Martin

16 miljoner ton stor finlighet av sällsynta jordartsmetaller i djup havslerar utanför japansk kust beräknas kunna möta global efterfrågan av yttrium, dysprosium, eropium och terbium i hundratals år kan bryta Kinas marknadsdominans. Där fick ni en liten återblick till det periodiska systemet.

Det kanske är fler av lyssnarna som sov under de lektionerna som jag gjorde. Men de här metallerna, eller jordartsmetallerna, det är de som ligger längst ner i de extra två raderna, den som läraren sa att man kunde strunta i. Där hittar vi de här. metallerna som på svenska kallas för sällsynta jordartsmetaller. På engelska brukar de gå under bedömningen rare earth elements.

De är helt essentiella för modern elektronik och det är egentligen det som allt det här handlar om. Hittills har Kina tillhörde det. Tidvis i alla fall kontrollerat så mycket som 98 procent av världsmarknaden för de här jordartsmetallerna. Och man har vid ett antal tillfällen utnyttjat den här monopolställningen i geopolitiska syften.

Och bland annat genom att förvägra just Japanimport av dessa grundämnen så sent som 2014. Kinas monopol är ett stort problem, framförallt för USA. För inga sällsynta jordartsmetaller, inga kryssningsrobotar och inga stridsflygplan. Sällsynta jordartsmetaller är lite för oss vad misril är för Tolkiens Midgård, skulle man kunna säga.

Det här är helt essentiellt för att kunna skicka tomahawk-missiler i huvudet på sina fiender. Och om då Kina kontrollerar... De här ämnena så hamnar USA i prekärt läge kan man säga. Och den här finheten har hittats då i havet fast innanför Japans territorium. Vilket gör det omöjligt för Kina att bestrida det här området i alla fall med samma anledning som man har använt då för att bedriva påtryckningar mot Japan vad gäller de här Bestridda öarna i Sydkinesiska sjön Så kan man inte få upp det ur havsbotten så är det inte så mycket att hurra för.

Men det har ju varit på tapeten ganska länge med att kunna bryta olika typer av mineraler och metaller från havsbotten. Så det här är ju någonting som det pågår väldigt mycket forskning kring. Och det framgår också i artikeln att det kommer krävas mer forskning på området. Så, vi kanske får vänta ett tag innan Kinas monopol bryts. Men man får väl ändå säga att det här är en glad nyhet. Att allt som kan minska Kinas dominans måste vi se som positivt. Ur ett geopolitiskt perspektiv, vad säger du Martin?