Martin

FUB Stockholm får statligt bidrag av MUCF för att bedriva valkampanj i syfte att öka valdeltagandet bland intellektuellt funktionsnedsatta personer. Lågt valdeltagande beror bland annat på svårigheter att ta till sig partiernas information och högt ljud i vallokalen. Ja, vad kan passa bättre på första maj än att prata om utvecklingsstöders roll i politiken?

FUB Stockholm är en intresseorganisation för utvecklingsstörda. Givetvis finansierad av svenska skattebetalare via myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles nedbrytning. De har en kampanj nu som heter hashtagg jag ska rösta. Där utvecklingsstörda människor ska resa runt i Sverige och peppa andra utvecklingsstörda människor att rösta.

Vän av vårdningen kanske undrar om utvecklingsstörda verkligen kan rösta. Det får man faktiskt göra. Om man är över 18 år gammal så kan man rösta även om man är så dysfunktionell att man inte ens kan tillgodose sina mest grundläggande personliga behov. Men naturligtvis ska man vara med och bestämma över resten av samhället på samma villkor som alla andra. Så om alla andra är det. Väldigt många funktionshindrade röstar inte.

Valdeltagandet är oerhört lågt i den här gruppen. 1994 var det 31%, 1998 var det 20% och 2006 var det 43%. Men det verkar fortfarande vara mindre än hälften som röstar. Och den siffran måste naturligtvis i demokratins namn upp. På ett sätt kan man säga att det är en hån mot den demokratiska idén.

Att säga att det här är en viktig fråga att utvecklingsstöd ska vara med och tycka till om politiken. Men å andra sidan så är det en perfekt illustration av hur det är tänkt att funka. Slå ner alla naturliga eliter och lyft istället fram de minst lämpade. Ju sämre lämpad man är att styra desto viktigare är det att man får politiskt inflytande. Dessutom är det förutom den principiella poängen så värt att påpeka att när utvecklingsstörda fick rösträtt, obegränsat, vilket tydligen var 1989, tog man bort de sista spärrarna som gjorde att, jag är inte säker på terminologin, men att omyndigförklarade människor inte får rösta.

När man gjorde det så var det naturligtvis ett cyniskt utnyttjande av människor som befinner sig i broundeställning. Vad är samhällelikheten? att de här personerna röstar på något annat politiskt alternativ än de partier som säger sig vilja maximera skattefinansierat omhändertagande av den här typen av personer, av sådana som de själva.

Jag fattar att det inte är särskilt PK, kanske inte något man spontant tar upp och pratar om i fikarummet på jobbet. Vissa lyssnare kanske delar med tycken att jag är lite väl rå och okänslig som pratar om det på det här sättet. Helt vansinnigt om... uttrycket ursäktas?

Boris

Ja, det är för att den vedertagna definitionen av, det här blir lite komplicerat, vedertagna definitionen av intellektuell funktionsnedsättning, det är att man, jag citerar deras egna skrifter, innebär att man har svårt att tänka abstrakt, det vill säga förmågan att i tankarna göra beräkningar och tänka ut konsekvenser. Men det här innebär ju… Rimligen att en stor del av Valmanskålen, enligt ditt resonemang, faktiskt inte borde ha rösträtt.

Martin

Ja, definitivt. Och man missförstår mig rätt när jag ondgör mig över den här kampanjen. Alltså, utvecklingsstörda borde inte rösta. Och det är enligt min mening perverst att kampanja för att de ska göra det i större utsträckning än de gör. De flesta utvecklingsstörda borde bli av med sin rösträtt. Men orsaken till det är inte att de är utvecklingsstörda.

Utan orsaken är att de har en annan egenskap som de har gemensam. till exempel med alla politiker, alla offentliga anställda, alla svågerkapitalister, alla andra människor som lever på bidrag. Därför att det ändå rimliga är ju att gå i motsatt riktning. Att avskaffa rösträtten för alla människor som inte är självständiga.

Den rätta gränsdragningen är alltså inte att ta bort rösträtten för utvecklingsstörda, utan att ta bort den för exempelvis Alla som tar emot mer pengar från staten än de betalar in i skatt. Så att de första som borde bli av med rösträtten det är alla som är anställda inom offentlig sektor, inklusive alla politiker. Det kan ju finnas enstaka undantagsfall som har så stora sidoinkomster inom privatsektor att de betalar mer i skatt på sina privata inkomster än de får ut i löner och arvoden från sina offentliga tjänster.

Det kanske finns en eller två sådana i Sverige, men jag tror knappt det finns några. Och sen så ryker rösträtten såklart för alla som lever vid bidrag, oavsett om det är social bidrag, sjukersättning, andra typer av förtidspensioner och så vidare. Idag så är det, jag kollade upp det här en dag, i ett annat sammanhang, och det är 37,3 miljoner människor som har rösträtt i Sverige.

Antalet anställda i privatsektor är 3,4 miljoner. Så vi kan enkelt uttrycka att max 3,4 miljoner, max hälften av de som har rösträtt idag, skulle ha rösträtt efter en sån här reform. Men, Det är förstås så att väldigt många som nominellt jobbar i privat sektor har bara förtäckta statliga anställningar för att deras anställningar bygger på lönebidrag eller för att hela verksamheten är skattefinansierad eller att offentlig sektor är många företags enda kund.

Jag skulle gissa att antalet nettoinbetalare till systemet i själva verket är mindre än två miljoner. Det är max två miljoner personer som borde röstra enligt Nettoblog. Enligt mitt ödmjuka förslag här, för det skulle iallafall vara en sorts demokrati som till och med jag skulle kunna vara nöjd med, kapa tre fjärdedelar av röstlängden och om man dessutom ser till att de som är kvar får en röst per krona som de har betalat in till staten netto.

