Martin

USA vill se fördjupat samarbete med Indien och erbjuder landet hjälp att stärka försvarskapaciteten. Diskussioner förs om att skapa alternativ till kinesisk infrastrukturfinansiering i Östasien, enligt utrikesminister Tillerson. Vi har pratat väldigt mycket i La Di Bubla om de kinesiska infrastrukturprojekten och de generella kinesiska megaprojekten som äger hela vägen från Kina ända bort till Bulgarien.

Det kan man säga. De två nya sidenvägarna är påbörjade. hjärtat i de här projekten. Men det händer mycket annat. Man vägar, hamnar i ekonomiska specialzoner, upprättar speciella handelsavtal. På alla sätt försöker man skapa en integration och säkra sina förbindelser till Europa och få en stark ställning i länderna som ligger däremellan.

Som vi också pratat en del om så är det här något som USA reagerar på. Uppenbarligen är det ett potentiellt hot med USA. mot USA i långa loppet. Det är precis den typen av hot som USA ser allvarligt på, på sitt övergripande geopolitiska perspektiv. Som man brukar säga i geopolitiska termer så är USAs primära geopolitiska mål att förhindra att en annan kraft kan framträda som en enande kraft på ännu fler kontinenter och få den typen av hegemonisk roll.

som USA idag har som världsimperium. Och Kina är det land som visar framfötterna mest. Så här ser vi Rex Tillerson, USAs nya utrikesminister, som är på väg till Indien och inför det har hållit ett tal där han pratar om Indien. Han ska också åka till Pakistan under den här resan. Och nu har folk lite grann örat mot rälsen för att se Trump-Tillerson för politik på det här området.

Han pekar ut väldigt tydligt de kinesiska infrastruktursatsningarna och som han säger, de kinesiska projekten som riskerar att undergräva grannländers suveränitet och bli ett nackdel för USA och USA-salarier. Och därför säger man att... Knyta närmare band med Indien.

Indien är något av en arvfiende till Kina. Och hjälpa Indien att bygga liknande typer av infrastruktur. Det tror jag man kan tolka det. Så att man vill lite grann kanske kopiera kinesernas strategi lite grann. Lite yrvaket kan man nästan tycka. För att inte hamna på efterkälken. Vad ska vi tro om det här utspelet, Boris?

Boris

Att nyckelordet är yrvaket som du använde nyss. Det är för att man, alltså vi har ju att göra med så... Det är ju totalt olika perspektiv och olika makter som står mot varandra. Jag håller på att säga att Kina jobbar i ett tusenårsperspektiv ungefär, inte riktigt. Men de har en oerhört långsiktig strategi. Och fullt beredd att ta smällar och bakslag, både militärt och ekonomiskt.

Det ser man när de bygger ut sina två. Siden leder. Allt går inte friktionsfritt. Men de har målet inställt. De tar kostnader. De bygger, bygger, bygger, bygger, bygger. Och där oroar USA, oavsett administration. Men det funkar ju inte då liksom att bara Lufthansa sätta till er som en annan indien och förhandla fram lite avtal. Det är ju en plätt.

Man måste ju ha en långsiktig strategi ut i världen. Så att det blir ju lite, lite, lite knepigt för dem att hantera helt enkelt.

Martin

Ja, jag delar din analys till fullo, Boris. Och jag tror att även länder som Indien till exempel, andra centralasiatiska länder och så vidare. Även de kommer att se det här. Rex Tillersons ord kommer väga väldigt lätt jämt det kinesiskt agerande under årtionden, faktiskt århundradena, till och med som du säger Boris, århundradena. Tusenden.

Det finns väldigt olika sätt att förvalta ett imperium. Att skapa och förvalta ett imperium. Blikar man bakåt i historien så kan man se flera av de här modellerna. Hur de har utspelats i, vilka resultat de har haft. Och det vi ser i USA, om man ska jämföra med någonting så kanske man kan jämföra med Det romerska riket, som en gång i tiden var det ledande världsimperiet, men som i slutändan inte lyckades uppnå.

