Martin

Efter lyckad uppskjutning 23 juli beräknas kinesiska rymdfarkosten Tianwen-1 nå sitt mål marsi februari 2021. Därefter går den i omloppsbana i några månader innan landslättning sker i april av ett 6 juli utforskningsfordon på lavastlätten Utopia Planetia. En lyckad landning skulle göra Kina till andra landet efter USA att placera en farkost på den röda planeten.

Kina visar framfötterna, visar att de verkligen vill vara med i den globala rymdkapplöpningen. De har tagit flera intressanta steg de senaste åren. Nu tar man ett av de största, där man skjuter iväg en egen sond till Mars. Kina har varit involverad i Mars-utforskning tidigare genom ett samarbete med Ryssland och den ryska rymdmyndigheten.

Men det gick inte så bra, det misslyckades. Jag tror att det var ett projekt för att landa på Fobos en av mars månar och hämta hem ett prov, ett fysiskt prov och sen skicka hem den till jorden. Jag är inte 100% säker på det, men jag tror att det var det de försökte göra. Men det misslyckades, de kom knappt ens igång med det projektet. Så då bestämde sig Chineserna att försöka själva istället.

Och nu har de det här projektet då som lyfte för tre dagar sedan. Tianwen 1.0. Och syftet med det här projektet är, ja, det beskrivs i ganska generiska termer, ungefär som alla de här projekten. Man säger att man ska skapa bättre kartor över mars, man ska undersöka jordsammansättningen, göra diverse kemiska analyser.

Man ska mäta förekomsten av vatten i området där man landar, man ska undersöka atmosfären och så vidare. Och man trycker på, det som kanske är lite intressant, att man ska leta efter biologiska markörer. Det vill säga liv, om det finns liv på mars eller om det har funnits liv tidigare på mars. Det är heller inte precis någonting unikt utan jag tror att alla de här sakerna är sådant som alla mars-sonder officiellt säger att de sysslar med.

Så det är väl lite oklart vad som exakt särskiljer den här kinesiska sånten. Det är vetenskapligt påmärkat, och vi kanske kan återkomma till det. Varför man egentligen gör de här uppdragen. Men en sak som är säker är att det finns mycket prestige i ett sånt här projekt. Tidigare expeditioner till Mars har gjorts av USA och Sovjetunionen.

Men det är lite olika milstolpar hur man räknar det. Det är alltid lite... Det går alltid lite politik i hur man räknar på de här sakerna. Den första stormakten, den första rymdmakten som landade på planet Mars Det var en som inte nämns i bubblorubriken, nämligen Sovjetunionen. Det var 1971. Så landade ryssarna en raket där.

De lyckades inte landsäta ett fordon. Det är lite oklart vad som hände med fordon, men någonting gick fel. Bara några sekunder efter att det landade så tappade de kontakten. Och man vet inte strikt taget, tror jag, vad som hände med det. med fordon som skulle rulla runt och undersöka saker. Marsinvånarna tog det. Precis, precis. De hittade livet på Mars, eller livet på Mars hittade dem. Och sen när den första lyckade landningen, som inte direkt ledde till att allting gick sönder, det var fyra år senare, 1975, USA landade i den som heter Viking 1.

Ett väldigt berömt, berömt projekt. Men det som är fokus på nu är att man vill ha ut en sån här liten rover. Man säger ibland till och med rover på svenska och det är en sån här gullig liten robotbil som åker runt och har massa verktyg och gör saker. Och den första rover som landades det var 1997 då en amerikansk apparat som hette Sojourner sattes på planeten Mars.

Och sen 2004 så landade man två. En som heter Spirit och en som heter Opportunity som landades på olika sidor av planeten kan man säga för att undersöka. Och de har väldigt lyckats med de här projekten. Och den senaste gången då det var 2012 då Curiosity landade. Curiosity är en riktig bjässe till rymdfordon.

Den är stor som en bil, som är nästan som en bil på planeten Jorden. Och har väl liksom 500 olika mätinstrument och den åker runt. Och det var så åtta år sedan, men den är fortfarande i drift. Nästan åtta år senare så åker den fortfarande runt på planetytan och gör mätningar och skickar hem bilder och så vidare. Det är en helt enastående ingenjörsmässig triumf.

