Martin

Socialdemokraterna stärkte sin maktposition genom att äga folkreklam och förenade ARE-bolagen, som var Sveriges största reklamföretag från 40-talet till slutet av 80-talet. Ovanligt i västvärlden att politiska partier haft sådan kontroll över information och propaganda, enligt studie av forskaren Erik Lackoma. Erik Lackoma är ett bekant namn för många som lyssnar på Radio Bubbla.

Han har till och med medverkat en gång i ett Radio Bubbla-avsnitt en gång i urtiden. Han är forskare vid Handelshögskolan i Stockholm och är även bekant i politiska kretsar av andra skäl. Under ganska många år har han forskat flera forskningsprojekt som har att göra med den svenska reklambranschen och kopplingar mellan den svenska reklambranschen och svensk politik.

En annan sak som han har forskat om och skrivit om är det svenska psykologiska försvaret. propaganda, krigföring och samarbeten mellan svensk militär och svenska reklambyråer under kalla kriget. Den här texten handlar om socialdemokraterna specifikt och socialdemokraternas Reklamföretag, folkreklam.

Och lite yngre lyssnare kanske undrar vad pratar de om folkreklam? Jag har hört talas om Folksam och Fonus och Konsum men vad är folkreklam för någonting? Folköl. Folköl också, var det sossarna som kom på folköl faktiskt? Ja, så folkreklam som sedan bytt en namn till förenade ARE-bolagen är en koncern av reklamföretag som inte längre finns kvar.

De såldes till en internationell reklamkoncern 1997. Men från 1947 till 1997 hade det här företaget en väldigt intressant historia. I kortet så började det på 40-talet. Då hade en reklamföretagare som hette Sven Rydstedt.

Han hade ett företag som hette Rynoreklam och han var inte en del av den. den kartellbildning som fanns under den tiden i den svenska reklambranschen så han behövde hitta nya innovativa sätt att göra att ta sig fram i den här reklambranschen. Och en av idéerna han hade det var att arbetarrörelsen har väldigt mycket intressanta reklamytor som i nuläget inte exploateras kommersiellt.

Nämligen på Folkets Park och Folkets Hus. Nu för tiden så tänker vi på dem som reliker, någonting från en svunnen tid. Men på den tiden så var Folkets hus och Folkets park stora rörelser och viktiga platser dit folk kommer och man arrangerar diverse evenemang och så vidare. Så att om man kunde sätta upp en reklamaffisch i en Folkets park eller på Folkets hus så var det någonting som var potentiellt...

värdefullt så att Sven Rydsvett kontaktade kontaktade det socialdemokratiska partiet och och la fram en en en plan kan man säga för hur man skulle göra det här. Och efter lite förhandlingar så så drog man igång ett gemensamt företag som som fick namnet Folk reklam och förutom då Folkets hus och Folkets park så fick man snabbt avtal med svenska kommuner Till exempel i form av offentliga anslagstal när anslags...

anslagspelare som kanske inte lika vanliga nu för tiden, men som fanns då. Över årens lopp så fick man även tillgång till annonsutrymmen på spårvagnarna i Göteborg, tunnelbanan i Stockholm, flera andra sådana här annonsutrymmen. Och det blev Sveriges största reklamkoncern som totalt dominerade framförallt utomhusreklam. Så sent som på 80-talet så hade man 80 procent massavstånd.

marknadsandel och sånt där på utemusreklam och och även på på andra typer av reklam var man stora som direkt direkt marknadsföring via via post till exempel och det här är som Eric Lackman påpekar så är något av en ovanlig situation i västvärlden att ett politiskt parti äger ett stort kommersiellt företag.

Han räknar upp ett antal länder där man känner till sådana här sådana här arrangemang och det är afrikanska länder och olika typer av bananer republik. Därför att det typiska då det är ju att man har att arbetarrörelsen har byggt kooperativa modeller. Så då hade man så Folksam som rörelsens försäkringsbolag och man hade Konsum för att sälja mat.

Man hade Fonus begravningsbyrån, OK, bensinmaxkedjan, Riksbyggen som byggde husen, som ägde husen och BPA som byggde husen. Man hade en resebyrå, Reso och så vidare. Det var någonting annorlunda. Folkreklam med arebolagen. Det var en kommersiell entitet som sysslade med vinstdrivande verksamhet och reklam. Reklam var inte direkt någonting som Arbda Rör som behövde producera för sina medlemmar.

Men däremot så behövde Socialdemokratiska partiet en pålitlig reklambyrå för att driva sina valkampanjer. Och i och med att den fick en så dominerande ställning där företaget så hade man dessutom de andra partierna som kunder. Så att Högerpartiet, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och så vidare, de var i olika utsträckningar kunder till folkreklam, till ARE-koncernen.

