Martin

USAs utrikesminister Mike Pompeo utlovar de kraftigaste sanktionerna mot Iran i manna minne, förhoppningen att få regimen till förhandlingsbordet och gå med på nytt avtal där även utveckling av långdistansrobotar förbjuds. Vi pratade för ett par veckor sedan om att Trump och USA uppnådde att de skulle få en ny avtal. Det så kallade Iranavtalet.

Eftersom vi där gick in ganska mycket i detalj på vad Iranavtalet är för någonting och lite av den geopolitiska bakgrunden så behöver vi inte gå in på detaljerna. Men det här är en intressant uppföljning för att det är ju en förhandlingsprocess som pågår. Och det tillstånd då som man går tillbaka till om inte Iranavtalet är på plats är tillståndet innan 2015 var att...

Nästan all handel var förbjudet. Det fanns några undantag, till exempel exporter av medicinsk utrustning till Iran. För att vissa saker som anses vara viktiga för det iranska folkets vällevnad som medicinsk utrustning till jordbruksrelaterade saker var tillåta, men allt annat var förbjudet. Efter det undertalet så var det massvis med europeiska företag som började göra affärer med Iran och började göra affärer.

Undertextning.nu Och som vi pratade om i förra inslaget så är ju flera europeiska länder manövrerar frenetiskt nu för att hitta ett sätt att inte de här europeiska företagen ska hamna i en knipa. För problemet är att de europeiska företagen riskerar att drabbas av de amerikanska sanktionerna.

Så att de i praktiken måste välja mellan att göra affär med Iran och att göra affär med USA. Och det valet är ju inte så svårt för de flesta. Vad är det som är intressant med den här nyheten och retoriken som kommer från Mike Pompeo nu?

De officiella förutsatserna, officiella skälen till att man gör de avtal och förhandlingarna är fake. Nu säger man att avtalet måste omfatta utveckling av långdistansrobotar. Och det är också fake. USA är inte intresserade av de här robotarna. Precis som att de inte var intresserade av kärnvapnen, åtminstone inte på något primärt sätt.

Och i den här artikeln finns ett pratminus. där Mike Pompeo till och med bekräftar det här. Han säger Iran kommer aldrig mer ha Khark Blanche att dominera Mellanöstern. Det är hans officiella mål här. Och det är exakt det som är målet. Kärnvapen, långdistans, robotar är bara proxys.

Det handlar om Irans roll som samlande kraft i Mellanöstern och Irans bransch. ständigt pågående projekt för att vinna inflytande i sina grannländer i Irak, i Syrien och så vidare. Och det som är USAs egentliga mål, det är att enkelt uttrycka att Iran ska vara så upptagna av interna problem att de inte har tid att intressera sig för resten av Mellanöstern.

Så att genom att manövrera med det här avtalet så skapar man väldigt mycket splittring. inom den iranska politiska klassen. Och vi pratade lite mer på djupet under den här förra gången om Hassan Rouhani och hur hans liberal agenda undermineras av att hans politiska motståndare nu kan säga Jaha, vi hade rätt om Iranavtalet. Men i förlängningen så skulle USA förmodligen vilja ha inbördeskrig i Iran, kanske splittring av landet till ett antal mindre antagonistiska stater, kanske sådana här onaturliga gränsdragningar som garanterar eviga konflikter.

Och det finns ju också kartor som sägs ha läckt ut från Pentagon och så vidare, där de har en ny karta över Iran, där flera delar har brytts i loss. Och nu när det sägs så här rakt ut och BBC rapporterar om det och så vidare, då känner jag att Iran, alla som betyder något till Iran måste rimligen genomskåda hela det här spelet.

Och samtidigt en annan intressant sak som jag tänkte på det var att jag såg igår stora rubriker som kablades ut i USA av att handelskriget med Kina är nu satt på paus, det är time out i handelskriget. De har... De har lagt tillräckligt mycket press på Kina och de avbryter eller de avstår från att trappa upp vidare och så vidare. Vilket också visar på att det handlar om... Om en förhandlingstaktik vars mål inte är det nominella syfte som man anger i första hand.

Boris

Nej, och så nu mycket klokt påpekar, syftet man vill uppnå det skiftar ju alltid. De kan ju byta från dag till dag vad de egentligen vill uppnå. Och problemet för USA, här är det problemet och problemet, men Det är att de har gift sig med vissa krafter i Västasien, alltså Saudi-Arabien, Turkiet och faktiskt olyckligt nog Israel som ligger med varandra i hjärtat.

Och som jag ofta brukar tjata om, de är intresserade av kaos. Och de lär sig aldrig, de får ju mer kaos än de kan hantera. Och vi har ju en länk i mellanösterna delningen om utfallet i Irakvalet som är extremt intressant.

Där Moktad al-Sadr har skaffat sig en mycket stark position i parlamentsvalet. Jag tror faktiskt att USA är för korkade för att se möjligheterna här. Al-Sadr är ju alltså... Kia Muslim, tidigare ledare för den starkaste kraften mot den amerikanska och brittiska okkupationen, alltså makt i Armen och sadristerna.

Han har alltid varit, fast han är kia, en extrem motståndare till Irans inflytande i Irak. Och Iran uttalade i alla dagar att de tänker aldrig låna sig till Irak. Låta honom, vilket är ganska fräckt, bli premiärminister i framtiden. Det är inte upp till dem att avgöra. Jag tror inte att Pompeo och Trump och USA kommer att vara smarta nog att se.

Al-Sadr som en möjlig ny enare kraft och han har ju faktiskt haft en ren och rak linje väldigt länge. Han har betonat tvikten av att tona ner motsättning, eller ta bort motsättningen mellan Shia och Sunni och få folk att se sig som Iraker istället och avgissa allt utländskt inflytande och bara liksom ta hand om det egna landet. Prackt kille!