Martin

Dansare galoperar till fots i sju kilometer genom Stockholm för att protestera mot patriarkatet och hästen som maktsymbol. När man inte tror att det kan bli mer bizarrt i Sverige, då slår de nya rekord. Vi har lärt oss den här läxan under våra år av Radio Bubbla. Man ska aldrig någonsin säga att toppen är nådd, eller botten.

Den här gången, det är ganska svårt att sammanfatta den här nyheten. Det är en video som har sprids på Unga damer som galloperar. De dansar på ett sätt som efterliknar hur hästar springer utanför Kungliga slottet i Stockholm.

Boris

Jag vågar inte titta på dem för jag är liksom jätterädd för att de skulle göra andra saker som hästar gör när de förflyttar sig genom Stockholm.

Martin

Det är jag ändå glad av att titta på.

Hestar har historiskt. Man påpekar att om man tittar på de skulpturer som står runt om i Stockholm så är det idel män, väldigt få kvinnor. De kvinnor som står i staty är nakna och ganska små, som en av initiativtagarna säger. Däremot så finns det ett genomgående tema att männen ofta sitter på hästar.

Så hästen måste uppenbarligen vara en kvinnlig person. En förtryckande patriarkal symbol. I protest mot det här ska ett dussintal aktivister efterlikna hästar genom att galoppera runt om i Stockholm. Den här videon är med för att sakna det från en sorts uppvärmning.

En uppvärmning eller en generalrepetition om man tränar på att springa som hästar i Stockholm i protest mot patriarkatet. Jag tycker det finns flera väldigt intressanta saker med den här nyheten, förutom obegripligheten. Förutom att det verkar ha nått någon ny nivå av löjeväckande beteende. Det är en sån här sak som man tänker att om det fanns någon antagonist som ville riktigt förnedra feminister och feministisk aktivism och få dem att framstå i väldigt dåliga dagar då skulle man ju inte kunna göra bättre ifrån sig än det.

eller en sån här så kallad auktion. Men det finns en annan sak som fascinerar mig och det är att det var bara någon månad sedan som vi hade ett inslag i Radio Bubbla om käpphästens återkomst. Käpphästridning har ju blivit en väldigt stor trend framförallt i Finland. Men även på andra ställen. Och det här de håller på med här det är ju faktiskt exakt käpphästridning fast utan käpparna. Vad kan möjligt tolka det här som att den här finska käpphästetrenden har spridit sig västerut och nu nått Sverige?

Boris

Ja, det har en fascinerande koppling som jag har tänkt på. Det är en underström här som dyker upp. Jag tänker mest och stör mig mest på den här Stockholmsfixeringen hos de här galoperande dansarna som visar vilken bristande förankring de har i verkligheten.

Därför att Även om man liksom skulle utgå från att de i någon mening har tänkt rätt, vilka de inte har, så är det ju så här att deras bild av kvinnostatyer är ju helt knäpp. Det är för att de rör sig bara innanför tullarna. Sverige är Stockholms huvudstad. Historiskt sett så har det alltid varit så att man reser statyer och gärna ryttar statyer över landets härskare.

Det säger ingenting om patriarkala strukturer, det säger ingenting om möjligtvis politiska strukturer i landet. Men rör man sig ut i landet, du vet, ut i verklighetens folk, så finns det mängder av kvinnor och satyr och av arbetande kvinnor, kvinnans moder och så vidare. Mitt favoritexempel är i en stad jag tillbringade väldigt många år i, Eskilstuna.

Den finaste satyrplatsen i staden är den stora fontänen mitt på Frisastorget. Arbetets ära. I botten på fontänen är det en rund fri. Det är en kris och där är det mängder av män som arbetar. Olika gruvarbetare, bönder står vid svarven och så vidare. Väldigt vackert, härligt muskulösa män. Och sen reser det sig en kolonn i mitten på den här.

