Martin

Men innan vi börjar med nyheten idag, då ska jag faktiskt läsa upp en läsardikt. Det är inte så ofta numera som vi får diktet tillskickade oss av Lyssnarkretsen, men det är alltid en högtidsstund när det händer. Det här är del två i ett epos som fortfarande är i produktion.

Del ett framfördes här i Radio Bubbla för Kan det ha varit ett år sedan, två år sedan och sånt där. Och här kommer del två som heter Dryckesslaget. Hövdingen höjer högtidligt hornet. Läskande löfte går laget om. Stop ställs fram för stundandeslaget. Kararnas krus blir krigares redskap.

Vad trädbord var till vapenplats blir, Vad trädbänk var till travare blir, Vad trädgolv varit till valgrin ska bli, Vad gästabud var till järnfylking görs. Håghärjan hämtas, härmönstras hugstort, Uppställs i stopen, åstundar striden. Ämbar åt ölet är äggjärns omhölje, Skallande skålrop är startsignal.

Dragest och dryckens dråpliga vapen Svallar i stopen, snart i sinnen. Valplatsens verktyg förverkas fort. Äggjärnen ersätts av kämpar av nio. Manshjärtans murar mäktas av järnet. Skummande skålar stormar förskansning. Uppriktig ängslan alla omtalar.

Ärlig omtanke alla utsträcker. Brutet bröd blir brynniga på bröst. Överbliven aftonvard tar udden av äggar. Modigt manskap mäktar nu mer, Uddlösa ölstop utrustas och nio. Falnande fotfolk får fart på nytt, Härjas med hugg och haglande slag, Höjst och härrop i heta striden, Svepande svennar söndrar skansar.

På springare ställer sig slagrusiga söner, Segreviskt skaldar sturska sånger. Ägga de andra att ärorikt fäkta, Till bristning beväplade bärkärkar blir. Hästar de häver hejdlöst omkring, Krusen de kastar med krigiska vrål, Stormar mot sömnen, störtar till sist, Stupar i stoftet, storknade kämpar.

Valgrind välkomnar vapenmärkta männen. Oglad är ingen av örlogs alumner. Segem söttma smakas av alla. Vem varit bekant, vapenbroder blivit. Ja, dessa stavrim är liksom de från häromåret skrivna av Nicolaas Miles, även medverkar under lång tid här i Radiobubblan.

Numera har han dragit sig tillbaka från sin roll som radiopratare och är fornordisk poet på heltid. Den här versen, jag är inte säker på hur den ska tolkas. Jag noterade att rubriken, namnet på den här dikten är inte dryckes laget. utan dryckesslaget. Det finns en dubbelhet här.

Jag är inte säker på vad jag läser. Är det här krigare som svalkar sig efter strid och återupplever sina minnen av ärofull kamp och befäster sitt brödraskap som har skapats på slagfältet eller är det här en bunt låtsaskrigare? som tuppar upp sig i takt med att de dricker. Och plötsligt på fyllan så blir det de stora starka män som... brölar om krig?

Boris

Ja, nej alltså jag har också vacklat mellan två möjliga tolkningar, men för 20 minuter sedan ungefär bestämde jag mig för att det här är en väldigt elegant och ironisk gestaltning av folk som Det blir väldigt stora jorden och stormar mot tillvaron när de har fått i sig sitt fjärde stopemjöd eller vad de nu dricker.

Jag är r��tt säker på att det är så nu efter ett antal läsningar. Och det gör det ju desto mer elegant att man faktiskt blir tveksam till... Jag hoppas inte jag kommer att få på skallen för det här har pojätten.

Martin

Det är precis den känslan jag fick. Det är fylleslaget som surrogat för det riktiga slaget, krigsslaget. Samtidigt så finns det ju, det är ju definitivt inte en dikt som helt och hållet skriver ner. fästen, de avfärdar fästen och dryckenskapet som någonting värdigt. Men jag känner bara att det finns en bevarad ambivalens som förmodligen är helt avsiktlig.

