Martin

Förbandet, den av Turkiet stödda nationella syriska nationella armen, strider nu på Azerbaijans sida i kriget mot Armenien om kontroll över Nagorno-Karabash. Styrkorna har tidigare också opererat som Turkiets legisldater under inbördeskriget i Libyen. Det nya kriget i Caucasus, fortvårtskriget har pågått nu i en dryg veckastid.

Vad har hänt sen sist som vi pratade om det i bubbla? Var det söndags eller något sånt där? Det är ganska många som har dött, det är ganska tunga strider. Striderna pågår dygnet runt. Jag tror de pågår dygnet runt nu i mer än en vecka. Och det är lite oklart hur många som har dött men det är i alla fall tusentals. soldater på båda sidorna som är döda. För några dagar sedan såg jag att Azerbaijan sa att de hade dödat 2300 armenska soldater.

Och även hundratals pansarfordon och och massor av andra militärinfrastruktur. Och jag har också sett en uppgift om att om att drygt 4000 azerbaijanska soldater är döda. Inklusive en mängd legosoldater som nämns i den här rubriken. Men det är lite... Det är lite svårt tycker jag att få ett exakt repon där. Och givetvis är det så att de respektive sidorna av kriget ger motstridiga uppgifter av propaganda skäl och så vidare.

Men jag tror man kan säga övergripande att det är ett riktigt krig. Det är ganska intensivt. Tuntas människor dö och överlag, mitt intryck i alla fall, så verkar det gå ganska bra just nu för Aserbaijan i det här kriget. Tidigare har ju Armenien hållit sig väldigt väl och dött. De vann kriget, som vi pickade igenom ganska noga förra gången så vi ska inte repetera, de vann kriget på början av 90-talet.

Och det är därför de kontrollerar en del av det som de jure är i Azerbaijan. Men den här gången så verkar Azerbaijan ha krigslyckan på sin sida. En... det som blev intressant i högutsträckning i det här sammanhanget, inte att förringa de traumatiska upplevelser som Armenier och Azerbaijan... Assyrianer, Assyrier har där nere.

För många av oss är det mer intressant att se hur det här påverkar omvärlden och hur krafter i regionen och världen ställer sig till konflikten. Och en sak är ju Turkiet givetvis. Turkiet har en särställning i det här, därför att de har sedan långt, långt tid tillbaka entydigt stått på Assyriansidan. Och det är dels ett sorts positivt ställningstagande för Assyriabajan i deras gemensamma turkiska etniska bakgrund och linguistiska gemenskap och allt det där.

Dessutom så har ju Turkiet och Armenien en mycket, mycket gammal trätare. De är fiender så länge Turkiet har väldigt omfattande erfarenhet kan man säga att bekämpa Armenier och folkmördar dem och så där. Så att Turkiet står entydigt, de är med i den här konflikten. Det finns uppgifter om att ett turkiskt F-16-plan sköt ned ett armeniskt SU-25.

F-16-plan här för någon vecka sedan. Det vill säga att Turkiet gick in direkt, inte bara som en sorts stödjande part, utan med direkta stridsinsatser med sina jaktflyg. Förut en liten detalj där. Man ser ett turkiskt F-16-plan som har skött ner ett armeniskt SU-25. Det är alltså det muslimska Turkiet som flyger amerikanska F-16-plan, medan det kristna Armenien flyger med.

flyger, eller jag skulle säga sovjetiska SU-25. Det är ett sådant här gammalt sovjetiskt flygplan som från 70-talet eller något sånt där tror jag. Så det är NATO på ena sidan, de muslimska NATO-flygplanen som skjuter mot den lilla kristna klicken som har gamla sovjetiska vapen.

Det är bara en intressant bild på något sätt. Och så har vi den här frågan om legosoldater, Som vi redan nämnde i förra inslaget, båda sidorna här anklagar varandra för att ha importerat egenskaper från Syrien. Och framförallt finns det anklagelser mot Turkiet, man säger att de har haft en lego-förband i Syrien och även i Libyen som nu har flyttat till Caucasus.

Frankrike har sagt rakt ut att det är så det händer. Ryssland har linjat in det på ett mer diplomatiskt sätt, de säger att det förekommer nu legoledatorer. Det finns en del som har haft lite för lite att göra på senaste och som ser det som en bra idé.

att det är mer lukrativt för dem att åka norrut. Jag tror inte att det är uteslutet att de faktiskt slåss på. på båda sidor. Och det verkar som att den här konflikten bör dra till sig ännu mer uppmärksamhet från legionsoldater. Ryska militärföretag står redo nu, sägs det, att gå in och slåss. Eventuellt på den armeniska sidan. Men det är inte helt klart, för det jag försöker komma fram till lite är att det är ganska oklart vilken sida folk står på.

