Martin

George Monbiot, nyliberalismens försök att kombinera marknad och offentlig sektor har skapat en totalitär och ineffektiv ordning. Precis som Ludwig von Mises valnade för redan 1944. George Monbiot, Monbiot, jag är lite osäker på hur man uttalar hans namn. Han är en brittisk journalist.

Jag tror han är britt i alla fall. Han skriver i The Guardian och han är en ganska typisk vänsterjournalist. tror jag man kan säga. Och tror det är därför vi har postat den här partiken på Bubblor. Det är ett intressant sätt på vilket han skriver om Ludvig von Mises. Den libertarianske Nestor. Han inleder sin berättelse om ett sjukhus som han var på för ett tag sedan för att han hade cancer.

Och så håller han lite koll på det här sjukhuset. Och de har haft en situation där NHS, alltså National Health Service, det brittiska sjukvårdsministeriet har fått en Det är lite oklart vad det är för någonting, men det är i alla fall en del av deras verksamhet, diagnostiseringssteget, som ska då privatiseras.

Nicholas

Jag tror inte det är en teknisk term. Cancer-scanner.

Martin

Jag får också intrycket av att det inte är en apparat som man lägger sig i och säger att du har cancer. Du har inte cancer. Men det är en del av verksamheten i alla fall som handlar om diagnostisering. Och på företaget, på Churchill Hospital i Oxford så har man protesterat på det här. Man har beklagat sig. Och då har NHS hotat med att stämma sjukhuset för förtal om inte det är en cancer.

inte personalen slutar kritisera myndighetens beslut. Och från de här och liknande anekdoter så drar vår kolumnist slutsatsen att att privatiseringarna är problemet. Därför att den statliga myndigheten gör en massa dåliga saker. Så det börjar ju inte så fantastiskt bra. Men han gör några poänger som är välfunna och han hänvisar på ett, så att jag kan se, korrekt sätt till det vi förmissas.

i de här diskussionerna. I det att han säger att hans tes är liksom att Privatiseringar, eller som han kallar det, semi-privatiseringar, semi-privatised authoritarianism, säger han, har blivit mer förtryckande än det system som Sonda ersatt istället för att bli en frihetlig reform. Trots allt så är det här något som vi libertarianer tenderar att hålla med om, något som vi påpikar också, att det som man kallar för privatiseringar eller konkurrensutsättningar och så vidare, är inte, är definitivt inte, Detta är ju relativt inte ett exempel på genuin marknadsekonomi.

Och det är inte ens nödvändigtvis överhuvudtaget steg. i rätt riktning från, de pratar om till exempel offentlig sektor i Sverige, det är en pågående debatt i Sverige. Och det intressanta här då, det är att vår skribent påpekar att Ludwig von Mises å ena sidan så används hans klassiskt liberala idéer och så vidare till intäkt för att man ska ha mer marknadsekonomi och mindre stat, men samtidigt så varnade han i sin bok Bureaucracy som kom 1944, så varnade han för att det är antingen eller.

Man måste genomföra privatiseringar helt och hållet. För det går inte att påföra marknadsdisciplin utan en fullskalig privatisering. Han säger ibland, det citeras i artikeln här, att man kan inte genom mer än några reformer omvandla ett offentligt ämbete till en sorts privat företagsverksamhet.

Bland annat därför att man kan inte uttrycka... Det är inte så att man kan uttrycka värdet av allmän administration i termer av pengar. Effektivitet betyder helt olika saker i staten respektive i näringslivet. Man kan inte mäta intellektuellt arbete och alla typer av värden med samma typer av värden.

av måttstockar. Ett exempel som Mises själv gör är att man kan inte mäta en läkares arbete i termer av hur lång tid han ägnar åt att undersöka en given patient. Och så Mises varnar för det här, men det har man ignorerat. Istället så har man gått all in på andra mer sentida nyliberala tänkare, till exempel Milton Friedman, som såvitt jag vet har förespråkat den här typen av konkurrensutsättningar och pseudo-tjänster. och pseudo-privatiseringar. Vad säger du, Niklas? Är det inte ändå ett litet vitt piller när vänsterjournalister i The Guardian citerar Mises?

