Martin

Tobias Hybinett Kamrat Tobias Hybinett presenterar som så många gånger förr intressanta forskningsresultat på sin blogg.

Som vi konstaterar ibland när vi pratar om honom så presenterar han data på ett så rakt sätt att det ofta spelar ingen roll att hans analys av samma data är totalt skruvad. Och många av hans meningsfränder inom extremvänster som han tillhör önskar sig nog att han skulle uttrycka sig lite mer.

taktiskt ibland. Oavsett så är hans blogg en väldigt bra källa till intressant och kontroversiell information. Där måste jag inte lyfta min hatt för Tobias Ybbenett, ofta intressant att läsa. Så den här bloggen handlar om adoptivbarn i Sverige och det här är Tobias Ybbenetts allra största hjärtefråga. Han är själv adopterad och han har skrivit och forskat och drivit aktivism på det här området.

Hela sitt liv tror jag man kan säga. Väldigt, väldigt länge. Det är en sån där röda tråden tror jag är hans karriär och engagemang. Jag har inte jättebra koll på detaljerna av hans biografi men det verkar vara någon typ av trauma han bär med sig och som driver honom. Här tar vi avstamp i en storstudie som har gjorts där man jämför adoptivbarn med invandrarbarn i Sverige.

Det är stora, stora grupper som har varit med i studien. 22500 utlandsadopterade och 43 000 invandrare och 1,6 miljoner majoritetssvenskar som ingått i analysen. De här grupperna är intressant att jämföra därför att de är båda biologiskt avvikande jämfört med den infödda befolkningen.

Men de har dramatiskt olika socioekonomiska uppväxtmiljöer. Adoptiv barn växer upp i de allra översta inkomstskiften i Sverige. För det är en typisk sån här övermedelklassgrej att adoptera. Det är inte helt enkelt, vem som helst kan inte få adoptera utan man måste gå igenom en massa prövningar, man måste vänta väldigt länge. Och jag tror också att det ofta kostar rätt mycket pengar att adoptera.

Så det finns en rejäl tröskla där så det är bara väldigt välordnade medelklassmänniskor som adopterar barn från utlandet. Medan invandrare givetvis befinner sig i de allra lägsta. skikten av inkomst, status och så vidare. Så det är ju väldigt intressant, i första anseendet så är det väldigt intressant sak att analysera. Personer som är likavarant på ett sätt men som befinner sig i helt olika delar av samhället.

Så om man är en vänsterist, som kanske de flesta läser av Tobias Hybrinets blogg, då tror man såklart att det ska gå mycket bättre för adoptivbarnen. Därför att de har de här välbeställda familjerna som stöttar dem. Adoptivbarnen går i bra skolor, i bra områden. Deras lekkamrater och vänner kommer förmodligen från de här fina områdena där de bor. De kommer inte från getton, som Linköping och så vidare.

Men så är det alltså inte, utan adoptivbarn i medelklassfamiljer, de presterar lika dåligt utbildningsmässigt som invandrarbarn som växte upp i gettot. Och när man tittar på psykisk hälsa så ser man att adoptivbarnen mår mycket sämre än de som växte upp som invandrarbarn. Dels är självfrågeställningen fascinerande och observationerna och det är intressant att tänka på varför men det är också väldigt intressant att se hur Tobias Hybrett hanterar den här frågan.

Jag ska ge ett eller två exempel tänkte jag på vad han skriver. Jag citerar nu. Varför de utlandsadopterade mår sämre än både de svenskadopterade som de delar biologisk, juridiska familjeavställnheter med och invandrarna som de delar ursprung och utseende med? Trots att de fick det allra bäst under barndomen och uppväxten rent socioekonomiskt och materiellt sett är det dock ingen som vet.

Och jag kan inte hjälpa att tycka att det är väldigt, väldigt komiskt med sådana här formuleringar. Nyckelfrasen här, det är ju när Hypernet säger att utlandsadopterade... och Sverigeadopterade adoptivbarn delar biologisk, juridiska familjeomständigheter med varandra. Och det han menar med det måste jag anta, det är att de är inte biologiskt släkt med de föräldrar som de växer upp med.

Och han måste ju slinga sig något enormt och slå fantastiska kullerbyttor för att undvika att beröra det uppenbara. Det vill säga att utlandsadopterade... har inte alls samma biologiska omständigheter som svensk adopterade. Därför att de har helt andra gener. Så att de har biologisk-juridiska familjeomständigheter. Men han är väl noga med att inte säga någonting om biologin.

