Martin

Bulletin rekryterar Expressen-journalisten Nina Lekander, Fokus- och Aftonbladet-kulturskribenten Ann-Charlotte Ahlstadt och Expressen-kolumnisten Susanna Birgersson. Den stora snackisen i det svenska medievärlden de senaste veckorna är Bulletin, det nya mystiska medieprojektet Bulletin som det började ryktas om för några veckor sedan att det var en ny politik.

Det var ett nytt projekt på gång. Thomas Gyr fanns bakom, Paulina Neuding fanns bakom. Vissa andra sådana liknande profiler. I övrigt så har det varit hölligt i mystik men bit för bit har vi fått veta lite mer att det heter Bulletin. Det finns ett aktiebolag registrerat, vilka personer är involverade. Vi vet att Tino Salandaji verkar vara lite av en nyckelspelare och sen så har de börjat rekrytera ett stort antal högprofilerade personer.

har rekryterats och det har blivit det som har drivit nyheterna om det här. Att den och den personen har sagt upp sig, ska de till Bulletin? Ja, de ska till Bulletin. Men vad är egentligen Bulletin? Vi har fortfarande inte fått något särskilt tydligt besked. Vi har fått en ganska intetsägande beskrivning från Paulina Neuding. Hon sa tidigt att det är missvisande att kalla Bulletin för en höger-sajt.

Därför att det handlar om en bred publicistisk satsning med extra tonvikt på opinions- och ledartexter samt fördjupad utrikesrapportering. Men en sak som vi, det första vi fick veta om det här det är vilka som ligger bakom och redan utifrån det så kan vi dra en del slutsatser. Thomas Gyr, Pauline Neuding, kända storheter i det svenska mediala politiska landskapet givetvis.

Och båda de här personerna var tidigare centrala spelare bakom tidskriften Kvartal och Kvartal. Och i samband med att man då började jobba med det här bulletinprojektet så avgick Thomas Gyr från sin position i ledningen för kvartalet för att han var styrelseordförande. Men han lämnade posten för att istället fokusera på bulletin och nu när jag tänker på det så var det kanske det som var den första utlösande faktorn till att man började skriva om det, bulletinprojektet.

Parallellerna görs mellan bulletin och kvartal och andra liknande projekt. Jag gick tillbaka för ett tag sedan och lyssnade på de inslag som vi gjorde i Radio Bubbla om kvartal när det projektet drog igång och allt eftersom det utvecklats. Vi har pratat om dem ett antal gånger tidigare. Och när de först lanserades, första gången vi pratade om dem, så dog det mig att vi gjorde ett väldigt vänligt inslag.

Vi välkomnade dem till scenen, till den här marknaden. Sen i efterhand kände jag att jag slog nästan kullbyttor för att vara med. så generös och kamratlig. Jag uppmanade våra lyssnare att de skulle donera pengar till Kvartal så att de skulle kunna starta upp och hade liksom, jag sa i första inslaget där att man ska donera pengar till Kvartal för att det är bättre än George Soros och allt skräp som han finansierar.

Lite oklar resonemang kanske. Du Boris, du var mer skeptisk. Du påpekade att hela det här gänget, de är inte särskilt alternativa i sina uppfattningar. I grund och botten så är allihop en bunt socialkonservativa socialdemokrater, som du uttryckte. De är varma vänner av välfärdsstaten och om man historiskt ska pricka in deras politiska uppfattningar så sa du att man kan gå tillbaka till Per Edvins sköld.

Och där har man en bra fingervisning om vilken typ av ideologi de här står för. Vi återbesökte kvartal, allt eftersom givetvis. Framförallt när Jörgen Wittfeldt rekryterades från Sveriges Radio för att bli en ny redan, jag vet inte om han blev chefredaktör direkt men han kom till Kvartal och sen småningom blev han chefredaktör. Och i och med det så gjorde man en sorts nylansering av sajten med en lite ny profil.

Och det här var i november 2017 så att det är drygt tre år sedan. Och ledordet när man gjorde den här nylanseringen var balans. Kvartal hade vid det laget börjat få kritik för att projektet hade, som han uttryckte det, en slagsida åt höger. Och det var bland annat Paulina Neuding som var ute och kommenterade det här, och Kvartals vägnar. Och man förklarade då att man ska kompensera, man ska åtgärda den här slagsidan åt höger och kompensera genom att ta in vänsterprofiler.

