Martin

Stor skillnad mellan unga mäns och kvinnors partisympatier enligt undersökning från Novus. Vänsterpartiet störst bland kvinnor och Sverigedemokraterna störst bland män. Kvinnor lutar åt vänster medan män lutar åt höger. Oavsett vad man tror om orsakerna därtill så är det en enorm skillnad på mäns och kvinnors politiska åsikter.

Vi kan lämna frågan därhen, eller vi kan återkomma till den huruvida det beror på, du vill säga, biologiska faktorer. Det oundvikligen måste vara så här att kvinnor och män skiljer sig så mycket politiskt eller om det beror på någon typ av kulturella faktorer som är mer förändliga än genetiken. Men så här är det i alla fall i den här SVT-Novos-undersökningen. Jag satte själv vid halsen faktiskt när jag såg den här bilden för jag trodde inte det var så stor skillnad.

Det mest intressanta, det mest anmärkningsvärda är kanske det som nämns i bubblar i biken är att vänsterpartiet är största parti bland kvinnor. Att Sverigedemokraterna är största parti bland män är inte så jättemärkvärdigt för att Sverigedemokraterna är största parti bland e-befolkningen som helhet. Men här tittar man då på kvinnor 18-29 år respektive män 18-29 år.

Och bara för att ge några till sådana här brottstycken. kan man säga att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, den rödgröna blocket, de har 46 procent stöd bland kvinnor. De har bara 19,2 procent stöd bland män i den här åldersgruppen. Medan det som nu ibland omtalas som ett tänkbart regeringsunderlag, nämligen Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna, har 30% stöd bland kvinnor och inte mindre än 61% stöd bland unga män.

61,6% Och dessutom så är det så att Sverigedemokraterna och Moderaterna, bara de två partierna tillsammans, har majoritet med god marginal hos män 18-29. Centerpartiet har störst skillnad i stöd mellan män och kvinnor.

De unga kvinnorna ger Centerpartiets stöd i 16,8% av fallen, medan de har 6,7% stöd bland män. Det är nästan en faktor 3-skillnad. Vi kan fortsätta, men det är en ganska stor skillnad i alla fall. Jag har två frågor som jag vill bada över dig Boris, apropå det här. Men jag får börja med en som kanske inte är den djupaste frågan. Så undrar jag, om man vet hur folk tänker som unga, till exempel en opinionsundersökning.

Säger det någonting om hur de kommer att tänka som vuxna? Är det här liksom, kan vi säga såhär, om 20-åringen tycker såhär nu, då vet vi om 20 år så kommer vi se de här siffrorna i riksdagsvalen. Å ena sidan så tenderar jag att tänka att folk... Folk har inte förändrats mycket över livet. Folk har personligheter de har från ganska låg ålder. Å andra sidan är det en klisché som förmodligen rymmer en del sanning.

Att unga generellt står längre till vänster än vuxna människor. Talasätt, jag vet inte exakt hur man säger men om man inte är socialist när man är ung så har man inget hjärta. Om man inte är konservativ som vuxen så har man ingen hjärna. Jag tycker att den första bisatsen är grotesk i det talasättet. Men det ligger definitivt något i den andra bisatsen. Men vad säger du Bård? Ska man bli orolig för framtiden när man ser en sån här undersökning? Eller ska man luta sig tillbaks och inse att de växer upp och skärper sig till småningom?

Boris

Man ska vara orolig, men av ett mer fundamentalt skäl. De gamla, faktiskt någorlunda fungerande trosatserna som talar om hur människor förändras över tid. Jag tror inte att det gäller längre. De byggde mycket på att du är ung, fri och egendomslös.

Sen växer du upp, jobbar och skaffar i sämsta fall villa ha Volvo och våga köpa. Det är en mycket finare hus än vi vill ha. Men den är borta väldigt mycket. Alltså att människor har en sån här social utvecklingsgång borta för politiken.

