Martin

Stater i EU förhandlar om att kunna frysa utbetalningar från krisande banker i syfte att förhindra bankrusningar. Kritiker varnar för att planen som utarbetats under Estlands ordförandeskap snarare riskerar att trigga bankrusningar i ett tidigare skede och minska förtroendet. Innan vi diskuterar huruvida det här är ett bra eller dåligt förslag eller förändring så kanske man ska ta ett steg tillbaka och reflektera lite över hur det ser ut.

moderna banker fungerar i ett system med fraktionella reserver. Kort och gott kan man väl säga så här att pengarna du sätter in hos din bank lånas ut igen. Det betyder att om alla insättare eller till och med en fraktion av insättare dyker upp på bankkontoret samtidigt och vill ta ut sina pengar, då går inte det.

För att pengarna finns inte där. Och som juridiskt sett så, du som har satt in pengar hos din bank, du är en så kallad unsecured lender. Du alltså har lånat ut pengar frivilligt till banken utan säkerhet. Pengarna är alltså inte dina. En bank är alltid per definition på obestånd. Det finns ett glapp mellan hur snabbt man lovat lämna tillbaka insatta medel till kunderna och hur snabbt låntagare ska betala till banken.

När en bank hamnar i trubbel gör kunderna oftast det fullt rimliga, det vill säga att gå till banken så fort som möjligt och hämta ut pengarna. Det här orsakar dock att banken hamnar i ännu mer trubbel snabbare. Och detta brukar kallas för bank run. eller bankrusning. Det är detta fenomen som EU vill stoppa eller förhindra eller på något sätt försöka dämpa.

Så istället för att förändra det underliggande problemet, det vill säga att reformera hur banksystemet fungerar så att banken inte är konstant på obestånd. Så försöker man hindra bankkunder att agera rationellt. Personligen tror jag att kritikerna har rätt här. Det brukar ju nämligen vara så att en regel som staten inför får exakt motsatta effekt än vad det var tänkt. The law of unintended consequences. Hur resonerar du här Martin när du läser den här rubriken?

Johnny

Ja, åtminstone ett par reflektioner tycker jag är värdig att göra. Till att börja med det du säger, att det är en fantastisk illustration av den här motsatte effekten som statlig intervention. Det är nästan som en järnlag för statens verksamhet. Det är en väldigt fin instruktion. I det här fallet då, om man kan hamna i en situation där man inte kan ta ut sina pengar, då måste man såklart ta ut sina pengar. Och man kan egentligen tycka att det är lätt svagsint att inte förstå det sambandet, att förstå att man triggar en bank run när man försöker stoppa en bank run på det här sättet.