Martin

Mattias Svensson, skrämmande att Orwells illaskrivna terrorpropaganda 1984 är så pass populär, romatiserar mörtyrskap och legitimerar våld i kamp mot det man finner outhärdligt. Vår egen Mattias Svensson har skrivit en lustig typ av recension, kan man nästan säga, i det nya nätmagasinet Opulens, Sveriges nya kultur- och samhällsmagasin.

Det är inte helt klart för mig vad det är för sorts magasin, men jag har sett en del artiklar. Det är jättekul med sådana här nya projekt såklart. Mattias har i den här utgåvan valt att recensera en bok. Men inte en bok som nyligen har utkommit, utan en bok som gavs ut 1949, nämligen 1984 av George Orwell.

Den klassiska dystopiska varningsberättelsen om övervaknings- och kontrollsamhällen och så vidare. En av världens mest kända och hyllade böcker. Det är till att börja med ett intressant grepp. att plocka upp och recensera en sån gammal bok. Sen vet jag inte Mattias Annelis.

Vi kan väl säga i alla fall att det är en ovanlig typ av synpunkt på just 1984. Han menar att det är en dålig bok. Den är dåligt skriven, den är gubbsjuk. En gubbsjuka som endast överträffades av Stig Larsson. 60-70 år senare. Och han är också upprörd över att, som han uppfattar det, så förespråkar 1984 terror.

Därför att huvudpersonen Winston slutligen bestämmer sig för att göra uppror. Och förliker sig med att använda våld. Vad är sabotage för att döda människor? Och det här menar då Mattias Wensen, det här är ren oförfalskad terrorpropaganda.

Allt våld, allt blod och all grymhet är legitimt i kampen mot det man finner outhärdlig. Vilkorslös lydnad och beredvillighet att offra liv, eget och andras, är medlet. Så ska förnuftet kryddat med rikliga delar nostalgisk längtan till en svunnen storhetstid en dag. Ja, Boris,

Boris

vad tycker du om Mattias analys?

Vi lever i ett sanslöst övervakningssamhälle jämfört med när Orwell skrev den här doll 48. Och ändå när man läser den så kan man drabbas av det här alltså instängda, klaustrofobiska, alltså man kan verkligen förstå hur jävla kontrollerat tänkandet och allting är, hur man inte får något fotfäste i tillvaron.

Det omnämns inte på något sätt. Men jag tror att det som stör Mattias mest är det här du nämnde på slutet också. Att det är, att han drömmer sig, Winston drömmer sig tillbaka till en annan tid. Det där är liksom, det är det var bättre. Och det är alltså en genomgående.

Grej faktiskt i 1984 och faktiskt i hela Orwells författarskap och estetik. Alltså Orwell var ju en av de stora pessimisterna. Det var bättre förr. Vi har genomgått så stora nederlag att vi har totalt förlorat makten och numera också våra tankar som han linjerar upp i 1984.

Därför måste vi söka oss tillbaka, hitta den punkt där vi började om. Jag blir nästan lite ledsen när Mattias skriver så här att han lyfter fram ett citat ur en tanke, han citerar Winston som säger så här och Mattias tycker att det här är jättetöntigt. Winston säger så här att Till framtiden är det en dag som kommer.

Till en tid då tanken är fri, då människor är olika och inte lever ensamma. Till en tid då sanningen finns och det som är gjort inte kan göras ogjort. Alltså, det är ju... Jag har oerhört svårt att se vad som skulle vara så fånigt som man utmålar här i en sådan tankegång. 1984 när den kommer in på motstånd och terror så är det ganska öppet redovisat alla de kval och allting som Winston Smith genomgår.

