Martin

Kajsa Ekis Ekman sparkas från arbetaren efter mindre än en vecka på oppositionen och vd Thomas Karlsson som anställde henne lämnar sina uppdrag i förlagshuset efter beslut fattat av SAC, Syndikalisternas centralkommitté, under extrainsatt videomöte. Konflikten avsåg såväl Ekmans åsikter avseende transsexualitet och Ukraina-konflikten som anställningsförfarandet.

Ekman kommenterar att hennes ettårskontrakt fortsatt gäller. Vi pratade i förra avsnittet av Radio Bubbla om Kajsa Ekis Ekman. Då pratade vi om hennes kolumn i Aftonbladet om Ayn Rand. Jag tyckte det var en jättebra kolumn och jag hyllade den. Och du, Boris, du pratade då om hennes pågående självutplåning från den svenska vänstern, de svenska kultursidorna genom diverse inopportuna utspel och ageranden och texter.

Det var en jättebra kolumn. Hon har gjort sig mindre och mindre populär och gångbar i de kretsarna där hon länge har varit en stjärna. Det var nästan läge att prata om det, för sen dess har det uppstått stor dramatik längs precis de här linjerna som du beskrev i samband med att Kajsa Egeks Ekman blev anställd som chefredaktör på Arbetaren, som alltså är det syndikalistiska fackförbundet SACs tidning.

Syndikalismen är, jag vet inte hur man ska säga det här... Många som lyssnar på det här har koll på den obskura vänstersektorn. Syndikalismen är en särskild gren av den socialistiska rörelsen och även av den anarchistiska rörelsen. Syndikalister tror inte på politiskt arbete, att skapa politiska partier och vinna val. De säger att socialismen måste byggas underifrån, från arbetsplatserna genom arbetsplatsorganisering.

De sätter det här. I socialdemokratin har man alltid pratat om kombinationen av fackföreningsrörelsen och socialdemokratiska partiet. Att fackföreningsarbetet och det politiska måste gå hand i hand. Vid SAC lägger man fokus väldigt starkt på fackföreningsbiten. På sätt och vis kan man säga att det är en sympatisk idé. Det är rättvis mer sympatisk än när socialister vill använda staten för att tvinga på alla andra människor sina idéer.

Tyvärr vill syndikalisterna också tvinga på alla andra. De vill bara göra det på ett annat sätt. Problemet med deras idé är att de vill bygga sin socialism på företag som de själva inte äger. De är parasiter, precis som alla andra socialister. Om de istället startade egna företag och organiserade sina egna företag på ett syndikalistiskt sätt då skulle jag givetvis vara en varm anhängare och stödjare av syndikalismen.