Martin

Ross Perot död vid 89 års ålder, blev miljardär som grundare av IT-företaget EDS och kandiderade i amerikanska presidentvalen 1992 och 1996. Ja, Ross Perot har gått ur tiden och när vi pratar lite om Ross Perot häromdan du och jag Boris så konstaterar vi att det pratas för lite om Ross Perot.

Det pratas för lite om honom framförallt de senaste åren. Därför tänkte jag att då kan vi prata lite mer om honom idag. Ross Perot kommer från Texas, föddes i Texarkana, Texas. Riktig, riktig Texas-man. Födda och uppvuxen, levde hela sitt liv i Texas, dog i Texas. En riktig Texas gentleman. Han kom från enkla omständigheter, från en vanlig medelklassfamilj tror jag man kan säga. Han hade en normal uppväxt och pluggade lite och var en tid i flottan tror jag.

Någon gång på slutet av 50-talet så började han som säljare på IBM och där gjorde han raketkarriär. Han blev så rekordkännande. Han var en rekordsäljare och var väldigt dynamisk, hade väldigt mycket idéer. Det dröjde inte så många år innan han hade för mycket idéer att passa in på lite av det byråkratiska fyrkantiga företaget IBM. 1962 startade han eget och startade Electronic Data Systems, EDS, som över årtionden blev ett oerhört stort och viktigt IT-företag.

Jag ska bara vara lite kort om vad EDS var för någonting. En av hans första affärsvinklar var att han såg att de här datorsystemen, bland annat stordatorsystem och dataprocessningssystem som IBM sålde, som Rospro själv sålde till kunder, användes inte särskilt effektivt. Så han utvecklade massa idéer kring hur man skulle kunna optimera användningen av dem. En av hans idéer var till exempel att flera olika företag kunde dela på en och samma stordatorlösning för att de inte behövde använda den dygnet runt.

så att de skulle kunna spara pengar. Men det här var inte IBM intresserade för de ville bara sälja fler enheter. De tyckte det var bra att det fanns massa redundant kapacitet på olika företag. Men företagen var intresserade naturligtvis. Så när Per-Ov började sälja det här så började han göra stor affär direkt. Över tid så utvecklade han en stor business kring digitalisering av olika verksamheter.

Man fungerade som it-avdelning och man outsourcade. Datahantering och IT-aspekter till EDS. Det är än idag faktiskt vad företaget handlade om. Det var ett börsnoterat företag från någon gång på 60-talet. På 80-talet sålde han företaget till General Motors. Så GM betalade 2,4 miljarder dollar 1984 för företaget.

Om inte annat så var Ross Probe ganska förmögen ändå. EDS har sålts en gång till sedan dess. Det såldes 2008 till HP, till Hewlett Packard. Då sålde man det för 13,9 miljarder USD. Jag tror att företaget idag lever vidare och kallas för HP Enterprise Services, vilket eventuellt säger någonting för de som är i en angränsad bransch.

Direkt efter att man hade sålt EDS och startat ett nytt företag som heter Pro Systems. 2009 sålde han det företaget till Dell för 3,9 miljarder. Ross Perot var oerhört framgångsrik i den här nischen. Han startade de här IT-serviceföretagen, byggde upp dem, fick jättestora kunder. Han hade väldigt många kunder som var amerikanska myndigheter. Han skötte till exempel stora amerikanska register.

Jag tror att Medicare var ett exempel. Han gjorde datasystemen så att man kunde digitalisera och hantera digitalt alla allmänna saker. information, alla personer som skulle få den typen av statliga tjänster. Han sålde de här bolagen för miljarder med dollar. Så en omåttligt skicklig och framgångsrik företagare. Säkert lite av en svågre kapitalist men mycket, mycket talangfull.

En liten detalj som kan vara intressant för oss i den moderna era är att när Steve Jobs blev utkastad från Apple så startade Han är ett nytt företag som heter Next, ett annat dataföretag. Då var Ross Perot den första investeraren i Next. Han trodde på Steve Jobs, han investerade i honom som person ganska mycket förmodligen och petade in 20 miljoner dollar i Next precis när de drog igång.

Även det var förmodligen en väldigt bra affär för Ross Perot. Det slutades med att Apple köpte Next av Steve Jobs för en väldigt stor summa pengar, hundratals miljoner dollar. Och sen blev den teknik som Next hade utvecklat, den mjukvara som Next hade utvecklat, togs upp i Apple och blev stommen i Apples nuvarande system. Så det vi idag kallar för OSX och IOS och så vidare.