Vi har ju de som entydigt står på asylbärgarnas sida. Och det är liksom Turkiet och Pakistan. Turkistan, diverse muslimska länder och även mitt för tillfället adopterade hemland Ungern. Ungern har ställt sig entydigt på Azerbaijans sida och sagt åt Armenierna att sluta ockupera Azerbaijans territorium i Nagorno-Karabash och sådär. Så vi har lite sådana muslimska länder och kufiga länder som Ungern.

Och även Israel. Israel står väldigt tydligt på Azerbaijans sida. Det har varit lite kontrovers för att Israel har skickat en hel del val. till Azerbaijan, alltså även innan kriget utbröt. Så sent som för några veckor sedan så öppnade Azerbaijan en ambassad i Israel och de har en väldigt fint handelsutbyte som jag tror går ut på att Israelerna får olja från Azerbaijan och Azerbaijan får vapen från Israel.

Och det sägs då att efter att kriget utbröt så skickade Israel ett antal lastflygplan fulla med vapen till Azerbaijan. Så vi har några som står tydligt på Azerbaijans sida. De är väldigt mycket för Armenien, bara för att de är mot Turkiet. Sipen är också mycket för Armenien, vilket givetvis beror på att de hatar Turkiet. Och även Syrien och så vidare. Men de flesta länderna, de flesta stora maktspelarna här, de står och väger.

De vill inte ta tydlig ställning. De vill vara kompisar med båda sidorna, de vill inte bli involverade. Eller de vill sälja vapen till båda sidorna. Ryssland som har goda relationer med båda länderna sedan gammalt och väldigt djupa relationer uppenbarligen från sovjettiden och inleddes tsar-tiden och sånt där. Men också Iran. Iran försöker liksom spela båda sidorna och det ryktades häromdagen att Iran anklagades för att ha släppt igenom vapentransporter.

Så ryska vapentransporter som gick via Iran till Armenien. Då säger Iran att nej nej det har vi inte alls gjort. Det här är bara ett försök att underlätta. undergräv våra goda relationer med våra vänner i Azerbaijan och så vidare. Men det verkar vara ganska mycket så här, å ena sidan och å andra sidan. USA, USA gör ingenting. Tyst. Tyst som helt knäpptyst från Vittahuset. Och vissa länder som är lite mer engagerade som Serbien. Vi har en intressant artikel om Serbien.

Där tydligen så har man serbiska vapenhandlare sålt vapen till Armenien. Vilket är ett problem då för att Serbien av hävd är, har goda relationer med Azerbaijan. Men det är på ett typiskt exempel på att ett land som försöker spela båda sidorna. Får du samma bild som jag bor i? De flesta spelare här verkar vilja ta några steg tillbaka och inte ta ställning och bara låta Armenierna och Azerbaijan utkämpa det här kriget på egen hand.

Boris

Ja, det är en väldigt bra bild och det är någon slags låtsad interventionspolitik för de flesta. De flesta säger att vi drar oss tillbaka och ni kan bara prata med varandra, ni är Armenierna och Azerbaijan. Men man gör ju det till den fulla medvetenheten om att det är så. Turkiet här är pådrivande. För det var ju som vi pratade om när stridigheterna inleddes.

Alltså Bayern har ju fått ganska rejält med pisk av Armenierna här ute. De skulle inte ha vågat se på en sån här offensiv attack. Om det inte bara var så att de hade Turkiet i ryggen utan det har nog varit så att Turkiet har pushat dem också. Nämen, kom igen nu, ta tillbaka Nagorno-Karabash. Det här vet ju länderna om världen.

Dels vill man ju ha kraftigare. Handelsbindelserna är kvar medan Badian kunde sälja vapenteknologi. Och man vill inte stöta sig med Turkiet. Det är en annan sak. Jag blir själv inte bara smått utan obegripligt besviken på Rysslands mycket lama hållning. För att inte tala om Serbiens.

Martin

Kan du förklara vad som har hänt i Serbien? Jag antar att du har sett den om den serbiska vapenförsäljningen. Jag tyckte det var lite hårigt för det var inte officiellt Serbien utan det var en serbisk vapenhandlare som är väldigt viktig och som är en av det serbiska politiska ledningens starkaste finansiärer. Det var en typisk balkanherke.

Boris

Han tillöjde det styrande skiktet och är bundis med det. president och premierminister. Och det är inte någon illegal vapenhandlare det här som har tagit gamla kalasjernkåsen ur källaren. Det är i princip så statligt det kan bli det här. Och det man kan se är ju att det nuvarande av de tidigare regeringarna som har varit efter Milosevits fall fullföljer en slags Tito-politik, hur konstigt det än kan låta.