Man gifter sig, får barn. Man ser på ett annat sätt på världen och livet. När man inte är 19 år och student längre. Det där är väldigt mycket borta. Och väldigt mycket, alltså vi ser ju, dels som jag kronikerat det tidigare, hur människor gifter sig och sätter barn till världen. Och normalt sätter barn till världen mycket, mycket senare. Och människor idag är mycket mer beroende av...

Sociala medier, av den direkta omgivningens ståndpunkter, människor är mycket mer vindflöjlar än de har varit tidigare. Man är mycket mer anpassad, ideologier spelar ingen större roll. Detta i kombination med att den här naturliga utvecklingsgången för att vara socialt hänseende och socialiseringen och uppväxandet är förskjutet med några år till genom att kanske ens aldrig inträffar om man tittar på det.

Jag tror inte att den grejen gäller i den meningen att alla unga västerpartikvinnor skulle börja tänka på ett annat sätt.

Martin

När de växer upp och bildar familj osv. För det kommer de inte göra alls i samma utsträckning som de gjorde förr i tiden.

Boris

Nej, och när de gör det så är alltså väldigt många av dem kommer att göra det när de har fyllt 40 och på något sätt är slutformaterade. I den meningen att väldigt tokiga så kallade vänsteruppfattningar idag är en del av deras grundlevande mentalitet. Det ligger borta för vad de röstar på.

De är flumskallar i sig. Sen vill jag också säga att i viss mening så är ju de unga männens SD-sympatier faktiskt också uttryck för någon slags vänstergrej. Om man skrapar lite på ytan tror jag. Jag tycker det ser jätteknetet ut. När dessutom de här två grupperna, unga män och unga kvinnor, befinner sig i så olika miljöer som har format deras tänkande och som de verkar i, så försämrar det ytterligare möjligheten för dem att träffas och se ljuset tillsammans. Vi bör diskutera om man ska bryta den här väldigt obehagliga situationen.

Martin

och utsträckningsmöjligheter för den är på ett grundläggande sätt problematisk. Men jag tänkte på en annan sak på dig Boris, för det finns ju de som skulle se de här siffrorna och tänka att det här är ytterligare ett i raden av bevis för att det var ett ödestig, ett misstag att införa kvinnlig rösträtt. Vad ska man tänka om ett sådant rösträtt Magne?

Boris

Om vi skulle kunna ta decisionen teoretiskt och historiskt, jag skulle vara faktiskt intresserad i det här. Men det var det inte nog. Men jag tror man ska undvika den diskussionen idag av taktiska, politiska skäl. Det gäller för oss att på något sätt bryta det här dödläget och vinna hjärnor.

Det är ungefär som abortfrågan, nästan en totalblockeringsfråga. Hävdar man en sån ståndpunkt så placerar man. Jag har ingenting mot att placera mig utanför Debatten och försöka påverka den utifrån. I det här fallet så hamnar man liksom i Mad Mike-läge. Och jag tror det gäller liksom att formulera det på ett sånt sätt att man omgående inte stänger.

...luckorna till de här förvirrade hjärnorna. Att man kan komma åt dem och förändra dem. Och en möjlighet det är ju faktiskt att byta loss. Låser den här motsättningen eller slutar tala om manlig och kvinnlig röst. Utställd tala om hushålls rösträtt. En idé upptäckte hos personer tycker om det gamla filosofer Jan Jacker och så fram pläderade för att vi ska strunta i de här offentliga politiska debatterna.

Det leder bara till elände och folk ljuger utan när samhället ställs för viktiga frågor. Då diskuterar man i familjen mellan man och. och hustra så kommer man överens. Och sen går mannen iväg och avlägger rösten utan en massa debatterande. Och jag är lite tilltalad av det perspektivet. Därför att det utgår från familjen som samhällets kärn, själva ursel och kärna. Och det är de som ska lägga sin röst och sen skicka man en representant. Det är ofta kärnkärnare.

