Martin

Richard H. Thaler, grundaren av begreppet libertariansk paternalism, tilldelas ekonomipriset i Alfred Nobels minne 2017. Hans beaktande av mänsklig ofullkomlighet förbättrar hyperrationella moderna ekonomiska analysen, men är samtidigt en vit till statliga interventioner enligt Mysetsinstitutets Per Bylund.

Ja, det är... På det temat som vi nyss pratade om, om ekonomisk forskning och vad de egentligen pysslar med, så måste vi då rapportera om Riksbankens pris i ekonomisk villfarelse till Alfred Niemans förskräckelse. Som brukligt är varje höst. Vi kan ju inte ha ekonomisändningar på hösten utan att prata om detta. Den här gången tillfaller utmärkelsen Richard H.

Thaler. Passande efternamn får man väl säga eftersom Thaler kommer från ordet tal, som är tyska för dal, och roten till ordet riksdaler och dollar. Men, noell, den här texten är skriven av Per Bylund för Svenska Misesinstitutet och sätter Thalers bidrag i två olika perspektiv. Dels ett österrikiskt perspektiv och dels ett neokeyntianst, om man så vill, eller mainstreamperspektiv.

Vad hävdar då taler? Jo, förenklat kan man säga att taler poängterar att människor inte handlar rationellt utan känslor och med perfekt information. Istället har vi i högsta grad påverkade av vår omgivning när det kommer till just våra ekonomiska beslut. Exempelvis... Att lunchgäster är mindre benägna att ta efterrätt från buffén om efterrätterna står bakom salladen.

Med andra ord kan man designa omgivningar som knuffar beteende i en viss riktning. En slags mjukreglering, eller för att använda Thalers begrepp, en slags libertariansk paternalism. Jag kan väl tycka i och för sig att det är att föredra framför en Grejder-sockerskatt.

Men, men. Samtidigt poängterar Bylund att bidraget som talar har gjort är så att säga banbrytande enbart ur ett mainstreamperspektiv. För Österrike är detta knappast så intressant. Det här är något som visas avhandlade i några paragrafer i första delen av Human Action. Österrikare lägger inte vidare intresse vid psykologiska underliggande faktorer bakom ett beslut jämfört med ett annat beslut.

Österrikare är mer intresserade av handling i sig. Vilken kunskap kan vi där duktigt frambringa genom logiska resonemang kring mänskligt handling som är gällande för alla mänskliga handlingar i alla tider? Men för att differentiera praxiologi från psykologi skriver Mises så här i Human Action Vår vetenskap studerar mänskligt handlande och inte de psykologiska händelser som resulterar i en handling.

Det är just detta som skiljer den allmänna teorin om mänskligt handlande, praxiologi, från psykologi. Psykologiämnet undersöker de interna händelser som resulterar i en handling. Det är inte så att det är en bestämd handling. Eller i alla fall skulle kunna göra det. Praxologin undersöker handlingen som sådan. Mänskligt handlande är av nödvändighet alltid rationell.

Därför är uttrycket rationellt handlande en bra anledning. tautologiskt och det måste avfärdas som ett sådant. Begreppen rationell och irrationell är olämpliga och meningslösa för att beskriva handlingars slutgiltiga mål. Handlingars slutgiltiga mål är alltid att tillgodose någon av den handlande människans önskemål.

Eftersom ingen kan ersätta den handlande människans önskemål. värdeomdömen med sina egna är det meningslöst att uttala sig om andra människors mål och viljor. Ingen människa är kvalificerad att uttala sig om vad som skulle göra en annan människa mer nöjd eller mindre missnöjd. Antingen berättar kritiken för oss vad han skulle ha försökt uppnå i sin medmänniskaställe eller så bortser han helt från dennes vilja och strävan och bestämmer mer diktatoriskt.

Vilket tillstånd som skulle passa honom själv allra bäst. Vad tror du Martin? Öppnar talers teorier för ännu mer diktatorisk arrogans? Eller ska vi ropa välkommen du sköna nya värld?

Johnny

Det är en intressant fråga i alla fall. Jag kom i kontakt med de här idéerna för, jag vet inte, det känns som att det var ganska länge sedan i alla fall. Först tyckte jag att det var jäkla intressant när jag läste om de här, som det heter på engelska, nudge, knuffidéerna. Och att det hade visst den här liberoianska paternalistiska inriktningen. Uppenbarligen så fanns det en sorts frihetlig kärna i det här.

Föregivna anledningen att tänka i den här riktningen är att man ska slippa tvinga människor att göra saker. Spontant tyckte jag den där idén lät väldigt bra. Jag tyckte det var ganska kul att tänka ut det på olika sätt. Man skulle kunna nudja folk. Men sen så läste jag många skarpa kritiker av tänkandet. Det blev ganska negativt. Jag minns att senast vi pratade om de här idéerna i Radio Bubblas så var jag väldigt negativ då till de här.