Det bygger på Next operativsystemet som Ross Perot. Gav den första slanten pengar till att utveckla. Ja, lite en talent bara. Så långt om Ross Perot som entreprenör. Idag så pratar vi om honom som politiker men jag tycker att det är intressant att säga någonting om vad folk har gjort i näringslivet. Och givetvis tycker jag som gammal IT-företagare att det är lite spännande att tänka på och prata om Ross Perot och den aspekten.

Men det vi är mest intresserade av det är vad som hände sen. Från 70-talet framåt så började Ross Perot bli mer politiskt aktiv. Den första situationen där han kom upp på den politiska scenen det handlade om Vietnam och amerikanska krigsfångare i Vietnam. Där det fanns människor som trodde att det fanns fler amerikanska krigsfångare kvar i Vietnam än vad man sa officiellt.

Och att de hade övergivits av den amerikanska staten. Och Ross Perot blev väldigt engagerad i det här. Han var personligen arbetade och... pratade med vietnamesiska myndigheter och förhandlade om att få information och få folk frisläppta. Det var första gången han kom ut i rampljuset politiskt. Under 80-90-talet var han i ställning mot den amerikanska krigen.

Han kämpade mot första Gulfkriget. Lobbade mot senatorer för att få dem att blockera det. Det sägs att det var i den här vevan som han själv började fundera på. att bli politiker, att run for office för att han inte kunde få tillräckligt mycket gjort bara som lobbyist och finansiär.

Sen 1992 så började det som är riktigt intressanta utvecklingen. Det finns ett klassiskt tillfälle där Ross Perot är gäst hos Larry King i tv. Sitter i hans pratskala och pratar om att kommer det bli någon politisk karriär, ska det bli run for president och så vidare. 1992 var det naturligtvis ett år då det var ett presidentval i USA, så det var mindre än ett år till nästa val.

Och då säger Ross Perot någonting i stil med att jag vet inte, jag vill egentligen inte vara politiker, jag tänker inte jobba jättehårt för att dra igång en kampanj, övertyga folk om det här, men jag vet att det finns folk som har uppmuntrat mig att kandidera. Så att om de som gillar mig och vill stödja mig, om de kan se till att jag hamnar på valsedlarna i alla delstater, Om ni fixar ballot access i alla 50 delstater, då ställer jag upp.

Men det kräver alltså ett nätverk av aktivister i alla olika delstater, gör namninsamlingar och lämnar in papper och så vidare för att se till att hans namn så att det går att rösta på honom. Och han lanserade lite grann ett politiskt program då, och som man kan säga är nationalistiskt, protektionistiskt, isolationistiskt. Han var väldigt mycket emot det.

Han var mot frihandel, han var mot NAFTA, krigade mot NAFTA. Han är lite berömd för en fras som han uttryckte, han beskrev NAFTA som han pratade om the giant sucking sound, det stora sugande ljudet, alltså ljudet av amerikanska jobb som sugs iväg till Mexiko. Och han var ju en sur motståndare till amerikansk interventionism och krigsäventyr på andra sidan världen och så vidare och sa att USA kan inte vara världens...

Världspolisen och så vidare. Och han hade lite andra käpphästar. Han försvarade rätten att äga vapen. Han pratade mycket om budgetbalans. Budgetbalans i federalstaten. För att åstadkomma det så ville han också höja några skatter. Han var inte någon renodlad libertariansk kandidat. Han ville höja skatter för rika människor, höja bränsleskatter och så vidare. Sänka andra skatter. Han hade lite unika profilfrågor.

bara att införa elektronisk direktdemokrati och elektroniska townhalls, vilket är lite sådär. Ja, gissa vilket företag som hade byggt elektroniska townhall-maskiner och implementerat det. Alltså exakt sådant som hans eget företag EDS respektive Pro Systems sysslar med. Så han vill ju inte såhär nörda in sig på de här grejerna som han själv jobbar med.

Ja, hur som helst. När kampanjen drog igång, så efter det här framtiden... så fick han väldigt bra resultat i opinionsmätningarna. Och vid ett tillfälle i juni 1992 så ledde han. Han hade 39% i opinionsmätningarna. George Bush hade 31% och Bill Clinton hade 25%. Så att under en tid så ledde Rosperå stort. Men sen så var det mycket strul med hans kampanj, det var kaotiskt.

