Martin

SpaceX skjuter upp NASA-astronauterna Doug Hurley och Bob Behnken på färd mot internationella rymdstationen i första uppskjutningen av astronauter i omloppsbana av ett privat företag. Och första uppskjutningen från USA sedan sista rymdferien 2011. I vår förra sändning av Radio Bubbla i tisdags så pratade vi ganska utförligt om den här händelsen som vi då räknade med skulle hända dagen efter, det vill säga i onsdags.

Det var lite molnigt i onsdags. Det var för dåligt väder för att skjuta upp. Så att bara kort, kort stund innan det var dags så ställde man in det. Man visste flera timmar innan att det var osäkert. Men det blev inställt då och uppskjutet. Och med uppskjutningarna till omloppsbanorna så fungerar det så att man inte kan göra dem när som helst. Orsaken att de äger rum på sådana specifika tidpunkter som 22.33 och 21.22 var det senaste.

Det är att det bara finns ett litet litet fönster på någon enstaka minut. för att raketen ska kunna pricka in sig i omlöpsbanan på rätt sätt så att den kan ansluta till internationella rymdstationen. För den måste då ta sig upp i omlöpsbanan, måste den ta sig en bit. Och problemet då, jag tror man kan sammanfatta det förenklat som att om man skjuter upp vid fel tillfälle så kommer det krävas för mycket bränsle för att ta sig hela vägen fram till rymdstationen.

Mer bränsle när man får plats med en sån här kapsel. Man måste optimera och då finns det bara fönster någon gång, några enasta dagar i gången i veckan kanske. Nästa fönster då efter onsdagen var i lördags, igår kväll vid klockan 21.22. Och ja det var en lyckad uppskjutning, allting gick bra. Det var dåligt väder också. Ett tag så verkade det som att det inte skulle gå i vägen.

Det var ganska mulet. En stund innan såg det ut som att det började regna. Det var lite osäkert. Jag såg massa droppar. Det slår mot en kameralins såg det ut som. Jag vet inte om det var regn eller om det faktiskt var... Det var någonting annat, det kanske var någon vätska från någon raket eller någonting som läckte ut. Men, tack och lov då så blev det av. Och man hade, så vilket jag vet, en perfekt helt felfri uppskjutning.

Tre minuter innan take off ringde min telefon och det var du Boris som ringde. Och vi skulle prata om, som vi ofta gör kvällen innan dagen då vi har radiosändning så brukar vi prata lite och synka vad ska vi prata om imorgon och sånt där. Det var du som ringde men du visste inte om just då att det var uppskjutning så nu måste jag fråga dig, hann du till? TVn eller Youtube eller någonting så att du kunde kolla på det i realtid.

Boris

Jag är ju såhär, jag befann mig på landet och då var jag helt bortanför alla såhär heiter-grejer, hade ju totalt missat det var då. Jag tog en minut och kopplade upp mig och det är såhär läskigt ursprungligt alltså att titta på det där. Man väntar sig på något sätt i sitt hund, men du vet att någonting olyckligt ska hända. Men det var väldigt storslaget.

Men det är nästan lite läskigt med alla att de lyckas... De har ju kameror precis överallt. Det är ju inte som i min barndom när man såg de här uppskjutningar. Allting var på långt håll och det var väldigt avlägset. Här är man ju verkligen med på. De har ju någon kamera på raketkroppen till och med. Man ser när motorerna lösgörs. Det är lite läskigt nästan. Det höjer spänningen.

Martin

Spännande, det är ju verkligen alltså. Framförallt under de här första kritiska minuterna när raketen går upp. Som jag förstår det så är det störst risk. Störst risk för att någonting går dåligt är precis där i början, alltså hur man kan säga Challenger- scenariot som vi träffade på 1986. Så det är ju, man andas ut lite grann när man ser att de kommit lite längre än så. Ja, det var fantastiskt kul tycker jag, inspirerande och så. Ja, så skönt att det gick bra.

Boris

Det är stressande med just bilderna och de här olika kurvorna och staplarna som man kan se, så man inte vet vad de betyder riktigt. Man väntar bara att någon av dem ska ta av ett fel håll. Nej, det är stor underhållning.

Martin

Och jag skulle tro att ungefär nu, precis nu när vi pratar om det här i realtid klockan halv sex på kvällen, ungefär nu så dockar de på internationell rymdstationen. Det tar då nästan ett dygn från att man skjuter upp till att man till slut kommer till stationen.