Man kan relatera till det här, det kan säkert alla göra. Fester är viktiga, framför allt mer organiserade och ritualiserade fester, som äldretiders festivaler där kanske en hel byggd har en fest tillsammans enligt vissa förutbestämda mönster. Men även i mindre sammanhang, och samtidigt finns de här mörkare sidorna också.

Jag kan ju känna för egen del att på ett sätt kan jag sakna att ha riktiga fester, därför att numera så är jag alltid utanför alla festande gemenskaper eftersom jag inte dricker. Och det ska alltid vara så väldigt mycket alkohol i de här sammanhangen, vilket ju också den här dikten handlar om givetvis. Så att jag drar mig undan.

Jag drar mig undan också för att jag inte vill tappa respekten för vänner och bekanta som jag har haft. Jag vill förknippa med deras nyktra personligheter, men det gör också att jag missar viktiga upplevelser. Intensiva, extatiska, även tror jag mystika upplevelser kan man säga, som bara kan uppnås genom de här kollektiva rustillstånden. Jag är helt och hållet nöjd med de val som jag har gjort.

Jag är inte ens frestad att delta i såna här orger, men kanske är det så att jag delvis utrett ur vissa upplevelser. värdefulla, manliga gemenskaper för att jag inte vill vara en del av deras dryckenskapsritualer?

Boris

Ja, det var en klok fundering. Sen tror jag nog att det är, att i varje nation eller i varje samfällighet och så vidare, så jag har ju avverkat min... mer än min beskärda kvot av den här typen av tillställningar, mitt uttryck. Det där tror jag är mer en fråga om att man frånsäger sig egentligen ingenting om man träder ur sådana här sammanhang.

Det har jag själv gjort sen att... Sen ett bra tag. Man kan uppnå de här tillstånden på andra sätt. Så det är mer en fråga om vem man är och hur omgivningen ser ut och vad som passar helt enkelt. För en del är det bra att gå upp i de gemenskaperna och andra bör på olika skäl hålla sig utanför. Eller har ingen håg för det helt enkelt.

Så det är många möjliga omgänglingsformer. Sen... Om man ska tolka det här som en ironisk framställning av storvullenhet vid de här borden så tror jag nog att det är det mesta av... Man får skilja på historiska situationer.

Om man rusar sig på det här sättet innan man drar ut i fält. Du vet att 07.30 hör stridstrumpetaren, då ska jag upp. Då kan det vara rationellt att rusa sig en del med sina stridsbröder. Om sådana strider inte är för handeln, och det är de ju inte nu i Sverige. Tyvärr hörde jag vad jag sa.

Så har jag svårt att se själet att rusa sig. Så kan man säga. Sen är jag väldigt förtjust i en helt annan sak här. Men jag måste säga att poeten i fråga är en djävul på stavrimmar litterationer. Det är inte en alldeles lätt form alltså. Och jag själv är väldigt förtjust i den som gammal kvällstidningsmänniska. Det är lite av en djävul.

All iterationen kvar och den som form för den är ofta med sig både något väldigt militant och något ironiskt och distanserat. Så det förlämpar sig ju formen för just det här budskapet, tycker jag.

Martin

Mm. Jag håller med, mycket fina ordvändningar där. Jag passar på att säga också, det är en fråga som jag ofta får, folk frågar så här Var är Nikolas? Var tog Nikolas vägen? Jag vet inte, jag har kommenterat det någon gång tidigare, men nu läser jag upp ett diktverk av Nikolas Penna så kan jag passa på att nämna att Niklas finns. Han jobbar inte som jag sa tidigare, heltids, som fornordisk poet.

Men han har sin egen podcast Korpnästet som han och Simon gör tillsammans. Och vi försöker hitta sätt att koppla in Niklas igen i kanske Radio Bubbla eller Radio BBS och våra olika poddar och sånt där. Jag och Niklas, vi vill, alla vill att det ska hända. Vi letar efter rätt former bara. Ni som saknar Niklas röst i den digitala eteln. Ni behöver nog bara ge er till tåls en kort stund till.