Delvis kanske för att... Idén associeras med personer som jag tycker är väldigt dåliga och ger libertarianismen dåligt rykte, de här bleeding heart libertarians och sånt där. Ofta så kommer de här nödsgrejerna, det kommer ofta med ett paket av andra uppfattningar som avviker från den rena, höga, libertarianska, puristiska läran. Men, när åren har gått så har jag bytt fot igen.

För att i takt med att jag har gått från att bli Kanske gått från att vara haickian till att bli hoppian. Eller det har gått från att inspireras av den tidigare Rothbard till att inspireras mer av den senare Rothbard, om man så vill. Så jag började tänka mer på vilka institutioner som faktiskt ska ersätta staten. Och allting som behövs för att ett samhälle ska fungera utöver rena marknadsmekanismer.

En gång i tiden så tänkte jag mer i termer av att... Så länge marknaderna är fria och fungerar så kommer även sociala problem att lösas genom marknadsmekanismer. Så vi libertarianer behöver inte ta ställning till mycket mer än att bara införa en generaliserad frihandel i princip. Men så tänker jag inte längre som bekant för de som har lyssnat bra i bubblan de senaste åren.

Nu går mina tankar och våra diskussioner ofta i termer av de extraekonomiska normer som måste gälla institutioner. Vi pratar om hur man kan tänka sig att nya samhällen skapas. Vi tittar också på exempel som finns, till exempel Singapore. som är ett av världens frihetligaste länder.

Hur man än vrider och vänder på det om man är i något väldigt snävt perspektiv. Samtidigt som man är ganska hårt hållen om man bor i Singapore. Spottar tuggummi upp marken och kan råka på spöstraff. Det är kanske inte sant, men de har spöstraff och det är förbjudet att spottatugga mig på marken. Eller att män och kvinnor kanske får inte kyssas på offentlig plats och vad det nu är för någonting.

Nu är inte det kanske en lysande exempel på det som Thaler menar med knuffregleringar. Men... Det jag försöker komma fram till är att om vi tänker och försöker tänka på ett sätt att skapa bättre samhällen, samhällen som bygger på privata ägandräkt och sunda normer, då tror jag faktiskt att det är väldigt fruktbart att tänka i de här termerna och fundera på vad vi behöver förutom marknadsmekanismer.

Ju mer vi kan göra utan att använda direkt tvång, desto bättre. Jag skulle även tänka att det gäller till exempel... Om du har ett alternativ, om du antingen kan teckna ett avtal med någon där du säger att de förbinder sig enligt avtalet att göra X, Y och Z, annars får de betalat Y eller sånt där. Så är det förmodligen i många läger mycket bättre att istället inte ha någon klausul i avtalet om det, men istället designa institutioner så att människor vägleds naturligt.

Om det sedan skulle uppstå en situation där det ännu inte passar så finns den flexibiliteten. Då behöver man inte fundera på avtalet. Det är lite liknande dilemma även om man inte har en stat. Kanske om man inte har en stat så kanske de här knuff-idéerna på vissa sätt blir ännu viktigare. Trots att det man normalt pratar om är hur staten ska knuffa folk. Inte hur till exempel företag eller privata landägare eller kanske ännu.

en anarkomonark eller något sånt där, ska göra de här sakerna. Så jag tycker det är intressanta idéer för all del. Jag är inte lika negativ till dem som jag kanske varit vid tillfällen tidigare.

Martin

Nej, jag är inte så insatt i just den här teorin, men jag kände spontant att det måste vara bättre. Jag skulle i alla fall på ett personligt plan föredra det, att jag får gå ett extra varv runt buffébordet för att hämta... Istället för att grejdring för sin socker skatt på mig. Men med det sagt så kommer jag här ge idéer till våra kära politiker. Å andra sidan, de idéerna kommer de ha i alla fall. Så att det kanske är bättre om de får... verktyg att använda med oro istället för piska.

Johnny

Politikerna kommer aldrig att knuffa folk i rätt riktning ändå. Det är ytterst sällan som det kommer att vara någon bra grej. Deras sätt att knuffa kommer att ha en massa konstiga, oförutsedda konsekvenser. Deras försök att dämpa ett negativt beteende, även om det är genuint negativt, kommer att leda till att ett annat negativt beteende blomstrar upp desto mer. Man måste också ha sunda instruktioner.

instrukturer. Den som implementerar knuffandet kan inte vara någon som har, till exempel en politiker, som per definition har perversa incitamentstrukturer. Men om det däremot är till exempel en privatlandägare så tror jag att det är bra om sådana läser sådana här böcker om nudge-metoder och så vidare. Det är intressant när du tar upp om det österrikiska perspektivet och hur österrikisk ekonomisk teori fungerar.