Och det här skapar en väldigt konstig situation då. Där sossarna äger ett stort företag och dels tjänar de en massa pengar på det, men det är också så att Moderaterna till exempel är kunder. Så då får Socialdemokraterna som äger företag sitt i styrelsen och så vidare då får de givetvis information om till exempel vilka prioriteringar Moderaterna gör i en valrörelse, till exempel vilka kommuner de satsar på, var de inte satsar lika mycket och så vidare.

Och i viss utsträckning en möjlighet att att stoppa annonsering eller styra om affisering till annan orton om det verkar opportunt. Ett exempelbrev var valrörelsen 1994 där Moderaterna hade beställt affisering i Stockholm men affischerna inte sattes upp. Då förklarade företaget att tyvärr de som skulle sätta upp affischerna, de dök inte upp.

Vi vet inte exakt varför, de kom inte till jobbet och vi lyckades inte hitta någon ersättare. Och då skrek Moderaterna och skrek Bloody Murder. Så det här är inte fair play. Men men det här var ju mot slutet av den här den här koncernens era då men det fanns den här en sorts symbios och för för för are bolagen så var det ju oerhört intressant att att vara ägda av Socialdemokraterna för det gjorde att man fick en särskild tillgång till allmänna annonsplatser som som ju ofta ägs av av kommuner och städer och och länen och så vidare.

Det var offentligt ägda platser och annons ytor som. ARE-företagen fick en särskild tillgång till. Och de hade väldigt mycket, förutom att arbetarrörelsen var som givna kunder som aldrig svek, så hade man kommuner och länsstyrelser och myndigheter och så vidare som favoriserade just den här reklamkoncernen.

Och ytterligare saker som till exempel att vissa former av reklam var ju förbjudna väldigt länge i Sverige, till exempel tv-reklam och radioreklam. Och det gör givetvis att reklamköpare blir hemvisade till de här reklamköparen. Det finns mycket mer att säga om deras historia och alltihop är väldigt intressant. Men visst är det fascinerande Boris att man nästan aldrig har haft sån här stor del av sin historia? Pratar om de här sakerna och Erik Lackholm är nu den första personen någonsin som bedriver riktig forskning om det.

Boris

Ja, jag blir föredömligt glad att de gör detta för att det är en extremt viktig del av vår historia och belyser. Vi kommer att få veta, när alla har gjort all sin forskning och andra också kanske, så kommer vi få veta mer om hur man har formaterat våra huvuden. Om man slår mig rent spontant i din utmärkta uppräkning av vad Soxarna hade innan i företagsväg så lägger man det här ovanpå det hela, ARB-laget och så vidare.

Det är väldigt kraftfulla kommersiella rättingar man hade där. Och då fattar man liksom inte... Och så lägg till avpressen också som ofta var dominerande på... Utanför Stockholm, på alla orter var första tidningen. Allt det här tappar man. Alltså det krävs ju... Det är smått obegripligt att man kan slarva bort en sådan maktställning. Framförallt eftersom den angreps ju inte ordentligt.

Det tror vi så mycket domar av att den själv dog. Alla de här företagen räknade upp plus Arebolagen och deras reklambyrånverksamhet. Det dog ju bara ut av pressen. Det fanns ett coronavirus där som slog till, men det är något i de här mekanismerna för sönderfallet och den faktiska totala kollapsen som är jäkligt intressant.

Martin

De utsätts ju inte för att generera angrepp och sådana saker. De vittnar, inte vittnar, utan de kollapsar.

Och bara de specifika investeringarna gick inte bra, så att man förlorade mycket pengar. Och det var något år, jag minns inte vilket, som man gick 90 miljoner back. Och då satt man plötsligt i en väldigt dålig sittelse ekonomiskt. Han pekade också på att man klubbade igenom ny lagstiftning kring offentlig upphandling i flera omgångar. Sen 1986 så kom det nya lagar kring upphandlingar och sen 1994 och 1991 så blev det ett regeringsskifte.

Eftersom offentliga upphandlingar blev mer strikta så kunde man inte längre ge alla uppdrag nästan per automatik till AR-bolagen. De var tvungna att konkurrera i viss utsträckning mer på riktigt, vilket gjorde det svårare. Och sen pekar Eklakom också på att det fanns ett sorts mentalitetsskifte där man i tidigare generationer så kunde socialdemokraterna förlita sig på att de hade kadrar av lojalister som alltid skulle vända sig till rörelsen först, som alltid skulle handla på konsum.

