Martin

Korherre John Udrys lämnar in rapport till Northamptons katoliska stift i preliminär utredning för inledandet av process att saligförklara G.K. Chesterton. Utredningen fokuserar i huvudsak på om samhället runt omkring honom kände av salighet från författaren. En salig förklarande process har inlätts i England.

Det är inte varje dag som en brittisk författare, eller en britt överhuvudtaget, blir saligförklarad. Senast det hände, tror jag, var... Ja, det nämns i förbefarten i den här artikeln. Han hette John Henry Newman. Han var nog någon sorts präst.

...men också författare. Men det var ett tag sedan, men nu är det kanske på gång igen. Och då fallet med Gilbert Keith Chesterton. Berömd författare naturligtvis, och även välkänd som lekman och teolog, kan man säga. Som konverterade till katolicismen och skrev ett flertal böcker, både före och efter sin konvertering, tror jag.

Om sin kristna tro. Det är lite kontroversiellt. Bland annat för att man tycker att han är han kanske inte rödmättigtvis så. Han är inte känd som ett helgon eller som en helig man på det sättet. Det finns ingen Chesterton-kult menar man på. För normalt sett med helgon då blir det att människor spontant har börjat värda och tillbe och bygga något altare till och pilgrimsfärda och så vidare.

Men det finns inte riktigt någon katolsk Chesterton-kult. att utgå ifrån. Vissa tycker då att det här är lite sådär d'artificiellt uppifrån ner istället för nerifrån upp eller något åt det hållet. Men man håller på att undersöka nu närmare ifrån det eventuellt då finns folk fanns folk under hans livstid strax efter eller senare som har haft som har upplevt att en särskild helig kraft har strömmat via Chesterton in i deras egna liv.

Det finns också vissa kontroverser som har att göra med Chestertons politiska stånd. Hans påstådda antisemitism. Han har sagt en del saker om judar som inte är politiskt korrekta. Åtminstone inte med dagens måttmätt. Därför så önskar jag mig nu Boris att du ska hjälpa oss i den här förvirrade situationen. Och reda ut den här saken. Var G.K. Chesterton en helig man? Ska hans valde förklaras?

Boris

Han var en väldigt, väldigt, väldigt viktig tänkare och person faktiskt. Jag tar salig förklaring på slutet där. Vad man har glömt är vilken oerhörd betydelse Kestersson spelade i sin samtid. Nästan 40 år var han en av sin samtids.

inte bara i den här anglosaxiska världen. Det är oerhört sorgligt tycker jag, att nu så tänker människor på honom bara som författaren till Father Browns paradoxen. En serie med noveller som... De är väl inte så bra som deckade och de har en annan fördel, de sprider en lite småmysig stämning omkring sig.

De är inte bra som paradoxer heller egentligen. Och det är på något sätt så typiskt att det är så folk känner till honom numera. Trodde jag faktiskt till Brexit-omröstningen. För då såg man liksom att hela tiden måste det ha reagat. pyrande folklig kärlek till texter och poem framförallt av Kesterton.

Han var ju väldigt citerad och omstridd i brexitdebatten. Skulle han ha röstat för eller skulle han ha röstat mot ett utträde. Men man kan nog säga att det är den kulturstiden som vann brexitanhängarna och lyckades faktiskt göra Kesterton till sin. Det var väldigt vackert att följa detta och jag kan ju tyvärr inte tänka mig någon liknande strid i Sverige.

Att plötsligt i den dagsaktuella striden skulle folk i alla samhällsskikt luta sig mot hejt. eller Strindberg för att få en referenspunkt. Så det tyder på en ganska hög civilisationsgrad i det brittiska samhället. Sen tror jag alltså att vi skulle ha nytta i Sverige av att gå tillbaka och läsa Chesterton väldigt mycket, framförallt som politisk och moralisk skrivent.

Och just det här med att han skulle vara antisemite är ju bara så dumt. Och jag vet precis, eller jag, det är väldigt lätt att lista ut vad den här anklagelsen kommer att bygga på. Den bygger egentligen på en enda rad i hans näst mest populära dikta, alltså The Secret People.

Det är en av de vackraste dikter jag vet. Med omkvädet att vi är det tysta folket, det är folk som inte talat än. Och där finns det en rad där han... Han beskriver i här långa eposätt under brittiska folket historia hur en totalt likgiltig lantadel istället för att ha brutit bandet med folket och istället lutar sig mot ungefärligt litetat en lömsk advokat och den slingrande juden.

The Clinging Jew Och jag har nog alltid förfäktat att det där skrev han mycket därför att han tyckte han fick till ett elegant rim, Waterloo och Jew. Jag tror inte det är omöjligt faktiskt. Men det knepiga i sammanhanget är ju att det är en alldeles korrekt beskrivning av den historiska situationen där ganska kraftlöst lantadel kring skuren på vissa sätt lutar sig faktiskt mot jurister, lagliga reformer för att stärka sin position.

och lånar jättemycket pengar för att hålla godsvarnat igång av bankirer som väldigt ofta är judiska. Det ligger ingenting annat i detta än en tömligen korrekt historisk beskrivning av tillståndet. Sen skrev han ju senare, de som vill stödja honom i Saleh förklarar om detta, skydda honom och försvara honom mot anklagelser som antisemitismiska.

