Martin

Pablo Picasso i hetluften när konstprofessor i Barcelona organiserar protest utanför museum. Aktivisterna säger sig inte vilja bandlysa Picasso men föra uppmärksamhet till hans sexism och påstådda kvinnomishandel. I Barcelona på ett konstmuseum så har man en utställning just nu om Paolo Picasso.

Den berömde konstnären som inte var från Barcelona tror jag, men han bodde ganska länge i Barcelona. Jag vet inte om det är någonting med utställningen eller hur, men som barn bodde han i Barcelona och hade starka rötter dit. Paolo Picasso var en spansk, en spanjor som var verksam i Frankrike annars. Men den utställningen har rättvis kontrovers och en konstprofessor som heter Maria Lopis har organiserat en protest.

Hon och sju av hennes studenter, som alla råkar vara kvinnor, har demonstrerat utanför Picasso-museet med t-shirts där det står Picasso kvinnomisshandlare och liknande budskap. De vill dra uppmärksamhet till att Picasso... ska ha begått försyndelser mot kvinnor. Och en intressant kommentar säger då professor Lopis att hon vill inte göra en jättestor protest.

Hon vill bara göra en lågmäld, lite enklare form av protest. För att hon gör inte det här för att hon vill attackera Picasso. Jag tror inte alls på avplattformning. Jag tror inte alls på cancelled culture säger hon. Jag tror helt enkelt på sanningen, att inte dölja saker. Det är absolut inte en attack mot Picasso, utan vi vill bara dra uppmärksamhet till några ytterligare fakta om Picasso och hans liv.

Och givetvis så håller museiföreståndaren Emmanuel Guiguin, han håller med, han säger att det är sant, vi har en massa fakta. Jag kan inte se på Picasso och hans konst på samma sätt som vi gjorde för 20 år sen, eller 40 år sen, eller 50 år sen. Vi måste alltid se med nya kritiska ögon för varje år som går på gamla konstnärer som Picasso.

Och han säger att Picasso är problematisk, det är mycket makismo och sånt där. Men det är inte bevisat att han faktiskt har slagit någon kvinna och därför ser det ändå okej. Det måste vi i alla fall tolka hans. Hans uttalanden. Lite storm kring Picasso här. Orsaken till att jag tyckte det skulle kunna vara intressant att prata lite om det här Det är delvis Boris, dina kommentarer som du gjorde i en sändning häromdagen.

Kan det till och med ha varit förra Radio Bubblen och sånt där. Jag vet inte om du var på diskussionen om gangsterapp eller om det var något annat. Men du sa några väldigt intressanta saker där du problematiserade lite grann konstnärer och vad som driver konstnärer. Ibland så sa du någonting i stil med att du misstänker att alla människor som skriver romaner är lite sjuka och störda. En sak som jag är nyfiken på är hur det är med bildkonstnärer och specifikt hur ska man förhålla sig till Picasso i det här fallet?

Boris

När det gäller Picasso så är det ju... Det är inte så att det efterhand har uppdagats hur han var mot kvinnor i största allmänhet. Det är välkänt i hela hans karriär. Hela hans karriär, ja. Och att han var extremt självupptagen, självgod, utnyttjade människor av alla dess slag, inte bara kvinnor. Extremt självförhärligande person.

Och det där har ju alltid skildrats som så underbart. Åh, den har livsaptit, den har hunger på allting. Och sen plötsligt så är det inte så jäkla charmigt längre. Det är dubbelt det här. För det ena är att Picasso och andra konstnärer, alltså målare, skulptörer och andra, de flesta av dem, eller väldigt många av dem som har ett visst format, alltså, påminner om om Picasso i sätt att vara i beteende och mentalitet och även mot kvinnor.

Det är ju få konstnärer som är kända för sitt stabila familjeliv. Kommer inte på någon som är riktigt bra på den sortens liv. Det är det ena. Men det andra är också liksom att jag har läst väldigt mycket författare och konstnärers biografier och... Och när kvinnor nu liksom demonstrerar utanför Picasso-museet och annat......för att markera att de tycker att de har stövlar......så på något sätt måste de väl också bara grubbla över sina syster i föregående generationer.