Även om det var billigare på ICA så kommer de alltid handla på konsum. För att de är lojala om arbetarrörelsen. De kommer alltid tanka på OK. De kommer alltid boka sin semester via resor och så vidare. Men i ett sorts övergripande ideologiskt skifte så fanns det inte längre den lojaliteten. Men en annan intressant sak som han pekar på, som jag tycker är väldigt spännande, Den här typen av arrangemang där ett politiskt parti äger kommersiella företag och lever i symbios med dem på det här sättet, det är någonting som egentligen bara fungerar om partiet är säkra på att de kommer att behålla den politiska makten.

Om man förväntar sig att man kan förlora nästa val, då är det mycket mer riskabelt att ha ett sådant här företag vars enhet är att det är en politisk parti. vars funktion är beroende, vår lönsamhet är beroende på att man själv har politisk makt och kan mata dem med affärer och gynnsamma omständigheter. Så att under större delen av den här perioden, alltså från 40-talet fram till 90-talet, så var ju Socialdemokraterna i stort sett alltid i maktställning.

Det var bara några få tillfällen som de inte hade makten. Men 1991 så blev det ett regeringsskifte som gjorde att att man hade inte längre en så garanterad hållhaka på makten och då fick man också en större diskussion ungefär vid samma tid inom socialdemokratin om huruvida det var rimligt och acceptabelt att partiet ägde företag eller om man skulle göra sig av med dem och så vidare.

Och till slut vann den till slut vann den falangen som som tyckte att partiet ska inte äga företag. Men i västvärlden så är det extremt ovanligt med partier som haft makten så länge som har kunnat bry sig. vara så säkra på att ha makten. Det var en exempel som Erik nämnde, han säger att de som sticker ut, den uppenbara exemplen är Liberaldemokratiska partiet i Japan och Liberala partiet i Kanada som också hade makten extremt länge.

Men de och Socialdemokraterna i Sverige är tillsammans unika kan man säga i väst. Så i och med att Socialdemokraterna inte längre har monopol på den politiska makten så är det inte längre ekonomiskt traditionellt för dem att äga kommersiella fördelar. Det är en hypotes i alla fall.

Boris

Jag tror det här du säger om ideologisk skift är också intressant. En viktig tall där tror jag är att reklambyråfolket i hos SOS-arna deltog. Det här skiftet föregås av en längre strid innan SOS som då träffades.

Det har sitt slutgiltiga uttryck egentligen i det skarade Rosarnas krig med Stig Malm på ena sidan och Kjell-Olof Feldt på den andra. Där klev ju reklambyrå- falangen in, väldigt hårt anförda- –av en del rätt smarta men lite lömska människor, i mitt tycke- –och ställde sig på Chirolo Fälts sida. Det var då vi fick finansvalpskampanjen- –där Sosanne gick ut med sina valaffischer.

Man körde genomgående med en juppetyp- –och satt i en uppe sportbil med en hund vid sin sida. Han sa liksom att... Idologiska skiftet är väldigt intressant. Det är det som är avgörande för att man släpper tanken på att bygga egna företag och operationer. Men det innebär ju också att Sosanas reklamfolk gräver sin egen grav. Men det fattar de inte riktigt. De har inte skickliga nog att operera på en öppen marknad, det är helt uppenbart. Det tror jag säkert.

Martin

Alla som är minsta lilla intresserade av det här ämnet rekommenderas varmt att gå in på bubbla.la och hitta den här länken och läsa artikeln. Det är inte en jättelång artikel men det är en open access som man har tillgång till i hela texten. Fantastiskt intressant och viktig information. Signerad Erik Lackomar som, som sagt, han är känd för ganska många som lyssnar på oss i Bubbla. För er som inte känner till honom kan man bara säga att han är en extremt begåvad forskare.

Och dessutom en välkänd högerman så att han har ett kritiskt öga till den socialdemokratiska hegemonin och så vidare. Han har ett gediget CV även i den libertarianska sfären. Alltså in och läs hans artiklar och även andra texter som han har skrivit om liknande ämnen.

Boris

Hade han skrivit om psykförsvaret också?

Martin

Ja det är ett av hans projekt som han har hållit på mycket med de senaste åren. Det har jag missat en halvkomma, det måste jag kasta mig över när jag kommer ut. att kontrollera alla informationsflöden i Sverige.

Boris

Ja, och där ingick jag av pressen. Det var ju en öppen hemlighet att den leddes av en socialdemokratisk chefredaktör. i två årtionden nästan. Så man hade liksom samarbeten mellan media, psykförsvar och offentliga inspektioner, även försvaret. Vilket vi bör betänka idag att strukturerna finns kvar till stor del skulle jag tro, fast det är andra tidningar nu än av pressen.

Martin

Mycket tänkvärt och det är smått skandalöst, tragiskt att det bara märker vara en enda person som gräver.