Därför att givetvis, om man är en vänsterist, så måste man maniskt intala sig själv att att gener formar våra kroppar, men de har inte någon som helst påverkan på våra hjärnor. Olika människokroppar är olika bra på att springa. Så vi vet till exempel att... Att de som är bäst på att springa är afrikaner, östafrikaner är bäst på att springa långa sträckor, västafrikaner är bäst på att springa snabbt korta sträckor.

Men, alla människor oavsett vilka raser de tillhör är exakt lika bra på att tänka. Därför att alla hjärnor är exakt lika när man föds och exakt lika funktionsdugliga på alla sätt. Det verkliga mysteriet här är, varifrån tror Tobias Hybnet att människojärnan kommer om den inte formas av våra gener? En annan sån här kronbukt i ansedelning skriver så här Ju högre upp i samhälls-hierarkin ett barn växer upp inom desto bättre går det normalt för personer ifrågasång vuxen desto bättre mår personen dessutom både fysiskt och psykiskt men de utlånsadopterade är då det stora undantaget från den regeln Ja, det är ju en väldigt mystisk situation eller så finns det en uppenbar förklaring som Tobias Hybridett ignorerar Därför att om han skulle erkänna den så skulle det invalidera hans vänsterdogmer.

Om man inte har någon skygglappande på sig så är det de flesta jag förstår att människor som befinner sig högre upp i samhällets hierarkin de är inte välfungerande därför att de har fötts in i rätt del av samhället. Så är det ju uppenbarligen inte, det kan vi se på adoptivbarnen att det är inte det som är orsaken. Utan orsaken till att de är välfungerande det är att de har bra gener.

De har ärvt bra gener från sina biologiska föräldrar. Och det är de bra generna som gör att de är framgångsrika, psykiskt friska och så vidare. Och det är samma bra gener som gör att de föds in i de övre samhällsskikten, därför att det är generna som gör att deras föräldrar har kommit att tillhöra de högre samhällsskikten. Samma gener som både de själva och deras biologiska föräldrar har.

Det är inte superkomplicerat, det är inte jättesvårt att förstå. Och om man är forskare som Tobias Hypponet, så borde man ta till sig att det kan finnas en tredje faktor som förklarar båda de här observationerna och så vidare. Det är en alternativ förklaring som jag tycker är uppenbar också om Tobias Fibonetti inte bröd i att säga att adoptivbarn har helt enkelt sämre gener. Eller om man så vill, man kan säga då gener som är anpassade för överlevnad i ett annat miljö än den svenska.

Gener som kanske passar bättre i Afrika eller Indien, där kanske en svensk skulle ha svårt att hanka sig fram för att han inte passar in. temperamentsmässigt och så vidare. Och så finns det ju också en urvalsproblematik för att det är inte det är inte överklassarna i tredje världen som lämnar bort sina barn för adoption. Jag har inte ögonkoll på siffror och sånt där men rimligen måste det ju vara fattiga människor måste det vara överrepresenterade.

Och det måste även vara så att psykiskt sjuka människor är överrepresenterade därför att det är ofta sådana människor som skaffar barn som de sedan inte kan ta hand om så de tvingas adoptera bort dem. Det är inte alla fall som beror på psykisk sjukdom men... De måste också överrepresentera i den gruppen. Det är omöjligt att tänka sig något annat. Så att vi borde förvänta oss, bara utifrån väldigt grundläggande fakta, att adultivbarn i allmänhet har långt fler gener.

som predisponerar för fattigdom och psykisk ohälsa. Men i alla fall, jag tycker det är kul att se hur man kan skriva långa texter om de här frågorna utan att med ett ord beröra de ganska grundläggande förhållandena.

Boris

Ja, och det är jättekonstigt faktiskt. Trots allt, att han har kommit så här långt och sitter där med fakta. Att han, och jag tror inte att han medvetet skriver vad som faktiskt bitvis är rätt korkade saker, eller låtsas inte förstå. Utan jag tror att till och med när han skrättar så, så till slut så blir det medvetande så.

Det fungerar helt enkelt inte. Man kan inte bryta förklaringsramarna. Och sen, som du säger, det är ju förnämligt att han faktiskt tar fram sådana här saker och lägger siffror på bordet, även om man låtsas fråga det ibland. Men samtidigt så skriver han ju också snömost där. Där ska vi se.

