Martin

Rod Dreher, genuint omoderna Venedig, fantastisk stad som ingen skulle planera, påminner om ortodox kristendom med sin rika, organiska, bysantinska skönhet. Rod Dreher har varit på Europa semester. Han har varit i flera ställen bland olika städer i Italien.

Han har blivit så förtjust i Venedig att han skrivit en särskild text på Italien. The American Conservative.

För det är inte lika mycket ruiner utan det är en stad som fortfarande används. Även om den är väldigt gammal. Han är alldeles betuttad tydligt i Venedig. Man kan inte riktigt säga emot när de säger att Venedig är vackert och fantastiskt. Men jag gör ändå en annan reflektion när jag läser den här artikeln.

Det kanske låter lite elakt men... Man märker lite grann att Rod Reher har ett väldigt amerikanskt... perspektiv. Visserligen så har han ju varit i många europeiska städer och jämför Venedig med Rom till exempel. Men vissa av de sakerna som han som han tar upp med Venedig och vad som gör det så fantastiskt är lite grann sådana saker som är ganska typiska för Europa och som man som europeer kan vara ganska ganska van vid.

Medan det är väldigt exotiskt för en amerikan till exempel att vara i en stad som är tusen år gammal. och har tydligen några gamla hus, men där allting fortfarande lever och används. Så där gatorna är dragna enligt samma platser som de var för tusen år sedan, och så vidare. Allting är ganska gammalt i Europa, så man är väldigt bortskämd med den känslan, medans den är förstås fullständigt omöjlig att få när man är i USA.

Det är fantastiskt med den här. Den bysantinska kvaliteten, som Rodrige säger, med en labyrintisk, myllrig känsla i Venedig. Han sätter påminnelse om ortodox kristendom, som också är bysantinskt i mer än en bemärkelse. Här kan jag samtidigt känna att det inte är så att allting är så i Europa nödvändigtvis, men naturen.