Matteo Mancuso är att han är så otroligt bra på att spela gitarr.

Ingen som har lyssnat på honom kan säga någonting annat än det. Han är en av sin generations. skickligaste gitarrister. Jag för min del, och jag är inte ensam om det, jag tänker på honom som världens bästa gitarrist. Alla kategorier. Han är absolut fenomen. Han har en grundläggande teknisk skicklighet som är närmast ofattbar. Den här typen av nästan klinisk teknisk perfektion och tajthet som kommer från en fanatisk dedikation till hantverket.

Ett helt liv av bara dagliga... Tims långa övningssessioner. Tim är ut och in och bara tränar skalor och allt vad det är liksom. Men det låter aldrig kliniskt när han spelar. Han är extremt musikalisk. Utsökt frasering, raffinerad rytmkänsla, fantastisk improvisatör. Enorm flexibilitet i hur han rör sig mellan genrer, olika uttryck, olika tekniker.

Man kommer för att fascineras av den här monsterösa tekniken, men man stannar. för den förfinade konstnärligheten. Och dessutom så är han en väldigt duktig kompositör. Vilket man inte minst ser på hans nya skivor såklart. Hans första egna album. Som den här intervjun då delvis handlar om. Ja riktigt fenomen. Jag blev glad när jag såg en artikel om den där unge mannen på Bubbla-hemsidan. Så jag tänkte att det skulle passa att säga några ord.

Boris

Kan du inte säga något också om eftersom du har lyssnat på honom mycket i motsatt till mig som inte har lyssnat på honom alls. Det här med att det skulle bero på maten?

Martin

Ja, jag vet inte. Det där är lite grann... Det kommer från den här intervjun. Vi ser att vi kan hitta partiet. Det är egentligen så att han viftar bort det. Vi ska se om vi kan hitta... Varför... Det är ju en fråga. Varför tror du att det finns så många stora gitarrister som är av italiensk böd? Vai, Satriani, Petrucci och så. Och då får han säga, jag vet inte, det är kanske maten. Det är väl bara en sån grej som italienare säger. Inte det klassiska italienska klisché som de säger. Ja men det är för att vi har så god mat. De har väldigt god mat i Italien. De är väldigt stolta över det.

Boris

Ja men det är ju så att det är liksom... Storbystad, finskådespelerska eller fotbollsspelare, så är det maten. Det beror på maten.

Martin

Det han säger känner är väldigt intressant apropå nånting som vi pratade om i förra sändningen Radio Bubbla faktiskt. Han säger att jag tror att det finns sicilianska influenser, men de är mer i min livsstil än i min musik. Vi sicilianare försöker alltid ta det lugnt, ta god tid på oss. Det var därför det tog fyra år för mig att göra den här plattan.

Vi är... Vi är ett väldigt... Vi är väldigt lata människor. Vi är väldigt lata människor i allmänhet. Särskilt vi som kommer från Palermo. Och jag tror att man får en högre livskvalitet om man tar det lugnt. Jag försöker alltid ta det lugnt. Jag kommer gärna för sent. Jag äter gärna mycket. Det är sicilianaren i mig. Och såklart musiken. Vi tar det inte så seriöst. Jag känner mig inte tvungen att göra något av det här. Jag gör vad jag älskar. Och när man älskar sitt jobb Då jobbar man inte en enda dag i sitt liv. Ja,

Boris

men det där är väl ändå väsens skylt från din lovsång till latheten. Alltså, det här unga stjärnskottet propagerar väl mer för lojhet som livsstil. Jag uppfattar din lovsång till latheten som att försätta sig i ett meditativt tillstånd för att fundera på hur man ska göra saker lättare och inte springa på alla bollar.

Martin

Ja men du får läsa den esoteriska... under texten här. Nu ber jag dig mycket av mig. Den som talar här är alltså världens bästa gitarrist. Man kan ha en debatt om en världens bästa gitarrist. Vi har haft en debatt på BBSen. Men jag tror att ingen kan säga något annat än att han är en av världens fem bästa gitarrister.