Nicholas

Jag vet inte. Han kanske citerar Mises korrekt, men han citerar honom mycket, mycket selektivt. Man får ju nästan att låta som att Mises var lite så här det var 50-50 om vi skulle ha socialism eller kapitalism. Så länge vi gick all in på socialismen så hade det varit lika bra. Det var väl inte riktigt den ståndpunkt Mises uttryckte. Men däremot är det en välfunnen poäng om problemen med den här typen av halvprivatiseringar, därför att det som händer är att när du genomför dem så är du också med och privatiserar den förskingring som är implicit i välfärdsstaten.

Välfärdsstaten är i princip en gigantisk penningtvättsmaskin. Du har en massa makthavare, politiker, lobbyister, sådana här svågerkapitalister. Det är en av de mest kapitalistiska storföretag, en och annan mediemogul. De vill suga ut så mycket pengar som möjligt från skattebetalarna. För att skattebetalarna inte ska bli sura och göra uppror så har man skaffat en stor PR-apparat i form av en välfärdsstat som får folk att tro att de betalar pengar till sig själva.

När man gör den stor och krånglig så går det att Plocka ut lite pengar utan att folk märker så mycket. Och den här typen av delprivatiseringar är ett sätt att... rulla tillbaka lite av kostnaderna i penningtvättsmaskinen. Det kostar ju väldigt mycket att låtsas på det här sättet. Det kostar mer än vad du får ut i ren förskingring. När du då lyckas flytta fram dina positioner i...

Du lyckas flytta fram sociohegemonins positioner då behöver du inte kanske dölja din verksamhet lika mycket. Då kan du förskingra lite mer. Det gör du då genom den här typen av delprivatiseringar. Jag ska ta upp ett pedagogiskt exempel. exempel så skulle jag ta upp skatteupptaget i Romariket som under långa perioder lades ut på entreprenad.

Och det funkar så att man valde ut en region, eller ja, man delade upp hela riket i regioner och så sa man i den här regionen ska vi ta upp skatt och så fick olika privata aktörer bjuda mot varandra som en slags upphandling och den som bjöd högst att de kunde samla in mest skatt. skatt åt staten. De fick rätt att samla in skatt då.

Och vad var deras incitament? Jo, när de hade samlat upp sin kvot åt staten som de hade lovat, då fick de behålla allt överskott för sig själva. Och det fanns ingen begränsning på hur mycket de kunde beskatta befolkningen, utan de fick beskatta den så mycket de bara ville. Och sen så var de tvungna att ge bort sin kvot åt staten och resten fick de behålla själva. Och jag tror att det här är en del av det här.

Det krävs inget geni för att förstå att det här är lite av ett problem. Det vore nästan bättre att ha bara en... ett statligt skatteverk som bonus, dessutom kanske är lite ineffektivare på skatteupptaget. Att det hade varit mindre dåligt än att lägga ut skatteupptaget på entreprenad. Det är någonting åt det hållet som händer här också.

Man har egentligen inte privatiserat något för att det ska bli bättre för konsumenterna, utan det blir bara mer på skattepengen. pengar du kan plocka ut som makthavare. Ungefär som alla företag som säljer tjänster till staten och i deras styrelser sitter en massa riksdagspolitiker i Sverige. Ja,

Martin

många bra poänger. Jag tycker ändå att det är lite gammal skåpmat för många som lyssnar på Radio Bubbla men jag tycker det är väl värd att göra med poängerna igen ändå. De generella poängerna om att så kallade privatiseringar, jag tycker det är fel att kalla dem för halvprivatiseringar. privatiseringar för att det är ju inte ens halva privatiseringar. Jag skulle bara vilja kalla för fake-privatiseringar eller pseudo-privatiseringar och sånt där.

De här typerna av reformer, åtgärder som man gör, de har ingenting att göra med marknadsekonomi eller marknadsliberalism. De tvärtom är de en form av korruption. Exakt på den sätt som du beskriver Niklas. Penningtvätt och korruption, ett sätt för makthavare i Sverige att Det är en möjlighet för alla inom staten att sko sig, att få åt sig skattebetalare och så vidare.

För att kunna använda marknadsekonomiska mekanismer så måste tjänster vara privatfinansierade hela vägen. Det som gör att det funkar är att den som i slutändan konsumerar en tjänst måste kunna välja bort den och då i gengäld också få behålla sina pengar. Antingen för att välja en annan liknande tjänst eller för att helt enkelt göra något annat med sina pengar.

Om inte den mekanismen finns då är det ingen konkurrensutsättning, det finns ingen marknadsmekanism. Det spelar ingen roll om det är privat ägande eller offentligt ägande. Man kan ta ett exempel, ett närliggande exempel. ett svenskt exempel. Skolan. Det är en ständigt aktuell diskussion de senaste 20-30 åren i Sverige om huruvida man ska få ha privatiserade skolor, privatägda skolor, konkurrens mellan skolor osv.