Flera av de här sånderna, men först och främst Curiosity är den sista. Verkligen, verkligen häftigt. Och nu vill kineserna bli nation nummer två. som har en sån här robotbil som åker runt på planeten Mars. Om jag pausar lite där och bollar över till dig Boris, vad ska man tro egentligen om varför kineserna skickar raketer till Mars?

Är det av de här vetenskapliga skälen att de är så ivriga på att veta om det finns liv på Mars eller inte? De litar liksom inte på vad jänkarna har sagt om den här saken, de måste skicka dit en egen liten robot för att veta efter gröna gubbar.

Boris

Vad hittar han där för journalistiska roen? Nej, jag tror nyckelordet här är prestige som du talade om förut. Man vill visa helt enkelt att det är de som är den makt som gäller nu. Det har ju alltid varit så i modern tid. Vi har den gamla rymdkamp röpningen, Sovjet-USA.

Jag tror det känns naturligt för kineserna att visa att det är de som är den makt som gäller nu. De är inte bara med på banan utan de kan inta en dominerande ställning. De kommer nog ge sig in och tävla ordentligt här. Och de kommer blåsa upp det här väldigt, väldigt mycket. Nu är det de som landsätter något på vars om de nu lyckas, men det kanske de gör. Men det här har fått mig att fundera på hur pass mycket sådana här saker som jag gör om stämningen i samhälle och kulturkretsar.

Jag började tänka på min uppskjutning alldeles nyligen med Elon Musk-raketen. Och så börjar jag tänka tillbaka på min barndom, just i rymdkamplöpningen i USA. Den upptog ju ett enormt intresse alltså. Det var snubb, så att minsta satelliten sköt sig upp, fick en första sida tidigare.

Alla pratade om det här, man pratade om det på skolgården. Och det tror jag beror på att då var Västerlandet fyllt av optimism trots allt. De sa att man ville vidare. Och jämför jag det med intresset nu för vad olika stater har för sig i rymden och jag kan väga och mäta i media och bland människor man pratar med så är det ju otroligt begränsat jämfört med hur det var på 60- och 70-talet.

Och det tror jag är ett av tecknen på att luften har gått dyr i Västerlandet och att kineserna nu siktar på mars. Ett ovanligt tecken på att de är på uppgång. Så att det vore... Jag är lite nyfiken på om våra lyssnare i Kina skulle kunna informeras framöver hur ser propagandaspelet kring det här ut i Kina? Det är jag jättenyfiken på.

Martin

Mm. Det finns ju några ord för tänkbara skäl till att man gör en sån här sak. Det kan ju vara värt att fundera lite grann på det. Finns det ändå några vetenskapliga skäl att man av deras forskningsskäl måste skicka en sån tid till Mars? Kanske. Möjligen att det finns något man kan lära sig där som man inte kan lära sig om man inte har roboten på plats. Men det kostar enormt mycket pengar och jag är mycket skeptisk till hur vidare det är värt det.

Definitivt finns det ingen kommersiell basis för att göra det, men inte ens från en sorts forskningsperspektiv därför att vi kan lära oss väldigt mycket. av att bara titta på Mars, göra spektrografiska analyser av atmosfären och så vidare. Och redan från 1964 så hade vi första gången en farkost som rundade, som gjorde en förbiflygning kan man säga av Mars.

Den hette Mariner 4, en amerikansk sånt. Kunde ta en massa bilder och sånt där. Det räckte väl rätt långt det, det är mycket billigare än att landa någonting. Så det har de väldigt lite av, det är nästan alltid det här med. de politiska själen, den nationella äran och så vidare. Och det har väl alltid varit en sorts konkurrens mellan länder helt enkelt. Att det som driver amerikansk grundprogrammet är vad håller det ryska grundprogrammet på med? Det som driver ryska grundprogrammet är vad håller det amerikanska grundprogrammet på med?