Vill man förstå 1984, då ska man ju läsa Antoni Börges parallellroman till detta. Som är väl, och det är det stora jag säger som inbäddar den, för han pekar ju på hur 1984 egentligen bara att vända på 1948. Orwell såg, alltså han kunde redan då i efterkrigstidens England och eftersom han var verksam på BBCs propaganda Sändningar under kriget, liksom se hur man vrider och vänder på sanningen och etablerar ett parallellt offentligt samtal som det går att delta i.

1984 är för mig fortfarande en väldigt viktig bok. Och att liksom som Mattias gör här, George Orwell till en slags IS, proto-IS-terrorförespråkare. Jag förstår inte egentligen vad han är ute efter.

Martin

Ja, han fick ett ämne att skriva om i alla fall. Och säkert retar han upp någon och fyllde upp verksamhet. Ett inslag i Radio Bubbla till exempel.

Boris

Sen vill jag säga något om Opulens också, som du nämnde under den här reproducerat. Jag blev ju jätteglad när den började lanseras innan den var ute. För att de hade jättebra programförklaringar och ganska bra sågningar av svenska kultursidor idag. Så jag tänkte, gästarna, så här kan man luta sig bakåt. Snart kommer opulens. Och så kommer det, för det skulle liksom vara kulturen, de långa linjerna, bildning.

Äntligen en kultursida som inte är en jävla debattsida. Och så kommer opulens. Och det är i stort sett, det är som Aftonbladets eller Expressens kultursida. Det är ingen som helst skillnad. Det är liksom lite allmän debatt, bara. Det är fullt. Mycket flyktingpolitik också, det är en viktig fråga att diskutera. Jag fattar inte vad han gör på kultursidan bara.

Martin

Jag själv har inte tittat så noga men det är intressant att höra. I tillfället så ska jag gå igenom och läsa ett tiotal artiklar och se. Även om jag är ju... Jag är väldigt skeptisk till att en sån här projekt kan undgå att hamna i de vanliga politiska fällorna, framförallt av vänstervridning och status quo-bias.

Om man inte uttryckligen har en politisk linje som vänder sig 100% mot sådana tendenser så kommer man ofrånkomligen att gravitera i den riktningen och bli precis som alla andra.

Boris

Ja, de här andra operlönsgraviterade i den där riktningen, de dök upp i liksom cell i mitten med en gång. De var färdiggraviterade vid födsel.

Martin

Jag tyckte själv inte att 1984 var en så där fantastisk bok. Jag tror jag läste en tvåbågar med ganska många års mellanrum. Första gången var jag ganska ung. Jag blev inte direkt överväldigad. Jag fick en känsla att jag kanske missade några nyanser i den. Jag tyckte mycket bättre om Animal Farm.

Så har jag en bok av samma författare som jag tyckte var mer rakt på sak och lite mer rolig. Men jag tycker mest att boken har fått en överdriven status. Med reservation då ofta kan jag ha missat någonting. Men den är så enormt hyllad och så enormt upplyft och det där gör mig misstänksam. Vad är det som gör att folk är så otroligt entusiastiska över den här boken?

Utom Mattias Svensson som ska vara med. Kärringen och strömmen. För annars verkar alla älska den här boken. En sak som jag har tänkt på, och jag är verkligen inte originellt på något sätt att påpeka det här, många som har gjort det, men man framställer ofta Orwell år 1984 som en väldigt originellt och nyskapande verk. Alltså, åh, vilken profet han var, George Orwell, som kunde förutse redan på 40-talet att övervakningssamhället skulle komma och sånt där.

Tänk! Tänk om folk bara hade tagit hans varningar på allvar så hade vi kunnat undvika det här. Som det istället blev så ser det väl ut som att världens politiker tog 1984 som en instruktionsbok, som manual för hur man skulle göra saker och ting. Men! 1984 var inte en särskilt originell bok. Om man tror att 1984 var nyskapande, originell och unikt profetisk så beror det på att man inte är bekant med den äldre litteraturen.