Den avslutande formuleringen. Jag citerar, medan påtag, eller hela, ännu en förklaring kan vara att de adopterade av en helt annan bakgrund i ursprungsländerna. Medan påtagligt många utomeuropeiska invandrare i orten som proletariseras massivt i ankomst till Sverige, tillhörde medelklassen och ibland till och med överklassen i hemländerna.

Och sen så talade han det här resonemanget du hade om att de kommer ofta från underklassen i sina födelsedeländer och adopterade. Det är en myt som lever kvar att för det första uttrycket proletariseras massivt vid ankomsten. De blir bidragsberoende, trasproletärer. Det är inte så att de börjar jobba vid ankomsten.

Och sen det här att de kom till över medelklassen bland till och med överklassen. Det är ju också en myt. Vi har ju sett det här yrandet som var i början när man öppnade gränserna, mer 2015. Hur begåvningsreserven från tredje världen skulle välla in av gränserna. Den gjorde ju inte det bevisligen. Och att sen en och annan taxikaffär hävdar att de är högsta domstolen i sitt hemland.

Det kan man ju ta med en nypa salt. Det där är en myt som någon som är......faktiskt är en forskare som Hybineth skulle hålla sig för god för, tycker jag. Sen är det också så att det är så oerhört småfekt av honom att inte laborera över själva situationen. För precis som du säger så är det inte alls underligt att vara adopterad från ett utomeuropeiskt land, från en tredje värld, och ha varit övergiven av sina föräldrar eller sin mor då oftast.

Pappan vet kanske ingen ens vem det är. När man växer upp och blir medveten om detta så kan man också säga att man inte är en förälder. Det är klart att det blir ett trauma. Jag utgår från att det kan vara oerhört traumatiskt även för svenskadopterade barn. Och barn som har adopterats från europeiska länder. Det är en jättesvettig sits helt enkelt. I sig. Att dessutom komma till ett annat land.

Och det finns en intressant sak här. Du beskrev väl den här skikten som adopterar barn. Det här är lite känsligt. Jag gissar att de... De har typiska medelklass-över-medelklass-värderingar och Ulf Kristersson-värderingar. Och det innebär också att... De här stackars barnen, jag menar att det är synd om dem som adopteras hit.

Känner ju, förutom det här traunat att mina riktiga själar vill inte ha mig, så känner man, så befinner man sig i en ny miljö där man känner sig på alla sätt avvikande. Och så har man föräldrarnas tryck på sig, liksom att leva upp deras förväntningar och liksom, och bli någonting. Det är ju en helvete sitt, det är klart de fan att de får psykiska problem.

Och det gör ju liksom att man behöver ifrågasätta allt det här adopterandet. Alltså, vems behov tillför ställer det egentligen?

Martin

Ja, men det är intressant det där med adoptivfamiljernas värderingar. För just för att de är väldigt anständiga medelklassfamiljer och sånt där. Och just om man väljer att adoptera, då är man förmodligen förselekterad för att inte vara så orienterad kring det biologiska arvet. Och det finns alla möjliga skäl till att folk adopterar, men de människorna, oftare än andra, lär ju vara sådana personer som tycker att...

Jag tror att det biologiska arvet är inte så viktigt. Det viktiga är det sociala. Annars kan de vara mindre benägna att adoptera varandra. De kommer inte tänka så här, ja, ja, lilla Lars han är ju från Pakistan. Så han kommer ju ha lite pakistanskt stuk på sin personlighet. Och det får vi tänka på när han växer upp. Och liksom hitta sätt att kanske hjälpa honom i det liksom. Utan det kommer att ge till ännu mer konflikter med de här barnens biologiska natur.

Därför att deras föräldrar är mindre benägna än andra människor att att konfrontera det. Och det blir såklart också känslomässigt problematiskt. Som familj, om det uppstår sådana konflikter, eftersom föräldrarna då måste konfronteras med de som har orsakat de här konflikterna, genom att ta ett barn från dess naturliga miljö till en totalt främmande miljö, där problemen uppstår.

