Martin

Kronblom-tecknaren Gunnar Persson, död vid 84 års ålder, tog över serien från sin far Elov på 60-talet. Serien fortsätter tecknas av hans son Jonas. Kronblom-tecknaren Gunnar Persson, död vid 84 års ålder, tog över serien från sin far Elov på 60-talet. Serien fortsätter tecknas av hans son Jonas.

Boris

Ja, hur då menar du? Nej, alltså, Gromblom är... Jag har en sån här hatkärlek till Gromblom. Jag måste nog lägga mig på någon psykoanalytikers soffa någon gång för att få det här utrett. Det är viktigt för mig. Dels personifierar ju Kronblom allt som jag avskyr. Han är ju oerhört lat. Han vill helst ha allt i världen. Alltid ligga på pinsoffan i köket. Och anständiga fiender är liksom frun, svärmoder som vill att de ska jobba mycket mer, handelsmannen och en del andra figurer i serien.

Och de represterar på något sätt det gamla borgerliga och även arbetarrörelseidealet av att arbeta och sträva. Men Kronburn är liksom, han vill ner på pinsoffan och sova. Så på teoretisk plan så måste jag säga att jag liksom avskir allt som Kronblom står för. Jag står solidariskt sida vid sida med svärmoden som avskir hans slapphet.

Men sen någonstans så... Jag är uppväxt med Kronblom, första omgången med Kronblom. På något sätt finner jag själva hållningen sympatisk också. Fast jag kan inte förklara varför, men just det att han liksom bara... Vänder allt ryggen och går och lägger... Han är alltid jäkligt välklädd också för att vara någon slags torpar egentligen.

Kavajväst och plommonstop dessutom. Just när han lägger sig i pinsoffan. Ena benet över andra och tippar ner plommonstopet över huvudet. Det är en slags protest mot allting på något sätt som liksom talar till mig. Så jag har ett väldigt oförlöst förhållande till Kronblom måste jag säga.

Martin

Vad har han för yrke i Kronblom som gör att han kan lika på soffan hela dagen?

Boris

Ja men alltså det där är lite o... han är en slags torpar egentligen. Han arrenderar mark. Han är liksom klädd som en stadsbo, vilket är väldigt märkligt i den här serien. Han är klädd som en bonde på väg till marknaden när det är helg. Han är alltid klädd sådär, så att det existerar en slags fiktivt social tillvaro som inte finns på riktigt.

Och en symbol för något som jag inte förstår riktigt. Men ja, så att... Att han får mitt hjärta att klappa lite när han lägger sig på kökssoffan där, det är för att han tror att han ändå protesterar mot omvärlden och inte är riktigt med på tåget. Något är fel, oklart var, men han liksom, just att han lägger sig ner och funderar lite på saker och ting istället.