På Titos tid förde Jugoslavien den tämliga, smarta politiken att hålla sig väl med alla. Alltså både de i den kommunistiska zonen som han var utsparkad ur och de i västvärlden och tredje världens länder. Man ville skapa ett väldigt brett kontakt där man alltid hade fotfäste någonstans.

Textat av Andreas Lundqvist Och det där skapar ju en tradition, helt enkelt. Så klarar man sig med ett litet land på balkan. Titovisade vägar ungefär. Så även om inte det här är titoister så verkar de i samma anda och är fostrade av den också. Och det där kan ju gå åt skogen ibland, vilket det är på väg att göra här. Det kräver ju en oerhörd fingertoppsskicklighet. Och det har ju inte det här sittande, stirrande skiktet.

Ryssarna kommer att bli sura på dem nu. Eller är sura på dem för att de lägger sig i och spelar båda hästarna. Det anser ryssarna för behovet av själva. De kommer att komma på kant med Turkiet och Israel. Och USA gillar inte heller det här att Serbien spelar dubbelt och försöker agera och ta för sig.

Så att... Och det här kommer ju uppgöra den folkliga opinionen i Serbien också. Från vänster till höger så är man väldigt antimuslimsk. Det finns inget lite promuslimsläge. Man är alltid från vänster till höger extremt misstänksam mot alla regeringar i det egna landet. Och förväntar sig dubbelspel och svek. Och det har de ju här så att... Man kan räkna med ganska omfattande demonstrationer, krav på rättegångar och så vidare.

Martin

Det var det som jag tyckte var lite intressant, jag är inte så kunnig om Serbien, men just det här med att Serbien har en så nära allians med ett muslimsland. Man tänker inte på Serbien som det mest muslimälskande landet.

Boris

Nej, det är ju inte heller, det har ju funnits ett konstant... Det är mutterande att Bouchits och hans föregångare faktiskt lag sig in hos nära förbindelser, till exempel med Turkiet. Azerbaijan har inte varit så uppmärksammat förut. Samtidigt har man egentligen sett Turkiet som en motkraft till Saudi-Arabien som man tycker har skaffat sig alldeles för mycket inflytande i den muslimska delen av Bosnien.

Man försöker liksom spilla ut muslimska stater mot varandra, vilket man inte är speciellt skicklig på. Och hela tiden finns det här liksom. Utan över det är faktiskt folkliga hatet mot muslimer i Tjernserbien. Man gillar inte att politikerna håller på att skaka tassar som är folk i Ankara eller i Riyadh.

Martin

Det sägs det också i den här artikeln att det här är ett symptom av att Serbien... Nu skulle jag vilja prata om Nagorno-Karabash, inte om Serbien. Men det är ett symptom på att Serbien... Lyssna mer nu för tiden på Peking än på Moskva. Att man har gjort den typen av geopolitisk skifte också. Att man ser att man har väldigt nära allians med Kina. Så att det inte ligger självklart längre att man samarbetar med Moskva som det varit tidigare.

Men jag tänker att det hänger med, jag kanske övertolkar, men är Kina involverade i den här Gordon och Karabakh-konflikten? Har de någon åsikt om det där? Svårt att tänka mig att de skulle ställa upp på Armeniens sida.

Boris

Nej, Kina har ingen... Jag har inte sett någon antingen till att de har tryckt någonting i frågan faktiskt. Utan konstaterande i artikeln är ju lite mer att Serbien vågar... Det innebär att Serbien vågar vara lite mer frimodiga gentemot Ryssland. Eftersom man har fått starka band med Kina och öppnat dörren på vid...

Kineserna öst sin pengar i alla länder som öppnar dörren för dem. Det har ju Serbien verkligen gjort. Man har markerat att det här är vår nya stora bundsavhandling. Det gör att man inte har Ryssland som den sista säkerhetsutposten längre. Man vågar röra sig lite mer fritt. Att stärka banden med Turkiet ligger i linje med att man stärker banden med Kina. Som vi talade om ganska nyligen så pekar mycket på en allians mellan Kina och Turkiet i många områden. Mm.

Martin

Så ser det ut mer som en slags vassal-vassal.

att låta det här ha sin gång. är ju inte att låta ett krig mellan Armenien och Azerbaijan äga dem. Det är lite grann som att om du är Armenien så säger de att det är ett krig mellan Azerbaijan och Nagorno-Karabakh eller som de kallar för, Artsakh tror jag de kallar det för, med deras egna armenska namn på den här regionen. Men det är ju ytterligare ett krig mellan Azerbaijan och Armenien, för det är Armenien som är kraften bakom självstyret i Nagorno-Karabakh oavsett hur de pratar om det.