Ja, samtidigt det... Det ligger ju säkert en hel del i även de andra faktorerna som handlar upp. Om du växer upp som invandrare inom förort någonstans, då har du människor som är som du omkring dig. Om du är arab, då kan du lära dig hur det är att vara arab och hur saker som arab gillar att göra och så vidare. Och det kan kommunicera med människor som är på din nivå. Det är verkligen inte förvånande att man blir mer...

De blir mer välanpassade kanske. Relativt sett så är det enormt, enormt, eftersom det socioekonomiska inte spelar någon roll i ekvationen. Spelar ingen liten roll i alla fall. Så är det ju desto mer, desto mer anmärkningsvärt hur den här jämförelsen faller ut. Det finns ju en väldigt intressant historia med hur utlandsadoptioner blev en grej.

i Sverige och jag antar att det är på liknande sätt i båda andra västländer. Jag har inte jättebra koll på den här historien men en gång för några år sedan så fick jag se ett diagram som var väldigt intressant. Jag kan ha nämnt den en gång tidigare av det bubbla. Det var en diskussion vi hade på BubbleBBS och en person postade ett diagram som verkligen ätsade sig in i mitt huvud.

Diagrammet visar antalet inhemska adoptioner och antalet utlandsadoptioner. I ett och samma diagram från början av 1900-talet till nutid. Det är alltså siffror före Sverige. Och det man kan se fritt och mindre då det är att antalet adopterade, sammanlagda antalet adopterade per år är ungefär konstant från 40-talet till idag.

Och mindre vanligt genom dess innan kanske 30-talet. Någon gång från den tiden så blev det ganska vanligt ett antal tusen adoptioner som genomförs varje år. Antalet adoptioner minskar lite grann över tid. Så det är inte lika vanligt nu som det var för ett par generationer sedan. Men det är ändå några tusen om året. Men det intressanta med det här diagrammet då är att 1960 så var det nästan enbart inhemska adoptioner som genomfördes.

Utlandsadoptioner var i stort sett inte ett fenomen alls. Nästan noll utländska. Men 1980, 20 år senare, så var det nästan bara utlandsadoptioner. Nästan alla adoptioner i Sverige var av utländska barn. Och då var det väldigt få svenska barn som adopterades. Och nu är antalet svenska adoptioner nästan noll. Jaha. Från 1960 till 1980.

Så vad var det som hände ungefär 1970? Jo, det som hände då var att man införde frirätt till abort i Sverige. Och det här är faktiskt, vi pratade om abortfrågan i förra sändningen Radio Bubbla. Och det här diagrammet är... Jag tror att det är det enda som någonsin har fått mig att lite grann vackla i min abortpositiva hållning som jag har. Det visar sig att det finns en mer eller mindre konstant efterfrågan på att adoptera barn.

Förr så tillgodosåg man den genom att svenska familjer lämnade bort sina barn till adoption. Och de barnen som skulle ha adopterats förr i tiden, nu aborteras de barnen istället. Och istället, eftersom det fortfarande finns den efterfrågan på barn. från barnlösa familjer, så importerar man barn från tredje världen. Barn som blir missanpassade och olyckliga, till skillnad från svenskadopterade barn som klarar sig mycket bättre och inte har de här psykiska problemen som vi inte halkar efter i skolan och så vidare.

Så min vän då, som visar mig i den här bilden, han menar på att man kan kalla det här för ett folkmord. Att de här tusentals svenska barnen, de dödas varje år och ersätts av importerade utländska barn. Medan vi hade en ordning för bara ett par generationer sedan där de här barnen istället fick leva och istället bo. fick leva med andra svenska familjer. Jag ändrade inte uppfattning i abortfrågan men jag fick med en rejäl tankeställare både kring abortfrågan och kring den fråga som vi pratar om idag om utlandsadoptioner.

Boris

Jag tycker det ska ändra inställningen i abortfrågan. Det är ungefär så där man ska betrakta den. Om man drar sig till min institution, då var det förra programmet om abortlagstiftningen som vi pratade om tidigare. i USA och i olika delstater. Så att även om jag är principiellt benhård motståndsfull av abort så kan jag se vid olika samhällen i olika tider så är abort, kan abort vara bra.

Att den är fri och tillgänglig för vem som helst i princip. Det är därför att annars ökar bara misären i landet. Men i en helt annan situation, ett helt annat land som Sverige, där är det fullt rationellt att hävda, oavsett grundståndpunkt man har, att här så borde man vara extremt restriktiv med abort.