Martin

uppgift. Så kommer många av, om du låter folk själva identifiera vad som är en familj, då kommer det många familjer som består av två vänsterextrema flator som har liksom, kanske har något adopterat barn eller kanske bara en katt men som tycker att nu vi är en familj och vi ska rösta som en familj.

Boris

Nej alltså det där, ursällen är det heterosexuella äktenskapet helt enkelt. Det måste det finnas. Sen kan man diskutera om det ska räcka med att man är vita eller att man ska ha barn. Jag lutar nog åt det senare. Det innebär att då ställer man en massa människor utan rösträtt.

Men det kommer ändå vara så att majoriteten har rösträtt. Det är de som har mest att både vinna och förlora i samhället. De utgör samhällets bas, grund och kärna. Sen kan jag tänka mig att man i olika samhällsformationer inför till exempel principen att den som är i vänplikt har rösträtt, det är ju inte säkert om de har en familj men ja, och så vidare och så vidare. Men jag tror man definitivt ska tänka sig tanken att alla kommer inte ha rösträtt.

Martin

Man kan fundera kring det lugnt och sakligt. Baserat på inkomster och hur mycket skatt man betalar.

Och orsaken till att jag tycker att det är en rimlig utgångspunkt helt enkelt är att det är ingen esoterisk lösning. Det var någonting som vi hade i Sverige som fungerade uppenbarligen ganska bra för mindre än 150 år sedan. Så det blir ganska närliggande enkel sak. Men så tycker jag att om man ska lyfta blicken och fundera på hur man kan utforma ett sådant system. Jag tycker man kan göra en ganska generös lista av olika kriterier.

Där man kan säga att om du uppfyller ett av de här kriterierna. Du är gift att ha barn. Jag vet inte, ett barn, kanske två barn eller tre barn. Tre barn, då har det reproducerat sig över. Det har ju skapat, det finns ju fler människor nu än, hur man säger, det är två föräldrar som har skaffat fler än två barn. Så det skulle kunna vara en bra gränsdragning. Eller till exempel att man äger egendom, man äger mark, eller man är nettoskatteinbetalare, eller man till exempel att man har ett visst antal personer anställda som inte ens är godkända.

Detta visar att man är någorlunda framgångsrik, välordnad och välanpassad person. Eller till exempel att man har gjort ett visst mått av militärtjänstgöring. Om du uppfyller något av de här kriterierna så får du, man skulle kunna säga generöst, ha många sådana kriterier. Men någon typ av gräns borde det finnas.

Boris

Ja, jag tycker det där är ett bra sätt att formulera det. Det innebär att man definierar det i grunden som att den som visar intresse för samhället och samhällets folkbestånd i verklig mening genom en praktisk gärning, till exempel att sätta barn i skolan. Jag tycker att det är en god idé att generöslista.

Det är faktiskt att ställa frågan på sin spett, vilka ska ha rätt att rösta. Det är ingenting som alla ska ha rätt att rösta. Sen kan jag få kalla fötter när jag tänker på att jag pluderar själv med familjen och barnen. Tänka på familjer och barn som jag inte tycker att de ska ha rösträtt på. Så jag kan förtvivla att hitta en lucka som jag kan öppna och säga att just ni får inte rösträtt.

Det kommer att stå en vissa problem, men i grunden botten så tror jag att lösningen är att man hittar en moderniserad variant av det gamla stadssamhället. Då skulle vi komma ifrån det här som ingen är intresserad av att gå och rösta. Det är ungefär som med palmemordet.

Människor struntar faktiskt till detta och människor struntar faktiskt till politik. Människor går och röstar, men de gör så mycket annat också. De tittar på Mellot. Människor i gemen, alltså 99,45 procent av Sveriges befolkning, sätter sig inte in ordentligt i de politiska frågorna. Allt sånt, de bryr sig inte. Människor ska ha rätt att rösta och tycka till dem, det är sånt som berör dem väldigt direkt. Det är ett intresse på den ståndpunkt,

Martin

då jag skulle ha en mycket lättare kanaliserad ståndsamhälle. Man skulle kunna hantera de här konflikterna mellan män och kvinnor genom ett flerkammarsystem parlamentariskt. Det vill säga man har ett parlament för män och ett parlament för kvinnor. En kammare för män och en kammare för kvinnor.

