Transkribering
Khalifa Haftar beordrar sina styrkor att attackera turkiska fartyg och intressen i Libyen
Martin
Kalifa Haftar beordrar sina styrkor att attackera turkiska fartyg och intressen i Libyen samt gripa alla turkar som uppehåller sig i landet. Reaktion på turkisk intervention i det pågående inbördeskriget. Ja, en kanske lite oväntad rubrik. på ett sätt, att Libyen plötsligt ska starta krig mot Turkiet, eller åtminstone en av sidorna i det libyska inbördeskriget.
Det är väldigt hårt naturligtvis det som pågår i Libyen. Sen 2011 när Muammar Gaddafi avsattes så har man haft, jag tror man brukar säga att man haft två inbördeskrig, så nu är vi mitt uppe i det andra libyska inbördeskriget som har pågått sedan 2014. Jag är verkligen ingen expert på det här men jag tror att det som hände 2014 var att man försökte ha val och tillsätta ett nytt parlament som kallas för representanthus i Libyen.
Men det valresultatet erkändes inte av den ena sidan. Du ser att hälften av klanhövdingarna och krigsärarna antar jag att det handlar om i Libyen. Det som hände då var att man fick två fraktioner. På ena sidan har man representanthuset. som ofta kallar sig för representanthuset, som kontrollerar östra Libyen kan man säga och har sin bas i Tobruk.
Och de har också den libyska militären på sin sida, den officiella libyska försvarsmakten. Och de har stöd från utlandet, från bland annat Egypten och Frenade Arab-emiraten. Och på andra sidan finns det en grupp som kallar sig för General National Congress, eller General National Congress. eller Government of National Accord på engelska.
Och de håller då till i västra Libyen i trakterna kring Tripoli. Det finns flera fraktioner som har fästen i Tripoli. Men i nordvästra Libyen kan man säga. Egentligen bara en liten geografiskt sett, en liten strimma land i Tripoli-trakten. Om man tittar på en kartbild så är nästan hela Libyen dominerat nu av representanthuset, eller Libyen National.
Men den västra government och national accord har ju också lite stöd utomlands ifrån. Naturligtvis från Qatar, Sudan och givetvis då Turkiet. Det är det det handlar om. Khalifa Haftar som nämns i rubriken, han är alltså ledare för den libyska försvarsmakten som står på östra Libyas representantthusets sida.
Han är en gammal, jag tror du Boris vet oändligt mycket mer än jag om det här, men jag tror han är en gammal. Han är en gammal Gaddafi-lojalist som var med och hjälpte Gaddafi att ta av makten på 60- och 70-talet och sånt där. Har varit en höjdare i Gaddafi-regimen. Och han har fortsatt att basa över militären helt enkelt och varit en av de viktigaste, kanske den allra viktigaste, makthavaren i Libyen post-Gaddafi och de här inbördeskrigen.
Och det han säger nu är alltså att på grund av att Turkiet har lagt sig i... Det finns en specifik incident som verkar identifieras som droppen som fick Bergeren att rinna över. När GNA, Government of National Accord, tog en stad som hette Gargan i närheten av Tripoli.
Därför säger han att vi svarar genom att attackera turkiska skepp, alla turkiska statens intressen i Turkiet. inklusive deras företag, allting som de äger i Libyen och alla turkar på Libys territorium ska gripas. Det låter ändå som en någorlunda dramatisk upptrappning. Intressant Bårdes.
Boris
Jo, det är nästan lite oväntat. Man får dessutom alldeles nyss under eftermiddagen så att man får en ny uppdrag. attackerade flyg, den någorlunda erkända regeringens ställningar, flyg som stöder häftar då. Man antar att det var egyptisk stridsflyg som sattes in, vilket inte har förekommit sedan.
På flera år sedan början av invandringskriget så det är en ganska rejäl eskalering faktiskt. Man kan nästan gissa att det är andra makten. Det är folk som vill ge Turkiet en nödknäpp för att, som inte gillar att Turkiet uppenbarligen försöker skaffa sig någon form av ställning. eller roll i Libyen. Och man har ju också hittat mängder av vapen i den här staden, glania som återtogs, som då kommer från Förenade Arab-Emiraten, som ursprungligen har levererats av USA.
Så att det är, som vanligt, rätt många krafter insyltade i detta. Så att det är så över hela Västasien. Man har ett antal stater som skrasar med i det här. flytande, framförallt Turkiet och Arabia mot varandra. Och så i viss mån Iran också, så att det går igen överallt. Och sen har de häftade bara... De skaffar sig stöd någonstans ifrån och går andra sären. Där får man anta att de här väldigt aggressiva grejerna mot Turkiet...
Martin
Så man kan anta att den kommer någonstans ifrån? För att på många sätt är det här ett sorts proxykrig mellan de vanliga misstänkta i Medanöstern.
Boris
Exakt, det är väldigt mycket att det är proxykrig. Det finns inget som pågår i norra delarna av Afrika som inte är proxykrig. Libyen, Ethiopia, det som händer och det som händer i Sudan. Allt hänger ihop.
