Martin

Susanne Beirut, drevet mot Nils Beirut som ansvarig för den höga svenska narkotikadödligheten visar på okunskap om hans verkliga ståndpunkter. Han ville värna samhällets svaga och ansåg att det behövdes ett yttre tvång för att motverka drogsuget samt att narkomani inte var en sjukdom utan en konstgjort framkallad drift. som kunde få epidemisk spridning bland psykiskt instabila och impulsstyrda personer i områden med god tillgång på droger och bristande social kontroll.

Nils Bejeroth är ju en legendarisk person i svenskt samhällsliv. Mycket inflytelserik, mycket kontroversiell. Han kallas ibland för den svenska narkotikapolitikens fader. Men samtidigt har han Det är ju en positiv villvara som svenskar i gemen gillar den svenska narkotikapolitiken. Men samtidigt har han på många sätt ett negativt eftermäle.

Det är inte så ofta man hör folk hylla Nils Bejeroth, även om de nog ofta torr för hans idéer. Nils Beiroth var läkare, psykiatriker och jobbade i många år som så kallad socialläkare. Jag är inte 100% säker på vad en socialläkare är för någonting, men jag tror att det betyder en läkare som jobbar inom eller nära så kallade sociala myndigheter.

Istället för att jobba på en vårdcentral eller sjukhus. Men det finns också en mer politisk dimension. Alltså att socialläkaren är... någon som granskar samhället. Och inte bara utifrån ett medicinskt perspektiv, utan även underförstått från ett vänsterpolitiskt perspektiv. Socialläkare finns inte längre. Det var någonting som fanns på 60- och 70-talet, ett väldigt typiskt 60- och 70-talsfenomen.

Och Nils Beiroth var en väldigt känd socialläkare. Han jobbade också som polisläkare på Stockholms polis och så vidare. Han var läkare och psykiatriker, men han intresserade sig för för samhällsperspektivet. Han träffade givetvis väldigt många enskilda patienter, personer och det var så hans intresse för narkotikapolitiken uppstod i hög utsträckning.

Han var givetvis socialist, han var kommunist, medlem i SKP, senare var han partipolitiskt åbunden men definitivt politisk. Och man kan nog säga att hela hans gärning som läkare, socialläkare, var just med betoning på det sociala. Man kan nog säga att han först och främst var en sorts politisk aktivist, en opinionsbildare som använde medicinen som en plattform för att påverka samhället.