Martin

Historiker och akademiker kritiserar den nya konsten att förbättra filmer från sent 1800- och tidigt 1900-tal till modern videokvalitet. Neural Love använder en kombination av neuronala nätverk och algoritmer för att rengöra, ta bort, reparera, färglägga, stabilisera och korrigera till 60 bilder per sekund samt skala upp dem till 4K-upplösning.

Vi har en intressant liten artikel från Jag ska prata lite om Wired Magazine, om det moderna sättet att kolorera bilder och videofilmer. Det här har givetvis alltid varit ett hantverk som har funnits så länge det har funnits fotografier. Det vill säga att reparera, retuschera fotografier och eftersom det har funnits så länge. Fototekniken var ursprungligen monokrom, svart-vit.

Det har alltid funnits ett intresse av att använda en annan teknik än fotografi för att återskapa färger. på bilderna för att de ska bli mer livlika, realistiska. Men i datorepåken så görs det här på helt annat sätt. Nu är det inte bara att man sitter och pillar för hand som det var förut i tiden. Det finns fortfarande manuell kolorering som man gör i Photoshop och sånt där.

Men nu finns det också AI-teknologi, man kan träna upp datorprogram att göra det här automatiskt. Så att man lär datorer om. olika former och strukturer som man kan identifiera i bilder. Och baserat på det så kan man få datorn att gissa sig fram till hur den här scenen egentligen såg ut. Och på så sätt fylla i färger, men också sådana saker som att man försöker öka skärpan på bilderna.

Ta bort fel som har letat sig in i bilden, alltså skador på det fysiska fotografiet eller något sånt där. Och sådana här återskaporna, så man tar en gammal video. som är kanske 100 år gammal och sånt där. Och fyller i, jag vet inte hur många rutor i sekunden som en sådan är normalt sett. Men man fyller i då så att det blir 60 i sekunden som det ska vara normalt.

Och man ökar upplösningen och försöker skapa mer skärpa. Och man återskapar, eller ja, man skapar, man lägger till en färgdimension. Ja, jag behöver inte förklara i detalj, alla förstår ungefär vad det handlar om. Jag tror att det är många av er som har sett. Kanske tv-dokumentärer och sånt där som finns nu som är ganska populära. Man visar sådana här klipp. Jag har själv inte sett något av dem, men däremot har jag sett andra liknande saker som har dykt upp i mitt flöde på internet.

Med gamla videofilmer som man får se i färg hur det såg ut i någon stad för länge sedan och sånt där. Ja, jag tycker personligen att det här låter som en tämligen rimlig och intressant sak. Inte direkt någonting som jag skulle förknippa med någon sorts kontrovers. Men. Det är kontroversiellt för hela den här artikeln handlar om olika typer av historiker och andra människor, förmenta experter, som säger att det här inte är bra.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans men jag vill bara säga så här Boris. De argumenten som ges i artikeln, jag har till och med sammanställt det här med anteckning framför mig, så har jag fem punkter, de konkreta citat som ges av koloreringens vedersägare. Och jag förstår ingenting av vad de säger. Jag lyckas inte extrahera ett enda rationellt argument ur de här fem citaten som ska motivera motståndet mot kolorering. Kan du hjälpa mig att reda ut det här och kanske hjälpa mig att förstå? Var i kontroversen egentligen ligger?

Boris

Ja, alltså det där är knepigt. När jag pratade om igår så sa jag ju att jag var kluen inför detta. Jag har en känslomässig avversion mot koloreringen och tillfixandet av bilder. Och problemet är när jag tittar på de argument som finns här och annars det händes mot tillfixandet kan vi enkelt säga.

så köper jag inte de argumenten och ändå har jag kvar den här aversionen mot tillfixandet. Alltså argumenten som man stöter på kommer ju i stort sett alltid från historikerskrået. Och det är ett uttryck för, tror jag, att man vill ha tolkningsföreträde. För den här gruppen är det ju väldigt viktigt. Att kunna säga att allt det gamla behålls som det är.

Och sen kliver man fram som historiker och säger att, till exempel, kära barn eller kära publik, det ni nu ser är... Och så berättar man vad de ser när de tittar på det här, till exempel icke-färglagda filmer. Lite grann av den, eller mycket av den funktionen, försvinner om man har en direkthet där det inte finns så mycket att uttolka. Det kan vara färgläggning, tempo till filmen osv.