För det här med Picasso-biografierna så är det ju inte så att Pablo gick runt på gatorna och liksom kastade sig över kvinnor......och liksom tog ut sina lustar på dem. De stod ju fan i kö utanför hans ateljé och ville liksom hej, kom och förnedra mig, jag vill bli din kvinna. Och det gäller också väldigt många författare och hela kultursvängen.

Alltså det är grundläggande sjukt enligt förhållande män och kvinnor helt enkelt. Det gäller inte alla förhållande män, det är ett oerhört vanligt fenomen. Och därför blir det nu lite, det här har bäring på senaste årens mitogrejer också. Det är en slags efterkommande hem på något sätt.

Och en vägande vill jag se att kärleksrelationer och det som ska föreställa kärlek och relationer i kulturlivet har ofta en mycket, mycket märklig grund. Därför kan det bara bli fel.

Martin

Det blir på något sätt extra pikant när det handlar om en sån som Picasso. För just som du säger så var han så... Notorisk och det var så välkänt och inte för jag är någon stor Picasso-expert. Jag har inte läst en enda Picasso-biografi, men bara genom hans konst om inte annat så vet man det här, därför att hans konst handlar så mycket om det här. Picasso var ju, precis som du säger, han var ju som en superkändis i sitt liv.

Stenrik var han också och hade oräktliga kvinnoaffärer och extremt degenererad. Han behandlade kvinnor som slit och släng. Bruksföremål. Ena stunden så är de glorifierade musor som ska inspirera honom att målas av och så vidare. Nästa stund så kasseras de och sen går han ut i kön utom ateljén och hämtar en till musa innan han kastar bort henne nästa vecka.

Och han var gift några gånger och hade vissa som jag älskar minner och sånt där, vissa mer långvariga. En utav dem nämns i den här artikeln för hon är särskilt känd då. Dora Mar heter hon. En intressant detalj är att Minst två av Picassos kvinnor tog livet av sig och flera av dem bröt ihop psykiskt och blev ohjälpligt psykiskt förstörda, bland annat den här Dora Mardor.

Och även flera av hans barn och barnbarn tog livet av sig på olika sätt. Så att Picasso var en absolut vidrig människa som bara spred kaos och destruktion och mörker omkring sig bland människor. Han var absolut vidig människa och det är redan innan vi har sagt någonting om hans vedervärdiga konst som han producerade.

Men det här som är det här som är intressant var att Maria Lopis och de andra de verkar säga väldigt lite om allt det här. De verkar inte ha några övergripande invändningar mot hans livsstil. Hans hans generell hanterar kvinnor utan deras deras problem är att en gång så slog han Dora Maar. Någon gång på 30-talet eller 40-talet eller sånt där.

Och det är en så partikulär och begränsad kritik av Picassos livsstil. Att i praktiken är ett varmt godkännande och bejakande av helheten. Ja, och det blir det. Och det är så konstigt. Jag tycker absolut att man kan fundera på av plattform Picasso.

Jag har inget emot om folk har Picasso-tavlor och har museum och sånt där, men han är en sällsynt vidrig konstnär tycker jag. Nu, jag är ingen sofistikerad konstkännare eller något sånt där, men några saker jag vet om Picasso är att han började som en ganska tekniskt normal konstnär. Han målade liksom naturalistiskt, om man tittar på tidiga Picasso så är det väldigt fina tavlor, det är riktigt måleri helt enkelt.

Så han kunde måla. Han kunde måla vackert och livsbejakande och gjorde det många år. Men istället så valde han en annan väg och började måla de här sjuka, förvridna, väldigt äckliga, omänskliga, motbjudande formerna som han är känd för. Han hade målat olika faser, den kubistiska fasen och alla andra faser som han gick igenom och det blev mer och mer fult och perverst genom hela tiden.

Hans porträtt av alla de här kvinnorna som han exploaterade. blir allt mer förvridna och till slut nästan helt ojämnkändliga som kvinnor och så vidare. Picasso är ju så känd så jag behöver inte förklara här i ljudversionen och radiobubblan hur ful och förvriden och äcklig hans konst är. Men det skulle kunna vara någonting som man kan diskutera. Ska vi verkligen ha den här livsfientliga, äckliga antikonsten på museer? Men nej, nej, vi ska prata om att han var dum mot sin flickvän på 30-talet. Det är det som är problemet med Picasso.