Martin
Det finns ju också flera andra grupper i inbördeskriget. Till exempel, Entmer kallar sig för nationella frälsningsregeringen. Det är frälsningsarmen. Jag tror inte det är frälsning som vi känner oss med det här. Men de heter National Salvation någonting. Och naturligtvis så har vi IS-terroristerna. Som jag ser det. De kontrollerar territorium i Libyen. Och är ju uppenbarligen, åtminstone i viss utsträckning, fjärrstyrda från kanske Syrien eller något sånt där.
Jag tror på, jag tjuvtit lite på Wikipedia-sidan. Där hade de listat fyra huvudsakliga parter i inbördeskriget. Så det är tämligen rörigt i Libyen. Men jag har en annan fråga. Förr i tiden när jag bodde på Malta så var jag lite bekymrad över vad som hände i Libyen för att Libyen ligger så väldigt nära Malta. Det är liksom Maltas närmaste grannland kan man säga förutom Italien.
Framförallt om man tittar kulturellt och ekonomiskt så har Malta alltid haft mycket med Libyen att göra. En elak tungan, Maltes, som vi lärde känna, sa till och med att Malta i praktiken under årtionden hade varit en lydstat till Libyen. Och att det var på ett sätt så att det var en lydstat till Libyen. en sorts logiskt geopolitiskt utfall. Mot bakgrund av det kan man förstå att Malteserna gillar EU-medlemskapet och tycker att det är en bra idé för att vara i alternativet.
Men hur som helst, sen flyttade jag till Malta så har jag inte bekymrat mig lika mycket för situationer i Libyen och just nu är jag lite nollställd. För mig känns det om jag ska vara alldeles uppriktig som ett i mängden av de många skithålsländer som finns. Ursäkta min svenska, men dom... Donald Trumps ökande uttryck är så träffande. Vad säger du Boris? Ska man bry sig om vad som händer i Libyen? Spelar det någon roll vem som vinner i börskriget?
Boris
Nej, men vi måste bry oss om detta. Jag är glad att du rehabiliterar uttrycket shit hole countries. Det är ju så här det är. Det vi talar om i Afrika och i Nordafrika är verkligen länder borta. utanför räddning. I den meningen att ingen av de inblandade krafterna i Libyen eller i något annat av de oroliga länderna, hela bältet där, finns ingen kraft som kan skapa någorlunda stabilitet, åtminstone anständiga mått av frihet.
Det ligger inte i generna, men det menar jag inte riktigt. Men den möjligheten finns inte. Det blir så oerhört fånigt. Detta måste utgå från att förhålla sig till- att inget talar för att nån kraft i nuläget kan skapa ordning. Allt jag tittar på i länderna... Därför tjatar jag ofta om kolonisering.
Det känns som en enda räddning. Kolonisering har skapat ordning redan, men det finns inga såna krafter. Det blir så. Det är väldigt fånigt när man i västerländska medier letar förtvivlat- -...efter att nån rör sig i nåt av de här länderna. Det händer mycket saker nu. Nån som påminner om nån förespråkare av västerländsk demokrati.
Om det skulle vara räddning för de här länderna... Det är inte räddning för nåt land, men allra minst för de här kaotiska... Länderna måste tillbaka till ett slags nollläge. Ja, vi måste bry oss om detta, för i alla de här länderna som befinner sig i kaos- -...stärker länder som Saudi-Arabien och Turkiet sina positioner hela tiden.
Det är inte bra för oss i Europa om de till slut kontrollerar norra Afrika- -.vilka de är på god väg att göra, framför allt Saudi-Arabien. Det är icke bra för oss. Och då måste man tänka att det är ingen del att hålla på och hoppas på att det ska dyka upp någon västerländsk rörelse för det kommer aldrig i helvete att göra de länderna. Då måste man bara tänka vad är det bästa alternativet i så fall.
Martin
Och i brist på en redig återkolonisering som man kanske skulle kunna hoppas på så kan man också konstatera att den ordning som vi hade innan fram till för tio år sedan när vi hade den här. Gadafi som ändå höll ihop saker och ting i Libyen. Vi hade Saddam Hussein som höll ihop saker och ting i Irak.
Det är inte utan att man kan bli nostalgisk och tänka tillbaka med värme på de här männen och önska att de inte hade blivit döda allihopa. Att de kunde komma tillbaks. Att Gadafi och Saddam Hussein och Göran Persson och hela gänget skulle kunna komma tillbaka till makten.
Boris
Det är det värsta. Man behöver inte se på dem med värme. Man kan se dem som diktatorer. Det var det som skapade stabilitet att både världen och de här ländernas invånare faktiskt, inte bara i absolut mening hur man än väger och mäter det, hade det bättre. Det gav större förutsättningar för utveckling än det fruktansvärda kaos vi ser i dagens dags inom norra Afrika.
Martin
Värt att tänka på när man har krigshökarna. i USA till exempel, än idag, gorma om att Bashar al-Assad måste avsättas. Tack och lov så har vi Assad kvar i alla fall.
Boris
Ja, och det är så att man till och med börjar se på mullarna i Iran med en viss värme. Alltså man kan ju bara tänka sig vad som skulle hända med ett krig i utbryter. Det här, det där.
Martin
Ja, den dagen är sorgen. Det kan ju bli så att vi sitter här och rör det i bubblan några veckor och pratar om den.