Gör det till ungefär en ny film. Du får en större omedelbarhet och en större tillgänglighet. Och det där kan jag tänka mig större historiker. Och sådant ska man inte köpa. Det är ungefär som att säga att man inte får arrangera föremål, historiska föremål, arkeologiska föremål, i en utställning för att de ska bli mer tillgängliga.

Att man inte får ha texter och kataloger som förklarar vad det är man ser. utan det ska historikern förklara, eller arkeologen. Och så jag ser faktiskt inga faktiska, logiska, användbara argument. Men det hindrar inte att jag är fanatisk demot det här. Jag gillar det inte.

Det är någonting som jag inte får tag i min själ, ser jag ut på, som stör mig. Det är... Lite grann är det ungefär som när folk ska hålla på att uppdatera klassiker på teatern. Nu hänger vi på Shakespeare's figurer en schimpaj och låter dem prata på bruten svenska. Så kommer ni att förstå bättre. Det här är inte lika illa det vi pratar om där med filmfixandet.

Men kanske att det ligger någonting i att jag störs över det förolämpande. Vi ska fixa till det du ser i filmerna så det kommer närmare dig. Samtidigt så menar jag att det som stör mig också är att när jag tittar på gamla foton, några av mina största fotouställningsupplevelser, det är när jag har sett utställningar av foton från 1800-talet och fotografiets barndom.

Det är en sådan omedelbarhet där. Människor är inte vana vid foto. De vet inte vad de ställer upp för. Det finns en sådan nakenhet i ansikten och uttryck som visar att de här människorna är en annan sorts människa än jag. De är inte likadana som jag på något sätt.

på något sätt var en överdrift, men de är inte likadana. Och det är väl där min känsla någonstans bottnar, att jag gillar inte att man suddar ut skillnaden mellan då och nu, på något sätt egentligen. Det där var lite känslomässigt förvirrat, men ungefär där befinner jag mig. Jag är emot, men jag köper inte de logiska argument jag sett hittills många gånger.

Martin

Om det finns några logiska argument. Det är bara några exempel på argument som ges i den här artikeln. Jag säger argument i någon situationstecken här. Här är ett exempel. Problemet med kolorering är att det leder människor att bara tro att fotografier är ett sorts okomplicerat fönster till det förflutna. Och det är inte vad fotografier är. Ett annat exempel.

Kolorering tar inte det förflutna närmare. Det ökar avståndet mellan nu och då. Det möjliggör inte omedelbarhet. Det skapar skillnad. Ytterligare ett exempel här. Även som fotohistoriker ser jag på dem och tänker Wow, det där är en fångande bild. Men sen är alltid min nästa impuls att säga, men varför har jag en sån respons?

Och vad är det personen som har gjort den här interventionen, den här restorationen faktiskt gör? Vilken information har den här personen lagt till? Och vilken information har de tagit bort? Och så här fortsätter det. Det första jag tänkte när jag såg den här kontroversen jag försökte förstå, för för mig känns det som ett trivial uppdrag.

Det är en vardaglig grej med kolorerade bilder som alltid funnits och så vidare. Jag tycker det är konstigt att man hänger upp sig på en teknisk detalj. Det vill säga att kameror förr i tiden inte kunde ta upp färg. Det är ju bara en godtycklig teknisk detalj. Det har ingenting att göra med hur verkligheten var beskaffad när bilderna togs. Det är inte som om världen på den tiden var svartvit.

Det är en sån här klassisk missuppfattning hos små barn. Jag vet inte om små barn faktiskt tror det, men det sägs ibland i alla fall att små barn har en sån missuppfattning. Att de tror att eftersom alla bilder från hundra år sedan är svartvita så tror man att allting faktiskt var svartvitt när morfar var liten. Först fick jag lite känslan av att den barnföreställningen, jag tror inte den egentligen finns hos barn, men att den eventuellt finns hos vissa vuxna.

Det första du sa får mig att förstå mycket mer. Det här är fotohistoriker som har byggt en hel karriär på att jobba med... De här ursprungliga, autentiska bilderna. Och givetvis så känner de sig hotade när det kommer människor från helt annat skrå och bidrar till att till att att levandegöra och skapa mer intresse för de här bilderna.