Och Paulina Neuding var ute och hon var ute och skröt då om att vi ska minst ha Torbjörn Tännsjö som skribent på Kvartal. Och vi ska ha Malcolm Cheyune för att visa att vi är nere med den moderna, moderna unga vänstern och så vidare. Så man satt en väldigt tydlig riktning. om att man skulle ha den här balansen som man kallar för. En annan sak som jag reagerade på i den vevan det var att när Jörgen Wittfeldt kom in så började han göra intervjuer.

Han började göra fredagsintervjuer tror han kallar det. Det är som en sorts parallell till Ekotslördagsintervjuer. Så de har haft en sån här inspelad intervju i veckan och första intervjun han gjorde var med Göran Persson. Och jag blev bestört. När jag lyssnade på den här intervjun, jag gav uttryck för det också i Radio Bubbla, om att en otrolig undfallenhet som Jörgen Wittfeldt visade mot Göran Persson, som jag tyckte var direkt äcklig, och framförallt så reagerade på att han var liksom mycket flatare mot Göran Persson än vad någonsin Sveriges Radio skulle vara när de gjorde lördagsintervju.

De brukar ändå ställa lite tuffa frågor, de har en del bra intervjuer. Men det här var liksom bara att sitta och jamsa med, inga tuffa frågor, uppenbara motfrågor lämnades. hängande i luften och så vidare. Vi sa då för tre år sedan att kvartal kommer att bli en vänsterpublication på grund av Conquests andra lag, Osalimans lag som det kallas. Och vi sa också i inslaget att Thomas Gyr och Pauline Neuding, de borde ju reagera.

De borde liksom dra igång interna diskussioner och försöka styra upp det här problemet för det är så tydligt åt vilket håll det barkar. Och nu så verkar Gyr och Neuding ha kommit till samma slutsats som vi kom till för tre år sedan. Nu lämnar de skeppet Kvartal och sen ska de gå vidare och ta nya tag igen med det här Bulletin-projektet. En väldigt intressant detalj är att Jörgen Wittfeldt kommenterade apropå att Gyr lämnade Kvartal.

Han sa att det nya projektet, Bulletin, det är kanske närmare det som Kvartal anklagas för att vara. Det är lite oklart vad han syftar på, men det är svårt för mig att tolka på annat sätt än att han syftar på att det är som ett renodlat högerprojekt. Så att Kvartal... ska med Wittfelds vision bara balanserade och neutrala. De ska låta både höger och vänster komma till tals och så vidare.

Men än idag så är han besvärad över den här högerstämpen som Kvartal har fått. Och därför verkar han nästan tycka att det är lite skönt nu att Bulletin dyker upp och kanske ger lite täck eld till hans projekt så han slipper vara liksom högerspöket i den här delen av medielandskapet. Och Bulletin då, jag ska berätta om deras rekryteringar, det är intressanta då.

Så det är Gir, Noiding och Sanandaji som verkar vara ledande personer. Och sen har de börjat rekrytera, de har rekryterat Per Gudmundsson, som är en jätteduktig skribent som jobbade länge på Svenska Dagbladet men som nu har jobbat ett tag åt Kristdemokraterna och varit lite utanför den publicistiska sfären. Och även ledande ledarskribenter som Ivar Arpi och Alice Teodorescu, han har anslutit sig.

Och även folk som är lite närmare mainstream, inte uppfattas som lika radikala till exempel, Caroline Dahlberg, Susanna Bergersson, Ann Charlotte Ahlstadt och så vidare. Men dessutom har man nu rekryterat Nina Leckander, vilket får många att klia sig lite i huvudet, för då är man liksom ännu närmare åsiktskorridoren mitt, om man säger så. Och man har också till synes gjort några rekryteringar som inte verkar vara på ledarsidan och opinionssidan, utan mer till en nyhetsredaktion.