Just den skäl du pekar på. Och med kanske att de land för fri kyrkväg. Ett, de har liksom alltid haft inställningen att Man ska hjälpa barn i de länder där de finns. Svenska frikyrke bedriver väldigt många barn hem i till exempel Afrika. Men vi har ganska hårda inställningar att när en barn stannar här, det här är deras standard, deras miljö och det här de ska växa upp i. Och de mår inte bra att man rycker upp dem. Det är en förnuftig inställning. Ja,

Martin

jag vet inte vad som en rimlig policy skulle kunna vara, men det är en förnuftig inställning. Definitivt, det var som jag också tror jag jag sa i förra sändningen att jag är emot att bra människor har aborter, jag är emot att dåliga människor har aborter. Det som verkar ha hänt i Sverige är ju att svenskarna som överlag är, jag vet inte om jag vill uttala mig om att svenskarna är bra eller dåliga, men svenskarna är i alla fall ett utrotningshot att släkta.

Så att bara för den biologiska mångfalden på planeten så tycker jag vi ska värna om svenskarnas fortlevnad. Och där verkar någonting ha gått alldeles på tok. Och om det nu finns, jag vet inte exakt vad som är drivande faktorer, men det verkar finnas en stark efterfrågan från barnlösa par om att få adoptera barn. Ja. Och man borde kunna göra betydligt mer matchmaking på den marknaden, att se till att de får komma i kontakt med svenska familjer, kvinnor som är på väg att få barn som de inte känner att de kan ta hand om. Och kanske att man på frivillig väg kan komma fram till att det är en bättre lösning att få till en adoption istället.

Boris

Då måste vi det nyåriga Sverige reglera där väldigt hårt och skärliga steg ska förklara. För att även om vi inskränker aborträtten väldigt hårt. och förbjuder import av utländska adoptivbarn så då är risken att de svenska barnen blir kvar på barnhemmen.

Av det skälet att det finns ett kulturellt faktor som spelar in här numera och det är tror jag att i den här skikten vi pratar om så bland väldigt många så är det lite tjusigare att adoptera barn från Afrika eller Asien Eller att ta en fräldalös snorhyve från Sandviken som är svensk. Det är ju inte lika påtagligt. Inte alls lika chic. Nej, det är faktiskt inte det.

Martin

Ja, det är ett problem i sig. De kan börja lobba i Sverige och säga Ni som har åönskade graviteter Vill inte ni ha en dialog med oss istället?

Vi skulle kunna adoptera era barn. Och så skulle man kunna få till en annan lösning. Men jag har svårt att se någon annan regeländring som skulle kunna dra åt det här hållet på ett acceptabelt sätt, förutom just att man förbjuder utlandsadoptioner.

Boris

Ja, men det är ett bra första steg.

Martin

Jag undrar om Tobias Hugnet skulle hålla med, jag vet faktiskt inte vad han tycker. Jag tror att han är kritisk mot hela utlandsadoptionsinstitutionen, men jag har inte så bra koll faktiskt.

Boris

Om han har varit, då har vi sett att han uppmärksammades en gång i tiden med stenhårda artiklar mot det här. Man blev ju lite ställd, minns jag. För jag tänkte, han är ju själv adopterad. Ska vi ju skicka tillbaka honom?

Martin

Ja, men du förstår, han är ju adopterad från Korea. Och det är därför han är som han är. Han är en sån här supersmart korean. Det är därför han är en duktig forskare och alldeles uppriktig hela tiden på sin blogg och sånt där. Fast han har jättebra koreansk hjärna med koreanerna som har i snitt 105 eller 110 ikon. Han var förmodligen mycket smartare än sina adoptivföräldrar när han kom till Sverige. Och mycket sentiment efter det. Han har ju känt det hela sitt livs här. Och herregud, kan jag inte bara få vara i Korea? Där folk är som jag, folk är inte korta, det är svenska hela tiden.

Boris

Ja, jag tror absolut det. För jag har hört många historier om honom på Mångkulturellt Centrum. Han var ju med all rätt nedglåtande och dryg mot de så kallade forskarkollegorna. Han skräder ju inte orden. Han tycker nog att vi andra är lite trögtänkta jämfört med honom. Han uppvisar lite egen trögtänkthet. Ja,

Martin

men det är precis därför som koreanerna ska stanna i Korea. Ja. Det är mycket bättre för dem.