Här i Sverige till exempel så har vi Karin Boye som skrev en bok som heter Kallokain som kom ut 1940 som på många sätt är en mer sofistikerad bok. En dystopisk vision än vad Orwell hade. Men den publicerades långt tidigare. Så hon var åtminstone 8-9 år mer profetisk än Orwell. Ayn Rand publicerade sin bok Anthem 1938 tror jag.

Det är på många sätt mer radikal och filosofiskt intressant och dessutom, smaksak kanske, men poetiskt litterärt intressant dystopisk berättelse. Det handlar också om ett extremt kontrollerat och övervakat samhälle, där själva människors tänkande och känsloliv är helt kringskuret av de här idéerna.

De kan inte ens tänka på det. Tänka sig begreppet individualitet, utan det är någonting som måste återupptäckas gradvis genom en fantastisk liten berättelse faktiskt, som är ganska underskattad. Brave New World, Aldous Huxleys storverk, som definitivt, som många säger, är en mer sofistikerad och mer träffande dystopisk skildring än den som Orwell skrev.

Den kom ut i början av 30-talet, 1932 tror jag. Så långt innan Orwell skrev 1984 så fanns det en lång ström av dystopisk litteratur. Och ibland så får jag känslan av att 1984 är en sån succé och lyfts fram på de andra böckernas bekostnad för att den är mer simplistisk, för att den bara fokuserar på vissa väldigt påtagliga aspekter.

Det går inte lika mycket på djupet och därför är den mer... mer praktisk för de som använder kanske alla de här böckerna som instruktionsmanualer för hur man ska bygga stater? För det blir mer komplicerat för dem om vi läser Åldershacksli till exempel.

Boris

Du har alldeles rätt till att du har ett pärlband strax efter och även innan 1984 som faktiskt litterärt sett är intressantare och som också är... säger oss mer om de mekanismer vi ser omkring oss idag, definitivt. Jag vet inte om du nämnde Samyattes vi som faktiskt kom i väldigt bra svenska översättning.

Fortfarande lätt att hitta pocket på antikvariatet, den är obehagligt bra. Men det är en jätteintressant fråga varför den har fått sådant genomslag, även om kanske inte alla som refererar till den har läst den. Jag har inte tänkt på det, men jag tror det kan ligga mycket i det du säger, att den är lättare att till och med för överheten att etablera som ett begrepp.

och en ikon, därför att då slipper man en massa andra diskussioner. Och det blir till och med lättare att angripa, som till exempel Mattias Svensson gör, än de andra verken. Det är nog alldeles... Alldeles sant. Vi ska också komma ihåg att Orwell är ju också nästan ihjälkramad idag. Trots att han liksom blev mer och mer isolerad efter andra världskriget.

Han var inte så jättepoppisig, men han hände det väl så här ibland. Den brittiska internationella vänstern avskydde honom. De försökte ju få både 1984 och djurfarmen stoppade från utgivningen. Han blev nästan stoppade från utgivning. Och jag tror att det är ju också en medvetet enkelt skriven bok faktiskt.

Det är mer av en pamflet egentligen. Och att jag liksom ändå vill hålla fast vid dess värde, kanske pamfletvärdet, för han såg ju att Och det här är viktigt. Europa håller på att förlora någonting. Och med Tegel och Tämland och Storbritannien. Den ursprungliga titeln var ju The last man in Europe. Alltså han såg att redan nu så börjar de värden försvinna.

och den sociala struktur som fanns då. Och det ser vi väldigt tydligt idag. Så att det kanske är så man ska hantera den, som tycker fortfarande en effektiv pamflett, men kanske inte världens bästa litterära verk.

Martin

Ja. Hur som helst tycker jag att man ska vara på sin vakt. när ett litterärt verk hyllas av alla över hela det politiska spektrat som en sorts radikal och oppositionell bok. En samhällskritisk bok som omfannas av alla nuvarande samhällets försvarare. Där kan det eventuellt ligga en hund begraven. Mycket klok tankegång.