Förbli inte lyckades upprätthålla sig själv. Bland annat för att man var för expansiv. Man ville ha sina tentakler överallt, men man gjorde inte det som krävdes för att faktiskt behålla kontrollen med områdena. Ett öde liknande roms. Kan jag tänka mig att USA rör sig emot? Men om man då ska förstå den kinesiska strategin, vilket historiskt imperium ska man jämföra Kina med?

Ja, det är naturligtvis Kina. Ja. Och det som är så intressant va, att Kina är Kina, och Kina har alltid varit Kina. Och Kina är ett av de verkligen framgångsrika imperierna. De hade inte den här... romersk-amerikanska driften att ständigt expandera mer och mer och mer och ta över hela världen utan kineserna hade dels en mer avgränsad intressesvärd och väldigt bråkvårdig, vilket vi pratade om också, men det är i alla fall tror jag man kan säga ett faktum att kineserna såg en naturlig gräns för hur långt de skulle expandera och som vi pratat om relativt nyligen också så har inte kineserna haft en lika forcerad syn på att integrera andra folkgrupper.

Det finns fortfarande grupper som bor i södra Kina som har bott där i tusen år eller mer som fortfarande inte har blivit assimilerade till... till den dominerande han kinesiska befolkningen. Utan istället har man fokuserat på politisk stabilitet, diplomati, att hålla ihop det man har och försvara det man har.

på lång sikt. Eventuellt för att man kanske är kloka och vill undvika att imperiet blir för stort och bräckligt. Men förmodligen har det också att göra med Kinas geografiska omständigheter. Kina har en del utmaningar, som till exempel Himalayabergen, Gobiöknen och andra geografiska barriärer.

Där befinner sig USA i en helt annan situation. På många sätt har USA en stark geografisk omställning. geopolitisk situation i grunden. För att USA är ett land som är, enkelt uttryckt, helt omöjligt att invadera. Det är väl svårt att tänka sig att något annat land skulle ge sig på fastlands-USA. Samtidigt som man har så extremt bra tillgång till världshaven på både österut och västerut.

Att man naturligt bygger upp en stor flotta, dominerar världshaven och då finns det liksom ingen gräns för hur mycket man vill expandera. I alla fall, vi behöver kanske inte snälla in allt för mycket. Det finns fundamentala skillnader mellan hur USA och Kina fungerar som imperier. Man ska vara bra blåögd som en indisk politiker, inte Indien är bäst exempel, men en centralasiatisk politiker. Om man tror att USA plötsligt kommer segla upp och bryta mot all sin historia och agera som Kina har agerat i tusentals år.

Boris

Ja men exakt. Man kan ju titta också på en mycket kortare och snävare perspektiv än det vi handlar om nu. På just det här med Pakistan. Det nämns i den här artikeln att Pakistan kommer gå i taket nu. Men USA har ju haft Pakistan som allierade och är beroende av dem. De har varit en ganska opolitisk allierad, mildt uttryckt. Och det är just det här problemet när man gör de här fläckvisa insatserna.

Då stör man gamla strategiska och taktiska allianser. Det skapar bara mera kaos. Vi har två imperier. som står mot varandra som har helt olika syn på hur man bygger ut sin dominans just nu. Det ena är ju det amerikanska imperiet som oavsett administration har vi sett de senaste 20-30 åren har kaoset som sin strategi skapat så mycket kaos som möjligt helt enkelt.

Och det andra är kineserna som extremt målmedvetet bygger sideleder och annat och inflytande och tänker väldigt långsiktigt. Och det är det här som är bestämmande för världens utveckling. Det pratas ofta om vilken ekonomi är starkast, USA eller Kina. Men det är inte det som skäller avgörandet. Det avgörande är hur man nyttjar de resurser man har och hur man utnyttjar dem. Hur mycket stik man är beredd att ta i uppbygget helt enkelt. Och där är kineserna starkare alltså.