Det skulle bara vara löjligt om man skulle ifrågasätta det. Det här är en världens bästa gitarrist. Han är 26 år gammal. Han är inte bara en mästare. av det här hantverket. Han är någon som har revolutionerat gitarrespelandet. Han inför nya tekniska innovationer där man spelar. Ingen annan kan spela som han för det finns ingen annan som har lärt sig de här fingerteknikerna och sådant som han håller på med. Men han har också en perfekt behärskning av alla olika tidigare modaliteter.

Klassisk gitarr, jazzgitarr, han kan säkert spela flamencogitarr och definitivt rockgitarr och allsånt där liksom. Det här är en unge, en 26-årig mästare av ett oerhört avancerat hantverk. Det får du tänka på i bakgrunden när han säger att Jag tar det lugnt, jag gillar att äta stora måltider och slappna av, göra det jag gillar.

Det han gillar är att sitta 10 timmar om dagen och nöta repetitiva övningar och träna och studera. Han är en arbetsfanatiker, den här killen. Han pratar ofta om hur extremt mycket han övar och hur seriös han är med det och övningarna han använder.

Boris

Då ska jag backa. Tränarna har sådär mycket. Jag hade tänkt lansera idéerna eftersom det är Cecilien vi pratar om. Och Cecilien finns det väldigt mycket blod från Afrika och där har de ju rytmen i blodet. Och det i kombination med lojgheten skulle göra att man skulle säga att det är en del av det. förklara det här underverket. Men jag backar om man tränar tio timmar om dagen.

Martin

Jag tycker för det här med sicilianska influenser, jag tycker definitivt att det hörs på, jag tyckte mig i alla fall kunna höra sicilianska influenser på den här nya plattan när jag lyssnade på den när den kom nu i somras. En hel del sådana här, vad ska man säga, Ja men det låter lite som nordafrikanska influenser och Sicilien är ju på många sätt mer en del av Nordafrika än en del av Europa.

Det ligger mycket närmare Tunisien än Alperna. Så det finns mycket av det sicilianska. Tycker jag är väldigt intressant. Jag läste igenom tidigare idag, i den gamla BBS-inlägg om Matti och Mancuso. Här är en av sakerna som jag skrev i ert inlägg. Matti och Mancuso är ett perfekt exempel på en av de saker som gör att jag älskar musik och kanaliserar rätt mycket av min egen livsenergi till att utforska och njuta av musik.

Nämligen att det är ett fält av mänskligt skapande som inte befinner sig i dekadens. och hela tiden blir sämre och sämre. Folk som säger att det inte görs någon bra musik längre är förstockade boomers som är för okunniga och lata för att ta del av den explosion av musikalisk genialitet som äger rum på internet i allmänhet och på Youtube i synnerhet.

Ja, så känner jag. Jag vill bara tipsa alla ni som gillar gitarrmusik, som gillar jazz, som gillar rockmusik, lyssna lite på Mattias Mancusi om ni inte redan har gjort det. För han är världens bästa gitarrist och han är bara 26 bast, han har precis bara börjat. Så vi ser bara början på någon.

Boris

Men du, alltså jag förstår inte, har han någon kommunala musikskola på Sicilien?

Martin

Ja. Nej, de har inte det och det är därför det faktiskt inte finns så många skickliga gitarrister. Ja, jag förstår. Som Steve Vai och Satriani på tröjanssidan. De är väl amerikaner hela bunten. Nej, Matti Mancosi, han är faktiskt son till en stor gitarrist som heter Vincenzo Mancoso. De spelar tillsammans, han har varit med och producerat sonens platta och han är tydligen någorlunda känd musiker i Italien.

Han har ju fått det här från absoluta barnsben, blivit skolad in av sin far som själv är gitarrvirtuosus. Och så har han läst musik akademiskt vid konservatoriet i Palermo. Han är väldigt bildad på det sättet. Men hade han inte haft pappan, då hade det varit omöjligt för honom att lära sig spela gitarr. Eftersom han inte hade kommunala musikskolan.

Boris

Ja, givetvis.