Martin

Tillitcentral för nordisk framgång, enligt rapport som publiceras parallellt med det danska folkemötet på Bornholm, hotas av fripassagerare och ökad heterogenitet. Det är samtalsämne på Folkemötet på Bornholm som är, jag tror det har något att göra med Nordiska ministerrådet.

Det är deras rapport som refereras i den här artikeln från finska Yle. Det är intressant det tycker jag. Det man säger i den här rapporten. Det är att en av nyckelfaktorerna som gör de nordiska länderna till relativt bra samhällen är att man har en så hög samhällelig tillit.

Och det är jättespännande tycker jag att man lyfter fram där, att man också på ett korrekt sätt lyfter fram att den här sammanhållningen, den här tilliten, är mycket äldre än det som finns. Mycket, mycket äldre än de nordiska välfärdsstaterna, men faktiskt även äldre än de nordiska staterna överhuvudtaget. Man påpekar helt korrekt att det här är någonting som går tillbaka till det man kallar för vikingatiden, till de mycket äldre tider.

Även då var det så att man hade de här starka sociala kapitalet, kan man säga, i Norden. Det här blir väldigt spännande, tycker jag, därför att vi pratar ju ofta om det här. Men det går i stick i stäv med den officiella Sverigebilden, den officiella historieskrivningen. Jag och säkert nästan alla som lyssnade på det här programmet fick lära oss en fullständigt annorlunda historia när vi gick i skolan och läste om Sveriges historia.

Och den är ju sammanfattningsvis att... Sverige var ett fruktansvärt fattigt land. Det var bara förtryck, armod, elände. Man kan tänka på hur fruktansvärt det var i Sverige tills någon gång på 1920-talet när Per Albin Hansson kom och frälste oss alla tack vare Arbetarrörelsens heroiska kamp och deras upprättande av välfärdsstaten.

I själva verket är det som till och med Nordiska ministerrådet, genom analys, måste erkänna nu hur fruktansvärt det var. Det är inte alls så. Alla de positiva sakerna i Norden kom långt, långt innan. Och det är ganska uppenbart, jag vet inte om de säger det rakt ut, men det är uppenbart att orsaken till att de nordiska välfärdsstaterna har fungerat relativt bra det är just det starka sociala kapitalet.