Martin

Dagens vers från Klokt Johan i Karlstad heter Uppvaknandet I andan om så mötte jag en märklig resenär Hel plötsligt stod han framför mig och spårde Är du här? För läget bumlade jag först Men tog väl sedan sats Ja visst, så är det såklart Att nuet är min plats Bekymrad såg han då på mig och sa med visst besvär, att bara leva här och nu har gjort dig insulär.

Och nej, jag skrockade till svar, alls ingen ensamhet har drabbat mig i ty jag tror, uppå modernitet. Då gjorde han en märklig gest, liksom en svart konstnär, och för min inre syn raserades en okänd barriär. Den hade dolt allt vad där fanns, av tankar liksom ord, från kloka filosofer som bevandrat denna jord.

Förstår du äntligt nu min vän, du levt i en schemär, ett fängelse i tiden likt en stjärlös proletär. Och ur mitt inre skal jag klev på nyttfödd, hungrig, stark, och vandrade förundrad ut ur påjungfrulig mark. Där andra synsätt frodades i rymlig biosfär än de jag hittills matats med av dagsfärsk karaktär.

Fast borta nu är resenären med mig var jag är. Uti mig har han väckt en törst, en längtan, ett begär. Ej längre kan jag nöja mig med nuets skrän och skrin. I fria tankens tempel finns. Förträffligt årgångsvin.

Boris

Jag tänkte nästan beredda mig att läsa om den, men nej, jag får lyssna på den sen. Den var... Inte alls så dumt.

Martin

Nej, nej, nej. Klotus är tillbaka med besked. Jag tycker att det här var en av hans bästa någonsin. Ja. Det är en väldigt fin vers och en, vad kan jag säga, att den är lite tillägnad bubbla. Hur det kan kännas att möta Bubbla-projektet och våra diverse försök att väcka upp folk. Det skrev Clotis enligt en liten kommentar och det är vi särskilt tacksamma för.

Boris

Vi är ännu mer andäckta.