Och han hade liksom, det var många typer av problem och eventuellt så fick han ta emot en del håll. mot sin familj och så vidare så att i juli så hoppar han av och sa att det blir ingen kampanj. Jag struntar det här. Men sedan i september så visade det sig att alla de här aktivisterna, den här rörelsen som hade bildats, de hade lyckats fixa ballot access i alla 50 delstater. Det som man ursprungligen hade satt som ett kriterium för att kandidera och då i oktober.

alltså månaden innan valet, så kom han tillbaka och sa att, nämen, fresten, jag kandiderar. Och sen körde de en kort kampanj, en slutspurt, med lite sådana okonventionella metoder. En grej de gjorde som är lite intressant, det var att de istället för att ha korta reklamsnuttar på 30 sekunder på tv så gjorde de 30 minuters infomercial-videos som de sände som reklam i tv.

Så att, alltså, Ross Perot som sitter och pratar i 30 minuter om politiska ämnen vilket man kan tycka låter ganska bra. Det var ganska tråkigt och träigt, men de var enormt populära. De fick väldigt många tittare och toppnoteringen var en fredagkväll. En fredagkväll information om politik med Ross Perot, 30 minuter. 10,5 miljoner tittare. Så de gjorde ganska intressanta saker.

Han presterade också väldigt bra i debatterna mot Bush och Clinton. Det ansågs allmänt att han hade gjort en väldigt stark prestation och vunnit debatten. Innan debatterna hade han 7-8 miljoner tittare. men i valet fick han i slutändan 18,9 procent. Nästan 12 miljoner röster. Jag ska sluta rabbla fakta nu, men det gör honom till Det här gör han till den mest framgångsrika tredje partikandidaten sen Theodor Roosevelt 1912.

Det var lite speciellt då Roosevelt förlorade nomineringstiden. i republikanska partiet och därför bröt han sig ut och startade ett eget parti för att han ville kandidera mot den officiella republikanska kandidaten som var Taft, antar jag. Förlåt, jag har inte en bra koll på den delen av historien. Men sen dess, det beror på hur man räknar, det finns några sådana här 3D-kandidater som har gjort bra ifrån sig.

Det finns till exempel några som har fått elektorsröster, Rostproff fick inga elektorsröster, men i andel av antalet vänster. popular votes som man säger i USA, så finns det ingen som har presterat bättre än Ross Perot. Och det finns heller ingen, vill jag påstå, som har haft den typen av politiskt och kulturellt genomslag. Så därför är Ross Perot väldigt intressant.

Och orsaken då att vi borde prata mer om honom nu, naturligtvis, jag kanske inte behöver boxstivera ut det här i röd i bubbla, men det är ju att Ross Perot gjorde någonting som är mycket, mycket snarlikt det som Donald Trump gjorde 2016. Men han gjorde det alltså 25 år innan Trump, så gjorde han en Trump. Och de har väldigt liknande politiska program, de tilltalar samma typ av demografiska bas, de drar väljare från båda partierna på ett liknande sätt.

På vissa sätt har de liknande framtoning, de är båda framgångsrika företagare, de är båda väldigt folkliga. Jordnära och folkliga framtoning, äter enkel mat. De är opretentiösa på ett visst sätt i alla fall. Det kanske är fel att kalla Donald Trump för opretentiös men han käkar på McDonalds och sådär. På samma sätt var det med Ross Perot. Han gick till något sådant här, vad det kan ha varit då, kanske något sådant här enkelt barbeque-hak i Texas.

Hällre än att gå på en fin middag och så vidare. Så många, många likheter. Jag ska sluta rabbla nu men det är intressant Boris att vi pratar så pass lite om Ross Perot. hela tiden har sattes i den här kontexten. Förresten, vi ska säga en sak till. I valet 1996 så startade Ross Perot ett parti som heter Reform Party för att organisera allting.

Och Donald Trump ställde ju faktiskt upp som i primärvalet för Reformparty år 2000. Och gjorde en första testballong, eventuellt a run for president år 2000 för Reformparty. Men han hoppade av längs vägen under nomineringsstriden och sen blev det istället Pat Buchanan som blev Reformpartys kandidat i det valet. Så det finns den här kopplingen.

Ändå så tycker jag att det har pratats för lite om Donald Trump och att han på många sätt är ett resultat av det. Jag måste tacka för denna gedigna genomgång.

Boris

Sådär. Vi måste ordentligt påminna om Rosberg och inte bara att han är föregångare till... Trump är också ett uttryck för samma underliggande vilja hos den bästa delen av den amerikanska befolkningen.

