Boris

Ska vi säga någonting om Hasse Alfredsson, Boris? Ja, du hör min tystnad. Jag kan... Jag lite ska väl kanske reflektera över honom. Jag vet inte vad jag ska säga.

Martin

Jag vet inte heller vad jag ska säga. Jag har ingen särskild relation till Hasse Alfredsson.

Boris

Jag kan få komma med en allmän reflektion. Det har ju varit lite märkligt att läsa tidningar och titta på tv och lyssna på radio. Allt som det egentligen slipper på Malta de senaste två dagarna. Det är för att de har verkligen varit fyllda av sådana här grandiosa minnesord. Man lade till och med om programmet i Stadstv igår, båda kanalerna, för att inrymma minnesprogram.

Folk kliver fram och säger sådana saker som att... Inte bara det här standardgrejen att han var en ikon, utan att Dagens Nyheter körde med att han formade Sverige. Och det är mycket på den bogen alltså. Och så när det så, och mycket annat, tytt och så vidare. Och folk har liksom, vi vill inte ens prata om Facebook-flödet. Det är helt sanslöst.

Och då tycker jag det är fascinerande, om nu alla minnesorden är sanna. Till exempel det här med att han formade Sverige. Då behöver ju inte min tekok gå i talande, men ord betyder ju ingenting längre. I så fall har salfets avskyldigt rätt många allvarliga misstag måste jag säga. Men det andra är att han var så otroligt betydelsefull. Då är det ju så här att de senaste 20 åren, så kan inte jag minnas att Hans Alfvetssons långa, och faktiskt i mitt tycke bitvis intressanta verk, har varit någon referenspunkt i kultur- eller samhällsdebatt.

När han har skymtat i tv, då har det varit sådana här fåniga program, så var det då. Som en tidsmarkör så slänger man in en liten detalj i en hassalp och kanske ett tag i dagen eller sådant. Det är ett tecken på det allmänna bölandet och sentimentaliteten i Sverige.

Jag tror det är jätte få, alltså få verksamma. Det är en väldigt tänkande människa idag, förvika Hans Alfredsson är viktig på det sätt som mainstream media säger till oss idag. Sen kan man inte ta ifrån honom att han faktiskt var en, det vi saknar i Sverige väldigt mycket, en person med ett perfekt grepp om det svenska språket och en fantastisk improvisationsförmåga och faktiskt en bred bildning.

Och sen vill jag hålla honom för räkningen att han har skrivit en väldigt bra roman eller snarare en novell samling med en och samma huvudperson som berörde mig mycket på den tiden när den kom. Därför att det laborerar han faktiskt som jag förstår med tanken på att det finns en absolut ond ska och det är inte så jäkla peko.

Martin

Och för våra yngre lyssnare kanske vi också kan få en titel på Verktygfrågan.

Boris

Ja, vad fan hette den? Ehh... nu står det still. Jag minns bara filmen som... titeln på filmen som gjordes på en av novellerna. Den enfaldige mördren. Men vad fan hette boken? Ehh... Ni hör tangentbordet slamra. Ja,

Martin

helt klart så var Passe Alfvesson en skicklig artist, va? Skicklig artist, språkkonstnär. Som du säger, och är definitivt... bidragit med väldigt mycket underhållning för många svenskar. Samtidigt vet jag att min enda relation till Hasse Alpersson och Tage Danielsson är att mina föräldrar gillar dem jättemycket och har väldigt försiktigt pratat med varma ord om dem.

De har gjort det under hela min uppväxt. Hasse och Tage, gud vad roliga de var. Men det är inte riktigt så att deras verk har avgått. att ha överlevt och kommit en yngre generation till del. Att man har plockat upp arbetet efter ett hassigt tag och pratat om deras böcker och sjungit deras låtar och sånt där.

Jag vet inte om de i det avseendet skiljer sig från andra artister. Men tyvärr så känns det lite avlägsna för mig. Det finns en hel del bra musik där. Det händer faktiskt att jag går tillbaka och lyssnar på musiken från en del av deras revyr. Det gjorde jag faktiskt nu när jag hörde att han hade avlidit. Så plockade jag fram några favoritlåtar och spelade en del av dem för Sofia.

Vilka tycker du om då? Den som jag spelade för Sofia i går var... Det var deras version av In The Mood, den klassiska jazz-dängaren In The Mood, som i deras version heter Inte Mod från en revis som heter Svia Hund, tror jag. Till att börja med är musiken otroligt svängig, duktigt orkestrerat och skickliga sångerskorv.

Det är en nivå av musikaliskt antverk som är väldigt bra. Det finns nån i Sverige som sjunger populär musik på den nivån. Det är otroligt bra. Också väldigt bra text. Rolig, samhällskritisk, provokativ. De sysslar ju en del med satir och även politiska perspektiv och sånt där.

En sak som jag kan, det låter säkert väldigt gnälliga och fyrkantig nu, men jag kan tycka att det känns lite jobbigt. De var ju ändå kommunister hela bunten. Alla såna här kulturmänniskor i den här svängen var med mina mått mätt. Råvänster. Men man får ändå säga att Hassett tagit sådär, om man blir lite generös kanske man kan säga att de stod för en sorts frihetlig, anti-autoritär vänster. Tack för mig!

Boris

Ja men det tror jag definitivt man kan säga. Jag minns ju själv när, alltså min favoritrevy av deras händer var ju faktiskt Bader madame. Och den talar man inte så mycket om och den gjorde sig först som en tv-uppsättning och den var väldigt hett efterlängtad och alla gick och väntade på den.

Och den blev alltså så in i helvete nedsablad av kritikerna direkt dagen efter den hade visats i tv. Och det var liksom typ, nu de är slut och det är obegripligt och det är jättedåligt. Och bygger ju väldigt mycket på Schuberts musik och som du säger, samma sak där det är jävligt finurliga texter. Men jag tror att det som faktiskt låg i botten och som man ska diskutera för den här nedsablingen av Spaden och Damm Det är att den här och där innehåller väldigt rolig kritik av dogmatisk tokvänster och det kunde man ju inte angripa så det angrep man det på andra punkter men jag tror det spelar väldigt stor roll Ja,

Martin

okej då har vi sagt några ord i alla fall om Hasse Alfredsson och jag vill bara säga att boken heter ju En ond man

Boris

Och om ni ger er på den så låter det inte störa sig av en sak, alltså av att ondskan representeras av en och samma person tvärs igenom alla novellerna. Och han är givetvis, vi talar ju om den tiden, givetvis fabrikör och kapitalist och disponent och you name it. Men bortser man från den här färgningen av att rika människor alltid är onda så är det väldigt bra skrivet och faktiskt en bra filosofisk brottning med frågan om absolut ondska. Det är långt ifrån Daniel Eliassons syn på vad ondska är. Den är läsvärd.