Boris

Det där med konst är ju jättefascinerande. Jag själv som har en böjelse för sovjetisk och tysk och faktiskt också amerikansk 30-talskonst. Alltså realism, muskulösa män som stod vid maskiner och brukade jorden.

Kvinnors mamma, sina barn och sådär. Sådär. Det som väldigt många... Skulle man liksom köra en utställning med sånt skulle man ju skälla som ömsom för salinister, ömsom för nazister ungefär. Och den gruliga frågan är, skulle det då vara varför? Här har vi konst som visar arbetade människor, lyckliga harmoniska familjer. Men det är också konst från 30-talet i Tyskland och sovjetskydda också.

Intima scener, sorg, gamla som går bort och så vidare. Människor som idrottar är ett väldigt vanligt tema. Det är liksom friskt, sunt, helt och härligt. Och det är så kul att det är så här det är. Det säger något om vår tid att det skulle betraktas som perverst och omänskligt och antimänsklig konst. Däremot, när jag skulle vara chef för Moderna och körde ännu en Picasso-retrospektiv, då skulle det liksom vara Gud så jäkla fantastiskt och humanistiskt.

Alltså, det är något fel i huvudet på människor som inte reagerar inför detta, som inte bör fundera på Hur ser vår värld ut och hur ser min egen uppfattning om konst ut? Och det går, alltså om människor med all rätt blir förbannade över den vidriga tunnelbanekarten som då och då dyker upp i Stockholms tunnelbanan när man inte fått in några, när man inte sålt några reklamplatser, då sätter man in sådana.

Bilder på extremt teckningar och målningar och sträckteckningar av extremt tjocka människor. Människor som har mönster som står på händerna och så vidare. Det går en rak linje från Picasso och dit. Så A-plattformen är alltså jättetråkigt.

Martin

Nu har jag dig igen.

Boris

Har jag varit borta under den här långa utläggningen?

Martin

Tyvärr misser jag det mesta av det du sa om kanske Picasso och andra konstnärer. Jag tror vi har några uppkopplingsproblem.

Boris

Aha, jag hörde en lovsång till rysk och tysk 30-talskonst här, i motsats till Picassos. Mycket bra.

Martin

Allting är inspelat. Genererade. Ja, men härligt. Lyssnarna kommer att höra allting som du har sagt och jag kommer att lyssna på det i efterhand. Jag hörde ganska mycket av det du sa, Boris. Jag tycker väl att en konstnär som Picasso är väldigt användbar på ett sätt, för att det är ett slags Lackmustest. Det finns ju... Så för mig i alla fall kan det inte finnas några sunda människor som tycker att Picasso var en fantastisk konstnär och att hans tavlor var vackra och sådana saker.

Det är mer den här sortens modernistisk antikonst som är till för att specifikt inte vara vacker, utan vara ful och provokativ och normbrytande och allt det där. Förutom hans tidigaste tavlor så är det jättebra att fråga någon om Lacmus test. Om någon säger att Picasso var fantastisk och att hans tavlor var vackra. Då vet man att de antingen är flytande över strömmen, de säger att Picasso är bra för att han är en känd konstnär och man låter mer sofistikerad om man säger att den kända konstnären är bra och sånt där.

Eller så är de perversa människor, störda människor som har fått sina estetiska sinnen fördärvade av urartad, degenererad konst som Picasso. Eller så är de onda människor som aktivt driver den här agendan, som njuter av att dra. konsten och kulturen längre och längre ner i det här träsket som Picasso är ett fantastiskt uttryck för.

Så att därför är det ändå väldigt användbart att studera folks reaktioner. Det säger mycket om en person, att få veta vad de tycker om Picasso. Och om deras reaktion är att han var dum för att han gav sin tjej en örfil en gång och därför ska man inte visa hans tavlor, så har vi också lärt oss något viktigt om den personen.