Du sa i några nyckelorden att vi är isolationistiska och protektionistiska. Det har alltid legat och puttrat där under hela 1900-talet egentligen. Man ska inte bygga ett världsimperium och man ska stå vakt om det man har. Det gör man bäst genom att bonet uttrycka handen där man har.

Och som en tydlig motståndskraft mot de här globalistiska tendenserna som inte är något nytt utan som alltid har funnits där i USA. Ibland blir det för mycket för de sunda delarna av befolkningen. Då får man starka kandidater som...

Ross Perot och sen till slut så till och med ledde de här strömmen att bli en seger för Donald Trump. Det har alltid funnits där. Jag tror att Ross Perot är nog utan motstryck. Det är absolut det någlaste uttrycket för den strömningen. Man skulle gärna ha sett honom som kandidat idag. Nu är ju den här befolkningsskikten än mer desperata.

Och kanske löver. Han hade gjort en förnämlig ledare. Jag tror att han skulle varit... Man får en känsla av att han hade varit en tydligare och starkare ledare. Och snabbare hade gjort. Snabbt hade gjort slut på någon av de mest rubbade utrikespolitiska äventyren. Men han är också ett uttryck för i amerikansk populärkultur så finns det alltid en dröm.

Det är en väldigt levande dröm. i böcker och i filmer, alltså företagsledaren som tar över ett USA i kris. Och det är faktiskt en tydlig dröm tror jag, i stora delar, hos många olika sociala skiktar.

Martin

Någon som har byggt upp ett företag kommer att ta det över istället för de babblande politikerna.

Det är lättare att kvantifiera och så vidare. Det är en väldigt naturlig idé att rekrytera direktörer från den sektorn. Förutom en massa andra politiska skäl som att de inte är lika befleckade av politisk korruption och historia. Det finns något speciellt med Ross Perot. Han var en riktig Texas gentleman.

Jag visste att det var en annan tid och det var annorlunda förutsättningar. Men han var ju en värdig person på ett sätt som... Jag älskar Donald Trump, men en sak som man inte kan kalla honom för är en Texas-gentleman. Och det är inte bara för att han inte kommer från Texas.

Boris

Nej, men det är lite grann därför att just den här nobelheten alltså... Jag tror att en person med... Om Donald Trump levde upp till sitt program från den delen av väldigt vackra... Och dessutom hade det här gentlemanna-framtidordningen som Oscar Rowe hade, som inte är någon nesig framtidordning, han hade ju hårda nypor på många sätt, så skulle han rensa bordet rejält i amerikansk politik.

Problemet är ju att det sen de här 25 åren har gått alltså att, jag har ju inte så mycket tid. Det är en känsla av utrymme för starka personligheter som Ross Perot. Att bygga upp företag utan att bli... Utan att krypa ner i säng med staten och bli svågarkapitalist- -...har minskat ganska mycket. Därför att staten är inne och fingrar överallt. Du får ditt företag att växa lättast genom att gå i säng med staten. Hög parole, här bäcker sig franska företagskrädar ändå igen.

Martin

Det var en jäkligt kärt.

av att han var en hyresentreprenör på många sätt. Men en sak som jag funderade på, Boris, det var intressant du sa att han skulle du sa att han skulle rensa bordet, att han skulle göra det bra ifrån sig om han kom tillbaka från en tidsmaskin eller sånt där i dagens politiska klimat. Men det tycker jag är intressant för jag skulle kanske vara lite orolig då för att speldeglen har ändrats, för att tonen och stilen och vad man håller på med amerikansk politik, politik generellt idag, är väldigt ansträngande.

Men jag tänker på vad han gick upp mot på den tiden. Dels George Bush den äldre, som också var en Texas gentleman, en Massachusetts gentleman. Han var egentligen, utifrån ingespetsarna, en klassisk amerikansk aristokratisk patriarch. Han var mild och artig och oklanderligt presidential.

Hans politik var ju så den var, och inte bra, han var krigssättsare och så vidare. Men han var ju otroligt... Jag vet inte vad vi har för politiker idag som är så milda och gentlemanemässiga. Vi kanske har Mitt Romney eller nåt sånt där, men nu är de minoritet, nu är de sällsynta och vi skrattar lite åt dem. För att de är så otidsenliga. För att nu måste man vara mycket tuffare.