Hur förhåller sig till de här idéerna? Jag är ju inte lika renodlad eller entusiastisk praxiolog som vissa andra. Jag tycker det kan vara värt att hålla isär två olika perspektiv. Jag vet inte om Börje sig du eller Mises blandar ihop de här sakerna, men det är intressant den här formuleringen som du citerade från Mises om att praxologin tar vid där psykologin tar slut.

Och det är en av finesserna med praxologin. Vi behöver inte gå ner till den psykologiska nivån. För vi kan bara studera resultatet av psykologin. Visst, det skulle man ju i modern psykologisk teori på gott och på ont, kanske mest på ont eventuellt, så handlar ju psykologi om beteende. Inte om det som händer på insidan av huvudet, utan det som kroppen gör på utsidan.

Det är det man kallar för behaviorism inom psykologin. Så det är egentligen det moderna psykologiska paradigmet, vilket gör det lite mer komplicerat. Men Mises skriver utifrån en äldre förståelse för vad psykologi är. Där psykologi faktiskt handlade om vad som hände inuti människan. Vilket jag personligen tycker är en rimlig definition av psykologi. Men det finns något potentiellt problematiskt tycker jag med att göra den här distinktionen.

Därför att jag skulle tillstå att det är en mycket betydelsefull teoretisk landvinning om det är så. Att vi kan studera mänskligt agerande utan att behöva blanda in alltför mycket psykologiska faktorer. Det framstår för mig som en stor teoretisk fördel. För i min bok så betyder inte det för den sakens skull att psykologi blir ointressant.

Att det blir meningslöst eller på något sätt förfelat att spekulera eller teoretisera kring de psykologiska faktorerna som trots allt ändå, jag menar de facto så har du en psykologi där under som skapar de här agerandena. Bara att du kan analysera det separat betyder inte att det är ointressant att också titta på psykologin. Därför skulle jag vara benägen att frågasätta den här formuleringen om att till exempel då att begrepp med rationell och irrationell är olämpliga och meningslösa.

För att beskriva handlingar, slutdeliga mål kanske. Det är en annan formulering här då att det är meningslöst att uttala sig om andra människors mål och viljor. Möjligen i en väldigt snäv kontext av praxologisk ekonomisk teori. Men om man skulle ta den meningen ur sin kontext så är det ganska outlandiskt, ultraautistiskt påstående. Det är meningslöst uttalat sig om människors mål och viljor.

Martin

Nej, men jag tror att man... Det här är ifrån det inledande kapitlet av Human Action där Mises resonerar kring... vad ekonomisk teori är för någonting utifrån ett epistemologiskt perspektiv. Och det här ska man nog se som en avgränsning snarare än ett avfärdande av den psykologiska vetenskapen.

Men det är ju så att det är ju strikt taget ur... Den praxideologiska definitionen är rationellt handlande något hauteologiskt, precis som han skriver. Du har helt rätt i att i ett större mänskligt perspektiv utanför praxideologin så är det högst relevant för att förstå människan i alla fall.

Johnny

Men jag skulle också benägen att söka sak med fortsättningen på citatet. Ingen människa är kvalificerad att uttala sig om vad som skulle kunna göra en annan människa mer nöjd eller mindre missnöjd. Naturligtvis, nu vet vi ju att det leder till katastrof om politiker ägnar sig åt centralplanering och i den processen tror sig vara kvalificerade att bedöma andra människors mål eller preferenser, nödvändighet och så vidare.

Därför att på definitivt på en aggregerad kollektiv nivå så är det omöjligt att samla in eller approximera den kunskapen. Så åtminstone från ett praktiskt perspektiv så är det katastrofalt. Däremot skulle jag säga att den meningen som den står, inte tagen ur kontext, men den meningen som den står är felaktig, som jag anbelaggar. Anta till exempel, det här är en grej som händer åtminstone någon gång i månaden här hemma hos mig och Sofia.

Jag går runt här hemma och mumlar, tjurar, är grinig, sur på saker och ting, är negativ. Och sen så säger Sofia till mig, du borde äta någonting. Du borde äta någonting och få upp dina blodsockernivåer nu så kommer du inte vara lika grinig och gnälla på allting. Sen tar jag en macka och blir glad igen. Och det är inte ett lyckligt sammanträffande att Sofia säger så, utan det beror på att hon är faktiskt med en viss historie.