Och kineserna också är framförallt inne på att de ska övertrumpa antingen genom att göra samma sak för att visa att de kan eller göra samma sak fast bättre eller bara göra någonting annat som de andra inte har gjort. Mellan ryssarna och amerikanerna. Så det var lite så att ryssarna till exempel gjorde planeten Venus till sin grej. De hade ganska mycket otur när de skulle till Mars. Men de hade desto större framgång på Venus.

Så om man hade extrapolerat den utvecklingen så kanske USA hade byggt kolonier på Mars och sovjetunioner hade byggt kolonier på Venus. hanterar lite olika utmaningar där. Men Elon Musk, vi har ju de olika stormakterna i världen. Vi har USA, Sovjetunionen, Kina och Elon Musk. Det är de fyra entiteter som har lyckats skjuta upp en last i omloppsbana och sen ta ner den igen på ett säkert sätt.

Det är bara fyra entiteter som har klarat det, de som jag just nämnde. Elon Musk är mest intressant för han gör ju inte sitt projekt på grund av att han är en kvinna. politisk prestige för att han konkurrerar med de andra tre supermakterna. Det får man nog anta att det är mer en bonus som han får på att säga någon. Men han är det enda i rymdprogrammet som har en annan motivation. Sen kan man fråga sig om hans motiv är mer rationella eller med din frågeställning Boris om de är mer optimistiska, mer framåtsyftande.

Boris

Jo men han är ju en sista flämtning. Det sista uttrycket för 60- och 70-talsoptimismen var att vi måste vidare på något sätt. Hans optimism och nyfikenhet var ju allmänt utbredd på min tid på skolgårdarna. Vad finns det ute? Vi måste vidare. Det är lite grann att han står ut och är ensam om detta. Att han är den enda entiteten där det finns några till som är på efterkälken. Det visar stagnationen faktiskt.

Martin

Vi har några andra oligarker, Jeff Bezos och några till som bygger rymdföretag. De har intressanta och ofta mer kommersiella, ekonomiska, Motiv det åtminstone jag säger givetvis att det handlar om skrytprojekt att nu ska oligarkerna tävla med varandra Om vem som kan ha Coolaste sidoprojektet Coolaste rymdprogrammet Som sidoprojekt Och det är ganska häftigt också Men man kan säga att det liknar ganska mycket hur Ryssland och Sovjetunionen Skulle ha sin Sin raketmätning så att säga Men Bezos han pratar ju till exempel om gruvdrift i rymden.

Alltså man ska hitta någon bra astroid med mycket värdefulla metaller och ha gruvdrift. Han vill bygga fabriker. Det finns tydligen idéer om att om man har noll gravitation så kan det underlätta vissa typer av produktion. Så man kan ha kanske en microchip fabrik eller något sånt där. Jag tror det är en av de saker han pratar om uppe i omloppet bana. Men det är ju väldigt teoretiskt allt det här med att man ska kunna faktiskt bygga fabriker.

ha någon ekonomisk vinning på det eftersom det är extremt dyrt att ta saker upp till omloppsbana, ner igen och så vidare. Så att jag tror man kan säga att det är någonting som finns i teorin men väldigt lång tid i framtiden och beviset för det är att det är massor med kapitalister som gör det. Det är bara några få sådana här prestigeprojekt. Alltså vissa har ju satt igång, det ska man ge dem men jag tänker snarare att det är en öppen fråga. På lång sikt, om civilisationen överlever så är det sannolikt att det händer på lång sikt. Det är egentligen inget som förekommer just nu.

Boris

En stapelvara i science fiction filmer, just verksamheter i rymden, det är ju fångkolonier. Och att ingen har luftat den tanken för att det skulle lösa ett problem för Sverige. Vi har ju ganska stor anhopning av människor som man fått för sig att man inte kan visa ut dem att de är statslösa eller hotas av saker och ting i sina hemländer.

Det är väl en perfekt lösning att skicka ut dem i rymden till någon liten planet eller någon som vill ha dem i omloppsbanan, Saturnus, någonting sådant här. Seriöst, det är ju en praktisk lösning.