Och Bill Clinton som vann båda presidentvalen som Ross Browes ställde upp i. Han hade ju mer vassa armbågar. spelade fult samtidigt som han också kunde vara lite såhär southern gentleman och var... Han är väl smooth, slick willy kallas han för. Ja. Och är det inte så nu i tiden att det är mer grovt och fientligt och hatiskt och att en gentleman av den gamla skolan bara skulle bli översörd? Man måste ha en mobbare som Trump för att lyckas.

Boris

Ja, fast det är... Nej, det tror jag inte. När vi säger att Ross Perot var en gentleman så var han en jävligt stubborn kille. Han hade hårda nypor och resning och stod upp. Vad jag minns av honom ska jag inte svårligen tänka mig. Du når ju inte den positionen utan att ha väldigt hårda nypor och ha en iskall styrka.

Det var inte en tes eller? Det var inte en serverande brittisk lord utan det var en Texas gentleman. Bara det här hårda kampen för rätten att bära vapen. Han hade väl sex skjutbär ner i botskasten och kunna dra fram dem om det behövdes. Jag tror säkert att han hade fungerat. Vi behöver ju belevade krigare också.

Man behöver inte vara en buffel. Det finns ett behov hos just det att göra. Jag tror att han hade slagit tannen i väldigt breda befolkningsskick. Det är inte så att folk älskar Trumps framtoning. Man tar vad man får helt enkelt. Kommer det en gentleman med den politiken som dessutom är tuff som Perrault var, då blir det ännu mer röstar.

Martin

Det är en hoppfull och optimistisk tanke som jag gärna ansluter mig till. Jag hoppas verkligen att det är så. Att Trump hade varit ännu mer framgångsrik. Om han hade varit en belevad gentleman och inte enbart en sån trogig. Det är många som säger det, men jag kan undra om han verkligen hade lyckats tränga igenom bruset och ta sig igenom primärvalen. Men det är en hoppfull tanke faktiskt. Och kanske en bra not på vilken vi kan avrunda det här inslaget.

Boris

Jag ska bara säga en liten sak. Jag tror att... Jag tror att vi har en felaktig syn på... Ibland halkar jag själv in i felaktig syn på Trump. Han vinner för att han är så snabb på Twitter och får uppmärksamhet. Men att han till exempel vann de gamla, usäkra industristaterna i norra USA- som var väldigt oväntat, det beror ju på att hans enorma fotarbetet- är att han var runt och tog sig på en bil.

Ja, till plissigt uttryckt vanligt folk och arbetslösa stål- och bilarbetare och så vidare. Han gjorde i den valkampanjen ett genuint klassiskt ut och prata med folk och stå upp. Han har ju mycket mer än Twitter-personligheten så att säga, och konstiga uttalanden. Inte att förglömma. Och det var mycket därför han faktiskt vann.

Martin

Ja, definitivt finns det ju. Framförallt finns det ju bra uttalande. Det är väldigt många människor som är väldigt motiverade att ge en falsk bild av Trump och att ge en falsk bild av varför han har vunnit. Så det där är den enda soppen. Ja, det är inte utan att man blir lite drömsk när man tänker på sådana som Ross Perot och önskar att man kunde få sådana igen. Det är ungefär som jag brukar tänka kring envaktmeister. Tänk om han hade kört sitt eget race och struntat till Bert Karlsson och bara kört envaktmeisterpartiet. Då hade han kunnat bli Sveriges Ross Perot.

Boris

Ja, det kan man säga. Det är bra med distans i politiken, men Vaxbox hade lite för mycket ironisk distans i politiken.

Martin

Det är Robert Carlsson. Den som är lite nyfiken på den här eran, ett tips som jag kan ge är att gå tillbaka och kolla på Ross Perot i den amerikanska vallösen 1992. Kolla på debatterna och kolla på hans infomercials också. Ni kan hitta allt det där. Allting på Youtube naturligtvis. Och för all del, det här är ett bra tips faktiskt för svensk politik.

Gå tillbaks och lyssna på tv-debatterna i svenska riksdagsvalet 1991. När en vaktmeister står och sopar mattan med alla andra partiledare i SVT-studion. Det är någonting helt otroligt. Måste upplevas. Om man inte var med på den tiden och inte kollat på det på Youtube så kan man inte förstå vilken sak som sker. Vilken show det var och vilket tungt ateljeri som rullades ut.

Boris

Har de inte rensat dem?

Martin

Det finns fortfarande enstaka pirater som sprider en-vaktmeister-videos på Youtube. Säg ingenting till dem, men de finns fortfarande. På djupa nätet kan du fortfarande hitta rare-vaktmeister.