Martin

Johan Lundberg, Dagens konsttolkning med bas i kollektiva maktrelationer, missar individens brottning med existentiella frågor i grekiska antika mästerverk. Alltid lika upplyftande att få en text från Johan Lundbergs penna. Senast vi pratade om honom i Röde Bubbla så var det apropå att han var i hetluften på Stockholms universitet.

Jag minns, jag är inte säker på att jag minns detaljer, men han hade ansett att han skulle bli professor. Och då sparkade antagningskommittén bak ut över att han hade publicerat sig på Timbro och andra oförlåtliga synder. Det här är en liten essä publicerad på Timbros sajt Smedjan som verkligen håller stilen tycker jag. Mycket intressant material från deras ny satsning på Smedjan.

Och den här artikeln Boris, du brukar ju ofta prata om förflaktingen av den svenska kulturdebatten. Hur obildat och ytligt och ointressant allting är. Och naturligtvis den tendensiösa politiseringen i alltihopa. Den här typen av text är rättavänden. Det är sånt här som man förväntar sig att man ska läsa på en kultursida, men aldrig får läsa.

Boris

Ja, och det är väl inte bara ett litet problem med det. Jag tycker att den är bra. Men det visar också på hur vår samtid ser ut. Lundberg har ju tvingats skriva en försvar... Det som är så absurda, han tvingades skriva en försvarstext om vikten av att läsa antikens klassiker. Tack till elever och personal vid Lundbergs klassiker! Det vore ju ännu inte... och det är ett jättenötvändigt jobb han gör där och pekar på varför man bör läsa de gamla grekiska dramatikerna till exempel, även när deras välk inte är fullständigt tillgängligt.

Men det innebär ju också, det hade varit ännu intressantare att läsa ännu mer om, en distriktion om de enskilda dikterna. Så att vi befinner oss väldigt mycket, vi som tycker att forna tiders litteratur är viktig. i en situation där vi liksom måste förklara och försvara studier och läsande av den sorten istället för att ägna oss åt detta. Men det är ett nödvändigt jobb och det här är bra.

Martin

Som man påpekar i artikeln och som ofta påpekas så finns det bara ett tillåtet sätt, ett politiskt korrekt sätt att diskutera. konst- och kulturyttringar i allmänhet. Och det är ett sånt här maktkritiskt perspektiv där man försöker läsa alla texter utifrån linsen hur skildras och påverkas olika skyddsvärda grupper.

Och det blir ju mer och mer kryssat ju längre man kommer från samtiden. Och kommer tillbaka då till mer än två tusen år gamla litterära verk. så blir det väldigt svårt att få in. HBTQ-perspektivet och vithetskritiken om sådana här saker. Det blir en enorm fattigdom när man enbart får närma sig kultur på den premissen.

Enbart för att kritisera den, avslöja den som en patriarkalkapitalistisk konspiration. Så det är förtjänstfullt att lyfta de verkliga orsakerna. till att man ska läsa de här verken. Vi kan väl prata lite om själva verken. Man kan säga att den här artikeln är en anmälan av en svensk nyöversättning av Aiskilos tragedier som är utgiven på Vertigo-förlaget.

Aiskilos är en av de kända grekiska tragöderna, författare av tragedier. Aiskilossof. och Eurupides, de stora kända. Det här verkade extremt intressant att läsa, framförallt på grund av den roll de hade i det antika grekiska samhället. För att de här tragedierna, det var inte som popmusiken på P3, eller däckarna som man köper på pressbyrån och läser på stranden, eller ens Håkan Hellström-konserterna.

Utan det här var extremt intressant. Det är väldigt viktiga institutioner som har integrerats i resten av samhällslivet. Med dagens måttmätt så kanske vi skulle beskriva det som en kult, en religiös kult. Hur människor samlades för att ta del av de här verken när de uppfördes på scen. Och det var en enorm känslomässig kraft.

Folk påverkades av de här föreställningarna, de här ritualerna, på ett mycket djupare sätt än vad folk gör idag. Nog för att jag kan sitta och grina när jag går på operan, någon gång då och då. Men det är en helt annan sak än den betydelse som de här verken hade i antika Grekland. Och därför är det omöjligt att förstå Den här historiska epoken, om man inte förstår deras främsta kulturyttergäng som också var någonting oerhört formativt.