Och symboliskt sett så är det det som står i toppen på kolonnen som ska hyllas av de som jobbar där nere. Och det är en kvinna. som höjer ett litet barn mot himlen. Och man ser varianter på det här i väldigt många gamla svenska industristäder. Kvinnan inte har liksom en naturlig och genuin plats i. Skiljningen av samhället och arbetsära i Eskilstuna är bara variant på många andra liknande statyer.

Så det här är liksom bara Stockholms innerstatsnys, liksom att man är upprörd över att en och annan kung är sittande till häst. Och dessutom, det är det som är extra sjukt, alltså jämfört med andra europeiska städer, så är ju andelen ryttarstatyer så in i helvete lågt i Stockholm. De flesta av de svenska kungarna är porträtterade stående, inte sittande på en kusa. Så det är inte rätt på något sätt.

Martin

Det är också intressant ur perspektivet om man betänker hästens historiska roll, generellt i mänskliga samhällen, även såklart i det svenska samhället. Hästar var väldigt viktiga historiskt. Om man ska förklara det för en Stockholms-feminist kan man säga att hästen var ungefär som tunnelbanan förr i tiden, innan man uppfann tunnelbanan.

Ja, nu kanske han fattar sådär. Just att hästen ofta förekommer i historiska skildringar har inte nödvändigtvis något att göra med Patriarkalt förtryck och sådana saker utan att hästen hade en väldigt central position. En annan sak som jag tycker är intressant att reflektera över är vilken roll hästen har idag.

Här går man till storms mot hästar och man vill förlöjliga hästen genom att gallopera och rida käpphäst utan käpp. Men idag är hästen framförallt associerad med unga kvinnor som är intresserade av hästsport och gidning. Det är en grupp som man kan tänka sig att möjligen skulle feminister vara intresserade av och värna om.

Men här är det som att man utmålar deras stora intresse som något väldigt flegat och eventuellt förtryckande.

Boris

Ja, och alltså de tjejer som ägnar sig åt ridsport mot hästar. Det är ju tyvärr en försvinande grupp. Jag tror jag nämnt det förut, alltså bland restaurangägare så, bland äldre restaurangägare så talar man ofta om, om någonting drömmande i blicken om hästflickorna. Och är bekymrade över att andelen hästflickor har minskat så drastiskt.

Vilka det har också. Vill man ha tag på tjejer som går i gymnasiet, som jobbar på restaurang och som är flitiga, duktiga och disciplinerade, då har det alltid varit standardrestaurangbranschen. Det dyker upp någon som har, jag håller på med hästar på fritiden i CV1, anställd om genast. Men de minskar tyvärr i antal.

Martin

Vi kan förklara varför vänsterfeminister motsätter sig hästen.

Boris

Ja men jag tror det. Ska du ägna dig åt en häst, då kan du inte ligga och sova klockan tio på dagen. Då får du gå upp fem och trettio på morgonen, ta dig ut i stallet och fixa och dona. Och sen tillbaka in och gå i skolan. Och sen tillbaka till stallet efter skolan. Och det där är nånting som jag kan tänka mig att väldigt många vänsterfeminister skulle betrakta som en styggelse alltså. Ta hand om nånting, ordning, reda disciplin och arbete.

Martin

Annars kan jag tänka att feminister som säger sig värna om unga kvinnor och samtidigt är motståndare mot hästar är lite som om man hade en grupp som vurmade för en icke-urban livsstil men samtidigt var motståndare till bilar och varjeakt.

Boris

Ja, alltså det vore intressant att se om de gjorde allvar av precis allt, var de skulle hamna i tillvaron på något sätt.

Martin

På gott och ont så lär vi få se. Vansinnet kommer att fortsätta ännu ett antal år och årtionden i Stockholm. Och det här är verkligen inte piken. Vi kommer snart få se något som är så bizarrt att vi kommer att drömma oss tillbaks till den dagen då feministerna galopperade som hästar utanför slottet. Och så kommer vi säga... Minnaste med glädje! Ja, med nostalgi. Vi kommer säga, kan vi inte få tillbaka den rimliga feminismen som galloperade som hästar i centrala Stockholm? Det skulle vara långt mycket bättre än det som vi har nu, år 2027.