Sverige har ett system med skolpeng, vilket med internationella mått mätt är en ganska radikal form av nyliberalism. Testa att prata om skolvouchers i USA. Då blir man betraktad som en ganska extremhögrig person. mer strikt libertarianskt perspektiv, så kan man ju säga att i en perfekt värld så skulle alla skolor privatiseras helt och hållet. Helst av allt så borde kommuner och andra grenar av staten förbjudas att driva skolor.

Men det är egentligen inte det väsentliga. Det skulle egentligen inte vara ett jättestort problem att kommuner drev skolor om de faktiskt konkurrerade på lika villkor med privata skolor och med andra sätt att driva. att utbilda barn. Problemet är egentligen, centralt problemet är egentligen statlig styrning av skolor och begränsningar av privata skolors möjligheter att konkurrera med offentliga skolor.

Så att det handlar inte om vilken sorts bolagsform man har utan det handlar mycket mer till exempel om möjligheten att erbjuda andra utbildningsformer än de som dikteras av den statliga läroplanen. Den enda styrning som behövs är familjers beslut att sätta sina barn i vidare. i skola eller att välja bort den. Till och med om man vill ha en statlig finansiering av barns skolgång så skulle man kunna ge en riktig skolpeng.

Det vill säga en summa pengar som skickas till familjen för att de har ett barn i skolålder. Den pengen som sätts in på deras bankkonto kan man sedan använda till vad familjen än önskar. Till exempel kan man betala en avgift för att få gå i en skola i Sverige eller så kan man använda pengarna till att lägga till skolan. eller betala en avgift för att gå i en skola i något annat land.

Eller så använder man pengarna för att föräldrarna ska kunna gå ner i arbetstid så att de istället kan hemskola barnen. Eller så gör man någonting annat. Kanske någonting som, varje dag, jag eller staten på förhand kan räkna ut i ett alternativ, men som vissa familjer kommer upptäcka och dra nytta av. Om man har ett sådant system, då skulle till och med västerister som George Monbiot få allting de ville. De skulle få offentlig finansiering av skolgång, de skulle få offentligt drivna skolor som han tror är väldigt viktigt. Samtidigt så skulle familjer ha en långt större frihet och marknader skulle faktiskt kunna se till att skolor höll hög kvalitet. Oavsett vem som ägde dem och drev dem.

Nicholas

Låter farligt nära medborgarlön där Martin.

Martin

I teorin så är medborgarlön ett bättre system än att staten håller på och mikromanagerar. bidragssystem och sånt där. Det huvudsakliga problemet med medborgarlön är att det är omöjligt för en medborgare att ersätta de andra bidragen. Om det var möjligt som medborgarna och fanatikerna tror, och jag måste säga att det är en otroligt naiv och korkad idé att tro att det går, men de tror ju liksom att vi kan ta bort alla socialbidrag och grundpensioner och studielån, ta bort alla bidrag och ersätta dem med medborgarlönen.

I själva verket kommer medborgarlönen att bli för hög. på grund av grundläggande politisk logik, att läggas ovanpå alla de andra. Inga bidrag kommer att tas bort, eller att bara väldigt få bidrag kommer att tas bort. Så medborgarnödan kommer bara att bli en helt ny grej ovanpå allt andra. Och därför är det väldigt farligt. Om man faktiskt kunde växla bort alla bidrag och ersätta de medborgarlönen, ja men det är väl inte den sämsta idén?

Nicholas

Nej, just det. Precis som om det hade varit ett socialdemokratiskt kapitulationsvillkor. Vi går med på att lägga ner välfärdsstat. i utbyte vill vi ha medborgarlönen, men som vi alla vet så kan man aldrig lita på sosar och det hade väl tagit två sekunder innan det skulle vara ett nytt riktat bidrag till cyklister eller folk i rullstol eller vad det kan vara.

Martin

Ja, bra. Det var dagens lilla nyliberalism och libertärism skola. Vet du Niklas, det är väldigt populärt när vi pratar om såna här saker och förklarar lite mer kring marknadsekonomi och hur det funkar och staten och... De här lite mer jordnöra. Pragmatiska, politiska sakerna. Jag ska inte hålla mig för god hur det är utan försöka prata bland om sådana här saker.