Som Johan Lundberg pratade om så handlar de här tragedierna om att, med en tolkning åtminstone, är att de hjälper människor att delta i och bearbeta grundläggande existentiella dilemman. som handlar till exempel om människans roll i existensen, människans, agents möjlighet att påverka saker, agera, frågor om frivilliga och moraliskt ansvar.

I hög utsträckning, man kan säga tidlösa frågor, i alla fall grundläggande frågor. Så att man måste förstå... Den här tragedikulturen, om man ska förstå Grekland, man måste förstå Grekland för att förstå Rom och hela de europeiska civilisationer. som har kommit därefter. Jag skulle dessutom säga att det är så intressant därför att det här är lite en fringe-teori som jag personligen har snabbt gått upp och intresserat mig för, men jag tycker det är ganska tydligt när man läser de här verken och kontexten runt omkring att de människorna som deltog i det här, de var inte funtade på samma sätt som vi.

De hade inte samma typ av psykologi, samma typ av känslomässiga reaktioner, sätt att hantera mentala fenomen som vi har. Så jag tror att de här tragedierna är också fundamentala i att förstå hur man kan säga det mänskliga medvetandet evolverade i en kultiveringsprocess som pågick under den här tiden.

Så det är ännu mer grundläggande än att det bara handlar om idéer. Till exempel filosofiska teser om sådana här existentiella frågor. Det handlar också om hur formade vårt sätt att tänka, att hantera idéer, bilder. Det här är en idé som Nietzsche är inne på, liknande idéer, och flera andra senare tänkare också som jag är intresserad av.

Men det innebär också att där man attackerar den här typen av litteratur, säger att det här kan bara vara intressant om vi kan göra en postkolonial intersektionell analys och visa på hur patriarkal Ives Gloss var. Då tackar jag mig. Man är inte bara specifika kulturella artefakter och kunskap som är grundläggande för att förstå vår civilisation, utan man attackerar också grundläggande arketyper som är en del av vad som konstituerar själva vårt medvetande.

Boris

Antiken och Grekland och de olika stadsstaterna och andra områden där i kring. Så egentligen skulle jag inte vilja tala om att det är en del i evolutionen av det mänskliga medvetandet. Hur knäppt det än kan låta, som menar att det är... Då kan man få intrycket av att det där börjar att utvecklas. För mig är det fascinerande att det är där det börjar stå på sin höjdpunkt- det mänskliga medvetandet och vissa insikter.

Sen går det bara utför. Det mänskliga medvetandet står på topp. Jag vet att det här är fridsteori, men det står på topp i... i antiken Skrekland och sen när det långsamt kanar utför vår förmåga att förstå oss själva och världen. Där är allt rent klart och högt. Jag tycker att en sak missar Lundberg i den här texten.

Och det är ju att det här angreppet mot antiken och varför man ska läsa eller inte läsa Nu står antiken, restriktar och tänker och människor under angrepp av nutida teoribildning. Men angreppen mot den tiden har vi haft i några årtionden som den har utgått från följande.

Du hittar i alla litteraturkritiska, moderna riktningar att antikens diktare har egentligen ingenting att säga hos människor. De människor som levde på den tiden hade en stor kraft. Det var en totalt deterministisk bild av sig själva och av världen.

Det var bara att man gällde att lista ut vad som var ens öde. Men allt var förutbestämt. Och sen drar de alla en linje i den litterära sanden och säger Men sen, framåt renässansen, då händer någonting nytt Därför att då blir konstnärer och skapande människor då inser de att Människan är alltings mått Det är klart utsagt i många riktningar Först med renässansen blir människan alltings mått Och då får vi riktig jävla konst Innan dess så kan man liksom möjligtvis beundra världsmåtten och sådär Det här är en av flera videor som jag har gjort på mitt kanal Så kolla gärna den här videon Och se hur det går att göra Tack för mig för att du har tittat på den här videon Och tack för att du har lyssnat på den här videon Och tack för att du har tittat på den här videon Men antiken har ingenting att säga oss moderna människor.

