Transkribering
Freeman Dyson död vid 96 års ålder, var ledande teoretisk fysiker och matematiker
Martin
Freeman Dyson, död vid 96 års ålder, var ledande teoretisk fysiker och matematiker, pionjär inom tänkande kring rymdutforskning och många andra frågor. Var från 1953 till sin död verksam vid Institute for Advanced Study i Princeton. Freeman Dyson har gått tiden. En mycket känd och legendarisk vetenskapsman på det här sättet.
Inte minst på grund av sin höga ålder så är han en av de sista, kanske den allra sista representanten för en viss äldre generation av vetenskapsmän. Och bara för att ge exempel då, när han kom till Princeton, till IAS-institutet, så var till exempel Albert Einstein närvarande där och de blev kompisar och så vidare. Han var nära vän och medarbetare med Richard Feynman och med många, många andra, nästan alla andra stora vetenskapsmän.
fysiker och matematiker i den här generationen. Men av naturliga skäl så har nästan alla gått gått ur tiden och nu även Freeman Dyson. Freeman Dyson han var inte en av de vetenskapsmän som som formulerade de de allra mest storslagna övergripande teorierna om saker och ting, utan han var snarare en sån som plockade upp lösa trådar och lappade och lagade och rätade ut små vinklar som folk kanske hade missat.
Han såg till att kollegornas himla stormande teorier faktiskt fungerade i längden och i alla detaljer. Ett exempel på det här, kanske det mest kända, är kvantelektrodynamiken. Jag behöver inte gå in på exakt vad kvantelektrodynamik är, men det är helt enkelt den moderna fysikens beskrivning av elektromagnetism i termer av kvantteori.
Det är ett antal andra personer som framförallt förknippas med kvantelektrodynamiken. Nämligen Richard Feynman, Julian Schwinger och Shinichiro Tomonaga. De tre fick också Nobelpriset i fysik 1965 för deras arbete med just kvantelektrodynamiken. Men det var Freeman Dyson som jämkade ihop...
Finemans teori med den som Schwinger och Tomonaga hade utvecklat. De hade utvecklat två olika teorier. Det var Freeman Dyson som bevisade att de här två teorierna var ekvivalenta. Och på det sättet kan man säga att han syntetiserade den slutgiltiga teorin. Han sydde ihop hela påsen. Så det är många som anser att Freeman Dyson också borde fått vara med och dela på det här Nobelpriset.
Men så blev det inte. Och så är det ju ofta här i världen va? Att de som får all uppmärksamhet det är ju divorna som springer längst fram och gör alla mål. Baslinjespelarna som arbetar i skmundan, de blir inte hjältar på samma sätt. Men de är inte mindre ondgängliga för lagets framgångar för det.
Boris
När jag hamnade här och pratade om honom i ett program så sände han mig böcker med hans texter. Jag hade inte läst så mycket av honom. Jag måste säga att han är fascinerande i sin härliga barnsliga nyfikenhet på allt och allting.
Han skriver faktiskt en hel del. Han har bra idéhistoriska och teknikhistoriska essäer. Han var verkligen en fornatiders sanns som alla kunde diskutera. Minns speciellt en text om varför araberna satsar på kameler istället för oxkärrar. Väldigt fascinerande. Han är populärvetenskapligt högst läsad, även för de som inte kan hantera det.
Martin
Kvant, elektromagnetism och sådana saker. Stort tack. Ja. Stod det på BVS-nätet så skulle du få skicka till det. Ja. Ja, Freeman Dyson, han var också känd, jag ska nämna det också, han var väl känd för att han hade många idéer kring rymdutforskning.
Så han utvecklade en massa sådana här spekulativa begrepp som har varit extremt inflydelserika. Det finns många exempel, men det kanske mest kända är det som kallas för Dyson-sfärer. Dyson-sfären är en hypotetisk struktur som skulle kunna skapas i ett solsystem. som går ut på att man bygger en fysisk struktur som formas av en gigantisk sfär som helt och hållet innesluter en stjärna.
Och på så sätt så kan man alstra nästan all energi som produceras av den stjärnan. Så att ingenting går man miste om genom att det liksom diffunderar ut i resten av universum. Utan man har, det är inte exakt hur det skulle funka då, man kan tänka sig att man har en gigantisk sverisk solpanel på insidan av den här sfären som samlar in all energi.
Det var en hypotes man hade om man extrapolerar olika typer av utvecklingar. en verkligt avancerad civilisation som har lyckats bemästra till ett solsystem. Freeman Dyson spekulerade i att kanske är det så de gör då för att inte gå miss av någon energi så bygger de en sån här Dyson-svär. Han kallar inte för Dyson-svär men då bygger de en sån här svär för att kunna alstra energi och en av konsekvenserna av det för övrigt det kan vara att det kan vara svårt för oss att se ett sånt solsystem därför att deras stjärna lyser inte mot oss längre för att de fångar upp All energi som kommer från stjärnan så att den om man skapar en Dyson-svärd kring en stjärna, om man observerar det skeendet i realtid så skulle det förmodligen se ut som att först fanns det en stjärna och sen slocknade den och försvann.
En idé som har spekulerats jättemycket vidare på det, skrivits jättemycket i science fiction som använder det här begreppet med Dyson-svärd. Och det är bara ett av många sådana begrepp som Freeman Dyson introducerade i vårt kollektiva fantasisvärd för hur vi ska utforska rymden.
