Martin

Reformationen innebar skifte i resursallokering från religiösa till sekulära ändamål enligt undersökning av tysk byggnadsdata, vilket ledde till sekularisering av den politiska ekonomin. Här är en intressant rapport publicerad av VoxEU, the Center for Economic Policy Research. Rapporten konstaterar att reformationen gjorde att ekonomin...

Allokerade resurser till sekulära ändamål på bekostnad av religiösa i en större utsträckning än i regioner i Europa som inte genomgick reformationen. Man frågar sig, är inte detta konstigt då reformationen i sig efterfrågade en återgång till det bibliska? Dels så konstaterar man i undersökningen att marknaden för avlatsbrev Å annat försvann och därmed också kyrkans finansiering för kloster och andra dyra företag.

Men man menar också att reformationen ledde till konkurrens mellan den protestantiska tron och den katolska vilket gjorde att den politiska härskaklassen kunde spela ut de två kyrkorna mot varandra och därmed sänka kostnaden för att få kyrkans välsignande med sig på sina politiska upptåg. Det här är ju en lärdom som vi ofta återkommer till, att konkurrens är bra och gärna då också konkurrens på det politiska planet, alltså mellan länder och decentralisering är bra och så vidare så att man kan flytta till en annan härskare om det blir för jobbigt i det land man bor.

Och det här kan då i alla fall på marginalen hjälpa till att dämpa hur mycket folket rånas på. Men Martin, du är mer bevandrad i den kristna historien än vad jag är. Då borde vi prata om Luther för några avsnitt sedan. Vad kan man säga om den här rapporten? Är det rimliga antaganden de gör? Rimliga slutsatser?

Johnny

Jag är osäker och jag önskar att jag var mer bevandrad i kristendomshistorien än vad jag faktiskt är. Men en reflektion som jag gör är det här resonemanget om konkurrens. För det finns vissa idéer kring konkurrens som även libertarianer ibland. är lite förvirrad kring. Jag är osäker på varifrån den här tankefiguren kommer ifrån från början, men jag har i alla fall snappat upp den via Hans Herman Hoppe som har skrivit om den.

Konkurrens inom produktionen av nyttigheter är av godo, medans konkurrens i produktion av onyttigheter är inte av godo, utan tvärtom, är någonting destruktivt. Om man har en marknad för produktion av bilar eller mat eller någonting annat som generellt sett är nyttiga saker, så då vill man att man ska vara så lätt som möjligt att ta sig in på den marknaden.

Man vill ha så mycket konkurrens som möjligt, många aktörer och så vidare. Men om man inte har så mycket konkurrens som möjligt så kan man inte ha så mycket produktion. Om man har en marknad som producerar något annat, till exempel som Hoppet har i den här texten, så är det produktion av politiskt tvång, av regleringar och lagar och så vidare. Då vill man inte att det ska vara så lätt som möjligt att ta sig in på den marknaden och ha så många aktörer som möjligt.

Då vill man inte att den marknaden ska fungera så effektivt som möjligt. Den poäng som han gör mer specifikt tror jag är att i en mer traditionell ordning där du har en monopolist, en monark till exempel, som har den makten och då inte på ett enkelt sätt kan utmanas. i produktionen av onyttigheter. Så är inte det bra, det är en stor riskmoment.

Men man har åtminstone den fördelen att man kulturellt kan skapa en skeptisk, en misstänksamhet gentemot försten som har den här rollen. Medan om man istället gör det till en marknad, vilket man då kan se att demokratin som det är, vem som helst kan gå in och göra ansvar på att vara en första och bjuda över varandra i termer av utmaningar och så vidare.

Då skapar man istället de kulturella förutsättningarna för att inte längre se det som någonting problematiskt, någonting som man alltid måste ifrågasätta och gardera mot. Utan istället så blir det till slut en demokratisk dygd att ge sig in i politiken och kräva mer intervention, mer tvång, mer regleringar och så vidare. Så att eventuellt är det lite spekulativt där kanske, för jag har inte läst den här rapporten.

Eventuellt så skulle man kunna se den här konkurrensen då mellan protestantisk kristendom och katolsk kristendom, mer specifikt hur de konkurrerar i att erbjuda sina tjänster till politiker. Man skulle kunna se det som en marknad för onyttigheter. Utifrån ett perspektiv att man kanske kan tänka på det som en åtskillnad mellan kyrka och stat.

Oavsett så kan man i alla fall se att under den här tiden som vi pratar om så använder sig stater av kyrka, framförallt om protestantiska, när det blir möjligt, för att göra väldigt dåliga saker. Men såklart även om katolska kyrkorna. Kanske kan man säga att marknaden för religiös legitimering av statlig verksamhet är en marknad för onyttigheter, där man inte vill ha kyrkor.

maximal konkurrens och effektivitet och så många aktörer som möjligt. Helst vill man ha bort den marknaden. Helst vill man att den inte ska existera alls. Om man prompt måste ha en sådan marknad så kanske man vill att den är ineffektiv och begränsad. Att det kanske bara finns en aktör. Och att vi alla vet vilken den aktören är. Vi vet att den håller på med en del skumma saker. Att den håller på att fiffla med staterna. Att den håller på med sina avlötsbrev.

Så att vi åtminstone kan vara misstänksamma och inte acceptera det som att det är någonting normalt och det är som andra produkter eller tjänster som erbjuds. Det är lite en tankespår i alla fall.

Martin

Ja, jag vet. De kanske är ute och cyklar där på Vox EU, eller också är de någonting på spåren. Vi kanske kommer tillbaka till det där en vacker dag.