Men... Men sen lyfter man bara perspektivet lite till så ser man att Azerbaijan är inte en autonom aktör, utan det är precis som du sa Boris, det är Turkiet som har med all säkerhet initierat det här, det är de som driver det här, de står för den militärkraften. Så det som egentligen händer nu i Nagorno-Karabakh, det är att Turkiet och Israel ger sig på Armenien. Och jag vet inte, Ryssland skulle kunna gå in och säga att stopp och belägg, vi tänker inte låta er.

göra det här mot Armenien. Men om inte det händer, om inte Ryssland går in eller USA går in eller Kina går in eller någonting så är det rent krasst att Armenien har inte en chans mot Turkiet och Israel.

Boris

Nej, alltså det har ju gått ungefär knappt hundra år sedan förra stora folkmordet på Armenien. Och man tycker ju världen skulle agera lite mera... Nu låter ni de sista resten av Armenierna dra er tillbaka annars blir vi sura. Men världen lutar sig bakåt och en del av världen är till och med aktiva i angreppet på Armenier.

Och Isärs position här är ju jävligt osmaklig alltså. Och det får man ju tänka på om det finns någon annan form av aversion som... Israel kan ha mot Armenien en ren maktpolitik och intressen just nu. Därför att Israel har ju i åratal agerat internationellt och dykt upp i olika politiska sammanhang.

Varje gång Armenien och Armenier försöker få nationella parlament att anta resolutioner som fördömer det turkiska folkmordet. Då har faktiskt Israel varit där, de har även agerat i FN mot att det ska benämnas som folkmord.

Martin

Jag tror att det är det det handlar om. Jag tror att Israel är lite sotiskt för att Armenierna har det ursprungliga folkmordet. The original and best. att ordet genocid började användas för att prata om det turkiska folkbordet på Armenier. Och det här var ju en bra bit innan då, judarnas stora folkbord, The Holocaust, de har också ett häftigt eget namn på sin förening till exempel.

Men jag tror att Israel är lite, vad heter det, de är lite svartsjuka, lite giriga. De känner att de har ensamrätt på det här med att vara folkmordsoffrar. Armenierna ska inte komma och säga att de har ett ännu äldre, jättealvarligt folkmord som de som kommer att skryta om det sätter sig kanske till och med längre upp på kränkningspyramiden än judarna. Det går inte för sig.

Boris

Här är ett sådant varumärkecentral helt enkelt. Det går inte för sig. Stopp och belägg, det är vår grej,

Martin

vi har copyright här. Jag misstänker att det finns ett spår av det där. Tyvärr, tyvärr får man säga för att som sagt det ser inte jättebra ut för... Känner du att jag är för pessimistisk för Armenien här Boris? Jag känner bara att det är kört för dem.

Boris

Jag tror att det är kört för att jag tror tyvärr vi kommer att få se... Vi kommer nu att få se hur brutalt Turkiet kan vara när Turkiet inte möter en motstånd. I Syrien så har ju Ryssland markerat fram lite mer intressen och i Libyen har de inte kunnat gå fram riktigt som de vill. Men här möter de uppenbarligen inget motstånd och då, och de här dagarna har ju till och med Merkel suttit och gullat med Erdogan. Det är klart de känner att det är grönt ljus, vi kör på. Så att, nej de ligger illa till Armenien.

Martin

Jag tror att deras allra sista hopp nu, det finns en kraft på världscenen som fortfarande kanske skulle kunna göra någonting. Vet du vad jag tänker på Boris?

Boris

Il Duce i Vita huset.

Martin

Nej, han är för upptagen nu med att slå sig på bröstet och gapa om sin seger över coronaviruset. Nej, jag tänker på hans kollega i Paris, Emmanuel Macron. Ja, han har faktiskt rätt i. Han har gjort en del pro-armeniska läten de senaste dagarna och verkar inte ha sugen på krigen mot Turkiet. Men lite sugen är han med tanke på vilka konflikter som Frankrike och Turkiet har nu i Medelhavet och på andra sätt. Kanske kanske att Macron skulle kunna gå in och göra något.

Boris

Men du skäms att jag inte har tänkt tanken. Du har alldeles rätt. Dels har de som ni säger riktiga egna konflikter, Frankrike och Turkiet. Dessutom så har Frankrike traditionellt en väldigt stark armenisk diaspora som gjort avtryck kulturellt och politiskt i Frankrike.

Det motsvarar egentligen nästan samma tyngd som en judiska lobbyn i Washington. Det kan också påverka. gå in på Armeniens sida och det tredje och visa lite kraft i Europa. Vem är Europas starka man? Så att ja, det kan jag faktiskt tänka mig. Det kan man hoppas på.