Känslan jag får är att tidningarna ofta är nyhetsredaktioner och så har de en ledaredaktion, en politisk del, som är lite påhängd på nyhetsredaktionen, som är bulken av det man sysslar med. Här får man nästan känslan att det är tvärtom, att man har en gigantisk ledaredaktion där man samlar in alla sina favoritledarskribenter. Och sen vill man eventuellt hänga på en nyhetsredaktion.

ovanpå mega ledarredaktionen. Det är bara en känslig affär. Boris, vad har du gjort för reflektioner när du har följt informationen om Bulletin-projektet?

Boris

Precis samma reflektioner som du och de som vi hade tidigare. Fram tills den här väldigt färska rekryteringen av som nyheten kom igår om Nina Lekander från Expressens Kulturredaktion, Altstadt från Aftonbladet Kultur, Expressen Kultur, Fokus nu och Kanal på ord från till tag också.

Huskyvänd i princip. Och så Birezhan också. Och då tar det lite stopp i mitt analyshuvud alltså, därför att det är... Dels så rekryterar man två stycken kvinnliga skribenter som faktiskt är väldigt känsloinriktade. Det är mycket känslor där. Lite analys.

Båda har en klar vänsterprägel, både Hallstatt och Lekander. Och så en kvinna helt utan känslor, det är Birgit. Hon är bara tråkig och socialliberal. Och det är jättemärkliga rekryteringar. Därför att, om vi leker med tanken på att av någon outgrundlig anledning så känner Guy Renauding sig ha kvar det här behovet att uppfylla den här andra lagen som styr allt åt vänster i bland annat media.

Men då kan jag inte fatta varför man tar en övervintrad hippie-rekrytering. som Nina Lekander. Det är en jätterar Donna. Men hon var en sån här pliktvänster redan på Bo Strömstedts tid. Hon har aldrig skrivit speciellt mycket, inte speciellt aktiv. Mer så här hejsan, tjosan, vänster. Ganska oförarlig i sina tjänster.

Det är svårt att bli arg på henne. Men tyvärr tämligen ointressant som skribent. Jag vet inte vad som sker. skulle få någon att... Ja, det är obegripligt. Allstatt har ju flyttit runt, som jag har beskrev, på en mängd kulturredaktioner och går långa perioder in i väggen och försvinner ur verksamheten och har skrivit kram på olika skäl.

Och lite allmän vänster har rört sig skrivit några tecken som är lite förnuftiga i sin kritik av invandring och Allmänna rösterhållningslöshet men liksom en ganska mjuk skribenta också. Och Bidjersson är bara jättetråkig. Alltså det är, hade de velat uppfylla det här med att vi är balanserade här, vi vill ha röst för alla så finns det ju vassare skribenter de hade kunnat ta alltså.

Det är jätteunderligt. Det är extremt svårt för mig att se någon logik i rekryteringarna. Och så läser man Paulina Neuding som idag uttalar sig med att hon är extremt stolt över de här rekryteringarna.

Martin

Man säger att Nina Lekander är en av de stora förebilder som hon har fått upp till när hon själv började som skribent och så vidare.

Boris

Hon yrar eller säger något och jag inte förstår hur Lekander någon gång kan ha varit ett förebild för någon. Hon är ett öst förebild för sig själv som skribent. Fascinerande helt enkelt.

Martin

Det är ett märkligt persongaleri från ett perspektiv. Jag tänker ofta lite strategiskt framåt. Hur skulle man kunna åstadkomma någonting på mediemarknaden? Här är ett gäng som har ett stort budget, bra namn och kan rekrytera folk. Att rekrytera Per Gudmundsson är absolut klockrent. Han är en jättebra skribent, en duktig grävare, han är modig och har granskat islamister väldigt länge.

Jag har bara massa gott att säga om Per Gudmundsson. Drömrekrytering. Silje Thomas Gyr är också en väldigt förnuftig person. Skriver bra saker. Som han själv brukar påpeka har stått för en och samma politiska linje. Utan att ändra sig en millimeter på 30 år eller någonting. Så jag tycker Thomas Gyr är bra också. Men många av de här, Karoline Dahlberg, Susanna Birgjesson, Då undrar man lite vad de håller på med och om de ska vara någon så här alternativ, utmana, vara lite lätthögre eller någonting. Alltså det är en ganska smal, en liten egen åsiktskorridor som de upprättar, någonstans mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Boris

Ja, alltså den är väldigt smal och om man ska vara krass och cynisk så har de pengar på fickan och kan värva vilka de vill. Så det känns liksom bara som att de har... Det är liksom inte genomgående A-laget i den här smala korridoren de har värvat. Och sen kvarstår den grundläggande frågan som man borde pesa dem på.

