Martin

Andreas Magnusson, välvillighetsprincip, borde användas vid bedömning av oövertänkta ordval. Annars riskeras bortstötning av var och varannan människa som rasist och homofob. Kvar blir liten skara analt humorbefriade språkpoliser. Jag vet inte vem Andreas Magnusson är, men den här artikeln som är publicerad i magasinet, paragraf, Jag påminner ganska mycket om Daniel Kleins text på Timblows medien som vi pratade om alldeles nyss.

Det är en idé här, välvillighetsprincip. För att inte få den här giftstämplingen, det här hetska läget och näthat och allting, så ska vi tillämpa välvillighetsprincip. Inte för att alla ska bli kallade för rasister och homofober hela tiden. Och att det bara ska vara, som han säger, analt humor befred språkpoliser i mitten av åsiktskorridoren kvar. Men i slutet tycker jag, för det här resonemanget, det implicerar att det liksom är en tillfällighet att det blir så dålig stämning.

Det bara råkar bli så, eller för att, ja men folk tänkte inte börja med välvillighetsprincipen. Att alltså, om de bara hade liksom tänkt till och förstått att vi applicerar välvillighetsprincipen, Då får vi ett civiliserat samtal. Ingen behöver känna sig onödigt stämplad. Ingen behöver tampas med de här osakliga rasistanklagelserna. Bara vi kommer på, tänker igenom lite mer och är välvilliga.

Som om det inte vore själva syftet med den här diskursen. Orsaken till att folk inte tillämpar Andreas Magnussons välvillighetsprincip är att hela poängen med deras kommunikation är att stämpla folk som rasister och homofober istället för att argumentera mot en politisk mediens påståndare. Då använder man den här typen av retorik och attacker för att till exempel stämpla dem som rasist.

Det är nästan det fulaste man kan vara i mainstream-diskursen, vara rasist, utanförs med att vara pedofil är ännu värre. Men att vara rasist... Pedofil är rasist. Ja, det kanske är det värsta. Men att vara rasist är riktigt fult. Och det är inget skämt. Man kan få hela sin karriär förstörd av ett sånt här rasistrykte som får fäste. Om folk tänker att man är rasist och blir av med jobbet och kan inte få något nytt och måste skriva på den och den sajten och så vidare.

Det är inget problem om man redan från början har ställt sig utanför mainstream. Därför att det är bara en liten klick. En liten pseudo-elit-klick som bryr sig om det här. Men om du är på insidan, om du vill skriva på någon etablerad tidning, sitta i en morgonsoffa och så vidare. Då är det här väldigt viktigt. Det blir farligt att bli kallad rasist. Så det är liksom, det är inget, det är ingen tillfällighet, det är inget trivialt misstag att folk håller på att stämpla varandra som rasister.