Då har vi ett rättvist och rimligt system där man får inflytande i proportion till hur mycket man bidrar till staten. Förr i tiden var det baserat på inkomst, men man beräknar det i viss utsträckning på skatteinbetalningar. Det är lite grann samma sak. Så att i proportion till hur mycket man bidrar till att hålla systemet igång, staten, desto mer får man inflytande. Precis som att om du investerar i ett företag så får du röster på bolagsnämman i proportion till hur mycket pengar du har investerat.

Inte precis lika, men en liknande system kan man säga. Det är självklart, man behöver kanske inte ens förklara det, att nettoinbetalare till systemet skulle förstås ha mycket mer måna om att staten inte slösar med skattepengar. Och det skulle dessutom skapa ett incitament att betala skatt. Om man gillar skatt kan man säga det, då får man ett incitament. Du har ett inbyggt straff för skattefusk. Smit från skatten och du blir av med din rösträtt. Och värre straff kan väl Svensson kalla för.

Det kan vi slopa åldersgränsen på rösta också. För jag skulle gärna se att en, säg en 13-åring, som har skaffat ett extrajobb eller sommarjobb, börjat göra rätt för sig. Tjänat lite pengar och betalt lite skatt på det. Jag skulle inte ha någon emot att en sån person har inflytande över politiken. Jag litar oändligt mycket mer på en sån 13-åring än på samtliga svenska politiker.

Jag vet inte vad du säger, Bård. Jag ser inga nackdelar överhuvudtaget med det här förslaget. Jag funderar på att starta ett politiskt parti och ställa upp i nästa val och kampanja enbart på den här frågan. Rulla tillbaka till när allmän rösträtten återgår till graderat rösträtt som Sverige hade för 140 år sedan. Men i den här lite mer uppdaterade formen då som jag skisserar här. Vad tror du, Bård? Skulle jag ha någon chans?

Boris

Det är ett oerhört tidtalande program. Jag är bara stum här. Det är väldigt vettigt det du linjerade upp. Problemet är att du inte ska få några röster därför att det var vettigt. Det är för att problemet är ju att tyvärr så beter sig de flesta i enlighet med vad du har. Enligt definitionen med intellektuellt nedsatt, att man har en intellektuell funktionsnedsättning.

Man kan liksom inte tänka abstrakt och förutse konsekvenser. Man grubblar liksom inte. på sådana saker när man lägger sig röst. Man tittar upp någon gång då och då på tv och sen kollar man vilka luften som ställs ut och så funderar man på, är det det bra för mig? Och så grubblar man på om några andra förslag kommer att innebära att man själv på något sätt drabbas.

Det är ett av problemen med demokratin, alltså. Det är ju utrullandet av tunnor med valfläsk helt enkelt. Och ingen, vare sig de som röstar eller de som rullar ut tunnorna, de som rullar ut tunnorna funderar bara på att behålla vakten. De kan rulla ut vilken tunna som helst. Och de som käkar valfräsket funderar inte på vilken sorts grisare det kommer ifrån.

Alltså det är ju, modern demokrati är ju komplett vederstygligt. Och folk är formaterade av detta. Så om du kommer med ett traditionellt förslag, som du gjorde där, så befinner vi oss i det här tillståndet faktiskt. Jag trodde att det skulle få väldigt få röster. Tyvärr.

Martin

Man kan säga att det är enkel matematik att räkna ut att partiet som jag ska köra i nästa val kommer att misslyckas fullständigt. Det kommer att bli totalkollaps. Knappt den enda röst därför att vi kan ju max få givet då den generella intellektuella funktionsnedsättningen som Svenska Väljarkåren har. Jag tror att vi ska säga det att om folk kunde vara tillräckligt mentaltisplinerade så skulle de inse att det är bättre för alla, det är bättre för mig om jag blir av med min rösträtt för det kommer bli bättre beslutfattare.

Men naturligtvis så kommer de inte göra det. Minst tre fjärdedelar av valmotsgången, alla som jobbar i offentlig sektor, alla som går på bidrag osv. Men har röster till död. De skulle naturligtvis rösta emot det här. Så att enda sättet att införa det här systemet är någon typ av revolution. Det behöver inte nödvändigtvis vara en väpnad revolution. Det skulle kunna vara till exempel att alla de som borde ha rösträtt i Sverige, nettoinbetalarna till skattsystemet, slutar betala in till skattsystemet och säger vi kan möjligen tänka oss att börja betala skatt igen. Om ni ser till att med andra människor som inte betalar skatt, från att ta sin rösträd, då skulle man kunna införa det systemet. Men det går inte att införa via valsystemet.

Boris

Och en del kan jag ju tycka att att det här är ondvika i för sig är när jag säger att en stor del av valmannsskåden faktiskt kan kännetecknas av att de har en intellektuell funktionsnedsättning, åtminstone i tyvärr viktiga området i politik, men så är det ju inte. Om vi lever i ett samhälle där människor på fullt allvar diskutera vad liksom Annie Lööf eller Kristersson eller Björklund för den delen säger eller Fridolin eller Löfven eller Sjöstedt.

Alltså att man... ställde dem mot varandra, vem kommer göra vad och så vidare. Alltså att en enda människa, man ser ledarskribenter idag som diskuterar Björklunds senaste utspel i skolfrågan. Men de har att göra med en man som har varit ansvarig för den svenska skolans kollaps i åtta jäkla år. Och de sitter ändå som de var intellektuellt funktionsnedsatta och lyssnar på vad han säger idag. Istället för kära och fjärde och utestan. Alltså det är inte längre ett spektakel, ett apspel. Det är bara så fruktansvärt motbjudande alltihopa.