Boris
En kriterium på en avancerad civilisation är ju inte i första hand att den övervägt eller till och med lyckats bygga Dyson-svärdar utan att de hanterat plastkasseproblemet.
Martin
Just precis. De har alstrat all energi som utstrålas från en stjärna för att producera plastkassar av alltihopa. Ja. En annan sak som Freeman Dyson är känd för är att han... gjorde viktiga insatser inom utveckling av atomteknik, kan man säga, kärnreaktorer och kärnvapen. Vad gäller kärnreaktorer så finns det innovationer som han gjorde, alltså reaktordesigninnovationer som fortfarande är i användning i vissa sammanhang, trots att de gjordes för jättelänge sedan.
Så han var en väldigt viktig tänkare och ingenjör inom kärnreaktorområdet. Och han var också involverad i att utveckla vissa typer av kärnvapen, och inte minst kanske det mesta. Hans namn är Hans-Erik Lundqvist. Han är en av de berömda Orionprojektet. Det var ett gammalt projekt som NASA och amerikanska militärer hade på 50-talet.
Där man skulle utveckla ett kärnvapendrivet rymdprogram. Som i princip gick ut på att man hade en raket som längst ner hade en sorts sköld, en kärnvapensäker sköld. Och under den skölden så skulle man spränga kärnvapen. Och den kraften ska driva raketen uppåt. Och sen då, om man behöver mer kraft så släpper man ut en till atombomb bakom sig och spränger den så får man mer kraft uppåt.
Och på det här sättet då, därför att atombomber släpper lös mycket energi, så skulle man kunna lyfta mycket, mycket större raketer. Så att man skulle kunna ha raketer stora som jättestora hus och ta upp mycket större infrastruktur i omloppsbanan. Om man bara kunde använda atombomber som framdriftsmetod. Och det var en väldigt bra idé, rent tekniskt, ingenjörsmässigt så funkar det här väldigt bra.
Och man gjorde också en del tester som var väldigt framgångsrika, inte med kärnvapen. Man gjorde ju tester med andra sorters explosioner, det är så jag förstått i alla fall. Man släppte bomber, enkelt uttryckt, och testade hur man kunde använda det för att driva en raket uppåt, om man nu kallar det för en raket. Men... Av olika skäl så blev inte det här projektet av, det blev nedlagt istället. Lagt i malpåse kan vi säga, lite optimistiskt. Kanske någon plockar upp det igen men vi kan förmodligen sammanfatta saken med att det ansågs inte vara politiskt korrekt att skjuta upp rymdraketer med atombomber.
Boris
Det kan vara svårt att hitta piloter också. Här är det alltså en motor som vet att man sitter på en jättestor kärnvapenladdning.
Martin
Det tror jag inte skulle vara svårt att ta frivilliga för att köra en sådan raket. Jag tror många skulle stå på kö för att få det jobbet.
Boris
Då får vi hoppas i så fall att kanske Elon Musk kan gå ut i sitt... Bland sina ansökande och säga att han har en idé. Då får vi se om det... Du har säkert rätt, det finns nog folk som skulle vilja testa det också.
Martin
Elon har faktiskt sagt att ett bra sätt att terraforma planeten Mars, att skapa en atmosfär på planeten Mars, vore att smälla av ett stort antal atombomber där. Jag vet inte om tanken är att man ska smälta på isbitarna på polerna eller något sånt där, men han har sagt någonting om att man ska smälla av, jag vet inte, många hundra atombomber i atmosfären eller något sånt där.
Boris
Martin
Ja, tack och lov så är ju lokalbefolkningen väldigt begränsad. Och även framöver så kommer den bestå enbart av elon-bomber. maskans anställda så att. Det blir nog en ganska lätt förhandling.
Boris
Jag såg en dokumentär om Brad Pitt förstår vad ordet är. Odla potatis.
Martin
Där ser man. Då får man förhandla med Brad Pitt. Antingen får du tolerera att vi smäller av atombomberna här i atmosfären ovanför dig. Eller så får du åka hem. Du har en vecka på dig att åka hem till jorden om du vill. Sen smäller vi av atombomberna.
Boris
Martin
Vi får se hur det går för Brad Pitt. Det var en liten utveckling. Freeman Dyson. Det vi pratade om egentligen. Men om du skulle kunna prata en timme. Om Freeman Dyson. Det skulle bli väldigt många såna här. Utvikningar. Ett tips. till er som lyssnar är att gå in och klicka på den här länken. Den är från National Geographic och det är en väldigt lång, utförlig runa över Freeman Dyson. Ovanligt bra sån artikel faktiskt. Väldigt intresserande för folk som jobbat med honom och så vidare.
Boris
Och just det här med att läsa gärna hans texter också. Man kan ta en så här då-dålig artikel och som jag sa, han lyckas ju få. Även om han är teknikoptimist, det har inget med honom att göra. Han är bara extremt nyfiken på allting. Det är det som jag upppiggar när jag läser honom.
Jag har med tiden blivit sitt teknikfientlige. Han hanterar frågor som avancerad teknik. Människor har också sina mer idémässiga essäer. Ibland propagerar han för att det kan vara värt att välja bort en avancerad teknikfond. Det är inte bra för människor. Det är en väldigt tankeväckad person det här, eller var.