Hon är kvalificerad att uttala sig om vad som gör mig mer nöjd eller mindre missnöjd. Det finns ju de facto, skulle jag säga, fall. Då en människa har en bra uppfattning av vad som händer i en annan människas huvud. Och det finns till och med, nu ska jag svär i kyrkan, det finns till och med tillfällen, det är uppenbart för mig, att jag är nöjd med det. Då vet en människa bättre än en annan människa om vad som gör den mer nöjd eller missnöjd.

Vi kan ta ett dramatiskt exempel som någon som är psykiskt sjuk till exempel och tror att det är bra för dem att skada sin kropp. Då vet jag bättre än den personen att de ska inte göra det. Men det finns också alla möjliga vardagliga exempel. Det är bland annat därför som jag känner att vi behöver mer än bara praxeologi. för att förstå sådana grejer?

Martin

Jag tror inte det... Jag upplever inte det du säger som kontroversiellt eller som att det ens är i kontrast till det Myset skriver. Jag tror att det handlar om vad Myset försöker göra i det här kapitlet. Han försöker avgränsa vad praxologi som vetenskaplig metod är för någonting.

Man skulle kunna säga att... Om vi tar ett extremfall, en knarkare till exempel. Det är fullständigt irrationellt att ta ner knark, eftersom det långsiktigt kommer leda den här individen i fullständigt fördärv. Men utifrån ett... Utifrån aktörens perspektiv i termer av ekonomiskt handlande så är det fortfarande rationellt eftersom att ta den där sprutan faktiskt kommer att avhjälpa abstinensen.

Så det är ett fullständigt rationellt agerande även om det är ett väldigt kortsiktigt agerande. Precis som när du går runt och surar så är det ju så att du är ju inte... medveten om din kemiska blodsockernivå, om man säger så.

Du har ju helt andra saker i huvudet. Så det är ju, vad ska man säga, det Sofia gör är ju snarare nånting... biologiskt eller psykologiskt om du så vill. Men det du gör är också rationellt för att du upplever inte att du har hunger och alltså så tar du inte en macka. Förstår jag vad jag menar? Så jag ser det inte riktigt som att det ifrågasätter det vi skriver.

Johnny

I syn bara att till skillnad från den här knarkaren som du pratar om så får jag inga som helst belödor eller kickar på grund av att jag gnälla. Det är bara negativt på alla sätt. Du fick en macka. Väldigt dåligt sätt att hantera saker och ting. Jag kan kanske uttrycka saken så här att i en någorlunda komplett analys så måste vi ha flera... flera olika konceptuella nivåer där vi tittar på saker och ting och flera olika rationalitetsbegrepp till exempel.

Och det är ju ett vanligt problem när man pratar om ekonomisk teori att det finns grundläggande missförstånd. Att en person säger att det här är rationalitet och en annan person säger att det inte är rationalitet. Och vi har till exempel den här frågan om hur vill ekonomisk teori faktiskt ta som premiss att människor är rationella och har perfekta information? Ja, praxologin formuleras på det sättet, men det betyder inte att Bises trodde att alla människor alltid agerar på ett rationellt ändamålsenligt sätt.

I en bredare bemärkelse, att de alltid gör det som är bra för dem själva. Så vi måste hålla i åtanke att det finns flera nivåer. Därför tycker jag att utöver praxologi är det intressant med att läsa om. Till exempel det som kallas för beteendeekonomi, olika typer av ekonomisk psykologi som till exempel utredentalare har sysslat med och andra.

Kanske inte för att avgöra hur den optimala formen av beskattning ska se ut eller hur det är vi ska ha en centralbank. Vissa av de här grejerna kan vi bara ta med praxologi och känna oss klara med sen. Men jag tror att vi behöver återkomma till den ursprungliga frågan om riksdeltalare. Jag är inte bekant med just Hansberg, men jag tror att vi behöver den här typen av tänkande för att komplettera den hårda kärnan av det här. av abstrakta axiomatiska insikter?

Martin

Det är mycket möjligt. Det är som med alla vetenskapliga verk, att man börjar med en avgränsning. Och det är inget kontro... Utifrån ett missi... Utifrån Mises perspektiv så är det ju inte kontroversiellt att säga att praxologi gör A och Ett annat forskningsfält gör B. Både A och B är intressanta för att förstå människan i stort.

Men utifrån den vetenskapliga avgränsning som österrikare jobbar med, det vill säga praktikologi, så är det fortfarande relevant i hans skriver ungefär. Ja, vi får nog återkomma och djupdyka lite i traxemigi och ställa den hoppianska traditionen i kontrast till det du säger Martin, vid något tillfälle. Vi får nog anledning att komma tillbaka till det.

Johnny

Det hoppas jag.