Martin

Jag har ju inte gett upp hoppet om att alla vi tankebrottslingar kan få åka och bo i Elon Musk-staden på Mars. Ja,

Boris

men det är kanske för tur dit.

Martin

Jag vet inte tusan, men ibland är jag vaken på nätterna och har ångest över att jag inte gjort någonting för att kvalificera mig för att få åka med Elon till Mars. Jag antar att det hjälper nog väldigt mycket om man är ingenjör. läkare eller om man har någon konkret handgriplig kompetens. Jag vet inte riktigt vad jag kan erbjuda för CV för det uppdraget.

Boris

Dels har du ingen IT-kanskaper men dessutom man får ju anta att det måste finnas en lokal radiostation där. Du får köra det här, good morning Mars. Spela en sanra och sådana saker. Du har ju konceptet där. Skriv till Elon nu.

Martin

Möjligen, det kan vara ganska tuff konkurrens om den posten men det kanske det ska sikta på då. Men apropå det här med Elon Musk och hans motiv, jag tycker det är intressant för att du sätter det Boris i den här kontexten av optimism och nästan en sorts civilisatorisk optimism. Jag håller ju med dig givetvis om att det är det mer än något annat som Elon Musk.

förkroppsliga och det är en av orsakerna till att jag gillar honom så mycket. Folk kan säga vad de vill om hans hans hans bluffprojekt och att Tesla är kortus och allt det där, men känner det lite grann att inte se inte se skogen för alla träd. Man brukar säga att han håller på med de här enorma transcendenta himla stormande projekten, bokstavligt talat himla stormande projekten.

Men en intressant sak på det du säger Boris, det är ju att Musk, när han själv ska förklara varför vi ska åka till Mars så gör han det i en oerhört pessimistisk inramning. Hans skäl som han anger offentligt är ju ren och skär pessimism. För han säger ju att vi är på väg att förstöra jorden. Vi är på väg att göra jorden obebolig. Även om det inte kommer någon sån här kombinett att slå ner och döda oss.

Så kommer vi göra det själva, om det är global uppvärmning eller tredje världskriget eller någonting. Så att om vi stannar kvar på den här planeten, då kommer vi snart vara utrotade. Då kommer vi ha missat vår chans att ta oss ut i rymden. Så därför måste vi skapa en hembakkopia av mänskligheten som finns på en annan planet. Så att vi inte har alla ägg i en korg. Och så att vi påbörjar att etablera oss på många, många fler planeter.

Vilket i slut gör det helt omöjligt att släcka det mänskliga projektet. Men just nu så tar vi en sån enorm risk. Det är ju det han anger sig om själv. Och det finns en sorts optimism och en transcendent ambition. Man vill att mänskligheten ska expandera i hela galaxen så småningom och så vidare. Men det kanske säger något, jag vet inte om du tänker om det, men det kanske säger något om vår tid. Att även en sån optimistisk ambition som Elon Musk måste ges en väldigt pessimistisk mörk inramning för att vara gångbar i samtiden.

Boris

Ja, och det där menar jag med att han är en rest av 60- och 70-talets tänkande och optimism. Men i och med att han tänker, och jag tror mer än vad han säger, han tänker inom de ramar som är givna. Men i och med att han har den här resten av optimism i sig så börjar han inte tänka i Greta Thunberg-termer och allting måste skalas ner till ett intet utan.

Han tänker istället, vi drar vidare. Och därin ligger liksom att han är den sista 60-tals uppfinnaren på något sätt. Han är extremt upphiggande.

Martin

Sista 60-talsuppfinnaren, också den sista 1600-talsupptäckaren kan man säga. Ja,

Boris

det kan man definitivt säga. Men det är just det här också att jag tror att han skulle sträva dit och sätta. Vilken mentalitet som gällde i Västerlandet. Vissa personer är ju bara sådana. Vårt problem är att antalet sådana personer blir färre och färre. De som inte ens riktigt vet varför de måste vidare och upptäcka en ny planet eller utforska en djungel.

Martin

Tack och lov för det får man säga. Att inte ens den innevarande samtiden kan... släcka entusiasmen hos en elmask.