Han skrev på 30-talet om nazism, så han kommer att gå ganska fri från denna anklagelse. Men den kommer att spridas, det kan man garantera. Han är som poet. Det är det vackert storslagen tycker jag, utan att bli för känslosam. Secret People och de stora diktnaderna, Le Panto, är väldigt bra för att skildra det brittiska folkets historia.

De skildrar också det han ser som det stora. Det stora problemet är klostren och den katolska kyrkans krossande under Henrik den 8. Då får man en helt annan samhällsstruktur och banden bryts mellan folk och överheter. Han ser protestantismen som en styggelse därför att man skriver vackert någonstans att det var en överhet som bar Bibeln i sina stövelskaft.

Det kanske inte man bör göra. Sen är han ju för mig var han viktig ett tag som politiskt tänkare där han fick ett väldigt stort genomslag. Det var alltså som politisk... Han var författare av politiska romaner och pamfletter. En period hade han nästan en gång i veckan en stor politisk essä i någon av de stora engelska söndagsmagasinen.

Två av mina favoriter är, vilket kan åter underlätta i mitt fall, I am not a socialist. Det beskriver han helt enkelt, i mitt tycke, på ett fantastiskt bra sätt hur det moderna industrisamhället Och den parlamentariska demokratin, båda två, förstör väldigt mycket, och det som fortfarande är friskt i England. Så jag vet, och i flera andra debattartiklar så vet jag, faktiskt det är ingen som har beskrivit alienationsprocessen så bra som Chesterton gör.

Människor mer och mer skiljs från kontrollen över där de producerar sin närmiljö och till slut över sig själva och sina förmågor. Så att gå tillbaka till honom så blir man väldigt väldigt stärkt. Han startade faktiskt, var också med och startade en politisk rörelse. Numera extremt bortglad. Du som jag exempel läst, har du hört talas om distributismen?

Martin

Ja det har jag gjort. Men jag kan inte redogöra för det. Men det är en sån här sak som jag läst om någon gång.

Boris

Han och några vänner försökte starta en politisk rörelse som... Jag menar att ryggraden i det brittiska samhället skulle ändå vara småjordbruket och man skulle se till att återupprätta de engelska böndernas möjligheter att försörja sig på ett visst antal hektar och ett visst antal kor. Och nådde man det skulle man få en sån ryggrad att resten av samhället skulle kunna bli väldigt lättare att stämma mot osunda krafter.

En stamm av härliga bönder var viktigt. I detta propagerande för den här killen som tyvärr aldrig kommer att bli helgård så vill jag också rekommendera Napoleon of Notting Hill. Alltså i god mening en väldigt modern och framåtsiftande roman. Och det är nog inte av en händelse att den utspelar sig 1984.

Jag gissar att George Orwell på olika sätt blev inspirerad av den. Och den är intressant därför att den handlar faktiskt om Det är ett tämligen kollapsat samhälle som Sverige ungefär. Det är där överheten börjar ägna sig åt tomma symbolhandlingar.

Och där finns det personer som delar upp landet och London. Och en del människor tar det här på allvar, börjar etablera dominans och kontroll över sina egna områden. Också väldigt uppiggad och inspirerande läsning. Och sen tror jag, hoppas jag många har läst hans verk, Mannen, som var torsdag.

Som har så många ingångar och bottnar om ett hemligt, anarkistiskt sällskap. Så att, tror jag läst den tre gånger och jag känner på mig att jag har några läsningar kvar där. Och båda de böckerna inspirerade faktiskt. Intressant nog den stora engelska eller irländska upprorsledaren Michael Collins efter att lästa om sig som ung man bestämde sig för att jag kan inte flumma runt riktigt här i livet längre.

Vi måste befria oss. Han hade de böckerna i bakfickan under det irländska upproret. Där finns det det katolska momentet. Att Kestersson var en väldigt stark katolik. Det var liksom vi måste tillbaka till. strukturen innan reformationen. Collins inspireras också av det här katolska och budskapet om att det är det här samhället vi ska återupprätta.

Och det är där vi också kan se den här stora dikten om Lepanto, att det som Chesterton drömmer om, det är ett Europa som består av väldigt små, starka närsamhällen. Det är det han alltid propagerar för. Och alla dessa små närsamhällen som fungerar självständigt hålls samman av Lepanto.

av religionen, av den kristna tron. Och det är det som dikterna om Lepanto handlar om, alltså det stora sjöslag där vi Det visar sig att stoppade islams vidare framryckning i västerut och där ängelsmännen står utanför. Det är liksom en sorgesång från Chesterton att hans folk inte deltog i denna stora seger.

Så att, och det är lite grann det vi ser alltså. Det här kommer låta knäpp, jag vet det. Men jag tror att de där 40 polska brandbilarna på väg upp i Nassau är lite grann också ett utslag av att i delar av Europa lever den andan kvar som Kerstedom drömde skulle kunna återupprättas.

Det här leder dock inte, tror jag, till att han kommer att... att kunna ta sig igenom den här kanoniseringsproceduren. Det där. Och varför skulle man göra det? Han är ju jättestor i sin egen kraft också, om tänkare och författare. Så det känns som en jäkligt udda tilltag, måste jag säga.