Varför ska ni överhuvudtaget ta in människor till en bra bit till vänster om er? Alltså varför inte sanna karl på kvartal då och ta in Torbjörn Tengsjöldnan då och då? Det är något här som jag inte fattar. De är ju inte korkade. Är det någonting som vi inte ser helt enkelt?

Martin

Alltså de är inte korkade på märken att de har låg IQ. Men jag tror att de är delvis korkade för att de är strategiskt korkade. Alltså när jag ser ett sånt här projekt då tänker jag först Ja, en ny lätthögerpublikation. Ja, toppen. De kanske håller stilen och gör en del bra grejer, liksom ett år eller två år. Innan de urartar och blir en vänsterblaska. Men den här gången har de accelererat processen från början genom att baka in vänsterismen från själva starten.

Eller som Don tänker på det, balansen. De har bakat in balansen från början. Och säkrat upp riktigt hårt för att de inte ska bli stämplade som ett medialt högerspöke. Jag måste säga att jag känner lite grann så här att det här handlar ju om intelligenta människor som varit med ett tag. De har bra överblick över medielärskap och politik. Lär dem sig ingenting. av sina tidigare projekt. För de har gjort det här så flera gånger tidigare.

Så vad gör de egentligen för analys av vad som hände med Kvartal till exempel? Tror de att det bara var ett olyckligt sammanträffande att Kvartal urartade till en vänsterpublikation som gullar med Göran Persson och Tobias Tännsjö och Lars Åhli och vars chefredaktör nu sitter och relativiserar islamistisk terror?

som vi pratade om för några veckor sedan, med Jörgen Wittfeldt kommentarer om. Vi pratade om det för en månad sedan ungefär. Är det så svårt att se det här problemet? I Radio Bubbla, vi i Radio Bubbla, vi kunde enkelt peka ut det här problemet för tre år sedan. Och vi förklarade precis vad som skulle hända. Men det är uppenbarligen väldigt svårt för vissa människor att se problemet. Så jag kan undra, hur många sådana här projekt kan de köra igång och köra i botten innan de byter spår?

Och sen det kanske lite retorisk fråga, jag vet väl liksom så här att ja, de kommer förmodligen aldrig lära sig för att de har starka incitament att inte lära sig. Och de tror förmodligen väldigt uppriktigt på vissa sådana här idéer som att vägen framåt till en positiv förändring av samhället är en dialog. Att vi bara ska mötas. alla olika parter i samhället och ha ett civiliserat samtal. Så vägen framåt är att sitta och prata med Thorbjörn Tännsjö och Lars Åhli. Och om vi bara ger tillräckligt bra argument då kommer vi övertyga Lars Åhli om att bli en god, liberal, konservativ kraft och så kommer vi vinna samtalet.

Boris

Ja, och precis, men även ur Kom Amundsson och så, de är nog inte kloka, jag måste bara fråga Sandera Zikur också. Även om man resonerar på det sättet som de förmodligen gör så är alla fall till exempel Lekander, rekryteringen, Koko.

Tittar man på några av hennes scener, hon är inte speciellt flitig som skribent som jag sa. Och ingen... Västern lyssnar inte på henne, hon är så off, hon skriver ju mest om droger och sex. Några av hennes senaste rubriker, jag kan dra dem här. Snusket och snasket är direkt chockerande. Och nu recenserar jag Ernst Brunners senaste bok om svensk otala talar.

Helt fixerad vid sex och snusk i den, det handlar om lite annat också. Hennes värde full av snusk och yta skriver hon olösliga Sjönderssons, inte Jan Sjöndersson utan en annan Sjöndersson. Det var annorlunda, senaste roman. En religionstext, vår unge konf har präst skjulit ner spritet med cigaretter. Vi har en lite lycklig där minnet. En feminist som inte hatade män som var fräs i flata av fyllerist.

