Martin

Ny teknik krävs för ökad guldproduktion. Global produktions topp sannolikt uppnådd under Q4 2017. Produktionen väntas minska 20% till 2022. Det var länge sedan vi grävde ner oss i en guldgruva och rotade runt. Vi har ju tidigare, vill jag minnas i alla fall, pratat om peak oil.

Det vill säga att en oljefyndighetsproduktion brukar följa en normal fördelningskurva. En sån här bell-shaped curve. När produktionen väl har nått sin topp då kommer den att falla tills det inte längre är ekonomiskt gångbart att bedriva extraheringen. Den här teorin etablerades på 50-talet av en geolog vid namn King Hubbert.

Det förmånade han var anställd av Shell Oil Company i USA. Så ibland kallas just den här normalfördelningskurvan för Hubberts Curve. Sedan dess har teorin verifierats gång på gång empiriskt i olika oljekällor. Men Hubberts kurva gäller inte bara oljekällor, det gäller för alla typer av fyndigheter. Naturgas, koppar, järn, zink, nickel, ja, allt.

Inklusive den ädlaste metallen av dem alla, guld. Slår man ihop alla kända fyndigheter och extrapolerar hur mycket malm man vet finns och sedan adderar det man antas hitta som också följer en normal fördelningskurva. Då kan man ganska enkelt räkna fram när en produktions topp globalt uppstår, i alla fall i teorin.

Sedan kan man såklart observera den, som exempelvis Norges oljeproduktion som tydligt peakade på 90-talet. Och nästan perfekt följer Huberts kurva om man bortser från väldigt stora fynd man gjorde lite senare och som sen kom i drift ganska snabbt. Men varje enskild fyndighet följer då den här kurvan.

Och nu tror man, om man ska tro artikeln, att man observerat global guldproduktions topp under sista kvartalet 2017. Guld blir svårare och svårare att hitta och de fyndigheter man väl hittar har lägre och lägre renhet eller guldhalt helt enkelt. Det kostar mer och mer att bryta den här malmen och förädla till rent guld.