Därför att givetvis så är det mycket mer intressant att kolla på Youtube på de här AI-kolorerade videorna än att läsa någon damm i lunta från den här fotohistoriken. Så det blir man väldigt defensiv kring sitt akademiska revir och så vidare. Och helt i onödan ska man säga också, därför att de som håller på med de här koloreringsvideorna dom gör ju inte anspråk på att...

på att ge en sannare bild av hur världen var eller något sånt där. De säger ju tvärtom, de säger att det här är inte historiskt korrekt. Det här är ett neuralt nätverk som försöker gissa som försöker gissa och uppskatta baserat på på mönster i filmen. Och de säger det som också är självklart och som verkar vara så svårt för de här historikerna att förstå.

De här bilderna, de har vissa fördelar jämföras med originalen. De har vissa nackdelar och de har vissa fördelar. På vissa sätt så är de mer korrekta, därför att när bilden togs så fanns det färg. Scenen vi ser framför hade i själva verket färg när man såg den med människögon. Samtidigt så har information tappats för att man har retuscherat bilden.

Men jag kände också lite så här att om man inte får förbättra historiska skildringar relativt hur de skildrades vid tillfället, betyder det också att man inte får till exempel skapande. mer rättvisande historiska beskrivningar i text, i böcker, artiklar. Alltså baserat på att man kan förbättra information över tid. Vi har lärt oss mer om kontexten till en historisk händelse.

Alltså kan vi beskriva den i en mer korrekt beskrivande text idag än man kunde vid tillfället när händelsen ägde rum. Måste man alltid begränsa sig till de perspektiv som folk hade vid det tillfället? Det blir inte klokt om man försöker generalisera de här resonemangen.

Boris

Nej, det är exakt alltså. Jag tror att min avversion bygger på ett allmänt motstånd mot väldigt många former av historieskrivning. Jag beter mig lite grann som den här historikerna. Jag blir nervös när folk ska förbättra saker och ting.

De här historikerna som är mot det här ägnar sig ofta väldigt mycket åt historieutveckling. Förb��ttring utifrån politiska, vad som är politiskt nödvändigt. Vi kan bara se på det här svenska vikingamuseet till exempel. Där kvinnor och trälare har fått en fantastiskt framträdande plats som man kan undra över.

Så hos mig ringer alltid en massa varningsklockor när folk ska på och fixa till historien och det vi ser. Även om det är okyldiga kvinnor. Det är pojkar och flickor som sitter vid datorn och gnuggar till lite färg i det svartvita. Det är en slags ryggmärgsreflex helt enkelt. Och i vissa fall som det här kanske något orättvis.

Martin

En impuls, en sorts motvidja som jag kan förstå att man har, det är den här datoraspekterna. Det är någonting kusligt med datorer kan gå igenom gamla fotografier och videoklipp. och återskapa information som man som inte finns där egentligen. Eller man kan gissa sig fram till att det är någonting ganska... ganska kusligt med det och jag kan förstå att historiker och andra människor blir defensiva när det kommer in just datorer och AI-algoritmer och sånt där och inkräktar på deras domäner.

Alltså inte bara att de är ett annat skrå utan det är en annan en annan art kan man säga som är väldigt främmande och svår att förstå om man inte är en AI-programmerare nästan. Och där kan jag definitivt känna mycket sympati med men jag tror ju personligen att Ur ett stort större perspektiv så är datorer den typen av teknik är ett elände, någonting som kommer att störta oss i fördärvet, någonting som har mer negativa än positiva konsekvenser.

Men samtidigt som man håller fast vid den insikten så måste man också ha öppna ögon för att det kommer många positiva aspekter. Det finns många saker som datorerna är mycket bättre på än vi, vi kommer kunna skörda många fördelar längs vägen. Även om vi skulle ha som slutdel till ett mål att totalt göra oss av med den typen av teknik så kommer vi inte lyckas med det om vi inte åtminstone i viss mån använder datorerna längst iväg. Jag kan förstå att det finns en ambivalens där, men jag kan tänka mig att den också spelar in i den här kontroversen.

Boris

Definitivt.