Det bästa textet. Svensk midsommar och erektioner. Hoten kommer från alla män mot alla kvinnor. Här samsas härlig erotik med heterosexuell leda. Alltså är det någon slags gubbsjuka som kanske har drabbat? De börjar väl lite till åren, männen, i kvartalsrelation. Och så vill de ha in någon liksom, mogen vänsterkvinna som skriver väldigt mycket om sex. Då har vi en logisk förklaring i alla fall.

Martin

En logisk förklaring som jag inte är säker på att jag vill tänka på. Nej, det är för att det är... En annan sak som jag funderar på det är om det är verkligen smart om man ser till det vi kallar för lätthöga ny stort. Är det smart av dem att lägga alla ägg i en korg på det här sättet? Alltså för nu är det nu nästan finns det en enda lätthöger profil i Sverige som inte ska jobba på Bulletin.

De har ju liksom de har ju sopat upp alla som finns i hela deras sfär nu. Och då undrar jag lite vad händer efter Bulletin? Vad händer när när Bulletin kommer? politin som småningom imploderar, det är jag säker på att det kommer att göra. Det kommer att bli en riktig huggsexa om platserna på svenskans leda redaktion där de här människorna har varit tidigare och det som förmodligen kommer att vara deras första val att återvända till.

Det kommer att bli riktigt sådana här, hela havet stormar. De har också satt nu Mattias Svensson för att hålla en av stolarna varma tills Arpio och Gudmundsson och så vidare. lämnar det sjunkande bulletinskeppet. Men det kommer ju att bli ganska kaotiskt, liksom, när alla, istället för att de är utspridda på diverse olika kommandohöjder i medielandskapet, att de nu alla är på ett och samma ställe.

Boris

Jo, exakt, och det visar liksom den bristande strategiska insikten hos dem. De har ju alla suttit välsynliga och hörda där de befann sig förut. De kan ju inte klaga på medialt genomslag och utrymme och att de når sin målgrupp och en del andra också. Att brottsligt allihopa dra upp sina bopolar och förflytta sig, det är inte speciellt smart.

Speciellt som man då ger möjlighet för medströmsmedia, den lite mer etablerade medströmsmedia, att bli ännu mer medströmsmedia. De har ju lämnat fältet fritt nu för nu är inte Svenska Dagbladets ledarsida något som gör någon glad. Men med Mattias Svensson så kan det göra oss ännu argare.

Och då kommer man sitta där på Bulletin och tävla Arpi och Gunnarsson och tänka, vi kanske inte skulle ha dragit i alla fall därifrån. Man lämnar fältet fritt åt ultraliberalerna att kliva in och göra sig beredda. Det är inte världens smartaste. Och sen rent organisatoriskt så vet det fanns en till bilden på det här imploderandet.

Här rycker man folk som haft en ganska dominerande position på sina tidiga ställen och trycker in dem på samma ställe. Kanske inte, och alla har ungefär samma inriktning. Det kan bli lite mycket tryckkokar över hela.

Martin

Vi får se hur det går. Väldigt spännande ska det bli att följa. Jag har inte superhöga förväntningar på vad de kommer att återkomma. Men det kommer att bli ett jätteintressant organisatoriskt experiment. Alla som observerar Bulletin kommer att kunna lära sig ett och annat av hur man kan starta och driva medieprojekt.

Boris

Och det här med nyhetsgrejer... Det går rykten om att Svensk Näringsliv har lagt ner sin mediasatsning. Fokus är någonting som märkt. Den avvecklas ju nu och tydligen så sägs det att Bulletin ska ha kapat ganska många namn där, alltså mer av reporterinriktade. Då blir det ju också ganska officiellt. Det är ju inte riktigt det som behövs alltså på officiella rewrites av företagsnyheter.

Det är inte speciellt mycket grävande, inte speciellt politiskt profilerat. Det talar för att det här ska bli en väldigt anständig tidning, alltså. Som ingen kan bli arg på.

Martin

Det ska bli väldigt spännande att följa och jag får ändå säga lycka till. Lycka till till Gyronoiding, hoppas de får det här att funka. Men tyvärr tycker jag det ser ut som att de gör precis samma misstag nu som de har gjort gång på gång tidigare. Så tyvärr kommer de sitta här om... om ett år, två år och tre år och säger ungefär samma saker om bulletin som Vinusito säger om kvartal.

Boris

Det är nästan lite bingo-läge här också men jag ska inte ta upp frågan.