Och det är där slaget och kriget förlorades tror jag faktiskt. När man väl har fått några generationer litteraturstuderande att tro att det är så. Det där är komplett ointressant för dig och då skapar det sig inget. Då är det jättelätt att liksom lägga den sista bombmattan med hjälp av koel-teori och postkoloniala teorier och totalt publicera antikens arv.

Precis som Lundby tycker att de har jättemycket att säga. Det fascinerande är ju att i viss mån så hade man ju i beskrivningen av antikens människor som ödestroende och detriministiskt lagda väldigt på sitt sätt rätt. Samtidigt är det det som gör den tiden stickning så spännande.

Därför att om och om och om igen så ställs det inför personer som faktiskt inser att Okej, det här är väl antagligen mitt jävla öde, men det skiter jag totalt i. Jag tänker göra så här. Så att, jag vet få saker som är så nyttiga för en som att läsa och framförallt studera antikens tänkare och även deras sätt att bete sig.

Nu har det ju faktiskt, jag ska snart då reda klart, nu har det ju funnits ett litet listigt sätt från de vi idag ser hålla på med rastänkande. Tack för mig! De gjorde ju en listig attack för 20 år sedan ungefär. som är lite bortglömd och det är intressant att lyfta upp. För då kom det till ett verk som hette Black Asina och som fick några bildade skola.

De historikerna hävdade att alla stora tänkare var egentligen bruna eller svarta och allt som antikens Grekland hyllas för idag det hade man snott från olika afrikanska riken. Så de här människorna som idag fördömer antiken, de har gjort ett försök att kapa arvet för 20 år sedan. Men det försöket slog sig totalt, alltså till och med amatörhistoriker kunde påvisa att det här var liksom Gali Mattias.

Martin

Så då fick de ta en annan väg. Åtminstone jämfört med svenskar skulle man säga att de är bruna. Kanske inte om de kommer från Grekland, men om de kommer från Turkiet i alla fall så är de definitivt bruna och särskilt skyddsvärda enligt den moderna antirasistiska postkoloniala sättet att tänka. Så då är frågan man säger då, hur har de mage att anklaga bruna människor för patriarkala försyndelser?

Boris

Ja, det där vore ett elegant motangrepp faktiskt. Det är för att bruna människor kommer undan med patriarkala försyndelser och även ök förtryck idag, bara för att de är bruna. Men vi ska inte begära logik och logisk konsistens av våra motståndare. Det är förmätet.

Martin

Det var inte så mycket bögförtryck i den antika Aten. Där har Hptq-maffien ett omvänt problem när de tar sig an Aten. Däremot kan man undra vad allt det här gnället är om avsaknad av rösträtt för vissa samhällsgrupper. Om det är okej i kalifatet så är det väl för tusan okej i bruna grekan?

Boris

Jag måste bara säga att om jag ska ta på ett agent så är det jätteintressant att studera. Bögerin kallar vi artikelns Grekland. Det påminner om motsättningarna i dagens queer-rörelse inför och efter Pride-paraden i Sverige. Alla går loss på varandra.

Vem är mest korrekt? Vem står för det? Det är den mest korrekta bostadskombinationen. Om man tittar på det spartanska riket så var ju homosexualiteten institutionaliserad. Men de drogs inte för att håna perserna som också ägnade sig åt det där. Som fjolliga bögar, de var liksom fel sorts bögar. Så det lever kvar i våra tider.

Martin

Jag skulle vilja ta ett par taner till om rasfrågan, hur man kan analysera antiken Grekien ur ett rasperspektiv. Men jag känner att vi kanske har lagt tillräckligt tid på det här inslaget just nu. Vi kanske får återkomma till alla de här intressanta frågorna. Ja, föredömligt gjort av Johan Lundberg att skriva den här texten och lika föredömligt av Smedjan att publicera den. Jag hoppas han fick en slant betalt också, så kanske han inte behöver jobba igen sig för att få den där professuren, utan kan försörja sig som brödskrivare istället.

Boris

Och att han får pengar till huvudet extra blättet, för han har tagit sig igenom Vertigo utgåva. En mastig storpocket, hundratals sidor. Och för att få plats med alltihopa så kör du, förläggaren måste ha kört det på fem punkter ungefär. Det är så satt, som man också påpekar här, det är knappt läsbart men det är en vacker volym på sitt sätt.