Martin

Vi har fått ett inspel från BBSN om det här med varför kolorering av gamla videofilmer är så kontroversiellt. En intressant reflektion från Fredrik är att... Problemet kan vara att, som Fredrik uttrycker, att det för varje tänkande människa blir smärtsamt uppenbart hur mycket samhället har degenererat. Och han bifungerar ett exempel på en av de här klassiska videorna som man har sett ofta.

Nämligen en film som man har tagit från en, jag vet inte vad det heter, en sån här upphöjd spårvagnsgrej i Wuppertal. Elevated line. Wuppertal Schwebeban. Då man har en film från 1902, då man bara filmar på tåget när den åker. Åker hela staden. Och sen har man en... Det finns en annan video då, då man har en motsvarande film från 2015. Och sen visar man dem sida vid sida, hur det såg ut 1902, hur det såg ut 2015.

Och man kan ju se då hur allting är så mycket vackrare än 1902. Och de bara har förstört allting. 2015. Och om man visar det här i färg, så blir det ännu mer smärtsamt uppenbart. Jag tycker det är intressant. Jag tänkte inte börja initialt, men det ser ut som... slå mig att det ligger mycket i det här. En sak som gjort intryck på mig är 32 olika videofilmer jag har sett från Stockholm i början av 1900-talet, där man ser folk gå runt på platser som är väldigt välbekanta om man har varit Stockholmsbo då.

Men man blir helt pafft när man ser hur dels välklädda människor är, men också bara hur de ser på något sätt så resliga och civiliserade och värdiga ut. På ett sätt som man kan inte tänka sig. Man måste vara i en väldigt selektiv och speciell sammanhang. Och man ska se människor som är så stiliga på alla sätt.

Men där var det bara nästan slumpmässig filmning på gatan. Så ser man människor. Jag har också sett liknande från Oslo och från New York och så vidare. Och det slår mig nu att det där kan ju vara någonting som spelar in. Att man vill dölja den skönhet och värdighet som fanns i västvärlden inom första världskriget.

Boris

Det är ju intressant. Jag har inte tänkt den. Men då ska man komma ihåg att tittar man på gamla foton, förra sekelskiftet, vår tid och dessförinnan, så är det uppenbart även i svartvitt. Värdigheten, stoltheten och det låter ju illa men det är en bättre sorts människor.

Det räcker ju att titta på. Svartvita filmer från 20-30-talet, dokumentärfilmer, de behöver inte färgläggas för att det ska framgå att det är vackrare människor och en vackrare värld. Nej,

Martin

problemet är väl att det dar mer uppmärksamhet till den här dokumentationen om man sätter den i färg. Man har till exempel de här dokumentärerna och Youtube-filmerna som får en publik, alltså tusentals människor som inte hade tittat på dem om det inte vore för att man gjorde den här koloreringen och lyfte fram dem. Så om de hade tittat på dem så hade de förstått ändå fast det var svartvit. Men koloreringen gör liksom att de faktiskt tittar på filmen.

Boris

Det är nog alldeles sant faktiskt. Det slår mig nu att jag undrar hur ett intressant dokument... Intressant fenomen i det här fallet är hur man ska göra med antikens Grekland. Akropolis och andra tempel var inte vita och det vi förknippar med antiken som något vitt.

Det var inte vitt, det var guld, det var grönt, det var rött. Det var väldigt färggrant och det måste man slå det med rimligen faktiskt. Få återskapa för att man ska få en känsla för hur det egentligen var.

Martin

Det är jätteintressant faktiskt och som jag förstår så är det också många av de gamla statyerna som vi tänker på som kritvita marmorstatyer var ju själva verket målade så att om man hade en staty av någon gud eller gudinna och sånt där så var de ganska realistiskt målade. och inte är enfärgade. Och sen har färgen flagnat av under århundraden och årtusenden men bara själva marmoren är kvar.

Så det är ett jätteintressant exempel. Jag tycker det är väldigt fascinerande att kolla på och försöka att rekonstruera hur de här gamla templarna och skulpturerna såg ut. Det är väldigt spännande. Men det är eventuellt förbåten då för att 1800-talet var svartvitt och med tiden Grekland var vitt. Det ska ingen jäkel komma att ändra på.