Och sen kan de två valda församlingarna artikulera konflikter som löper längs könsgränser och förhandla. på ett sätt som liknar hur stånden förhandlade historiskt i ståndsriktan i Sverige till exempel. Eller till exempel arbetsgivare och lönarbetare under 1900-talet under andra former. Skulle man kunna tänka sig en sån manlig och kvinnlig representationskammare i riksdagen till exempel?

Boris

Nej. Jag har faktiskt inte hört det där förut. Det är möjligt att den är bra, men jag kan bara reda för min spontana nej-tjänst. Då accepterar man på något sätt. –att man har sett tanken på att män och kvinnor är olika. Det är vi, men inte på det sättet. Det måste uttryckas.

Det finns en harmonisk lösning på frågan. Jag oilar tanken på att formalisera... Vi lever i dag i en skapad motsättning mellan män och kvinnor. Framför allt har staten varit intresserad av att krossa kärnfältet. Det är en del av familjen och även marknadskraften över sig. Fler konsumenter, mer kvinnlig arbetskraft. Att institutionalisera det hela i form av politisk representation för att parterna ska mötas och förhandlas, det känns som en för socialdemokratisk lösning.

Martin

Om man tänker en annan variant av en korporativ lösning. Anta att man har en kammare i riksdagen som representerar familjerna. Dit får bara folk som har skaffat minst tre barn och fortfarande är gifta med de som de skaffade barnen med. Enbart de får ut representanter till familjekammaren. Och sen har vi landägarkammaren där bara markägare får vara med. Och de bestämmer över jordbrukspolitik.

Och sen har vi en utrikeskammare eller säkerhetskammare där enbart de får vara med. De som har gjort militärsinstyrning får sitta och de hanterar utrikespolitiken och polisväsendet.

Boris

Ja det är en möjlig variant. Man kan också tänka sig hemmafrihetsståndet till exempel och så vidare. Jag tror att det viktiga där är att man... Att man ställer diskussionen på just den här grunden. Att representationen ska bygga på den sociala funktionen.

Och inte på någon ideologisk grund. Jag är miljöpartist. Miljöpartister har ingen social funktion. Sluta tjata om detta. Det finns inte. Man representeras på grundval av det man är. Och man är inte en partibok. Och det här är inte på partier vi har att göra med. Så att åt det hållet ska man dra decisionen helt enkelt.

Och det tror jag kan bli förlösande för människor. Då kan människor i nästan alla politiska läger börja fundera på att det där skulle ge mig en mycket större möjlighet att diskutera och agera och artikulera de behov jag faktiskt känner och de frågor jag är insatt i.

Martin

Du är väldigt optimistisk Boris. Vad är möjligheten att få igång en diskussion? Jag gillar tanken, jag hoppas att någon som är noggrant välplacerad i debatten, någon som folk är benägna att lyssna på och kanske någon känd person och politiker, borde försöka göra en trevare i den här riktningen. Att prata om ett nytt ståndsväsende eller att återigen föregradera drösträtt eller något sånt där. Det vore väldigt spännande före den debatten?

Boris

Det vore väldigt spännande och här vore det väldigt spännande också att om någon vågade ta upp senare varianter av ståndsamhället som det gamla brukssamhället, som perioden för det första salskobadsavtalet som egentligen är av sesam som en överenskommelse mellan olika stånd.

Det finns ju modernare exempel än 1800-talets och tidigare stadsdiktatisktalen. Jag är optimistisk. Det ligger mycket mer i linje med vad folk innerst innekänner. Men som ni säger, det gäller att rätt personer artikulerar detta.